Uppdatering och snackistråd 5

[Raderad medlem 94602]

Fint MH @Wingates (haha jag drabbades av hjärnsläpp och försökte förgäves tagga Ammo).

Jag har gjort det samma en gång

 

[Wingates]

Fint MH @Wingates (haha jag drabbades av hjärnsläpp och försökte förgäves tagga Ammo).

tack så mycket (@Voff tack!).
Haha, lätt hänt!

 

[Red_Chili]

Just nu är bekantingar på väg till LC-EM... Jag skulle ljuga om jag påstod annat än att det känns lite surt att sitta hemma trots att dåren faktiskt skulle ha kunnat vara med... Jag hoppas verkligen att vi lyckas släpa iväg oss till EM innan hennes LC-karriär är över. Egentligen tvivlar jag inte på att hon kvalar ytterligare några år, men det är ju så mycket runtomkring allt som måste ordnas också.

 

[hastflicka]

I gar var jag och tjejerna pa en noswork tavling. Det var valdigt enkelt, tva rader av sex papplador, alltsa 12 papplador totalt. De var bada super duktiga och jag kom hem till Maken och skrot om hur duktig jag varit som inte ropat "allert" aldeles for tidigt.
Det ar valdigt interessant hur olika de atar sig uppgiften.
Jag sa till dem att soka mitt emellan raden och Mandy formligen studsade mellan raderna. En snabb sniff over lada 1 i rad 1 for att lata nosen ga over lada 3 i rad 2 och tillbaka till lada 3 i rad 1 for att markera lada 5 i rad 2. Och det var dar det var. I andra omgangen (vi gick tre ganger med tre olika lukter) hade hon inte bara hittat lukten, men ocksa lagt sig och hunnit bli lite frustrerad pa hur langsam jag var att tala om att hon hade ratt pa 4 sekunder och 11 hundradelar.
Princess Diva travar raskt langs rad 1 med nosen over boxarna for att stanna vid en box nara den som gommer lukten. Hon kan nosa runt kanten mycket noga en eller tva ganger for att forsakra sig om att den inte innehaller sjalva lukten (och jag far verkligen halla i mig for att inte saga att hon hittat det) innan hon gar vidare for att hitta nasta box som ar den med lukt kallan och markera direkt att det ar dar. For henne hade vi snabbaste tiden 12 sekunder och 35 hundradelar.
Vi far jobba lite pa sjalvfortroendet for lilltjejen.

 

[AraSlei]

Min älskade boxerflicka har vandrat vidare
Allt hände så fort.

Jag hämtade hundarna efter jobbet hos min far där de är nattetid när jag jobbar.
Släpper ut dem och går upp i skogen med dem för morgonpromenaden. Buffa håller sig ganska nära mej hela tiden, lunkar framför. Plötsligt börjar hon vingla, sätter sig på sidan och faller ihop.

Får ett krampanfall och kissar på sig. Efter några sekunder som kändes som många minuter kommer hon tillbaka. Tilltufsad och loj.

Får tillbaka henne till bilen och vi åker i ilfart till Blå stjärnan. Där blir hon sämre. Vi får kom in direkt akut.

Buffas hjärta är svagt, de orkar inte pumpa runt blodet i kroppen
Så hon fick somna in. Vilket i sig var ett stort problem då de hade mycket svårt att sätta kanylen på henne då de inte fick något blod. Men den 4:e sköterskan som kom in lyckades, och sen fick hon somna in. Akut hjärtsvikt var diagnosen.

Min älskade älskade boxerflicka. cry:

Så himla sorgligt Stor kram!

 

[Raderad medlem 94602]

Tittar ut över jobbet och blir så glad. Vi har ett stort retrivergäng från Norge här hela veckan och vart jag än ser....så ser jag bara slimmade, snygga hundar i fin form. Mest labbar här men även goldens och flattar

 

[GardenAngel]

Åh. Har en sån där jobbig dag då jag ifrågasätter mitt och Alice liv (har jobbat två nätter + PMS). Om det hade varit bättre får oss båda om hon fick vandra vidare och sluta känna stress och otrygghet. Och jag kunde skaffa en hund som jag kan göra "allt det där roliga med". Speciellt när jag tänker på prövningen som ligger framför oss med att jag ska börja jobba i vinter. Är det värt att utsätta henne för den omställningen trots att det finns en stor risk att hon inte klarar det och ändå måste somna in? Och om det går, kommer hon då klara att det kommer in en ny hund/valp i familjen?
Ibland vet jag inte om det är för min skull jag håller henne vid liv, men känner ändå otrolig skuld och skam för att jag överväger avlivning. Och har gjort en längre tid.

Dagar då jag inte har sömnbrist och PMS så lever jag på hoppet. Alice har gjort stooora framsteg i sin problematik, även om mycket stress finns kvar och separationsångesten blir vi aldrig av med.. Vi har så kul ihop, och hon är en så fantastisk hund 90% av vår vardag. Men vi har så många begränsningar också.

Blä. Blev bara tvungen att skriva av mig lite. Det snurrar så mycket i huvudet, och ibland orkar man inte hålla emot längre.

 

[Sezziyanen]

Åh. Har en sån där jobbig dag då jag ifrågasätter mitt och Alice liv (har jobbat två nätter + PMS). Om det hade varit bättre får oss båda om hon fick vandra vidare och sluta känna stress och otrygghet. Och jag kunde skaffa en hund som jag kan göra "allt det där roliga med". Speciellt när jag tänker på prövningen som ligger framför oss med att jag ska börja jobba i vinter. Är det värt att utsätta henne för den omställningen trots att det finns en stor risk att hon inte klarar det och ändå måste somna in? Och om det går, kommer hon då klara att det kommer in en ny hund/valp i familjen?
Ibland vet jag inte om det är för min skull jag håller henne vid liv, men känner ändå otrolig skuld och skam för att jag överväger avlivning. Och har gjort en längre tid.

Dagar då jag inte har sömnbrist och PMS så lever jag på hoppet. Alice har gjort stooora framsteg i sin problematik, även om mycket stress finns kvar och separationsångesten blir vi aldrig av med.. Vi har så kul ihop, och hon är en så fantastisk hund 90% av vår vardag. Men vi har så många begränsningar också.

Blä. Blev bara tvungen att skriva av mig lite. Det snurrar så mycket i huvudet, och ibland orkar man inte hålla emot längre.

Vilka problem har hon? Tänker på det du säger att hon är fantastisk 90% av tiden.

 

[Vastgota]

Åh. Har en sån där jobbig dag då jag ifrågasätter mitt och Alice liv (har jobbat två nätter + PMS). Om det hade varit bättre får oss båda om hon fick vandra vidare och sluta känna stress och otrygghet. Och jag kunde skaffa en hund som jag kan göra "allt det där roliga med". Speciellt när jag tänker på prövningen som ligger framför oss med att jag ska börja jobba i vinter. Är det värt att utsätta henne för den omställningen trots att det finns en stor risk att hon inte klarar det och ändå måste somna in? Och om det går, kommer hon då klara att det kommer in en ny hund/valp i familjen?
Ibland vet jag inte om det är för min skull jag håller henne vid liv, men känner ändå otrolig skuld och skam för att jag överväger avlivning. Och har gjort en längre tid.

Dagar då jag inte har sömnbrist och PMS så lever jag på hoppet. Alice har gjort stooora framsteg i sin problematik, även om mycket stress finns kvar och separationsångesten blir vi aldrig av med.. Vi har så kul ihop, och hon är en så fantastisk hund 90% av vår vardag. Men vi har så många begränsningar också.

Blä. Blev bara tvungen att skriva av mig lite. Det snurrar så mycket i huvudet, och ibland orkar man inte hålla emot längre.

heartheart Sov. Ät. Kom hit och låt Alice leka med Eski. Det löser sig.

 

[Wingates]

Åh. Har en sån där jobbig dag då jag ifrågasätter mitt och Alice liv (har jobbat två nätter + PMS). Om det hade varit bättre får oss båda om hon fick vandra vidare och sluta känna stress och otrygghet. Och jag kunde skaffa en hund som jag kan göra "allt det där roliga med". Speciellt när jag tänker på prövningen som ligger framför oss med att jag ska börja jobba i vinter. Är det värt att utsätta henne för den omställningen trots att det finns en stor risk att hon inte klarar det och ändå måste somna in? Och om det går, kommer hon då klara att det kommer in en ny hund/valp i familjen?
Ibland vet jag inte om det är för min skull jag håller henne vid liv, men känner ändå otrolig skuld och skam för att jag överväger avlivning. Och har gjort en längre tid.

Dagar då jag inte har sömnbrist och PMS så lever jag på hoppet. Alice har gjort stooora framsteg i sin problematik, även om mycket stress finns kvar och separationsångesten blir vi aldrig av med.. Vi har så kul ihop, och hon är en så fantastisk hund 90% av vår vardag. Men vi har så många begränsningar också.

