Uppdatering och snackistråd

Status
Stängd för vidare inlägg.
Idag är det totalt livsfarligt ute. Snön som smälte och allt regn som kom under stormen frös igår till is = snorhalt överallt. Idag snöar det dessutom, vilket gör att det är extra superhalt och inte ens broddar hjälper :nailbiting: Hundkrakarna slirade när dom försökte ta sig upp för gångbanan då dom inte fick fäste alls - så morgonpromenaden gick väldigt långsamt för att ingen av oss skulle bryta benen !

Lite trist att det ska töa senare idag och ev även regna, men just nu välkomnar jag det nästan - för detta är inte kul. Varken för hundarna eller mig att försöka hålla sig på benen. Är rädd för skador på både mig själv och på hundarna om denna ishalka ska fortsätta.
 
Men är det "fel" av mig att fundera på om hon kanske ska få gå vidare till ett annat liv? Detta känns inte som ett värdigt hundliv. :(

(Innan jag tog henne sa pappa att om hon inte blir bättre av ett miljöbyte så tyckte han att vi skulle låta henne somna in. Jag tänkte att Pyttsan heller. Har pratat med honom om hur det är nu och han sa "Ta bort henne när du inte orkar längre.")

Jag hade kört hem hunden, "lurat" henne att hon skulle få gå på jakt och sen avlivat bums livsgnistan kom tillbaka.

Alternativt tagit bort den hemma, på en gång.

Det är hårt, men jag tror faktiskt att specialiserade arbetshundar som tas från sitt jobb ibland mår bättre av att somna in än att bli pensionerade.
 
Tack @Migo, för att du säger de "hårda" saker jag knappt vågar tänka. Vänner till mig tycker att jag ska försöka se om det går att medicinera på något sätt så hon får tillbaka energin och jag inte låta bli att tänka "Till vilken nytta? Hon kommer aldrig få jaga igen." Är det värdigt att hålla henne vid liv bara för att det är en trevlig hund? Som har förlorat meningen med livet. Och jag är av naturen skeptisk till att medicinera djur på livstid. Det är min åsikt, även om andra gör precis som de vill.

Men jag skäms över att jag resonerar så. Känner mig misslyckad, självisk och som en dålig djurmänniska som överväger att avliva en hund som eventuellt skulle kunna fungera någon gång i framtiden..
 
Tack @Migo, för att du säger de "hårda" saker jag knappt vågar tänka. Vänner till mig tycker att jag ska försöka se om det går att medicinera på något sätt så hon får tillbaka energin och jag inte låta bli att tänka "Till vilken nytta? Hon kommer aldrig få jaga igen." Är det värdigt att hålla henne vid liv bara för att det är en trevlig hund? Som har förlorat meningen med livet. Och jag är av naturen skeptisk till att medicinera djur på livstid. Det är min åsikt, även om andra gör precis som de vill.

Men jag skäms över att jag resonerar så. Känner mig misslyckad, självisk och som en dålig djurmänniska som överväger att avliva en hund som eventuellt skulle kunna fungera någon gång i framtiden..

Håller med Migo till fullo här.
 
Vi har avlat fram extrema raser med extrema drifter. Då får vi också ta ansvaret för att hjälpa dem till ett liv där de får använda dem. Kan de av nån anledning inte utöva sitt "jobb" och inte mår bra av alternativen så tycker jag att det är att ta ansvar att avliva dem. Ingen lider av att vara död.
 
Satte nästan precis hjärtat i halsgropen.
Att stöta på hundar här är inte ovanligt. Men att stöta på en lös och dessutom aggressiv dobermann på våran gångbana har jag aldrig någonsin varit med om! Ciro och jag var på väg hem och helt plötsligt så bara flyger den på Ciro från sidan (Jag hann inte ens se den!). Stackars Ciro gjorde INGENTING mer än röt tillbaka och TACK och LOV dyker ägaren upp och tar tag i hunden. "Nu dör han" tänkte jag men som tur är hände det inget mer än att han fick ett litet sår på nosryggen. :(
 
Satte nästan precis hjärtat i halsgropen.
Att stöta på hundar här är inte ovanligt. Men att stöta på en lös och dessutom aggressiv dobermann på våran gångbana har jag aldrig någonsin varit med om! Ciro och jag var på väg hem och helt plötsligt så bara flyger den på Ciro från sidan (Jag hann inte ens se den!). Stackars Ciro gjorde INGENTING mer än röt tillbaka och TACK och LOV dyker ägaren upp och tar tag i hunden. "Nu dör han" tänkte jag men som tur är hände det inget mer än att han fick ett litet sår på nosryggen. :(
I ett sånt läge hade jag banne mig nog sparkat den attackerande hunden i huvudet för att värja min egen...
 
I ett sånt läge hade jag banne mig nog sparkat den attackerande hunden i huvudet för att värja min egen...
Tro mig, det gick så fort att jag hann knappt ens agera. Som tur är skötte min hund det snyggt och ägaren var trots allt snabb fram.
 
Skönt att det gick bra trots allt. Blir helt rabiat på folk som inte kan hålla koll på sina hundar.
Och vem släpper sin hund lös när det går en gångbana precis nedanför när han uppenbarligen vet hur hunden är vid hundmöten? :confused: Det allra konstigaste är att 100 meter bort ligger en hundgård som dessutom var tom (Ja, jag var faktiskt tvungen att kolla när jag ändå passerade!). Berättade för sambon när jag kom hem och han visste faktiskt vem både hunden och ägaren var.

Nåväl. Mitt lilla hjärta ligger nerbäddad bredvid mig. Han vet att jag tycker synd om honom nu :rofl:
 
Idag är det totalt livsfarligt ute. Snön som smälte och allt regn som kom under stormen frös igår till is = snorhalt överallt. Idag snöar det dessutom, vilket gör att det är extra superhalt och inte ens broddar hjälper :nailbiting: Hundkrakarna slirade när dom försökte ta sig upp för gångbanan då dom inte fick fäste alls - så morgonpromenaden gick väldigt långsamt för att ingen av oss skulle bryta benen !

Lite trist att det ska töa senare idag och ev även regna, men just nu välkomnar jag det nästan - för detta är inte kul. Varken för hundarna eller mig att försöka hålla sig på benen. Är rädd för skador på både mig själv och på hundarna om denna ishalka ska fortsätta.

Usch, så där hade vi det vid ett par tillfällen under december. Hemskt är det. Min hund som redan är halt av artros blir väldigt "stukad" av att halka omkull på promenader. Vi fick verkligen träna oss i att gå långsamt.
 
Apropå väder då, nu har vi i stället väldigt kallt, -27. Min artroshund mår så dåligt i kyla, det känns så hemskt. Jag antar i alla fall att han får (extra?) smärta i lederna, efter ett par minuter ute skäller han sig igenom resten av promenaden. Vi är förstås bara ute korta stunder. Känns som om jag plågar honom. :( I fjol när det var så här kallt tänkte jag att jag får nog överväga att låta honom slippa en vinter till. Men så varade kylan bara några få dagar och i övrigt var det en mycket mild vinter. Hittills har det också varit varmt i vinter. Hur tusan ska man veta hur hunden har det.
 
@GardenAngel

Har ni testat att medicinera lungödemet? Det ger ofta ganska bra resultat, såpass att dom kan fortsätta jaga. Beroende på hur kraftigt ödem dom har så klart.
Beroende på hundens ålder hade jag nog låtit den jaga så länge den höll, men varit beredd på att avliva den i skogen om den får ett anfall.

Svärfars drever har haft problem med lungödem men är pigg och kry i övrigt. Han har inte haft något anfall detta året, pepparpeppar, trots att han inte går på medicin nu. Han jagar med honom så länge det går, men är också beredd att avliva honom akut i skogen den dagen det inte går längre. Han är bara 8 och som sagt väldigt pigg, så att pensionera honom från jakten är inte riktigt ett alternativ.
Med hans relativt lindriga ödem tycker dom att det är den bästa lösningen.
 
Spinner vidare på @AraSlei s kommentar till @GardenAngel. Jag känner två stövare med s k jaktödem. Den ena är nu 13 år och pensionerad pga att hon helt enkelt inte orkar jaga längre, men fungerar väl ändå. Hon jagade aktivt trots (Det lindriga) ödemet till 11,5 års ålder och klarade sig bra utan medicin.

Den andra, en 6 år gammal hane, medicineras och får även vätskedrivande vid behov under jaktdagen. Han fungerar mycket bra på detta, det är en lugn hund som inte stressar varken hemma i hundgården eller innan släpp. Han får på veterinärs inrådan enbart driva någon timme åt gången och tack vare god lydnad så han kan kallas av drev fungerar det utmärkt. Han jagar heller inte flera dagar i rad.

Edit: Ingen av dessa hundar har hjärtproblem och det är viktigt att dom är (Var) i riktigt bra kondition innan släpp.
 
Apropå väder då, nu har vi i stället väldigt kallt, -27. Min artroshund mår så dåligt i kyla, det känns så hemskt. Jag antar i alla fall att han får (extra?) smärta i lederna, efter ett par minuter ute skäller han sig igenom resten av promenaden. Vi är förstås bara ute korta stunder. Känns som om jag plågar honom. :( I fjol när det var så här kallt tänkte jag att jag får nog överväga att låta honom slippa en vinter till. Men så varade kylan bara några få dagar och i övrigt var det en mycket mild vinter. Hittills har det också varit varmt i vinter. Hur tusan ska man veta hur hunden har det.
Jag skulle låta den hunden bara gå ut och göra ifrån sig och så in igen under den kallaste perioden. Jag vet själv hur jobbigt det är med extrem kyla och onda leder/artros :)
 
Jag skulle låta den hunden bara gå ut och göra ifrån sig och så in igen under den kallaste perioden. Jag vet själv hur jobbigt det är med extrem kyla och onda leder/artros :)

Ja, det är så jag brukar göra.

Men nu måste jag uppdatera... tidigare i dag så tänkte jag att det här med täcke, det verkar nästan vare sig göra till eller från i hans fall. Jag har ett Hurtta vintertäcke åt honom. Päls har han (sheltie) och hade han inte haft artros hade jag kanske inte ens haft något täcke. Och ja, han skäller ju åt kylan ändå.

Men jag har också ett ganska nytt Back on Track nättäcke. Jag har inte riktigt kunnat avgöra om det hjälper honom eller inte, förutom att han verkar gilla mycket att ha det på sig. Jag har inte haft på honom det i sträng kyla eftersom det är så tunt. Nu fick jag för mig att testa. Och... vi kom just in från en 20 minuter lång promenad, inte ett ljud från min hund och han visade tydligt att han ville gå längre! Jag är i någon slags frälst-chock. :D:bump: Vanligtvis i dessa grader är vi ute 5-7 minuter.

Kommer inte gå överdrivet långt ändå naturligtvis, men helt otroligt om BoT-täcket kan hjälpa honom igenom vintrarna. <3
 
Apropå väder då, nu har vi i stället väldigt kallt, -27. Min artroshund mår så dåligt i kyla, det känns så hemskt. Jag antar i alla fall att han får (extra?) smärta i lederna, efter ett par minuter ute skäller han sig igenom resten av promenaden. Vi är förstås bara ute korta stunder. Känns som om jag plågar honom. :( I fjol när det var så här kallt tänkte jag att jag får nog överväga att låta honom slippa en vinter till. Men så varade kylan bara några få dagar och i övrigt var det en mycket mild vinter. Hittills har det också varit varmt i vinter. Hur tusan ska man veta hur hunden har det.

Det funkar inte med en rejäl overall åt honom?

Edit: Vore bättre att uppdatera sidan innan jag svarar ser jag. :D
 
Måste erkänna att det har jag inte ens funderat på. :o

Värt att överväga kanske. Med en overall så blir ju de flesta lederna ordentligt skyddade, och funkar han fortfarande bra i övriga livet vore det ju synd om tillfällig kyla skulle fälla avgörandet. :)

(Jag skrev mitt overallinlägg utan att se ditt senare inlägg om BoT-täcket, så kanske har ni redan hittat en bra lösning ändå. Men en overall ger kanske lite mera skydd, de riktigt kalla dagarna.)
 
Genom åren (redan före jag visste att han hade artros, men förstod att han reagerade på kyla) har jag buntat in honom i diverse kläder :p och det brukar i och för sig hjälpa så att vi kan vara ute LITE längre. Eller så har han lufsat på i något slags jag-tror-inte-det-är-sant-tillstånd, hehe.

Overall kanske hade varit enklare... ska fundera. Men funkar BoT-täcket är det kanon.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp