Jaha, då har det årliga försäkringsbrevet kommit.. premien har höjts med 1000 kr Jag kanske har dålig koll på försäkringar och veterinärvård.. men tycker det är mycket!
1000 kr på ett år, alltså 83 kr i månaden?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jaha, då har det årliga försäkringsbrevet kommit.. premien har höjts med 1000 kr Jag kanske har dålig koll på försäkringar och veterinärvård.. men tycker det är mycket!
Ring och klaga. Det gjorde jag och de sänkte snällt premien.Jaha, då har det årliga försäkringsbrevet kommit.. premien har höjts med 1000 kr Jag kanske har dålig koll på försäkringar och veterinärvård.. men tycker det är mycket!
Har If, är egentligen jätte nöjd så sätt med försäkringen, men trött på att de höjer rejält för varje år som går.Oj! Vad för bolag har ni?
Ja, vilket i sig inte låter så mycket, men försäkringen ligger redan rejält högt från början så för en student blir man inte speciellt glad av den höjningen1000 kr på ett år, alltså 83 kr i månaden?
Tänkte höra av mig till dem! Och åtminstone få en förklaring till varför de höjt premien så.. får väl se om de försöker bortförklara det med att Uppsala har höga veterinärkostnader igen..Ring och klaga. Det gjorde jag och de sänkte snällt premien.
Har If, är egentligen jätte nöjd så sätt med försäkringen, men trött på att de höjer rejält för varje år som går.
Ja, vilket i sig inte låter så mycket, men försäkringen ligger redan rejält högt från början så för en student blir man inte speciellt glad av den höjningen
Tänkte höra av mig till dem! Och åtminstone få en förklaring till varför de höjt premien så.. får väl se om de försöker bortförklara det med att Uppsala har höga veterinärkostnader igen..
Så är det för oss också (har också IF) det är lika fascinerande varje gång att se hur premien höjs. Vi använder ju dessutom försäkringen typ varje år på (tyvärrr) så det blir mycket pengar tillslut.Har If, är egentligen jätte nöjd så sätt med försäkringen, men trött på att de höjer rejält för varje år som går
Jag är himla glad för att vi har en försäkring och tycker den fungerar bra men ibland undrar jag om jag inte betalat mer i premier än försäkringen har täckt in
Igår hade jag ett lite ordentligt snack med sambon. Förklarade att jag verkligen gillar vår fodertik då hon är så okomplicerad på de flesta möjliga sätt. Men berättade att jag gått mycket och grubblat på att hon inte riktigt är vad jag känner att jag kanske önskar. Upplever att hon, även för att vara en Eurasier, är väldigt lugn. Nästintill lat.
Har ju träffat andra Eurasier med betydligt mer fart i. Förklarade även för sambon att jag inte vet om det är så att hon behöver ännu mer tid för att komma till rätta. Så kan det vara. Tycker ändå att hunden vi hämtade i Norge är annorlunda än hunden vi har hemma just nu. Därtill kommer då också oro att hon inte trivs riktigt 100 %. Massor av tankar som far runt i hjärnan på mig (så är det alltid). Vill ju verkligen att kärleken ska vara ömsesidig. Men just nu gillar jag henne mycket, men älskar knappast henne. Jag försökte förklara att jag med henne kommer fortsätta tråna efter en mer arbetande hund, vilket resulterar i att jag kommer gnata om hund nummer 2. Sambon och jag är ganska överens om att vi just nu och närmsta åren bara vill ha en hund, så det blir inte aktuellt med två.
Samtidigt är jag rädd för att mina tankar är att "gräset är grönare på andra sidan". Jag vill ha en mer aktiv hund, för lek av olika typer och för träning av olika sporter. Gärna apportering. Men då kommer jag till raser som antingen inte intresserar mig i övriga saker som storlek, päls etc etc eller så är det raser som känns för aktiva. Sambon vill dessutom bara ha en sällskapshund.
Allt som allt känns det som att jag måste landa i en sällskapshund oavsett. Att hitta någon så okomplicerad hund som den vi har idag tror jag dessutom är nästintill omöjligt. Blir rädd bara jag ser hur många hundar ute som har problem med koppelpromenader, människomötet/hundmöten etc.
Ursäktar för lång text men allt känns bara så jobbigt. Gillar ju verkligen hunden vi har.
Ja alltså det förstår jag såklart, det ska ju vara lönsamt att försäkra djur också annars hade ju ingen gjort det.Fast det är ju poängen, annars hade inte bolagen haft några medel att betala ut. Majoriteten försäkringar tickar bara på utan att de kanske någonsin behöver användas. Olycksfall, hem, bil, djur etc. Men när det väl gäller så slipper man betala extrema summor eller skuldsätta sig för livet. Det är jag tacksam för.
Ja alltså det förstår jag såklart, det ska ju vara lönsamt att försäkra djur också annars hade ju ingen gjort det.
I mitt fall blir det så dumt bara när jag typ betala 7000/år och de ersätter kanske 1000kr/år
Nä jag skulle heller aldrig vilja ha hunden oförsäkrad! Och jag är ju nöjd i det stora hela, förutom när räkningen kommerJag förstår vad du menar, men den dagen man står med återkommande vet-besök, ultraljud x 3, prover och till sist en dyr operation är man glad över att försäkringen kickar in istället för att behöva tömma hela sitt eget sparkonto + någon annans sparkonto och sedan leva med ont i magen av oro över sjukdom/skada tills man lyckats få ihop de där sparpengarna igen.
Jag skulle aldrig våga vara utan försäkring, oavsett om det gäller hund, mig själv, bilen eller huset. Eftersom jag har allt detta måste sparkontona täcka mer än bara hundarna. Därför är allting försäkrat.
Du har krasst velat sen start med henne, men blivit ganska stingslig när jag påpekat det vilket jag gjort flera gånger. Jag hade troligen bett uppfödaren om hjälp att omplacera henne, låter ju som att hon är superenkel så det kan inte vara jättesvårt. Du vill ha en annan ras eller individ, så skaffa det. Man får ångra sig. En eurasier med mer fart eller annan ras gör troligen dig nöjdare. Hon vet faktiskt inte om du gillar eller älskar henne så länge hon får vad hon behöver, så dåligt samvete är onödigt. Min poäng är att det ska vara ROLIGT att ha hund.
Ja, det är ju roligt. Verkligen roligt. Det är inte det som är problemet, utan snarare att jag har svårt att se vilket alternativ som skulle göra det bättre eftersom det idag inte är "kärlek" utan bara trevligt. Sambon vill ju behålla henne. Själv vill jag ha en mer aktiv hund, men det får inte bli för mycket vilket jag tycker är en stor risk. Så vuxen omplacering är väl det rimligaste. Men samtidigt har den här upplevelsen gjort mig ganska avskräckt av omplaceringar, för det känns så himla svårt att veta vad man får för hund om sisådär ett år.
Jag behöver dessutom inte be om hjälp med omplacering efter som jag har henne på prov.
Har du henne på prov fortfarande skulle jag avsluta det i så fall. Hon är inte vad du vill ha, helt enkelt, oavsett hur snäll och rar hon än är. Vill sambon men du är skeptisk tycker jag ni ska överväga två hundar eller så lämnar ni tillbaka henne och skaffar en hund du vill ha eftersom det väl är du som är drivande vad gäller hund? Eller så har ni varsin.
Personligen gillar jag omplaceringar och vuxna mer än valpar, eftersom jag tycker man vet vad man får.
Varför behålla en hund man gillar men tycker är tråkig, det riskerar bara att döda intresset.
Sambon har sagt att det är denna hunden eller ingen. Mer eller mindre. Därav inlägget jag skrev som uppföljning till vad jag tidigare skrivit i denna tråd. Hade det varit så lätt att jag bara kunde säga "nu lämnar vi tillbaka henne och köper en annan hund". Ja, då hade jag väl gjort det. Men sambon har inget hundintresse alls, men tycker att vår nuvarande hund är helt OK eftersom hon är så okomplicerad. Jag vet inte vad för alternativ jag kan ge min sambo som gör att han tänker annorlunda gällande det här. Han verkar ha bestämt sig.
Sambon har sagt att det är denna hunden eller ingen. Mer eller mindre. Därav inlägget jag skrev som uppföljning till vad jag tidigare skrivit i denna tråd. Hade det varit så lätt att jag bara kunde säga "nu lämnar vi tillbaka henne och köper en annan hund". Ja, då hade jag väl gjort det. Men sambon har inget hundintresse alls, men tycker att vår nuvarande hund är helt OK eftersom hon är så okomplicerad. Jag vet inte vad för alternativ jag kan ge min sambo som gör att han tänker annorlunda gällande det här. Han verkar ha bestämt sig.
@machafuko
När jag träffade min sambo var jag väldigt tydlig med mitt hundintresse och vad som följer med det. Eftersom det är jag som lägger tid och pengar på hundarna är det också jag som har slutordet i val av hund. Eftersom det är jag som planerar att bli instruktör, uppfödare etc, är det jag som har slutordet i val av hund. Eftersom det är min familj och släkt som kan vara hundvakter är det jag som har slutordet i val av hund.
Min sambo har blivit mer och mer hundintresserad efter tidens gång. Att han upptäckte att corgin gör som han säger och att han kan lära corgin saker har nog en hel del med det att göra. Hund blev roligt. Han tycker fortfarande att tiden och pengarna jag lägger ner på mitt intresse är smått vansinnigt men han klagar inte. Aldrig. Tvärtom tittar han nu gärna själv efter hundraser som han själv kan tänka sig eftersom han är väldigt medveten om att vi aldrig någonsin bara kommer ha 1-2 hundar. Att vi just nu bara har corgin hemma är tillfälligt, inget annat. /Crazy Dog Lady