Blä. Blev bara tvungen att skriva av mig lite. Det snurrar så mycket i huvudet, och ibland orkar man inte hålla emot längre.

Jag tycker du gör rätt oavsett hur du gör - det är ingen skam i att känna att man inte orkar mer, det ÄR jobbigt att ha en hund med Alice problem och hon kommer ha levt ett fantastiskt liv hos dig om du väljer avlivning.
Samtidigt är du inte ego som har henne vid liv, hon mår bra - och hon har ju mer bra moments än dåliga

 

[GardenAngel]

Vilka problem har hon? Tänker på det du säger att hon är fantastisk 90% av tiden.

Hehe, trodde alla på Buke väl insatta i Alice problematik (inte av fri vilja utan för att jag tjatar om det då mycket )!
Alice har flera medfödda rädslor, främst människorädsla och miljökänslighet. Och har väldigt lite "inbyggd" trygghet. Det kombinerat med hennes uppväxt (jag köpte henne som 1-åring) har gjort henne till en mycket otrygg och lättstressad individ. Människorädslan är på nivån att hon nafsar okända/mindre bekanta i hasorna inomhus, när hon får chansen. Hon har väldigt nära till att stressa upp sig vilket resulterar i nervös skakningar, oro och bitvis svår att få kontakt med.

Det som gör att hon är fantastisk 90% av tiden har med livet vi lever att göra. Bor ute på landet och träffar sällan människor, om vi (jag) inte vill. När hon fungerar är hon den mest följsamma och arbetsvilliga hund jag haft i mitt liv. Hon går alltid lös, har ingen jaktinstinkt, tycker allt vi gör i träningsväg är roligt, osv. När vi dock inte kan vara hemma bara vi två och mysa i soffan, träna eller lulla i skogen så kommer hennes problematik fram.

 

[GardenAngel]

heartheart Sov. Ät. Kom hit och låt Alice leka med Eski. Det löser sig.

Jaa, det är ju min inställning i vanliga fall. Allt har ju löst sig så här långt! Men det är sånt här som håller mig vaken om nätterna. Vad är rätt att göra, både för hennes och för min skull? Och för det mesta kan jag ha tillit till att vi har kommit så långt, vi lär oss hela tiden och fortsätter utvecklas. Det som tog knäcken på mig idag var att det blev ett dåligt assistensbyte på jobbet - efter ett dåligt pass - och Alice var så himla osäker. Det kändes som att vi gick tillbaka 6 månader i träningen. Då kunde jag inte låta bli att känna att jag bara ville att hon skulle få slippa må dåligt mer.

Jag tycker du gör rätt oavsett hur du gör - det är ingen skam i att känna att man inte orkar mer, det ÄR jobbigt att ha en hund med Alice problem och hon kommer ha levt ett fantastiskt liv hos dig om du väljer avlivning.
Samtidigt är du inte ego som har henne vid liv, hon mår bra - och hon har ju mer bra moments än dåliga

Jaa, hon har många fler bra moments än dåliga! Och det är väl det man vilar i på något vis. Men när de dåliga ögonblicken kommer så överskuggar dom mycket av de bra. Och ja, ibland är det hemskt jobbigt att ha henne. Jag blir så otroligt låst pga av hennes otrygghet. Allt blir ett sånt företag så fort man vill göra något där hon inte kan vara med, så därför låter man oftast bli att göra dom sakerna. Men samtidigt så är Alice Alice och det är omöjligt att tänka sig ett liv utan henne.

 

[dobbis]

Tittar ut över jobbet och blir så glad. Vi har ett stort retrivergäng från Norge här hela veckan och vart jag än ser....så ser jag bara slimmade, snygga hundar i fin form. Mest labbar här men även goldens och flattar

Vad i hela friden jobbar du med?

 

[Raderad medlem 94602]

Vad i hela friden jobbar du med?

Jag är vaktmästare och allt i allo på ett vandrarhem som nishar sig mot hundfolk. Mycket läger, kurser, kennelträffar,utställningar osv.
Doberman ska ha träningsläger här i juli.

Just nu tar jag en paus i fönsterputsandet och tittar på snygga apporteringar under skott

 

[dobbis]

Jag är vaktmästare och allt i allo på ett vandrarhem som nishar sig mot hundfolk. Mycket läger, kurser, kennelträffar,utställningar osv.
Doberman ska ha träningsläger här i juli.

