Hemma från Strömsholm igen...
Nu har Aysu i alla fall ett mjukt bandage istället för ett gips. Jag antar att det är ett framsteg... Däremot hade ett implantat i knät skavt genom huden, så hon har ett litet sår. Fortsatta strikta regler kring rastning osv och om en vecka ska vi tillbaka och hoppas på att det ser bra ut...
När jag kom hem väntade nya almanackan på mig, den som jag beställt för att lätt kunna hålla koll på allt kring Aysu. Jag hade även fått hem hennes journal som jag bett om att få.
Snacka om att det känns tungt att läsa om hur de ansåg att avlivning var ett alternativ, att prognosen för operationen var dålig men att hon eventuellt skulle kunna fungera som sällskapshund... Senare stod det om hur hennes temp rasade under operationen och fortsatte sjunka lite även efter operation. Som lägst var den 35,1 grader och hon fick ligga på någon värmedyna (förstod jag det som) för att få tillbaka kroppsvärmen... Och så minns jag ju vad de sagt om att hon inte ville äta osv... Herregud, jag förstår att hon var trött när hon kom hem
Just nu undrar jag lite vad fan jag gett mig in på, som försöker få ordning på det här... Men specialisten sa ju att operationen hade gått bra och fysioterapeuten låter positiv... Det är väl bara att kämpa vidare. Något annat kan jag inte gärna göra nu.