Uppdateringstråd 25

[tuaphua]

Likadant med Ebrah och min förra saluki, som var moster till Ebrah. De träffades aldrig, men herregud så många likheter de har! De vill sova på samma sätt, sprattlar i bädden på samma sätt, leker med pinnar på samma sätt, har många gånger samma blick... De är läskigt lika på många punkter.

Aysu är sedan väldigt lik min första tik. De är också släkt, om än inte lika mycket/nära. De har samma sätt att kalla på uppmärksamhet, lika röst när de skäller, stundtals samma blick där med och båda två har alltid sett sig som bäst i världen och ägare av universum Justja, de sover också på väldigt lika sätt.

Det är himla häftigt!

 

[Red_Chili]

Det är himla häftigt!

Verkligen. Är himla sorgligt att jag slutar med de här linjerna i mina hundar. Med facit i hand borde jag kanske försökt få till en kull på Aysu, men det ärr så dags nu när hon är "gammal" och kastrerad

 

[tuaphua]

Verkligen. Är himla sorgligt att jag slutar med de här linjerna i mina hundar. Med facit i hand borde jag kanske försökt få till en kull på Aysu, men det ärr så dags nu när hon är "gammal" och kastrerad

Ja, jag tänkte samma när Vovvi dog. Nu tänkte jag aldrig avla på henne. Men det kändes så himla synd att den linjen dog ut. Mormor till vovvi hette Mygga. Och Myggas pappa var min uppfödares once in a life time hund. Han var bland det ballaste jag mött i mitt liv. Så tokrolig på ett väldigt udda sätt. Och smart och rar och med en utstrålning som var overklig nästan. Han var med i ras-båset på hundmässan i en massa år och älskade att få clowna runt och få beundrare. Så jag vet att uppfödaren känner samma.
Men sen får man en hund ur annan linje och blir lika kär!

 

[Myrten]

Igår var det avslutning på viltspårkursen och då fick vi pröva ID-spår, dvs att hunden ska spåra ett specifikt djur (eller klöv i träningen) och utan blod. Rhiannon klarade det bra, men jag hade hellre kört lite vanlig spårträning eftersom vi snart ska starta öppen klass första gången. Som tur är hade jag redan gjort upp med en kompis att vi skulle ut och träna idag. Så på morgonen kl 8 var vi ute i spårskogen. Först lade jag ett spår åt min kompis hund som ska starta anlagsklass på tävlingen. Det blev nästan 600 m med fyra vinklar och bloduppehåll, så det var som ett anlagsspår. Därefter fick Rhiannon gå ett 200 m spår med återgång som min kompis lagt igår kväll. Det var andra gången Rhiannon gick spår med liggtid över natt och det var stor skillnad i hur hon spårade - nu kändes hon säker. Även återgången gick bra. När hon var klar väntade vi lite till innan vi gick spåret med den andra hunden. Han var superduktig och hade kunnat köra på lika länge till kändes det som, så vi konstaterade att han inte behöver träna mer på fullånga spår. Nästa träning blir det fokus på svårigheter. Återgång för Rhiannon, bloduppehåll för honom och växling av mark för båda.

Väl hemma har jag badat och fönat hunden. Välbehövligt. Vi ska på utställning på lördag, så jag får hinna med att trimma lite i veckan,.

 

[snorp]

Idag gjorde vi vår 3:e start i rallylydnad och tog därmed RLD N, blev även vår 4:e start som resulterade i pallplats. Viktors rallypoäng så här lång har varit så fina, 97, 92, 94 och 96.

Vi har totalt gjort 7 tävlingsstarter i 2 olika grenar, på 6 av dessa starter har vi tagit 2 titlar. 4 av dessa 7 starter har varit pallplatser. Min duktiga lilla stjärna

 

[Red_Chili]

Ja, jag tänkte samma när Vovvi dog. Nu tänkte jag aldrig avla på henne. Men det kändes så himla synd att den linjen dog ut. Mormor till vovvi hette Mygga. Och Myggas pappa var min uppfödares once in a life time hund. Han var bland det ballaste jag mött i mitt liv. Så tokrolig på ett väldigt udda sätt. Och smart och rar och med en utstrålning som var overklig nästan. Han var med i ras-båset på hundmässan i en massa år och älskade att få clowna runt och få beundrare. Så jag vet att uppfödaren känner samma.
Men sen får man en hund ur annan linje och blir lika kär!

Med Aysu så var det mycket det att hon skadar sig lätt, och att hon har ganska vanliga blodslinjer som hindrade. Tänkte att Ebrah skulle bli bättre, nära släkt men det som skilde dem åt stamtavlemässigt tänkte jag att var till Ebrahs fördel.