Just nu tar jag en paus i fönsterputsandet och tittar på snygga apporteringar under skott

Men voff

 

[TheaH]

Jag är vaktmästare och allt i allo på ett vandrarhem som nishar sig mot hundfolk. Mycket läger, kurser, kennelträffar,utställningar osv.
Doberman ska ha träningsläger här i juli.

Just nu tar jag en paus i fönsterputsandet och tittar på snygga apporteringar under skott

Drömjobbet

 

[Raderad medlem 94602]

Men voff

Säger ju det att du har tacklat och tappat greppet

 

[snorp]

Åh. Har en sån där jobbig dag då jag ifrågasätter mitt och Alice liv (har jobbat två nätter + PMS). Om det hade varit bättre får oss båda om hon fick vandra vidare och sluta känna stress och otrygghet. Och jag kunde skaffa en hund som jag kan göra "allt det där roliga med". Speciellt när jag tänker på prövningen som ligger framför oss med att jag ska börja jobba i vinter. Är det värt att utsätta henne för den omställningen trots att det finns en stor risk att hon inte klarar det och ändå måste somna in? Och om det går, kommer hon då klara att det kommer in en ny hund/valp i familjen?
Ibland vet jag inte om det är för min skull jag håller henne vid liv, men känner ändå otrolig skuld och skam för att jag överväger avlivning. Och har gjort en längre tid.

Dagar då jag inte har sömnbrist och PMS så lever jag på hoppet. Alice har gjort stooora framsteg i sin problematik, även om mycket stress finns kvar och separationsångesten blir vi aldrig av med.. Vi har så kul ihop, och hon är en så fantastisk hund 90% av vår vardag. Men vi har så många begränsningar också.

Blä. Blev bara tvungen att skriva av mig lite. Det snurrar så mycket i huvudet, och ibland orkar man inte hålla emot längre.

Jag hade en blandis för många år sen och det låter som hans och Alice problematik påminner mycket om varandras. Gibson kunde inte vara utan mig, han kunde inte vara ensam, gick inte att lämna hos hundvakt eller att ha hundvakt hemma hos mig. Det var bara jag som gällde. Som tur var gick det att lämna honom i bilen så jag kunde handla. Han gick upp i stress väldigt lätt. För mig var han en underbar hund, andra tyckte att han var tråkig, stissig och stressad för han släppte liksom inte in någon annan.

Jag fick ta bort honom pga att han fick ont i ryggen. Han utreddes av ortoped, neurolog, fysioterapeut och "vanlig" veterinär. Han genomgick vanlig röntgen, kontraströntgen och magnetröntgen utan att vi fick svar på vad som var orsaken till smärtan. Jag fick till slut ta bort honom pga av smärtan och när han var borta insåg jag hur stora inskränkningar och uppoffringar jag gjort i mitt liv för hans skull. Jag borde ha tagit bort honom tidigare pga hans mentalitet.

Har man inte levt med en hund med en sån typ av problematik så tror jag det är svårt att förstå hur jobbigt det faktiskt är. Bara du vet vad som är rätt för dig och för Alice. Oavsett vilket beslut du tar så låter det som det kommer vara ett välgrundat och välgenomtänkt beslut.

 

[Raderad medlem 94602]

Drömjobbet

Synd bara att det är lite säsongsbetonat.
Hela denna veckan är bokad av detta gänget. Sjö finns på området så de ska köra vattenapporteringar i em. Då har jag dock slutat.

 

[FengurLaugar]

Min älskade boxerflicka har vandrat vidare
Allt hände så fort.

Jag hämtade hundarna efter jobbet hos min far där de är nattetid när jag jobbar.
Släpper ut dem och går upp i skogen med dem för morgonpromenaden. Buffa håller sig ganska nära mej hela tiden, lunkar framför. Plötsligt börjar hon vingla, sätter sig på sidan och faller ihop.

Får ett krampanfall och kissar på sig. Efter några sekunder som kändes som många minuter kommer hon tillbaka. Tilltufsad och loj.

Får tillbaka henne till bilen och vi åker i ilfart till Blå stjärnan. Där blir hon sämre. Vi får kom in direkt akut.

Buffas hjärta är svagt, de orkar inte pumpa runt blodet i kroppen
Så hon fick somna in. Vilket i sig var ett stort problem då de hade mycket svårt att sätta kanylen på henne då de inte fick något blod. Men den 4:e sköterskan som kom in lyckades, och sen fick hon somna in. Akut hjärtsvikt var diagnosen.

Min älskade älskade boxerflicka. cry:

Så himla sorgligt Beklagar verkligen. Vilken chock