Utbildningsskalan

Sv: Utbildningsskalan

Jag undrade om den Akademiska (enligt BB). Vet att hans ridning är baserad på klassiska principer men tycker det är en del som skiljer.
Så du menar om just BB har en egen utbildningsskala allts? Klassisk/Akademisk ridkonst är för mig samma sak så det var därför jag blev fundersam. Det pratades om klassik dressyr som om tävlingsdressyr och det rörde till det för mig. Tror det är svårt ibland eftersom vi är många som har olika definitoner på klassisk/akademisk ridkonst.
Undrade alltså om han/hans utövare formulerat en alternativ utbildningsskala som skiljer sig ifrån den klassiska och eventuella för-nackdelar med detta.
Men vad menar du med den klassiska? Är det den tyska eller vad?
(det blir lätt förvirrat, men det är en intressant diskussion att följa)
 
Sv: Utbildningsskalan

Ja jag erknner att jag inte alls hängde med i det här från början, så kan det ha varit, men den inom AR kallas väl utbildningstrappa och här talades om utbildningsskala.
Ja AR har en utbildningstrappa och frågan här var väl om det finns en annan utbildningsskala inom AR. (om jag fattat rätt)

Det blir så förvirrande att tala om klassisk ridkonst, det jag talar om är den klassiska dressyrens utbildningsskala och den finns i lite olika formuleringar, som jag lärt mej, men med samma grundkvaliteer som ska finnas.
Ja den finns ju i lite olika varianter och därför är det intressant att veta vilken som menas. Men innehåller skiljer sig inte så mycket i dem. Det är väl mera så att saker kommer i olika ordning? För mig är det lika viktigt att allt detta finns med även om jag numera inte rider "vanlig" dressyr/tävlingsdressyr utan har gått över till AR. För mig försvann inte detta, men däremot är jag numera mycket mera flexibel när det gäller i vilken ordning allt kommer. Det anpassar jag helt efter hästen.
Där skiljer sig ju AR:s utbildningstrappa som inte har dessa grundkvalitéer gemensamt med den klassiska dressyrens utbildningsskala.
Utbildningstrappan tar upp i vilken ordning rörelser kommer. Inte takt, rakriktning, samling osv på samma sätt, därför blir det svårt att jämföra dem. Blir som äpplen och päron.
Lite förvirrande blir det som sagt, men det är intressant läsning och eftersom jag varit i båda "världarna" förstår jag att det blir förvirrande ibland, för man pratar inte samma språk riktigt. (Hade jag läst i ett sånt här forum för 5-6 år sedan så hade jag inte förstått alls själva sättet att tänka.)
 
Sv: Utbildningsskalan

Jag rider s a s själv i den långsammare takten, och reglerar med magen o rumpan och hästen följer det. Det är så jag reglerar och håller just takten rent konkret.[/QUOTE]
Det lät faktiskt som en typisk beskrivning från en AR ryttare. (så det kanske inte är sååå mycket som skiljer trots allt. ;))
 
Sv: Utbildningsskalan

:D:rofl: Nej! Inte så.

Jag gör det genom att göra många många halvhalter genom sätet, att använda sätet till att visa vägen, och det krävs mage, det gör det, för att inte ta det i handen. Jag rider s a s själv i den långsammare takten, och reglerar med magen o rumpan och hästen följer det. Det är så jag reglerar och håller just takten rent konkret.

NU börjar vi komma någon vart känns det som! :D I kommunikationen alltså.
Det som du beskriver, om det nu är som jag uppfattar det (blir ju tyvärr lätt så att man inte alls menar samma ändå i praktiken, men det lär väl märkas det också till slut! :angel: )
Det du beskriver här, det lägger jag inte heller som ett fokus på takten. Däremot vill jag liksom ha det inbakat i "standardsitsen" - en sits som gynnar en bra balans. Så gott det går alltså, för lätt ska jag inte påstå att det är, eller att jag är där än.
Att jag väljer att inte se det som att "reglera takten" är just för att grundsitsen bör vara ett bra utgångsläge för "allt", i den mån man klarar av det, - balans, avslappning/rörelsefrihet, rakriktning osv. Och även den så "passiv" som möjligt, behöver man ta halvhalter i var tredje steg då har man inte kommit så långt än i balans/självbärighet, som jag ser det, och då skulle jag hellre jobba med övningar på väg dit än att sitta och ta dom där halvhalterna.
Nu säger jag inte att det är fel heller, för utför man dom väl och utifrån sitsen så man får önskat resultat, då tror jag absolut man kan få resultatet man strävar efter på sikt, även om man inte har det just då, för då skulle man inte behöva stämma av mer än enstaka gånger. Huvudsken är ju dock att man är på väg åt rätt håll.