Nu blev det inte något med Ebrah av hälsoskäl, och de flesta av deras nära släktingar är parade med hundar jag inte gillar. Hanen som jag mest troligt hade kunnat använda till Aysu var fantastisk, av mycket ovanliga linjer och fick aldrig några avkommor innan han dog Som tur är fick en av hans systrar avkommor med bra hane och med lite tur kan det bli något därifrån i framtiden till mig. Så tja, det är fortfarande linjer jag verkligen gillar, men just "mitt" får jag nog se som förlorat.

 

[AraSlei]

Jag har ju skrivit lite om min tävlingsnervositet här tidigare. Förra helgen startade vi det tredje provet i augusti månad - och denna gången kunde jag styra mina nerver nästan helt. Och vet ni? Det gav resultat!
Äntligen var vi det teamet vi är på träningar och jakter, även på prov! Allt var långtifrån perfekt, vissa saker har han gjort betydligt bättre på prov tidigare, men helheten höll hela vägen och han avslutade så starkt med den bästa linjen för dagen. Extra kul att lyckas på ett klurigt prov, med bara 4 utmärkelser på 15 startande.

 

[iNHALE]

Ibland får jag infall att man kanske borde lägga ned hunderiet helt... Har ständigt så jäkla ont i magen över en del saker. Man har någon slags drömbild av hur ens hundliv och tillvaro ska se ut men sen kommer man ned på jorden och inser att det kommer ta många år innan det ser ut så... Det känns som att man sitter i en jäkla rävsax emellanåt där man bara kan välja mellan att sitta kvar i saxen eller gnaga av sitt eget ben med tänderna...

 

[Fruentimber]

Ibland får jag infall att man kanske borde lägga ned hunderiet helt... Har ständigt så jäkla ont i magen över en del saker. Man har någon slags drömbild av hur ens hundliv och tillvaro ska se ut men sen kommer man ned på jorden och inser att det kommer ta många år innan det ser ut så... Det känns som att man sitter i en jäkla rävsax emellanåt där man bara kan välja mellan att sitta kvar i saxen eller gnaga av sitt eget ben med tänderna...

Jag känner verkligen igen mig just nu! Är i en period där "mitt tilltänkta hundliv" går på sparlåga, trots ny valp och allt. Nytt jobb, fuktskadat badrum, en gård med diverse projekt och annat som ska tas omhand... allting tar tid. Den där två-timmar-i-skogen-och-enskild-mysstund-varje-dag-och-omvårdnadstimme-varje-vecka-och-planerad-träning-eller-aktivitet-minst-tre-gånger-i-veckan-bilden som jag ständigt jagar efter är högst avlägsen för tillfället. Just nu slussas de mest runt mellan hundvakter...

Jag fick även en rejäl dipp när min mellersta fick opereras för short ulna med artros som följd. Har nog ännu inte hämtat mig eftersom vi lever med det dagligen. Ständig koll efter hälta/smärta och medicinering. Trodde aldrig att det skulle ta så mycket psykiskt.

 

[iNHALE]

Jag känner verkligen igen mig just nu! Är i en period där "mitt tilltänkta hundliv" går på sparlåga, trots ny valp och allt. Nytt jobb, fuktskadat badrum, en gård med diverse projekt och annat som ska tas omhand... allting tar tid. Den där två-timmar-i-skogen-och-enskild-mysstund-varje-dag-och-omvårdnadstimme-varje-vecka-och-planerad-träning-eller-aktivitet-minst-tre-gånger-i-veckan-bilden som jag ständigt jagar efter är högst avlägsen för tillfället. Just nu slussas de mest runt mellan hundvakter...

Jag fick även en rejäl dipp när min mellersta fick opereras för short ulna med artros som följd. Har nog ännu inte hämtat mig eftersom vi lever med det dagligen. Ständig koll efter hälta/smärta och medicinering. Trodde aldrig att det skulle ta så mycket psykiskt.

Ja det är himla tungt ibland. Dessvärre handlar inte mina "problem" egentligen inte om mig och min hund utan om en annan person och dens hund. Skulle egentligen behöva göra en ny "råd-tråd" men känner inte riktigt för att outa allt, är tyvärr inte så anonym som man skulle vilja vara ibland.

 

[Fruentimber]

Ja det är himla tungt ibland. Dessvärre handlar inte mina "problem" egentligen inte om mig och min hund utan om en annan person och dens hund. Skulle egentligen behöva göra en ny "råd-tråd" men känner inte riktigt för att outa allt, är tyvärr inte så anonym som man skulle vilja vara ibland.

Jag förstår. Hoppas du/ni kan finna en lösning!

 

[iNHALE]

Jag förstår. Hoppas du/ni kan finna en lösning!

Ja det hoppas jag också men tyvärr ser det inte ut så. I praktiken står det mellan att jag får som jag vill enligt vad jag anser är "bäst" och att personen det gäller mer eller mindre får sin tillvaro raserad till stora delar. Okej om det hade varit en "nobody" men det är det inte.

 

[Fruentimber]

Ja det hoppas jag också men tyvärr ser det inte ut så. I praktiken står det mellan att jag får som jag vill enligt vad jag anser är "bäst" och att personen det gäller mer eller mindre får sin tillvaro raserad till stora delar. Okej om det hade varit en "nobody" men det är det inte.

Låter som en riktigt tråkig situation.

 

[iNHALE]

Låter som en riktigt tråkig situation.

Det är det, för alla inblandade. Har ältat detta i 3 år...

 

[inverterad]

Ja det hoppas jag också men tyvärr ser det inte ut så. I praktiken står det mellan att jag får som jag vill enligt vad jag anser är "bäst" och att personen det gäller mer eller mindre får sin tillvaro raserad till stora delar. Okej om det hade varit en "nobody" men det är det inte.

Det verkar väldigt tufft. Känner med dig.

 

[Lillefrun]

Ibland orkar inte Alvin som förr, det gick snabbt att bli så, kom bara i princip plötsligt i början av sommaren. Han klarar och vill olika varje gång. Har kortat ner dom längsta rundorna och är flexibel på dom andra. Hade tänkt en viss väg idag men han visade att det inte var en bra dag. Hoppas medicinen börjar fungera snart, han har haft den i 4 dagar nu och utvärdera om 3 veckor. Smärtstillande ifall det är smärta som gör honom segare.

Jag saknar att kunna gå vilka promenader jag vill, improvisera och hitta nya ställen och inte oroa mig hela tiden. Han får ju gå och ska gå men på hans vilkor, bara svårt när villkoren är olika olika gånger. Jag vill gå långt. Jag funderar ibland på och provade i somras att lämna Alvin hemma efter att han fått sitt och sen gå med Milou men mitt samvete tyckte det var hemskt och jag kände det som att jag svek Alvin. Vet inte om det uppfattas så av Alvin men han vill inte vara utan mig och Milou.

 

[Myrten]

@Lillefrun - kan du inte göra som om han vore valp, ha honom i en väska eller liknande under delar av promenaden? Han väger väl inte så mycket?

 

[Bulldoozer]

Har varit full rulle här..
I fredags tävlade jag lydnad med Nessie och kom tvåa på KM. När domaren ger mig protokollet så säger han att vi hade vunnit om vi inte nollat fjärren, jag bara "tack, hade nog inte velat veta det då det var mitt fel" . Han sa också att hon gör ju lika bra ifrån sig som dom där (pekar på bcn brevid) fast på korta ben, tror det var menat som en komplimang..
Lördag var nåt så onödigt som utställning, dock så fick jag umgås med syrran som visade samtliga hundar. Till och med Tay fick vara med, lite dyr miljöträning men men . Urfällda lilla Nano var den enda som fick excellent resten fick VG.
Söndag var Nessie iväg och tävlade bruks med syster, tyvärr nollade de budföringen (men som syrran sa så var det fifty fifty att hon inte skulle ta den) och fick en nolla i lydnaden. De kom ändå på tredjeplats av fem tävlanden, syster var väldigt nöjd över vissa bitar och vet nu vad hon kan förvänta sig på tävling.
Idag åkte jag och vallade med Nessie och Tay, jättebra pass! Tay fick gå lös på slutet i en 25a och var jätteduktig ❤.
Imorgon ska jag på brukskurs med Nessie, ska bli roligt!
Nano löper nu, det ändå relativt lugnt hemma och vi får bäl se hur det blir när hon är i höglöp...

Nessie på KM

 

[Lillefrun]

@Lillefrun - kan du inte göra som om han vore valp, ha honom i en väska eller liknande under delar av promenaden? Han väger väl inte så mycket?

Har funderat på en sån där bärsjal som man har bäbisar i. Han väger ungefär 7 kg så jag har burit honom i famnen när det blivit för mycket ibland men det är klumpigt. Så det är en idé. Då får han vila lite och gå som han vill, han vill ju rent mentalt gå och han får tokryck ibland och vill springa och busa. Om jag har en sjal är den ju inte ivägen hela tiden. Ska kika på det.

Förhoppningen är att märka skillnad nu snart med medicinen. Och prata med veterinären när han haft den i tre veckor för att se om han är bra nog eller behöver utredas mer.

Och att anpassa ännu mer efter honom,jag går rätt snabbt naturligt och har sänkt tempot nu men insåg idag att jag fortfarande går rätt så snabbt mot vad jag tänkt att jag gör. Jag ska gå ännu lite lugnare. Blivit hemmablind för mitt tempo. I och för sig stannar vi ju hela tiden längs vägen mellan promenadtempo för att det ska nosas och kissas så totalt sett går det väldigt långsamt.

 

[Lillefrun]

Fel tråd