Sv: Unghästutbildning, steg 3 - stöd
Du kan ju inte bara plocka meningar hur som, de är ju faktiskt en del i ett stycke . Vad jag försökte få fram var att stöd i min värld kommer som ett brev på posten när hästen arbetar balanserat och lösgjort, med en arbetande och rygg där energin tillåts flöda genom hästens kropp.
Bara för att en häst är "på" bettet och arbetar energiskt betyder det alltså inte stöd, men kontakt (som jag tänker).
Hoppryttare rider ju väldigt olika, men mellan hinderna anser jag definitivt att företrädesvis tyskar och holländare rider med stöd. I anridningen mot hinder tillåts ju ofta hästen få mer utrymme att ta sig an hindret och stödet försvinner därför.
Tänk så olika vi tolkar bilderna. Din tolkning kan definitivt stämma. Men ändå gör jag en annan. Jag tolkar den andra bilden som att det är ett klassiskt ryttarfel, "att greja med bettet" så hästen drar in nosen. Det tycker jag generellt sett är ganska lätt att korrigera om man sitter upp alltså. Däremot är det svårare att få en ryttare att sluta handrida.
Men om vi då tänker "Stödet kommer just när bakbenen får arbeta och dess energi och rörelse fortplantar sig genom hästens kropp till munnen." och "korrekt stöd uppnås generellt sett när hästen länger fram halsen och atlaskotan är högsta punkten." så borde ju första bilden ha stöd? En hopphäst kan ju ha stöd i munnen utan att 'gå på tygeln' väl? för det säger ju inte citatet något om, hur mycket 'vinkling' det ska finnas i skelettet utan om att bakbenen driver in i handen? Ray är ju inne på samma sak, så ser det ut när hoppeliten tar plats och för dom är det ju i princip farligt med en häst som inte tar stöd.
Du kan ju inte bara plocka meningar hur som, de är ju faktiskt en del i ett stycke . Vad jag försökte få fram var att stöd i min värld kommer som ett brev på posten när hästen arbetar balanserat och lösgjort, med en arbetande och rygg där energin tillåts flöda genom hästens kropp.
Bara för att en häst är "på" bettet och arbetar energiskt betyder det alltså inte stöd, men kontakt (som jag tänker).
Hoppryttare rider ju väldigt olika, men mellan hinderna anser jag definitivt att företrädesvis tyskar och holländare rider med stöd. I anridningen mot hinder tillåts ju ofta hästen få mer utrymme att ta sig an hindret och stödet försvinner därför.
Som utgångsläge väljer jag alla gånger den första, för att den ska 'gå på tygeln på riktigt' så skulle den lära sig formas för skänkeln och den skulle vara där, tror jag. Den andra (igen tror jag) kommer behöva 10 ggr mera träning för att få förtroende för handen och våga ta stöd (tar tid!!), samt hitta sin egen balans (OCH forma sig för skänkeln).
Tänk så olika vi tolkar bilderna. Din tolkning kan definitivt stämma. Men ändå gör jag en annan. Jag tolkar den andra bilden som att det är ett klassiskt ryttarfel, "att greja med bettet" så hästen drar in nosen. Det tycker jag generellt sett är ganska lätt att korrigera om man sitter upp alltså. Däremot är det svårare att få en ryttare att sluta handrida.