Menar du att du tycker att hästen kan vara samlad korrekt i vartannat steg då??

Det var ungefär det här jag syftade blir så svårt om man ser det svart eller vitt, alltså samlad resp. inte samlad, med ganska höga krav för vad som faktiskt kan kallas samlad. Självklart kan man inte om man t ex står och tittar på en häst i rörelse säga att den är samlad en gång per steg och inte resten, eller två steg och sen ingen samling, ett steg samling, tre steg ingen samling, fyra steg samling, osv, särskilt inte om hästen under tiden har samma hållning. För blotta ögat ser man helt enkelt att ja, hästen är samlad (hållningen, annars skulle den inte klara det sina "starka steg", såvida den inte totalt tappar det och får tillbaka det ett halvt steg senare, vilket är mer osannolikt att den skulle göra så ofta som i det här exemplet) dock finns det fortfarande jobb kvar för att få nytta av samlingen.
Därför så pratar jag om samlande jobb, samlad häst, utifrån att det inte behöver vara perfekt. För att det blir lättare kommunikationsmässigt helt enkelt. Och då utgår jag ffa från helhetsintrycket av teknik+hållning. Men fortfarande i bakhuvudet att man såklart vill få samlingen bra så länge som möjligt och så konstant som möjligt under tiden man övar det, inte tappa i rakriktning eller avslappning om man kan undvika det även om det är så minimalt att man måste titta noga för att lägga märke till det. Ganska självklart.

Kruxet är ju också att om man ska träna upp en hästs svagheter, då kommer man behöva "komma åt" just de svagheterna förr eller senare. För att träna in teknik/hållning kanske man inte kommer åt att få hästen i ett såpass "bekvämt läge" trots att det faktiskt är ett jobbigt läge, att man ligger och balanserar på avslappning/rakriktning, och då tycker jag inte det är speciellt konstigt att det inte blir perfekt alla steg. Ffa tror jag att om man fokuserar alltför mycket på att det ska vara perfekt i precis varje steg och varje moment i varje steg, hela tiden, så tror jag det är stor risk att man bara rättar ett fel med ett annat. Fast det var kanske en annan diskussion! :p
 
Sv: Utbildningsskalan

Du måste ju inverka på något sätt eller hur? OCh för att komma nånstans vidare med den häst du skriver om måste du få den i balans, och det får du genom att hjälpa den att hitta en takt där den är så i balans att den kan slappna av och bära dej och sej själv utan att jaga på framåt mot handen. :confused: Jag förstår inte hur du annars tänker att du på en sån häst nånsin ska komma vidare, om du inte kan balansera upp den? OCh det ÄR ju att hitta den takt där den är i balans och inte behöver ligga på framåt.

Återigen - takten är inte oviktig, vill poängtera det! ;) Och jag håller med om att en "viss" kontroll över takten måste man ha för att öht få något vettigt jobb gjort. Det jag öht diskuterar är vart man lägger fokuset. Och jag anser helt enkelt inte att man måste lägga fokuset på takten i sig för att faktiskt, med träning, förbättra takten.

Smaken är som baken och folk har olika metoder. Det tänk jag hittills gillar bäst och funkat bäst (för mig) i praktiken, det är att absolut inte "hjälpa" hästen med balansen. Försöka att inte stjälpa givetvis, men trigga hästen att hitta en egen balans. Och trigga till att hitta balansen gör man genom att utsätta den för sånt som kräver mer balans, inte skritta rakt upp-och-ner längs ett fyrkantsspår. Men med måtta givetvis, inte utsätta för sånt som bara sliter i onödan.
Det är inget som är unikt för AR, den biten fick jag inpräntat från annat håll minst tre år innan jag öht testade på AR.
 
Sv: Utbildningsskalan

Återigen - om du inte ger hästen minsta lilla stöd i handen eller håller hästen mellan hjälperna utan har en väldigt lös ram, så kommer man också ha lättare att hamna i ett läge där bristerna - som också avgör takten - blottas.
Har man t ex en häst som är van att "lägga sig på handen" och använda ett femte ben, så krävs det inte heller mycket för att den ska använda handen just som ett femte ben. Så länge hästen gör det så kommer den inte kunna balansera om bak. Ponera att du vill skola om en sån häst till att gå utan stöd. Man kan absolut inte fuska för då kommer hästen "ta" det där stödet för att den söker sig till det. I övergångsperioden kan det se riktigt hemskt ut taktmässigt medans det där lilla stödet som den gått med tidigare är nog för att få det taktmässigt bli bättre. Den viktiga poängen i den här storyn är då att man prioriterar andra grunder före och accepterar att takten ser sämre ut till förmån för annat. Det handlar inte om att totalt dissa takten utan använda den som ett kvitto - vilket man sen också får när hästen börjar kunna balansera själv. Bara som ett exempel.


Först och främst, uppskattar dina enorma försök att förklara hur du menar. Dock tycker jag, precis som Flash, att det blir underligt o motsägelsefullt både här o där. Undrar om vi pratar om samma saker egentligen.

Angående det citerade ovan: jag har haft en häst som betedde sig på just detta vis. Hon var låååång i sin kropp, dåligt vinklad och STARK. Hon hade en enorm benägenhet att använda handen som femte ben. Och jag kan säga att om jag låtit det "se hemskt ut taktmässigt" så hade vi aldrig någonsin kommit över det problemet. FÖRST, takt o balans, sedan kommer resten som ett brev på posten. Om hon hade fått knata runt lite hur som helst så hade jag fått fortsätta "bära" henne...

Om nuvarande hästen skulle få knata iväg "hemskt taktmässigt" så skulle hon aldrig slappna av o bli lösgjord. Böja på halsen o se vacker ut skulle hon, det är något hon är jätteduktig på. Men arbete genom kroppen? Nej.

Skulle vilja tillägga efter att ha läst resten av tråden. Att rida rakt fram är faktiskt inte så lätt som man kan tro. Det upptäcker man när man provar. Här kommer alla pusselbitarna in.
 
Senast ändrad:
Sv: Utbildningsskalan

Jag respekterar att ni har den åsikten om hur man går tillväga. Dock finns det en anledning kanske att det är två olika inriktningar? ;) Alltså - att inte alla väljer samma väg, har samma uppfattning om t ex ordningen.
Nu tycker jag iofs inte det du säger motsäger det jag skriver såvärst mycket heller, beroende på hur hårt man tolkar det.
Att man har en sak som ett kvitto betyder ju också att det räknas vilket är en ganska stor skillnad mot att inte bry sig om det alls. Med det menar jag att även om man har som mål att takten ska bli bra så snabbt som möjligt så betyder det inte heller att det är takten i sig man behöver jobba på. Det är inget heller som säger att du inte får exakt samma resultat genom att fokusera på takten som jag får genom att fokusera på helt annat - med takten som kvitto på om det ger rätt resultat. För att det hänger ihop.

Från början t ex ville jag ta bort en massa "ponnyspring" från min häst och få den gå mer i harmoni mellan fram- och bakbenstakten, dröja kvar mer bak och snabba på lite fram, mot vad det var från början. Och få en jämn takt öht. Då var det takten som var målet i allra högsta grad. Dock var inte fokuset på takten i sig utan bl a på att få hästen mer avspänd mentalt och länga ut den kortade rygglinjen samtidigt som man gör grovjobbet i rakriktningen och på så vis börjar kontrollera hur hästen använder bakben resp. framben i förhållande till varandra. I det inverkar man ju på takten också, så det börjar gränsa till hårklyverier. Det jag menar är att resultatet inte behöver bli annorlunda för att man har ett annat fokus.

Samma med det där att "låta" något bli fel för att det är ett kvitto. Det är mer en helhetsinställning som utgår från att inte rätta ett fel med ett annat och att lägga upp saker pedagogiskt så man fokuserar på en sak i taget och att "låta hästen göra fel" tills den genom övningen (och rätt signaler från ryttaren) hittar rätt. För mentalitetens skull - om man vill ha en häst som vågar uttrycka sig och prova sig fram. Jag tycker inget av det är rätt eller fel, bara för olika personer, men även där kan det såklart skilja i tänk.
 
Sv: Utbildningsskalan

Hur menar du här? Skulle hästen bara våga "blomma ut" o uttrycka sig om den får knata runt hur som helst?
Mina hästar får inte det, jag vill inte överge dem utan vill hjälpa dem att hitta sin balans o kunna arbeta så rätt som möjligt för att få minsta möjliga slitage. Det tycker inte jag att man uppnår genom att låta hästen knata runt utan någon ram alls. Men kanske missuppfattar jag dig fortfarande?

Självklart blir inget perfekt redan från början, och man kan väl vara tämligen säker på att en viss spänning kommer att uppstå i nya moment, om det nu är ridning rakt fram på kvartslinjen eller en skola eller vad som helst. Men det jag pratar om är att hitta takten o balansen FÖRST så att hästen slappnar av o bär sig själv. Innan man uppnått det är det skitsvårt (omöjligt) att komma vidare. När hästen hittat balansen blir den lösgjord o det är betydligt lättare att få den mer rakriktad osv osv. Allt går i varann men är ändå kriterier som inte kan försummas för att hästen ska kunna arbeta så bra som möjigt o hålla utan att ta skada. Därför menar jag att det inte borde skilja mellan AR och VD. Det som skiljer är mer i vilken ordning nya moment lärs in (har sett KW's utbildningstrappa t.ex.). Men inte ens en AR-inriktad ryttares häst kommer att kunna utföra momenten i denna trappa utan att utbildningsskalans kriterier uppfylls. Inga genvägar finns! Att man sedan får utgå från respektive hästs förutsättningar är en annan sak, det är inte lika lätt att hitta takt o balans hos en varmblodstravare som ett halvblod t.ex. Men travaren kommer inte heller att uppnå något vettigt arbete om den inte först är i balans.
 
Sv: Utbildningsskalan

Det är det där som är så svårt att uttrycka i skrift. Vart har jag skrivit att den får knata runt hursomhelst liksom? :crazy:
Vissa saker verkar dömda att feltolkas även om man tycker sig vara övertydlig.

*Balans kan man ha olika krav på när det gäller det du säger - att den måste finnas i viss grad för att det ska ge något att jobba vidare. Jag skulle ju t ex vilja ha ganska mycket egen balans från hästen som utgångsläge för jobb, eftersom det krävs för att den ska kunna "jobba självständigt" alltså kunna hålla det man ber om tills nästa kommando (vilket är målet). Dock kommer man inte få fullt så mycket balans *poff* bara sådär om man startar i ett dåligt utgångsläge, med en häst som är van att använda ett femte ben eller en travare t ex som har en icke-fördelaktig teknik och måste lära om till en mer ryttarvänlig.
Då blir det mycket jobb "på vägen dit" där balansen självklart har hög prio, men man får i högre grad acceptera att den inte är 100% utan jobba vidare för att få en bättre helhet och iom det också successivt bättre takt och balans. Dock lägger man såklart upp övningarna med det i åtanke och det som prio.
*Det jag menar med tänket att hästen "ska våga göra fel" och få en chans att pussla, det är en typ av pedagogik helt enkelt. För mig spelar det inte så stor roll om man någonsin kommer till piaff/passage/piruetter och allt vad det är, det är känslan i ridningen och uttrycket också som spelar in, skulle det vara bra, i kombination med att man ändå kommit en bit tekniskt också så helheten känns bra, då spelar piff och puff inte lika stor roll. Ridning ska vara roligt, och syns det på hästen att den har roligt så tycker jag det är roligare att rida! :p Ergo - jag vill ha en häst som inte på något vis är "robot" eller bara gör som jag säger för att den är lydig, utan som är "med" och uttrycksfull. (OBS!! Eftersom sånt här är dömt att missuppfattas - jag menar INTE att alla andra vill ha en robot för det! Jag menar att jag tycker den biten är så viktig -för mig- att man vill så gott man kan medvetet lägga upp det pedagogisk mot det hållet.)
En grundläggande pedagogisk del i det mesta ex. när man tränar hundar eller NH-tränar eller vad man än gör är att djuret måste få "lägga sitt pussel". Ganska självklart egentligen och nog något de flesta tänker på vid inlärning av något nytt. Att inte bestraffa när hästen gör fel utan att belöna med att den får det "bekvämt" genom att göra rätt. Det jag tänker på är däremot inställningen. När gör hästen rätt? Egentligen alltid, skit i sadeln och att fysiken inte klarar att pang bom höja sig fem snäpp på ett pass är det som sätter begränsningar. I pedagogiskt syfte kan man också förenkla = bryta ner övningar och det man vill ha som slutresultat till övningar som är tänkt att ta en dit, men då låta övningen ge verkan - tänka pedagogiskt - även innan man kräver att den biten är på plats som man fokuserat på. Tänk dig själv när du sitter och sitstränar. Det kan ta en stund för att poletten trillar ner innan man vet hur man ska använda kroppen! ;) Går man övnings-vägen så har man alltså fördelen av att ha lärt hästen att "aha! det är så här jag ska använda kroppen!" för att klara uppgiften, medans man såklart kan gå andra vägar också (och signaler måste man ju ge på ett eller annat sätt oavsett för att hästen ska fatta vad man vill). Ganska självklart också egentligen, frågan är väl mest i vilka syften och situationer man använder det.
Förståelse för hjälperna är något som dels oftast behöver sina egna pass ibland/i vissa lägen, och något som är viktigt att det ska sitta oavsett. Förståelse för en ny rörelseteknik det blir lite av en större grej.

