Jag orkar inte med att skapa en hel tråd kring detta men skulle ändå behöva lite råd och stöd.
Jag har tagit över min pappas Basset som fått jaktödem. Det kom antagligen förra säsongen så hon började visa symptom men min pappa trodde bara att hon var i dålig form. I höstas blev hon ännu värre och utreddes av veterinär. Mig veterligen är inte hjärtat förstorat.
Hunden har nu flyttat till mig för att pensioneras och jag ska försöka ge henne ett roligt liv utan jakt. Men jag har aldrig varit med om en deppigare hund!
Jag visste om innan jag tog henne att hon blivit låg och deppig efter förra säsongen då ödemet antagligen kom för första gången. (Jag har bara träffat henne några gången de sista åren så jag bor långt från min pappa)
Jag tänkte att det såklart var understimulans och liknande som spökade och tänkte att hos mig kommer hon få leva loppan. Spåra och leka och massa kärlek.
Men den är ett skal av en hund jag har fått hem..
En hund som innan varit ett litet energiknippe som är full i fan ligger nu bara och sover. Hon orkar ingenting. Jag får känslan av att hon fungerar på 30%. Hon hatar att gå ut och gå, hon vill inte leka, hon vill knappt kela längre och är inte alls lika intresserad av mat. Hon bara sover. Och enligt pappa har hon varit såhär i över ett år..
Flytten har även tagit hårt på henne. Vilket vi inte heller väntat. Hon både kissar och bajsar inne, även direkt efter vi varit ute. Jag tycker det tyder på stress, vilket gör allt ännu värre.
Jag har bara haft henne i 3 veckor och kommer inte ta något snabbt beslut.. Men är det "fel" av mig att fundera på om hon kanske ska få gå vidare till ett annat liv? Detta känns inte som ett värdigt hundliv.
(Innan jag tog henne sa pappa att om hon inte blir bättre av ett miljöbyte så tyckte han att vi skulle låta henne somna in. Jag tänkte att Pyttsan heller. Har pratat med honom om hur det är nu och han sa "Ta bort henne när du inte orkar längre.")
