Ungdomar som skär sig

[Onecorner]

Grabben i grannhuset skär sig. Han är 18 år.

Jag hörde det av en vän till grannfamiljen igår som behövde prata av sig... Han hade då kommit hem till den här kvinnan och sagt vad han gjort och visade såren.
På facebook har han skrivit inlägg om att han mår dåligt och vem kommer sakna mig om jag försvinner osv.

Vad kan jag som bekant till familjen göra? Vad vill grabben höra, vilket stöd vill han ha/behöver han? Hur kan jag visa att jag bryr mig om honom och vill hjälpa, utan att det blir fel? Han är ju nästan som en lillebror...
Vi har kännt varandra sen jag flyttade in, 5 år snart.

 

[Lejonelle]

Sv: Ungdomar som skär sig

Vad kan jag som bekant till familjen göra? Vad vill grabben höra, vilket stöd vill han ha/behöver han? Hur kan jag visa att jag bryr mig om honom och vill hjälpa, utan att det blir fel? Han är ju nästan som en lillebror...

Att visa kärlek är nästan aldrig fel. Ta kontakt, visa att du bryr dig, och vänta. Prata inte om skadandet, utan hellre om måendet. Visa att du finns där och lämna alla goda råd, pekpinnar och inte minst din egen rädsla utanför dörren.
Och lova inte mer än du kan hålla.

 

[Grazing]

Sv: Ungdomar som skär sig

Erbjud att vara där som stöd om han vill prata. Om du har lust kanske dra ut honom på något han tycker är kul så tankarna kan skingras litegrann.

 

[annan1]

Sv: Ungdomar som skär sig

Har du så bra kontakt med honom att du både kan ge stöd och vara bestämd om det behövs? Har du koll på om föräldrarna tar det här på allvar?

Ibland kan det vara svårt som förälder att ta steget till att söka hjälp för barnet. Eftersom han visar sina sår och skriver på Facebook om att han mår dåligt, låter det som att han ropar på hjälp. Min erfarenhet är att när någon skurit sig tar vården det på allvar (vilket de kanske inte alltid gör om någon "bara" mår dåligt).

När en nära släkting till mig skurit sig första gången åkte jag till psykakuten med henne. Det kan låta drastiskt, men då hade hon mått dåligt en längre tid. Det ledde till att hon fick samtal och medicinering, vilket hon verkligen behövde. Man ska inte vara rädd för att ta det steget.

 

[Sonic76]

Sv: Ungdomar som skär sig

Kl
Ibland kan det ju vara stort bara att du SER honom. Om du förstod vad jag menade.
Att visa att jag ser dig och jag bryr mig om.

 

[Pepson2]

Sv: Ungdomar som skär sig

Enligt mig är den bästa hjälpen att du hjälper pojken/ familjen att få professionell hjälp, t ex psykakuten, som annan1 föreslog, eller via pojkens skolhälsovård, om han går i skolan.

För övrigt kan du vara vän till familjen/ pojken och fortsätta ha kontakt med dem. Visa att du inte drar dig undan dem när de har problem.

 

[Onecorner]

Sv: Ungdomar som skär sig

Tack alla för era synpunkter och tankar!

 

[jarakamandan]

Sv: Ungdomar som skär sig

Du har redan fått bra tips och råd men jag vill även tipsa om boken För att överleva. Den borde alla som någon gång kommer i kontakt med människor som på ett eller annat sätt skadar sig läsa!

 

[aprilmaj]

Sv: Ungdomar som skär sig

Det kan vara mycket svårt att härbärgera de känslor som självskadebeteende väcker. Ta inte på er något som ni inte kan hantera. Hänvisa hellre till professionell hjälp i så fall, BUP t ex.

Fråga hur han mår, vilka tankar han har, vilka känslor han har. Påminn om att det finns andra sätt än att skada sig själv. Fokusera inte på skärandet, fokusera på måendet.

 

[Sparrisen123]

Sv: Ungdomar som skär sig

Med erfarenhet från killens situation kan jag bara hålla med om vad andra redan skrivit samt trycka lite extra på ett par punkter. Nämligen att inte lova mer än du kan hålla (t.ex. säg inte "Du kan alltid vända dig till mig om du kan prata" om du inte är beredd på det alltid), att inte trycka in honom i ett hörn och ha någon typ av "utfrågning" utan var mer avslappnad, men visa att du bryr dig. Utan att vara "för på". Och om han visar/berättar om självskadandet, försök att inte reagera så mycket utan var bara lugn och visa att han är precis samma kille för dig som innan du visste det. Acceptera honom lika mycket ändå.

Viktigast av allt är att du inte tar på dig mer än du kan hantera. Då är det bättre att hjälpa honom till professionell hjälp/hjälpa honom med var han kan vända sig och hur han kan gå till väga och sedan inte göra mer, om du inte orkar/vill/kan hantera det.