Obs! Igen. Det här är egentligen inget jag tycker skiljer sig mellan AR/VD. Tvärtom kan jag se AR som grymt opedagogiskt och motsägelsefullt till den grad att det blir orättvist för hästen. Allt beror på pedagogen och ryttaren såklart i slutändan.
 
Sv: Utbildningsskalan

Du skriver att du inte vill ha hästen inom en ram o låter det bli hemskt taktmässigt. Det tolkar jag som att hästen får knata runt bäst den vill. Och sedan ska den tydligen fungera som en logiskt tänkande människa o själv tänka ut hur den ska arbeta rätt. Men jag tolkar förmodligen fel.

Att sätta hästen i balans först o främst innan man begär mer samt ha sin häst inom en ram innebär för övrigt inte alls att hästen blir en robot. Det ska vara roligt att rida, precis som du säger. Om hästen surar ihop o har tråkigt bara för att den arbetar inom en ram, ja, då får man gå till sig själv som ryttare o tänka igenom hur man lägger upp träningen o vilken respons man ger till sin häst.

Sedan kan jag tycka att man faktiskt inte kan få en bra helhet om grunden, dvs takt o balans, saknas. Men vi har uppenbarligen helt olika erfarenhet där.
 
Sv: Utbildningsskalan

Fast du säger ju inte emot det jag skriver. Hur kan det bli så fel?
Självklart så inom en övning har man sina hjälper och sitt fokus. Med sitsen som utgångspunkt och upplägget för övningen som verktyg.
Ta som exempel att "smygskritta" innanför spåret utan "ram" från hjälperna så sakta man bara kan utan att hästen stannar -gör den det så sätter man bara igång igen - och även utan att aktivt bromsa utan istället konsekvent sakta ner - släppa efter och försöka utgå från sitsen och att man inte sabbar för hästen genom att positionera/rubba huvudet. Det här är inte ens en "AR-övning" men enkelt och tydligt att förklara. Självklart struntar jag i takten i det läget, det viktiga är att vara konsekvent så hästen först och främst förstår övningen - att den ska ansvara för att hålla det där låga tempot. För att så småningom också lära sig ta ansvar även för att den klarar av att balansera sig, vilket kräver att den i viss grad flyttar balanspunkten bakåt. I det läget får man också ofta hästen "på tygeln" per automatik för att det blir mer naturligt för hästen i det läget.
Samma tänk finns det med många fler variationer. Flytta inåt-utåt på en volt t ex eller vändningar/volter i lugn trav utan stöd - väldigt balanskrävande om man har just det tänket, att hästen själv ska lära sig anpassa kroppen utan "hjälp" från ryttaren med balans/ram - det senare skulle snarare stjälpa i dom övningarna för att hästen inte på samma vis får ett behov av att ändra sig.
Även så finns det massvis med andra typer av fokus man kan ha i olika övningar för att man har olika syfte med övningarna. Men en regel för övningarna är att fokuserar man på EN sak, då fokuserar man på det och bollar inte femtielva saker samtidigt, mer än om det räcker med att påminna sig själv om att räta upp sig då som exempel, för man måste såklart inte heller bara göra en sak, så länge det inte motverkar övningen i sig. Ju mer man tränat på en sak desto fler pusselbitar kan man också bolla samtidigt utan att det blir för mycket för häst och ryttare.

Om man då tar en obalanserad/otaktmässig häst som exempel - den skulle få högsta prio på att förbättra de bitarna tidigt i passet. Kommer man åtminstone till en rimlig nivå så är det bara att köra vidare sen, för att kanske få lägga in liknande tänk fler gånger under samma pass eller repetera ofta tills det sitter mer naturligt (ex. börja varje pass med en sån övning ).
Finns det andra eller fler orsaker till bristen i takt, då kommer de också högt på listan.

Att hästen inte blir en robot för att man har en "ram", menar jag inte. Det har precis som du säger isf andra orsaker, och pedagogiken är helt klart en viktig del av det. Men nu var det den pedagogiska biten vi gled in på. Man kan inte prioritera allt till 100%, där gör man olika val, och har kanske också olika åsikter om vilken pedagogik som är bäst, utifrån hur man vill ha sin häst. Huvudsaken det fungerar för det resultat man själv vill ha.

Du kan inte få en bra helhet om inte takt och balans finns, där är vi helt överens. Och jag antar att du inte menar att det alltid måste vara BRA precis varje millisekund för att ändå kunna ha varit ett konstruktivt ridpass?
 
Sv: Utbildningsskalan

Så du menar om just BB har en egen utbildningsskala allts? Klassisk/Akademisk ridkonst är för mig samma sak så det var därför jag blev fundersam. Det pratades om klassik dressyr som om tävlingsdressyr och det rörde till det för mig. Tror det är svårt ibland eftersom vi är många som har olika definitoner på klassisk/akademisk ridkonst. Men vad menar du med den klassiska? Är det den tyska eller vad?
(det blir lätt förvirrat, men det är en intressant diskussion att följa)

Precis! Har förklarat i början av tråden nånstans hur jag tänkte kring detta. Att man börjar tidigare med samlande arbete etc. :)

Utbildningsskalan jag menade är den som formulerats på de klassiska principerna, den tyska, fast den är väl internationell vid det här laget, iaf är det den jag skrivit ned i första inlägget i denna tråd :)
 
Sv: Utbildningsskalan

KL

Vet inte om ngn redan skrivit om det, skummade bara tråden.

Philippe Karl är kanske inte helt AR men han har ju ett slags "tårta" istället för utbildningsstegen. Finns i hans bok, och är ngt slags cirkel. Kan lägga in hur den är uppbyggd, i vilken ordning allt kommer, nästa gång ja har boken i närheten.
Alltså han har målat som en cirkel istället för den mer raka ordning Tyska ridsportförbundets utbildningsskala har.

Jag är nybörjare och inte mer insatt än så. Kanske ngn annan kan förklara bättre? Vad skillnaden är i "verkligheten" mellan PKs tårta och utbildningsstegen?

Philippe har en mycket klok och klar utbildningstrappa inom KLASSISK DRESSYR (ej AR) som är lätt att förstå och följa för både ryttare och häst. Jag kan inte jmf cirkeln med den raka Tyska stegen eftersom jag inte kan den Tyska. För mig är det centrum av cirkeln som är viktigast för mig: Respect of the horse! Cirkeln visar på att man behöver gå både framåt och bakåt i cirkeln, ofta och vid varje nytt steg (ny sak/inlärning), alltså att man under hela hästens utbildning behöver gå bakåt i cirkeln, eller ta cirkeln varv på varv på varv. Tycker cirkeln trots att den ser lite rörigare ut är mer logisk än en rakt uppåtstigande trappa där man kan få uppfattningen att man bara ska uppåt hela tiden och kanske glömmer grunderna.
 
Sv: Utbildningsskalan

Fast jag ser skalan mer som en pyramid, där man lägger grunden, fundamentet först (rytm) och jobbar sig mot toppen. Utan grund, ingen topp.
 
