Uppdateringstråd 30

[Brie]

Nu har det hänt, det gick snabbt mellan besöket på akuten till beslutet att låta Alvin somna in.

Jag kunde kanske ha låtit honom leva några månader till men Alvin blev sämre hemma och jag kunde inte se honom så så han somnade in igår.

Det var det värsta jag gått igenom, dom vågade inte ge full dos sederande eftersom han hade hjärtproblem så när dom skulle sätta in kanylen vaknade han fast han legat helt omedveten och han kastade sig upp upp, högg i luften och skrek så mina föräldrar hörde ut i väntrummet. Så skulle det ju inte gå till enligt hur jag fick planerat.

Sen somnade han in i min famn och det var så läskigt att känna honom bli helt mjuk. Och det värsta var ögonen. Helt borta, döda, stirrande. Jag har minnesbilden när jag gav honom sista pussen på nosen framför mina ögon hela tiden..

På väg ut från veterinären fick jag en panikattack och ramlade ihop på vägen till bilen

Nu är Alvin borta och jag vet inte om jag vill leva utan honom. Men jag har min underbara Milou som behöver mig

Beklagar sorgen Det är hemskt att behöva gå igenom, sorg är kärlekens pris…

 

[Lillefrun]

Beklagar
De är lite över en månad sen Gry försvann och jag bryter ihop, gråter och vägrar visst ta undan hennes saker.
Ibland vill jag inte finnas här utan henne.
Men jag har Knut o ta hand om
Ta hand om er

Där känner jag igen mig. Jag kommer ha Alvins saker framme längs till. Det känns så sjukt jobbigt att fortsätta leva men Milou är också i sorg och inte sig själv så han behöver mig

 

[Lillefrun]

Beklagar sorgen Det är hemskt att behöva gå igenom, sorg är kärlekens pris…

Tack, ja skulle jag inte reagera så vore det väldigt konstigt för mig

 

[Lillefrun]

Beklagar verkligen!

Tack

 

[Flavor]

@Lillefrun en stor kram till dig, om du vill ha Din kärlek till honom har alltid lyst igenom i alla dina inlägg!

Att de springer osv har just med muskelsammandragningar att göra, hemskt att behöva uppleva! Har vänner med hästar som fått så, som att de galopperar. Vissa har då sagt det är som att de galopperar vidare till ett annat liv, fritt från smärta. Tycker det är en fin beskrivning

 

[Lillefrun]

Starkt beslut

Ja valet var egentligen lätt. Veterinären på akuten pratade La

@Lillefrun en stor kram till dig, om du vill ha Din kärlek till honom har alltid lyst igenom i alla dina inlägg!

Att de springer osv har just med muskelsammandragningar att göra, hemskt att behöva uppleva! Har vänner med hästar som fått så, som att de galopperar. Vissa har då sagt det är som att de galopperar vidare till ett annat liv, fritt från smärta. Tycker det är en fin beskrivning

Vad fint att det går att förstå min kärlek, tack för att du skrev det

 

[Lillefrun]

Pratade med Alvins och Milous uppfödare och hon sa att hon var så tacksam att hennes uppfödningar hamnar hos rätt personer och att Alvin och Milou har fått det bästa hemmet av alla

 

[Malibu_Stacy]

Ja, det är verkligen en chock. Vi åkte in för en helt annan sak och åker hem med ett nytt val som var det värsta jag kunde ta men jag sa tidigt till mina föräldrar att dom gärna får stötta och ge mig kärlek men att inte lägga sig i beslutet. Mamma tyckte jag skulle vänta lite men jag sa nej. Jag vill känna att det var mitt beslut.

Det känns faktiskt väldigt skönt att läsa att han inte var medveten och hade sån panik. Men sen fortsatte han ju röra kroppen ett tag efter att dom sa att han var död. Dom sa att det var musklerna men det kändes som att han kämpade för att inte ge upp. Men jag vet nu att det inte är så men där och då var det skrämmande.

Vad var det som gjorde att du åkte in och vad var det dom kom fram till? Otroligt starkt av dig att ta beslutet där och då. Det låter som att det var helt rätt.

Det är vanligt att kroppen rycker eller det ser ut som att djuret tar andetag, det är helt normalt att det händer. Hjärtat har dock stannat för länge sedan. Jag lyssnar ofta på hjärtat precis efter att jag gett den sista sprutan, lyssnar ändå tills hjärtat slutar slå. Då har hunden redan tagit sina sista andetag och lämnat kroppen. Sen tar det ofta någon minut eller två efter det innan ryckningarna kan komma. Hunden är dessutom sövd i narkos när man ger sista sprutan så de märker eller känner absolut ingenting när sista sprutan ges.

 

[Hippocampus]

Pratade med Alvins och Milous uppfödare och hon sa att hon var så tacksam att hennes uppfödningar hamnar hos rätt personer och att Alvin och Milou har fått det bästa hemmet av alla

Beklagar verkligen!

 

[Brie]

Det känns alltid lite skumt med en uppdatering samma dag som någon förlorat en vän, men så är ju livet… det rullar på för andra, trots att man själv är i sorg.

Här var vi på väg och tränade idag, och det blev gruppträning med fem rottistikar i en inte jättestor hall. Alla körde på sitt, vi övade lite följsamhet och platsliggande framförallt. Nyttigt för oss, som inte tränat i grupp på hemskt länge, ny hall dessutom. Snudd på för länge med ca 50 minuters pass, men lika bra att maxa ur när man har chansen och bli lite kokad i kolan

 

[ii-ssa]

Tänkte fråga här om de är någon som har bra tips på bra skor o jogga i som helst är typ gore tex så man kan ha de till både och tänkte försöka förhoppningsvis ta tag i o komma igång o jogga lite med Nisse när de blir barmark.
Helst inte allt för dyra

 

[Red_Chili]

@Lillefrun , vet inte vad jag ska skriva riktigt, det är så sorgligt allting och det har aldrig rått någon som helst tvivel på att du älskar dina hundar och gör allt du kan för att de ska ha det så bra som möjligt Tillåt dig att sörja, och ta hand om dig!

 

[AraSlei]

Stor kram @Lillefrun , tycker det låter som att du tog helt rätt beslut för din bästa vän
Jag har inte plockat undan min tants grejer heller, har fortfarande hennes matschema tillsammans med de andras på kylen osv. Det får ta den tid det tar

 

[Lillefrun]

Vad var det som gjorde att du åkte in och vad var det dom kom fram till? Otroligt starkt av dig att ta beslutet där och då. Det låter som att det var helt rätt.

Det är vanligt att kroppen rycker eller det ser ut som att djuret tar andetag, det är helt normalt att det händer. Hjärtat har dock stannat för länge sedan. Jag lyssnar ofta på hjärtat precis efter att jag gett den sista sprutan, lyssnar ändå tills hjärtat slutar slå. Då har hunden redan tagit sina sista andetag och lämnat kroppen. Sen tar det ofta någon minut eller två efter det innan ryckningarna kan komma. Hunden är dessutom sövd i narkos när man ger sista sprutan så de märker eller känner absolut ingenting när sista sprutan ges.

Alvin kräktes flera gånger under natten, bajsade i sängen och var lös i magen. Han ville inte äta något. Det verkade inte som någon jätte stor magsjuka , han har alltid haft problem med magen men jag kände att något trots allt var extra fel. Han var ju väldigt gammal, 14,5 år och hade redan innan tappat i vikt så jag åkte till akuten direkt.

Veterinären på akuten undersökte honom och hittade ett par tänder hon bedömde vara tvungna att operera bort. Jag frågade om det fanns några andra sätt men hon sa att nej dom måste bort för han har väldigt ont, hon gav honom 1 månad max 2-3 stycken månader innan han skulle opereras. Men jag visste redan då att det inte skulle bli någon operation, men klarade inte riktigt ta in det för jag var så glad att han överlevde magsjukan.

Hon bedömde honom som fri att åka hem och fick hemgångsråd med maten men han åt inget av den. Till en början åt han fisk och kyckling som jag la upp i skålen. Men sen vägrade han äta den också. Tillslut fick jag handmata honom med små bitar kokt kyckling. Han tappade vikt snabbt, blev väldigt svag och sov mycket. Men han lekte mycket. Det var fantastiskt och helt otroligt, han låg trött i soffan men kom ibland springandes med sina leksaker och ville ha igång mig.

Men i övrigt blev han bara svagare, och jag visste ju att hans ordinarie veterinär sagt i flera år att han inte klarar en operation. Han hade fått blåsljud på 5, gick på Librela var tredje tredje vecka mot smärta, hörde dåligt och såg inget på höger öga. Hörseln och synen upplevde jag inte påverkade honom, och med Librela som verkade ta bort smärtan fungerade han jätte bra på promenaderna men när allt slogs samman och jag såg honom tyna bort så fort fanns inga alternativ. Var på min vanliga mottagning dagen efter akuten orolig som jag var och jag pratade med en djursjuksköterska om hans skick och hon sa det jag tänkte, att han var i väldigt dåligt skick.

Enligt veterinären på akuten kunde jag ju vänta 2-3 månader innan operation men jag ville inte låta honom vänta mer än nödvändigt så bokade tid på ”vår” mottagning direkt när dom öppnade efter nyår. Han tynade ju bort, vägrade röra sig ute om man inte tvingade honom och chansen att han skulle överleva en operation i hans skick var ju knappt möjlig. Jag fick en chock när hans kropp stängde av så fort. Sista morgondagen när vi skulle till veterinären ville han inte ens bajsa fast han brukar vara som en klocka med det.

Men, han fick en jätte fin sista tid. Nerbäddad i soffan med mig och Milou, korta promenader bara för att göra sina behov, vi gosade och låg där i soffan tillsammans. Vi träningslekte lite olika saker han tycker om som att klatscha, vinka, sitta fint, gå åtta mellan benen, slalom, backa, hämta leksaker och sånt han kan utantill och innantill och han var så stolt. Jag satt med honom i soffan och gav honom kyckling och jag lämnade honom inte någon gång under tiden från att magsjukan kom tills han fick somna in.

Natten innan han skulle somna in satte jag ett alarm mitt i natten så att jag skulle kunna sitta och titta på honom utan att störa honom. Klappa försiktigt utan att väcka honom.

 

[ii-ssa]

Tack, jag har försökt ge honom allt

Tröstkramar

 

[Lillefrun]

Ni är underbara allihop

 

[Lillefrun]

Milou har det lite kämpigt och saknar Alvin men något han gillar är att vara ute och gå mer eftersom jag ändå har anpassar oss innan för att passa en gammal hund också. Nu kan jag fokusera helt på honom en stund och ha honom lös större delen av tiden. Det hade jag ju också när Alvin fanns men Milou njuter av att vara centrum.

Idag fick han ett tokryck och bara sprang runt, runt och slirade i svängarna. Jag började skratta och han gör mig så glad den lilla knäppisen.

Dessutom ska jag ta vid mina planer på valp. Jag har ju försökt bli säker på ras i flera år men nu är det uppenbart och bestämt och jag kollar kennlar, tittar på olika hanar och tikar. Har en kontakt som kanske kan hjälpa mig få träffa lite hundar på en kennel här i närheten och fortsätta leta vidare på internet. Helst vill jag ha en valp i vår men det beror helt på vad jag kan hitta för nu ska det bli bra.

Rasval? Det kommer bli en sheltie och det kommer bli skönt för Milou med en kompis och för mig som vill träna och tävla agility men också rally och freestyle. Kommer fortfarande träna med Milou så då får jag dubbelt så roligt

 

[Vovve]

Nu har det hänt, det gick snabbt mellan besöket på akuten till beslutet att låta Alvin somna in.

Jag kunde kanske ha låtit honom leva några månader till men Alvin blev sämre hemma och jag kunde inte se honom så så han somnade in igår.

Det var det värsta jag gått igenom, dom vågade inte ge full dos sederande eftersom han hade hjärtproblem så när dom skulle sätta in kanylen vaknade han fast han legat helt omedveten och han kastade sig upp upp, högg i luften och skrek så mina föräldrar hörde ut i väntrummet. Så skulle det ju inte gå till enligt hur jag fick planerat.

Sen somnade han in i min famn och det var så läskigt att känna honom bli helt mjuk. Och det värsta var ögonen. Helt borta, döda, stirrande. Jag har minnesbilden när jag gav honom sista pussen på nosen framför mina ögon hela tiden..

På väg ut från veterinären fick jag en panikattack och ramlade ihop på vägen till bilen

Nu är Alvin borta och jag vet inte om jag vill leva utan honom. Men jag har min underbara Milou som behöver mig

Jag beklagar sorgen Styrkekram till dej om du vill ha den

 

[Linda_A]

Nu har det hänt, det gick snabbt mellan besöket på akuten till beslutet att låta Alvin somna in.

Beklagar verkligen.

 

[Malibu_Stacy]

Alvin kräktes flera gånger under natten, bajsade i sängen och var lös i magen. Han ville inte äta något. Det verkade inte som någon jätte stor magsjuka , han har alltid haft problem med magen men jag kände att något trots allt var extra fel. Han var ju väldigt gammal, 14,5 år och hade redan innan tappat i vikt så jag åkte till akuten direkt.

Veterinären på akuten undersökte honom och hittade ett par tänder hon bedömde vara tvungna att operera bort. Jag frågade om det fanns några andra sätt men hon sa att nej dom måste bort för han har väldigt ont, hon gav honom 1 månad max 2-3 stycken månader innan han skulle opereras. Men jag visste redan då att det inte skulle bli någon operation, men klarade inte riktigt ta in det för jag var så glad att han överlevde magsjukan.

Hon bedömde honom som fri att åka hem och fick hemgångsråd med maten men han åt inget av den. Till en början åt han fisk och kyckling som jag la upp i skålen. Men sen vägrade han äta den också. Tillslut fick jag handmata honom med små bitar kokt kyckling. Han tappade vikt snabbt, blev väldigt svag och sov mycket. Men han lekte mycket. Det var fantastiskt och helt otroligt, han låg trött i soffan men kom ibland springandes med sina leksaker och ville ha igång mig.

Men i övrigt blev han bara svagare, och jag visste ju att hans ordinarie veterinär sagt i flera år att han inte klarar en operation. Han hade fått blåsljud på 5, gick på Librela var tredje tredje vecka mot smärta, hörde dåligt och såg inget på höger öga. Hörseln och synen upplevde jag inte påverkade honom, och med Librela som verkade ta bort smärtan fungerade han jätte bra på promenaderna men när allt slogs samman och jag såg honom tyna bort så fort fanns inga alternativ. Var på min vanliga mottagning dagen efter akuten orolig som jag var och jag pratade med en djursjuksköterska om hans skick och hon sa det jag tänkte, att han var i väldigt dåligt skick.

Enligt veterinären på akuten kunde jag ju vänta 2-3 månader innan operation men jag ville inte låta honom vänta mer än nödvändigt så bokade tid på ”vår” mottagning direkt när dom öppnade efter nyår. Han tynade ju bort, vägrade röra sig ute om man inte tvingade honom och chansen att han skulle överleva en operation i hans skick var ju knappt möjlig. Jag fick en chock när hans kropp stängde av så fort. Sista morgondagen när vi skulle till veterinären ville han inte ens bajsa fast han brukar vara som en klocka med det.

Men, han fick en jätte fin sista tid. Nerbäddad i soffan med mig och Milou, korta promenader bara för att göra sina behov, vi gosade och låg där i soffan tillsammans. Vi träningslekte lite olika saker han tycker om som att klatscha, vinka, sitta fint, gå åtta mellan benen, slalom, backa, hämta leksaker och sånt han kan utantill och innantill och han var så stolt. Jag satt med honom i soffan och gav honom kyckling och jag lämnade honom inte någon gång under tiden från att magsjukan kom tills han fick somna in.

Natten innan han skulle somna in satte jag ett alarm mitt i natten så att jag skulle kunna sitta och titta på honom utan att störa honom. Klappa försiktigt utan att väcka honom.

Oj vad ni har kämpat. Så starkt av dig att ta beslutet och jag blev tårögd när jag läste hur du ställde din klocka. Alvin kunde inte fått en bättre matte, du gjorde allt för honom!