Här har vi lite känslomässig bergochdalbana just nu.
Har äntligen fått tillbaka analyssvaret på den märkliga tingest som plockades ut ur L:s led för 7 veckor sedan. Det bedöms inte vara något ärftligt eller något ”fel” typ OCD, utan sannolikt en benflisa bortsprängd i samband med trauma, som sedan byggts på med brosk och gått bananas. Opererande ortoped har varit med sedan skadan uppstod för 3,5 år sedan, kunde se varifrån flisan kommit när han öppnade leden och kunde då också se att leden var fri från annat skräp och såg fin ut, förutom den artros som bildats pga tingesten.
Rehab är igång sedan en vecka och det går bra. Prognosen för ett aktivt och fullgott jaktliv är lovande
så tacksam för detta.
I botten på bergochdalbanan har vi min gamla tant
Så gott som blind på vänster öga och därmed långsamma reflexer. Fick en hård labradorsvans i ögat i början av veckan, med sår på hornhinnan som följd. Tyvärr verkar detta också tryckt ut lite linsmassa i ögat, och allt läker långsamt, långsamt. För långsamt. Första vetbesök i måndags och åb igår, och nu står hon på en hästkur med kortison, antibiotika i olika former och dessutom droppar jag ögat med serum vi plockat ut från hennes blod. Hon är pigg och glad, men läkningen går för långsamt. Om det inte blir bättre är den enda möjligheten att plocka bort ögat, och det kommer jag inte göra. Hon är snart 12 år gammal och har levt ett bra liv där hon lurat döden flera gånger. Hon är pigg, stark och rask, men jag har lovat henne att hon ska slippa fler operationer i sitt liv. Det är det minsta jag är skyldig henne.
Håll gärna en tumme, de närmsta dagarna kommer vara avgörande.