Uppdatera vidare, del 12

Status
Stängd för vidare inlägg.
I dag har vi fått erbjudande att ta över en hane. Fin stam, tävlad IPO3, tävlat SM och kvalat till VM. Har en kull efter sig.
Svaret borde vara ett självklart ja men vi tvekar. Nu åker ju Criga i veckan och vi är äntligen nere i 4 hundar igen. Själva har vi inget att para med och han är inte riktigt "vår typ" i avel.
Plusstidan är att Sambon äntligen kan få komma ut och tävla igen samt att vi har en avelshane till förfogande.

Frågan är om det är värt den extra möda som det kommer bli i vår hundhållning?

Alltså, hur ofta får man den chansen? En hund på den nivån som fortfarande är i tävlingsmässigt skick.
Klart ni ska tacka ja om det finns minsta chans att få vardagen att funka.
Åker Criga oavsett rtg resultat?
 
Nej inga domedagstankar om fina unghundarna nu! Iofs skulle jag ha tappat förmågan att tänka positivt för längesedan om jag råkat ut för samm otur som ni! :crazy:

Jag tycker att du låter mer sugen än osugen på hanhunden. Håller en tumme att allt blir bra hur ni än gör!
Jag är osugen på en hund till. Tycker tom att det är skönt att Criga åker nu. Men efter allt oflyt är jag sugen på lite positiva händelser i kenneln. Detta kanske kan öppna upp för nytt?
 
Alltså, hur ofta får man den chansen? En hund på den nivån som fortfarande är i tävlingsmässigt skick.
Klart ni ska tacka ja om det finns minsta chans att få vardagen att funka.
Åker Criga oavsett rtg resultat?
Han är bara 4,5 år. Och redan på den nivån så det är ett kanonerbjudande. Absolut något att suga på.

Criga åker oavsett. Jag har sett plåtarna. Får hon anmärkning så är den en lindrig och då får den tilltänkta fodervärden köpa henne för en ringa summa. De har redan klickat och fodervärden är helt med på allt. Hen var även med på röngen och har också sett plåtarna.
 
Jag och hundarna funderar på att åka på semester tillsammans i sommar, glömma bort vardagens bekymmer och bara ha det härligt tillsammans men vi vet inte riktigt var vi ska åka ännu. Funderar på att åka ut och vandra med dem i ett par dagar, eller kanske ta färjan med dem till Gotland och semestra där några dagar eller kanske både och. :p Några övriga idéer på resor som kan vara trevliga för både hund och ägare? :)
 
Hemma från Strömsholm igen...
Nu har Aysu i alla fall ett mjukt bandage istället för ett gips. Jag antar att det är ett framsteg... Däremot hade ett implantat i knät skavt genom huden, så hon har ett litet sår. Fortsatta strikta regler kring rastning osv och om en vecka ska vi tillbaka och hoppas på att det ser bra ut...

När jag kom hem väntade nya almanackan på mig, den som jag beställt för att lätt kunna hålla koll på allt kring Aysu. Jag hade även fått hem hennes journal som jag bett om att få.

Snacka om att det känns tungt att läsa om hur de ansåg att avlivning var ett alternativ, att prognosen för operationen var dålig men att hon eventuellt skulle kunna fungera som sällskapshund... Senare stod det om hur hennes temp rasade under operationen och fortsatte sjunka lite även efter operation. Som lägst var den 35,1 grader och hon fick ligga på någon värmedyna (förstod jag det som) för att få tillbaka kroppsvärmen... Och så minns jag ju vad de sagt om att hon inte ville äta osv... Herregud, jag förstår att hon var trött när hon kom hem :(

Just nu undrar jag lite vad fan jag gett mig in på, som försöker få ordning på det här... Men specialisten sa ju att operationen hade gått bra och fysioterapeuten låter positiv... Det är väl bara att kämpa vidare. Något annat kan jag inte gärna göra nu.

Lilla gumman :heart Vilken fighter hon ändå är :love:
 
Satan vad valpsugen jag är. Massa bedlisvalpar på FB just nu och jag blir alldeles matt av valpsjuka. Ett helt ÅR kvar tills det möjligtvis kan bli aktuellt. AAaaAAh. :arghh:

Jag är osugen på en hund till. Tycker tom att det är skönt att Criga åker nu. Men efter allt oflyt är jag sugen på lite positiva händelser i kenneln. Detta kanske kan öppna upp för nytt?
Ah okej.
Ja jag skulle nog ta chansen men jag förstår tveksamheten. Här hemma är det osäkert om vi ens orkar två hundar av samma kön om ett år. :p
 
Hemma från Strömsholm igen...
Nu har Aysu i alla fall ett mjukt bandage istället för ett gips. Jag antar att det är ett framsteg... Däremot hade ett implantat i knät skavt genom huden, så hon har ett litet sår. Fortsatta strikta regler kring rastning osv och om en vecka ska vi tillbaka och hoppas på att det ser bra ut...

När jag kom hem väntade nya almanackan på mig, den som jag beställt för att lätt kunna hålla koll på allt kring Aysu. Jag hade även fått hem hennes journal som jag bett om att få.

Snacka om att det känns tungt att läsa om hur de ansåg att avlivning var ett alternativ, att prognosen för operationen var dålig men att hon eventuellt skulle kunna fungera som sällskapshund... Senare stod det om hur hennes temp rasade under operationen och fortsatte sjunka lite även efter operation. Som lägst var den 35,1 grader och hon fick ligga på någon värmedyna (förstod jag det som) för att få tillbaka kroppsvärmen... Och så minns jag ju vad de sagt om att hon inte ville äta osv... Herregud, jag förstår att hon var trött när hon kom hem :(

Just nu undrar jag lite vad fan jag gett mig in på, som försöker få ordning på det här... Men specialisten sa ju att operationen hade gått bra och fysioterapeuten låter positiv... Det är väl bara att kämpa vidare. Något annat kan jag inte gärna göra nu.

Lider med er. Jag och hundarna håller tummarna för att det går bra i slutändan. :heart
 
Lilla gumman :heart Vilken fighter hon ändå är :love:
Ja.. Hon viftade t.o.m. på svansen när vi kom in i väntrummet på Strömsholm idag, otroligt positiv och när hon sedan skulle gå iväg från mig (de byter bandaget i operationsrum där inte jag får vara) så gick hon utan tvekan och tittade inte efter mig en enda gång. Det tolkar jag som att hon ändå tycker att det är helt ok att vara där, och inte heller den här gången behövde hon något lugnande. De frågade inte ens den här gången, personalen kommer ihåg henne och blev glada när de såg henne :D

I sådana här situationer är jag extra glad åt att ha hundar som är helt trygga med människor. Tänk om hon varit en av de salukis som blir rädda när främmande människor tar i hunden! Då hade ju allt det här varit ännu mer hemskt. Nu har hon det ändå så bra som hon kan ha det under de omständigheter som är.

Lider med er. Jag och hundarna håller tummarna för att det går bra i slutändan. :heart
Tack! :)
 
Lille Pysslingen bara skrek rakt ut vid kloklipp i dag. Inget morr eller voff bara ett stort ångest vrål. Så nu är tid bokad hos ortoped och nästa helgs vandring avbokad.

Jag hatar att vänta. Givet fjolårets vurpa (usch för mysteriehältor!) tänker jag pålagringar och andra hemskheter. Och kanske att humörsvängningar på senaste tid inte är kastreringen.

Usch på måndag börjar jag ringa runt och kolla om vi kan få komma snabbare någonstans
 
Jag och hundarna funderar på att åka på semester tillsammans i sommar, glömma bort vardagens bekymmer och bara ha det härligt tillsammans men vi vet inte riktigt var vi ska åka ännu. Funderar på att åka ut och vandra med dem i ett par dagar, eller kanske ta färjan med dem till Gotland och semestra där några dagar eller kanske både och. :p Några övriga idéer på resor som kan vara trevliga för både hund och ägare? :)

Gotland är väldigt hundvänligt! Alla uteserveringar tillåter hund och även inne i vissa restauranger om det skulle vara kallt eller regnigt. Har varit där flera gånger med hund och ska dit igen en vecka i sommar :love:
 
Gotland är väldigt hundvänligt! Alla uteserveringar tillåter hund och även inne i vissa restauranger om det skulle vara kallt eller regnigt. Har varit där flera gånger med hund och ska dit igen en vecka i sommar :love:

Åååh, vad härligt att höra att det är så hundvänligt, då kanske vi kan fika och äta ute också när vi är där! Det hade jag inte räknat med. :)
 
Hemma från Strömsholm igen...
Nu har Aysu i alla fall ett mjukt bandage istället för ett gips. Jag antar att det är ett framsteg... Däremot hade ett implantat i knät skavt genom huden, så hon har ett litet sår. Fortsatta strikta regler kring rastning osv och om en vecka ska vi tillbaka och hoppas på att det ser bra ut...

När jag kom hem väntade nya almanackan på mig, den som jag beställt för att lätt kunna hålla koll på allt kring Aysu. Jag hade även fått hem hennes journal som jag bett om att få.

Snacka om att det känns tungt att läsa om hur de ansåg att avlivning var ett alternativ, att prognosen för operationen var dålig men att hon eventuellt skulle kunna fungera som sällskapshund... Senare stod det om hur hennes temp rasade under operationen och fortsatte sjunka lite även efter operation. Som lägst var den 35,1 grader och hon fick ligga på någon värmedyna (förstod jag det som) för att få tillbaka kroppsvärmen... Och så minns jag ju vad de sagt om att hon inte ville äta osv... Herregud, jag förstår att hon var trött när hon kom hem :(

Just nu undrar jag lite vad fan jag gett mig in på, som försöker få ordning på det här... Men specialisten sa ju att operationen hade gått bra och fysioterapeuten låter positiv... Det är väl bara att kämpa vidare. Något annat kan jag inte gärna göra nu.

Jag förstår att det kändes tungt att läsa, när det står svart på vitt. Avlivning är såklart alltid ett alternativ ffa vid sådana skador som påverkar en stor led.
Att tempen går ner till 35 vid en narkos är inte ovanligt. Under narkosen ligger dom på en värmedyna och efteråt vid uppvak ligger dom också på någon form av värme och man kontrollerar temperaturen kontinuerligt.
Jag lovar att de har haft full kontroll över situationen och henne hela tiden!
Jätteskönt att hon nu fått ett mjukt bandage istället, jag hade inte trott att hon skulle få gå därifrån helt utan bandage efter så kort tid så bara att hon får ett mjukt är ju jättebra ;)
Om hon kan springa LC igen får ju bara tiden utvisa men det låter ju som om de ändå bedömde prognosen som god för ett vanligt liv (som såklart innefattar att kunna springa!).
 
Åååh, vad härligt att höra att det är så hundvänligt, då kanske vi kan fika och äta ute också när vi är där! Det hade jag inte räknat med. :)

Ja absolut! Vi åt på restaurang i Visby varje kväll och hade med mina två DS, aldrig några problem. Hade alltid en filt och en liten ihopfällbar skål med mig, så kunde de ligga bekvämt under bordet/stolen och även dricka vatten.
 
Jag förstår att det kändes tungt att läsa, när det står svart på vitt. Avlivning är såklart alltid ett alternativ ffa vid sådana skador som påverkar en stor led.
Att tempen går ner till 35 vid en narkos är inte ovanligt. Under narkosen ligger dom på en värmedyna och efteråt vid uppvak ligger dom också på någon form av värme och man kontrollerar temperaturen kontinuerligt.
Jag lovar att de har haft full kontroll över situationen och henne hela tiden!
Jätteskönt att hon nu fått ett mjukt bandage istället, jag hade inte trott att hon skulle få gå därifrån helt utan bandage efter så kort tid så bara att hon får ett mjukt är ju jättebra ;)
Om hon kan springa LC igen får ju bara tiden utvisa men det låter ju som om de ändå bedömde prognosen som god för ett vanligt liv (som såklart innefattar att kunna springa!).
Jo, jag är mycket(!) nöjd med hur de hanterat allt, kände mig extremt trygg med veterinären som opererat när han ringde mig efteråt och kände att de som hållit koll på henne efteråt verkligen kunde sin sak. Det känns som att hon inte hade kunnat få det så mycket bättre.

Det jobbiga är väl att jag vet hur otroligt lätt hon fryser och bara tanken på att hon då dessutom blir nedkyld får mig att tycka så fruktansvärt synd om henne. Dessutom sa någon i personalen att de blivit lite oroliga för att hon fått så låg temp så snabbt, men ja, det gick ju bra.

Jag hade också räknat med någon typ av fortsatt stöd för benet. Nu verkar hon däremot mer bekymrad av det än vad hon varit av tidigare bandage... Vet inte om det är någon typ av kompress eller liknande som är i ett sådant material att det kliar lite. Hon går sämre också, men det är ju absolut inte konstigt eftersom hon inte får stöd av gipset längre. I morse ville hon inte stödja på benet, men när jag rastade henne sedan så var det lugnt. Tur att det finns smärtstillande att ge dem!
 
Nu sitter vi på LC-tävling. Jag har pussat en azawakh-vän och pratat med en azawakhuppfödare som har 4 hundar med sig :love: Kommer kunna leva länge på det här. Kanske är en timme kvar till Ebrahs lopp. Jag försöker tänka på fina hundar osv för att inte oroa mig för fler skador...
 
Nu närmar det sig att vi haft Eurasiern i 3 månader. Vilken jäkla lättsam hund det är! Totalt okomplicerad på alla möjliga sätt. Sitter dock fortfarande fast lite i tankarna att hon inte är så pass aktiv som jag känner att jag just nu önskar.

Samtidigt som jag vet att vissa jobbdagar just nu är långa för mig och jag kanske skulle ha svårt att aktivera en mer aktiv hund till den nivå den kräver. Men det är lite jobbigt att tankarna gnaver på mig. Hoppas och drömmer om en till hund när vi köpt oss en bostad någonstans och jag har ett annat jobb och/eller pluggar. :)
 
@Voff
Om han funkar i flocken skulle jag köra om jag vore som ni :)
Grym chans till att få erfarenhet på tävling och en hane som parar kan ju dessutom ge både inkomster och möjligheter att få in nytt blod i kenneln. Ni har ju hundgårdarna som avlastning dessutom.

Vi ska prata med ägaren i dag. Han lär iaf kunna stå i hundgård vilket är en förutsättning för att kunna ha 5 hundar hemma samtidigt. Han funkar också fint i familj med barn och katter. Så om han inte är rabiat på hanhundar (tänker på Skägget) eller har något annat dumt för sig så provar vi nog.
Om vi använder honom själva till någon kull återstår att se. Han har bara en kull än så länge så vi vill nog se att det finns mer utvärderat innan vi själva skulle nyttja honom.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp