Unga mammor?

[Brunutansol]

Ja, finns det några unga mammor här på buke? Vad anser ni vara en ung mamma?

Jag är 20 år och längtar så efter att skaffa barn! Idag pluggar jag så det kommer inte ske inom en så snar framtid, men jag längtar. Jag möts dock av väldigt negativa kommentarer av i princip alla när jag säger att jag vill ha barn snart, att jag förstör mitt liv osv..

Så, unga mammor, om ni finns? Hur gamla var ni när ni fick/ska få ert barn? Hur reagerade omvärlden på det?

 

[SpeedyPalle]

Sv: Unga mammor?

Jag har längtat sen jag var 17.. Idag är jag 20(21 i december) och ska om 2 veckor ta ut min spiral.

Jag har också fått höra den ena efter den andra kommentaren för detta,
men vill jag så vill jag. Det är mitt liv det handlar om!

 

[TinyWiny]

Sv: Unga mammor?

Jag var sjutton, nästan arton när jag fick mitt första barn. Jag firade min artonårsdag på bb och då var min son 6 dagar gammal. 22 månader senare fick jag mitt andra barn, min dotter. Båda var planerade och hett efterlängtade och min partner var den finaste som fanns och en riktig superpappa.
Ifrån folk runt omkring fick jag höra att jag aldrig skulle klara av det och att jag var dum som skaffade barn så tidigt.

Jag har aldrig ångrat mitt val att få barn tidigt och ingen annan tid i mitt liv har jag känt att "nu skulle det varit bättre att få barn" men jag skulle inte heller rekomendera andra att få barn lika tidigt som jag.
Jag har en speciell barndom och jag har klarat mej själv sedan jag var tretton. Jag har tagit hand om mej själv sedan jag var mycket liten och från åtta års ålder även om min då nyfödde bror. Det gör ju att jag hade en annan syn på livet redan då än många andra som bara hade nästa fest i sikte och dess enda problem var vad de skulle ha på sig och vad de skulle dricka och om killen de var kära i var kär i dem. Mitt var ofta vart jag skulle sova nästa natt och när jag skulle få äta nästa gång. Sådant gör ju att man mognar.
Jag hade också tagit hand om en kompis bebis ifrån han var tre månader till han var ett år så jag visste vad jag gav mej in på.

Min erfarenhet är att många, både yngre och äldre målar upp en romantisk idyllisk bild av att få barn och de räknar inte med vaknätter, såriga bröstvårtor, babyblues, diverse krångel innan amningen fungerar och annat som är helt normalt när man får barn. De ser bara framför sig hur de ska sitta och snusa bebis ihop med sin partner och vara lyckliga.
Verkligheten är ju inte sådan hela tiden. Visst är det en oerhört stor lycka att få barn, den största jag har upplevt i mitt liv men det är tufft många gånger också särskilt när barnen är sjuka.
Jag tycker att ett så stort beslut som det är att bestämma sig för att man vill ha barn ska föregås av en nykter syn på tillvaron oavsett hur gammal man är. Att ta ansvar för en annan människa och ge henne allt är inget man gör lite halvhjärtat för ingen ska behöva uppleva en sådan barndom som jag utan alla har rätt till en lycklig barndom. Den bästa barndomen barnet överhuvudtaget kan få.

Mina barn är idag 20 och 22 år och jag har fått den bästa bekräftelsen av dem alla ifrån dem. De vill vara med mej och de pratar med mej om allt oavsett vad det är. De anser också att de har haft en riktigt bra barndom med en hel massa roligt och underbart att tänka tillbaka på. Givetvis har det varit tråkiga saker som har hänt också men de menar att de alltid har vetat att jag finns för dem oavsett vad. Att de alltid har vetat att de har min kärlek och det är det viktigaste.

Det jag kan känna såhär i efterhand är att jag önskar att min ekonomi hade varit bättre. En summa pengar på banken hade inte varit fel. Jag pluggade några år när barnen var små och jag jobbade sedan 75% eftersom jag prioriterade att vara med barnen framför att tjäna pengar. Vi hade så vi klarade oss men det var först när de var 9 och 11 år och jag flyttade ihop med min sambo som vi kunde sätta guldkant på tillvaron mer än någon enstaka gång.
Jag blev ensamstående när mitt andra barn var nio månader och det var ju inte något jag hade räknat med och inte heller att pappan skulle förvandlas från superpappa till egentligen ingen pappa alls i perioder men det gick ju bra ändå. Jag har aldrig ångrat mina barn för jag är så lycklig att jag fick mina barn och allt jag fått uppleva och all kärlek jag har fått. Det har varit värt att kämpa sig igenom de tuffa perioderna. Det jag skulle ändra om jag kunde är att deras pappa skulle fortsatt att vara den underbara pappa för dem som han kan vara.

Vill du ha barn så ska du givetvis försöka få barn men du ska veta att du har ork, att även om ditt förhållande är bara vackert idag så kan det ändra sig väldigt fort. Även om din partner verkar bli den bästa av föräldrar så kan även det ändra sig fort men dina barn har ändå rätt att få allt. Med allt menar jag inte det som kan köpas för pengar utan tid, kärlek och lärdom av dej.

Barn är en oerhört fin gåva som är vår en kort stund att förvalta så väl vi bara kan. Vi får vara med i deras värld och vi får vårda, guida och älska det finaste som finns.

 

[FengurLaugar]

Sv: Unga mammor?

Jag blev gravid som 22 åring och kommer nu i maj få mitt första barn, är nu 23 år. Det är rätt ungt men absolut inte för ungt. Vill man och tycker det passar in i sitt liv så kan ingen annan säga nåt.

 

[AgentCarter]

Sv: Unga mammor?

Jag är väl vad som nuförtiden kallas en ung mamma, fick mitt första barn för ca 7 veckor sedan och jag fyllde 21 i januari. Just definitionen av vad en ung mamma är tror jag går uppåt i åldrarna, för 30 år sedan var inte 21 särskilt ungt att få barn.
Jag tror också det är VÄLDIGT viktigt och ha en bättre SGI än 180 kr om dagen, jag fick som tur är chansen att jobba 6 månader i hemtjänsten så jag höjde min SGI till 320kr/dag vilket har gjort att min sambo kan fortsätta plugga och vi ändå kan leva ett drägligt liv.
Jag hoppade av mina studier för att få lillkillen men ska börja igen på en annan distans utbildning till hösten.

Vi möttes av lite blandade reaktioner, speciellt min mamma var negativ tills det hade sjunkit in (nu är hon världens stoltaste mormor) och även andra undrade hur fan vi skulle klara oss innan beslutet om att jag skulle sluta plugga var taget.
Sen just med kompisar så var det lättare, då två av mina närmaste kompisar vill ha barn och den andra bara gick och väntade på att jag skulle bli gravid
Sen sambon som är 26 i år börjar det bli lite mer förväntat att bebisarna börjar komma.

Men det är tufft, speciellt nu när lillen har kolik-light, jag har förlossnings depression och sambon är i skolan minst 12 timmar om dagen. Men folk säger att allt blir bättre efter tre månader
Men han är självklart väldigt älskad! Han blev till trots p-piller, problem med äggstockarna, urkasst sexliv och GBS (som ger större missfalls risk och kan göra så det är svårare att bli gravid) så han är allt vårt lilla mirakel

Däremot oroar jag mig för hur det kommer gå att bli gravid med nästa pga GBSen (och så var graviditeten jobbig dessutom)

 

[KisseNova]

Sv: Unga mammor?

Jag var 20 år när jag fick min son, i november fyller han 8. Då kändes det rätt, men med facit på handen så hade jag gärna väntat. Blev ensamstående när han var runt 6 månader och levde på socialbidrag tills han var drygt 1,5 år då jag började på inringning i kassan på ICA. Fördelen var att jag hyfsat kunde styra hur jag skulle jobba, nackdelen var att aldrig veta hur ekonomin såg ut månad för månad. Det kom många negativa kommentarer, och gör troligtvis det fortfarande fast jag snart fyller 28.

 

[Mirre]

Sv: Unga mammor?

Jag är 26 nu och min äldsta son är 4 och den yngsta snart 4 mån.
Så jag ser mig nog som hyfsat ung mamma

Jag ser inget negativt med det, snarare tvärtom.

 

[Mustasukka]

Sv: Unga mammor?

Jag är inte längre så ung som jag känner mig. Blir 32 i sommar.
Men min äldsta son fyller 11 i år, så jag är oftast yngst när det kommer till föräldramöten och sånt.
Jag hade alltså precis fyllt 21 när han föddes. Jag hade inte speciellt stor umgängeskrets, och pratade inte så mycket folk överhuvudtaget så jag vet inte vad folk ansåg.
Fick mitt tredje barn förra året, så jag kommer få uppleva att vara ungefär lika gammal som de flesta på föräldramöten. Blir lite intressant att se om man blir bemött på annorlunda sätt.

 

[Bebben]

Sv: Unga mammor?

Min son föddes 2 månader efter att jag fyllt 20 år, så jag var väl någorlunda ung. I många andras ögon i alla fall.
Det var dock inte planerat eller på något vis efterlängtat att bli gravid - men väldigt snabbt så blev ju han det viktigaste och bästa i mitt liv ändå

Min dotter föddes förra året, då jag var 25 år gammal. Tyckte många var ungt det med tydligen..

 

[imzork]

Sv: Unga mammor?

Det är mitt liv det handlar om!

Nja. Ditt barns också.

 

[Freyja_bus]

Sv: Unga mammor?

Kl

Jag var 23 (nästan 24) när min första dotter föddes och 1,5 år senare föddes min andra dotter. Nu är de 3 och 1,5. Jag anses nog vara en ung mamma i mångas ögon, men det kanske mest är för att jag ser så ung ut.

Att skaffa barn när vi gjorde var högst planerat och det passade bra i våra liv. Vi var gifta, hade hus (och höll på att bygga det hus vi bor i nu), jag blev klar med min utbildning lagom till första barnet föddes och vi hade en stabil inkomst.

//julia

 

[Armani__]

Sv: Unga mammor?

Jag blev gravid som 22 åring och kommer nu i maj få mitt första barn, är nu 23 år. Det är rätt ungt men absolut inte för ungt. Vill man och tycker det passar in i sitt liv så kan ingen annan säga nåt.

Så var det här också, jag var 22 år när jag blev gravid och 2010, när jag var 23 år föddes vår son.
Är väl en rätt ung mamma (ja pappan också, vi är lika gamla (unga ) ), först i umgängeskretsen är vi och vännerna närmst har inga planer på barn än.

Dock har vi, tack vare att vi skaffade barn så pass "tidigt", skaffat oss en helt ny bekantskapskrets med barn och det är jätteroligt!

 

[lady_mike]

Sv: Unga mammor?

Känner några som skaffat barn innan 20. Och dom har varit 10 gånger bättre föräldrar än vissa över 30. Naturligtvis viseversa oxå med andra bekanta.

Jag tycker personligen att man ska passera tonåren innan man planerar barn.. Men anser inte att en tonåring är en dålig mamma eller förstör sitt liv på något vis. Det är något man man visar i efterhand..

Jag själv va 25 och då var det väldigt planerat. Blir 28 i maj och mitt nadra barn va planerat för 8 dagar sen. Har även jag fått elaka kommentarer om att jag inte levt livet än. Vem 17 har rätten att avgöra det? Tyckte själv att jag va i den perfekta åldern för min egen del.. Ångrar det inte alls. Ångrar inte heller att jag inte väntade tills efter skolan va klar. Har haft möjlighet att vara hemma enormt mycket genom att jag pluggar på kvällarna..

Åldern avgör inte hurvida man är redo eller inte. Har man det stabilt i livet och rätt förutsättningar så spelar det ingen roll om man är gammal eller ung.

 

[Aningsfull]

Sv: Unga mammor?

Jag var 21 år när min dotter föddes, fyllde 22 strax efter. Antar att det räknas som att vara ganska ung.
Jag har aldrig ångrat det. Min utbildning började jag när hon var 1, passade perfekt att plugga när hon var liten.
Valde att lämna hennes pappa men vi är fortfarande vänner och umgås tillsammans med dottern. Är tillsammans med en annan man sen 1,5 år tillbaka och min dotter älskar honom. Dom är riktiga kompisar, en roll han gärna får ha för mig. Hon har två fullt fungerande föräldrar, då kan min pojkvän får vara mer en vuxen kompis än förälder. Även om han självklart också är en del av uppfostran, osv.
Det var lite knapert med ekonomin medan jag var student men ändå har hon badat i kläder och leksaker hela livet, herregud vad prylar folk lastar över en när man har barn. Idag har jag så pass bra ekonomi att jag kunnat köpa en stor lägenhet till oss, bil, osv. Jag behöver aldrig tänka på hur vida jag har råd eller inte. Det är skönt.

Jag har aldrig upplevt att skaffa barn på något sätt hindrat mig i mitt liv. Hon är världens bästa tjej och vi har så roligt tillsammans. Karriären har jag också rott i hamn utan problem. Jag har dock valt att anpassa mitt arbete så att jag jobbar de veckor hon är hos sin pappa och är ledig de veckor hon är hos mig. På så vis får jag mycket tid med henne även fast hon är halva tiden hos sin far. Då har vi tid att göra utflykter i skogen, sticka till badhuset och bada mitt i veckan. Sånt som andra föräldrar kan ha svårt att få tid med fast dom är två.

Graviditet och förlossning gick enkelt, vaknätterna upplevde jag inte heller dom nåt stort problem. Jag tror inte alls att det är dumt att skaffa barn när man är ung. Jag anser mig vara precis lika bra och ansvarsfull förälder som de äldre föräldrarna på dagis.

 

[Aningsfull]

Sv: Unga mammor?

Glömde säga att jag möttes av del fördomar men alla i min omedelbara närhet har bara varit glada och stöttande. Hon är hela släktens lilla gullegris.
Jag lärde känna de som idag är mina absolut bästa vänner i den vevan också. Tidigare var vi bara bekanta men när vi som jämnåriga fick barn samtidigt började vi umgås mer. Nu träffas vi med ungarna flera dagar i veckan. Underbara vänner som jag kanske inte haft annars.

Jag har aldrig varit så lycklig som sen jag blev förälder. Det gav mig en helt annan syn på livet, lite av ett inre lugn. Jag har aldrig varit så trygg i mig själv som efter att jag blev mamma. Betydligt mer ödmjuk men också tacksam över allt som livet kan ge.

 

[Ferrari]

Sv: Unga mammor?

Snart 22 år gammal och mamma till en underbar 2 årig grabb. Så jag räknas väl som ung? Har fått oerhört mycket stöd från alla i min omgivning. Och min son är en världens bästa grabb i mina ögon. Har inte ångrat en sekund att jag blev gravid och fick honom. Kunde inte fått en bättre tillvaro. Jag har varit lyckligt lottad med en pojk som varit frisk&kry, alltid sovit hela nätter (sen dag 1) och det enda jag väl kanske kan klaga liiiite på är att han fått både min och sin pappas vilja. Alltså viljax2000 ^^

 

[halvblods_tjejen]

Sv: Unga mammor?

Jag anser att jag är relativt ung mamma.

Jag var 22 när jag blev gravid och 23 när jag födde mina tvillingpojkar.

Jag har alltid sagt att jag vill ha barn innan 25 och ja det blev ju så. Tycker att det finns många fördelar med att vara en ung mamma.

MVH Sandra

 

[Emor]

Sv: Unga mammor?

Även jag kan väl räknas som ung, hade nyss fyllt 21 när dottern föddes. Jag har inga problem med att jag är så ung, och inte min bekantskapskrets heller vad jag vet. Vi är först ut dock, trots att sambon är en del år äldre men det börjar nog snart ruvas lite här och där som det låter...

 

[Madick]

Sv: Unga mammor?

Jag fick mitt första när jag var 28. Hade jag vetat hur jag skulle känna när jag blev mamma hade jag gått med på barnalstrandet långt tidigare. 22-23 hade jag velat vara.

 

[_MickiZ]

Sv: Unga mammor?

Jag fick min dotter när jag var 19, nu är hon 9 månader!
Jag anser egentligen att det inte spelar något större roll om man är ung eller äldre mamma, bara man är mogen till det.

Jag hann plugga färdigt och hade egen lägenhet så det var perfekt för min del!

Har inte läst alla inlägg kanske är någon som skrivit som jag men men!