Sv: Utbildningsskalan

Grunden måste ju vara färdig innan man börjar bygga. Men du "utmanar" grunden när du går vidare - mer rakriktning, samling, schwung - klarar du av det med bibehållen takt? :)
 
Sv: Utbildningsskalan

Grunden måste ju vara färdig innan man börjar bygga. Men du "utmanar" grunden när du går vidare - mer rakriktning, samling, schwung - klarar du av det med bibehållen takt? :)

Det är detta jag försökt säga, men jag är usel på att förklara. Men uppenbarligen anser några att man lika gärna kan börja rakrikta och när man lyckats med det så har man också hittat hästens takt. Det blir för mig bakvänt då jag anser att takten är den absoluta grunden, utan takt o balans kan man inte bygga vidare. Att hitta takt o balans är en förutsättning, och när detta fungerar så kommer resten så att säga som ett brev på posten. Balans ger lösgjordhet, när hästen är lösgjord så är den också bra mycket mer rakriktad osv. Dessa är förutsättningar för schvung som är förutsättning för samling osv osv.
Möjligen kan man i sitt huvud tänka att man ska arbeta med att få hästen lösgjord o arbeta med övningar utefter det. Men i praktiken utgör ändå takt o balans grunden för att få till det. Tycker jag.
 
Sv: Utbildningsskalan

Fast jag ser skalan mer som en pyramid, där man lägger grunden, fundamentet först (rytm) och jobbar sig mot toppen. Utan grund, ingen topp.

I Philippes "cirkel" finns en pyramid i toppen som innehåller Balance-Impulsion-Relaxation som är grunden i själva utbildningen. Cirkeln nedanför/runt om detta består av Flexibility/Rytm, Mobility och Collection/Cadence och dessa alla delar leder till rakriktning. Hittar ingen bra bild att lägga ut på detta tyvärr.
 
Sv: Utbildningsskalan

Utbildningsskalan jag menade är den som formulerats på de klassiska principerna, den tyska
,
Fast AR/klassisk ridkonst bygger ju också på de klassiska principerna. Det är det som gör det lite rörigt för mig. Vad är vad liksom. Går man långt tillbaka i tiden så har ju både den moderna dressyrridningen och den klassiska samma rötter. (och har grenat ut sig sedan)
För mig är det ingen skillnad i utbildningsskalan nu och tidigare. Hur jag tränar skiljer däremot.
 
Sv: Utbildningsskalan

Philippe har en mycket klok och klar utbildningstrappa inom KLASSISK DRESSYR (ej AR) som är lätt att förstå och följa för både ryttare och häst. Jag kan inte jmf cirkeln med den raka Tyska stegen eftersom jag inte kan den Tyska. För mig är det centrum av cirkeln som är viktigast för mig: Respect of the horse! Cirkeln visar på att man behöver gå både framåt och bakåt i cirkeln, ofta och vid varje nytt steg (ny sak/inlärning), alltså att man under hela hästens utbildning behöver gå bakåt i cirkeln, eller ta cirkeln varv på varv på varv. Tycker cirkeln trots att den ser lite rörigare ut är mer logisk än en rakt uppåtstigande trappa där man kan få uppfattningen att man bara ska uppåt hela tiden och kanske glömmer grunderna.

Om man använder en cirkel eller en trappa tycker jag inte spelar någon roll. Det blir samma innebörd i alla fall. Man kan väl använda det som känns mest rätt visuellt för en själv. ibland måste man gå längre ut i cirkeln (där grunderna ligger om jag uppfattat rätt?) och likadant måste man ibland gå ner ett par trappsteg där grunderna finns. Grunden är fundamentet och är inte den solid kan man inte bygga någonting som håller.
Grunden är ju lika viktig oavsett vilket träningssätt eller vilken disciplin man ägnar sig åt.
 

Liknande trådar

Avel Nu vet jag att det finns trådar om travarkorsningar redan, men de jag hittade var från typ 2008, och funderar mer specifikt om just mitt...
2 3 4
Svar
65
· Visningar
13 697
Western Det här forumet verkar väldigt dött men nu försöker jag pigga upp det med lite nybörjar frågor. Jag funderar på att starta ett par...
Svar
11
· Visningar
2 892
Senast: Lycan
·
Hästvård *långa funderingar* Jag har hamnat i funderingar när det gäller skor och barfota. Jag är varken i ena eller andra läget, personligen...
Svar
17
· Visningar
2 959
Senast: muslidag
·
Hundavel & Ras Ber först om ursäkt för en vägg av text men jag känner att jag vill få lite extern input. Jag har medvetet inte nämnt namnet på ras...
2 3
Svar
47
· Visningar
9 292
Senast: dobbis
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp