Sv: Utbildningsskalan
Precis, lite annorlunda blir det såklart. Jag brukar säga att AR-ridningen är mer "blottande" och det är ju delvis för att man inte behöver anpassa sig till att det ska se bra ut även om det fattas detaljer, man har inget domaröga att anpassa sig till. om vi säger såhär - skulle jag själv vara med på en dressyrtävling så skulle jag inte ha några skrupler mot att "hjälpa" hästen med tydligare ram och lite stöd för att dölja ev. små taktbrister och snabbt kunna korrigera innan hästen flyter iväg åt något håll. Vare sig det är bara just under programmet eller i den förberedande ridningen också.
Men rider man med enda syfte att skola sin häst till att bli rolig att rida och förbättra hållbarheten, då tycker jag det är bättre (för mig) att rida väldigt blottande och istället få vingel -iväg eller sämre takt, för att det då talar om för mig vad vi behöver jobba på och även skapar ett större behov till det = motiverar till att faktiskt få bort orsaken till det.
Ska en häst kunna gå på en volt t ex så kan man göra det på olika sätt och med olika tanke bakom. Man kan antingen "ge" hästen ramen, aktivt styra med både sits och skänkel/tygel vid behov, korrigera innan eller när hästen glider iväg, för att få en rund och fin volt med rättställd häst.
Eller så kan man låta volten vara ett kvitto på böjning och balans. Böja hästen - släppa i ytter och på så vis "tillåta" hästen komma in på en volt samtidigt som tyngdpunkten styr in på volten. Följer den inte volten för endast tyngdpunkten i det läget, då är det något i böjningen eller balansen som brister och man får det som ett tydligt symptom iom att hästen glider iväg åt något håll, inte håller det böjda spåret.
Ett bra exempel i skillnaden på tänket mellan fel som kvitto = blottande eller att kompensera för bristen, mer eller mindre. Kompensera låter lite väl hårt, det behöver absolut inte vara något negativt. Men skillnad i tänk är det, helt klart!
Och då blir det kanske lite konstigt när den ena pratar om att självklart måste man ha takten, medans jag själv tänker att det kan vara lååång väg till att verkligen kunna hålla en bra takt till 99% iaf av tiden. Blir ju väldigt annorlunda när man inte försöker hjälpa hästen med takten utan endast försöka bygga på kriteriumen för att hästen ska få bättre takt.
I nuläget, om jag skulle tappa takten, då skulle instinkten vara att sätta hästen i jobb för att hitta takten igen - för att den antingen brister i uppmärksamhet och/eller balans, ger jag den en balanskrävande uppgift så "måste" den hitta tillbaka (vilket den klarar av i nuläget, beror såklart på från ekipage till ekipage). Istället för att gå tillbaka till rakt fram, tempo/halvhalter så skulle jag göra precis tvärtom och sätta hästen i ex en skola i trav eller börja öva flytta med lite öppna- och slutatänk in- och ut på en volt för att utmana hästens balans. I en trav rakt fram behövs inte mycket balans, därför kommer inte hästen triggas till att förbättra den heller. Det skulle krävas mer justeringar från min sida i form av förhållningar/halvhalter/ev. korrigeringar för att förbättra balansen i det läget, särskilt om man inte redan hjälper den med stöd och inramning av hjälperna. För att sen inte krävas samma justeringar på ett spår rakt fram när ekipaget väl är i balans.
Jag har som sagt väldigt lite erfarenhet av AR, och jag upplevde stor skillnad i ridningen på dom få lektioner jag haft. T.ex så började vi (AR) att ställa hästen och började med volter, öppna/sluta i skritt.
I den ridningen jag är upplärd med så börjar man lite tvärt om. Du rider mycket raka spår i uppvärmningen och börjar direkt med halvhalter för att hitta takten, mycket och ofta långa travpass.. Det är först senare öppna/slutan kommer in i bilden och då för att börja jobba med lösjordheten, men då måste takten redan finnas där.
Som sagt jag upplevde en enorm skillnad ridmässigt när jag provade AR och är där en ren nybörjare, så jag borde kanske inte uttalat mig.
Återkommer om några veckor när jag blivit mer insatt.
Precis, lite annorlunda blir det såklart. Jag brukar säga att AR-ridningen är mer "blottande" och det är ju delvis för att man inte behöver anpassa sig till att det ska se bra ut även om det fattas detaljer, man har inget domaröga att anpassa sig till. om vi säger såhär - skulle jag själv vara med på en dressyrtävling så skulle jag inte ha några skrupler mot att "hjälpa" hästen med tydligare ram och lite stöd för att dölja ev. små taktbrister och snabbt kunna korrigera innan hästen flyter iväg åt något håll. Vare sig det är bara just under programmet eller i den förberedande ridningen också.
Men rider man med enda syfte att skola sin häst till att bli rolig att rida och förbättra hållbarheten, då tycker jag det är bättre (för mig) att rida väldigt blottande och istället få vingel -iväg eller sämre takt, för att det då talar om för mig vad vi behöver jobba på och även skapar ett större behov till det = motiverar till att faktiskt få bort orsaken till det.
Ska en häst kunna gå på en volt t ex så kan man göra det på olika sätt och med olika tanke bakom. Man kan antingen "ge" hästen ramen, aktivt styra med både sits och skänkel/tygel vid behov, korrigera innan eller när hästen glider iväg, för att få en rund och fin volt med rättställd häst.
Eller så kan man låta volten vara ett kvitto på böjning och balans. Böja hästen - släppa i ytter och på så vis "tillåta" hästen komma in på en volt samtidigt som tyngdpunkten styr in på volten. Följer den inte volten för endast tyngdpunkten i det läget, då är det något i böjningen eller balansen som brister och man får det som ett tydligt symptom iom att hästen glider iväg åt något håll, inte håller det böjda spåret.
Ett bra exempel i skillnaden på tänket mellan fel som kvitto = blottande eller att kompensera för bristen, mer eller mindre. Kompensera låter lite väl hårt, det behöver absolut inte vara något negativt. Men skillnad i tänk är det, helt klart!
Och då blir det kanske lite konstigt när den ena pratar om att självklart måste man ha takten, medans jag själv tänker att det kan vara lååång väg till att verkligen kunna hålla en bra takt till 99% iaf av tiden. Blir ju väldigt annorlunda när man inte försöker hjälpa hästen med takten utan endast försöka bygga på kriteriumen för att hästen ska få bättre takt.
I nuläget, om jag skulle tappa takten, då skulle instinkten vara att sätta hästen i jobb för att hitta takten igen - för att den antingen brister i uppmärksamhet och/eller balans, ger jag den en balanskrävande uppgift så "måste" den hitta tillbaka (vilket den klarar av i nuläget, beror såklart på från ekipage till ekipage). Istället för att gå tillbaka till rakt fram, tempo/halvhalter så skulle jag göra precis tvärtom och sätta hästen i ex en skola i trav eller börja öva flytta med lite öppna- och slutatänk in- och ut på en volt för att utmana hästens balans. I en trav rakt fram behövs inte mycket balans, därför kommer inte hästen triggas till att förbättra den heller. Det skulle krävas mer justeringar från min sida i form av förhållningar/halvhalter/ev. korrigeringar för att förbättra balansen i det läget, särskilt om man inte redan hjälper den med stöd och inramning av hjälperna. För att sen inte krävas samma justeringar på ett spår rakt fram när ekipaget väl är i balans.
Senast ändrad: