Udda fråga kanske

[Golden_Heart]

Jag och en kompis satt över messenger idag och diskuterade barn och antal barn som kan vara bra och lämpligt att ha.
För mig eftersom jag blir allt äldre och vill ha minst 3 års mellanrum mellan syskonen då, så trodde jag att för min del blir det nog max 3, men hon kan tänka sig, visserligen är hon yngre att ha både 5-8 barn. Jag opponerade mig emot de sista antal och tyckte att det blir väl lite väl mycket med åtta barn. Tänk dig åtta graviditeter och tänk vad det sliter på kroppen, sa jag åt henne. Då sa hon. Då är det väl bara att hoppas på flertal i graviditeten istället.

Vad anser ni? Även om man inte kan styra så mycket antalet alla gånger, ibland då blir det lite oplanerat. Men brukar ni tänka på ett maxantal eller?

Välkommen in i tråden!!

 

[Björk]

Sv: Udda fråga kanske

Vad anser ni? Även om man inte kan styra så mycket antalet alla gånger, ibland då blir det lite oplanerat. Men brukar ni tänka på ett maxantal eller?

Jag anser att det är helt upp till varje familj! Nu är frågan mycket teoretisk för just mig, eftersom jag just fått vårt första barn och är 38 år fyllda. Så det lär knappast bli fler än max 2 gissar jag (också utifrån det vi snackat om saken hittills). Jag tycker 2-3 barn är rätt "lagom".

Men jag tycker också det är rätt "häftigt" med familjer där de är både 5, 8 och kanske ibland 13-14 ungar! Det blir ju lite mer av att driva ett slags Familjen AB (eller kanske HB?). Men samtidigt tror jag också det kan vara givande på ett annat sätt. De gånger man sett reportage om såna familjer (på TV) så verkar ju dock inte barnen själva vilja ha lika stora familjer.... de verkar ofta känna att de inte riktigt får egentid med sina föräldrar. Av förklarliga orsaker. Å andra sidan lär man sig säkert väldigt väl att vända på kronorna, att ta hänsyn, ta hand om sina syskon osv.

 

[Golden_Heart]

Sv: Udda fråga kanske

Kloka ord ifrån dig och visst är det upp till varje familj att bestämma antalet. Men jag tycker också att det verkar ganska mycket med familjer över fyra barn. Visst förstår jag att de lär sig massor av varandra. Men det måste vara oerhört svårt för föräldrarna att kunna ge alla barn av sig själva hela tiden. För så mycket får man ju inte i barnbidrag osv att det kan täcka alla kostnader.

 

[mino]

Sv: Udda fråga kanske

Det jobbiga är nog sällan graviditeterna, det är ju förhållandevis kort tid. Däremot måste det vara en livsstil att ha många barn, det kan inte gå att ha råd med/tid med nånting annat då. Man måste nog också gilla hushållsarbete för det lär det bli galet mycket av om man har 5-8 barn.

Nu vet jag inte om nån av er (du & din kompis) har barn men jag tycker att man ändrar prioriteringsordning när man får barn. Jag tyckte tidigare att det skulle vara bra med minst 3 år mellan barnen, smidigt för oss föräldrar att inte ha två blöjbarn samtidigt och sånt. Nu är jag gravid med tvåan och det kommer att vara 2 år o 2 mån emellan och det känns bra för då kommer de ha möjlighet att leka lite mer på samma nivå och tycka ungefär samma aktiviteter är roliga. Blöjorna känns av underordnad betydelse, det känns som om det är en förhållandevis kort period.

 

[Golden_Heart]

Sv: Udda fråga kanske

När jag tänker på tre års mellanrum är inte så mycket för min skull utan för barnets utvecklingsskull. De hinner ha sin förälder för sig själv och hinner bli lite av sin egen innan någon annan kommer in och ta plats i deras liv innan de kanske är redo för det.
Vet själv utifrån ha bröder som har varit för tätt och det var bra så länge de var unga, men det blev en konkurrens när de blev äldre och är det fortfarande fastän de 100-tals mil ifrån varandra.

 

[Björk]

Sv: Udda fråga kanske

Blöjorna känns av underordnad betydelse, det känns som om det är en förhållandevis kort period.

Ja, apropå det där med blöjor... när vi haft Viggo i kanske 2 veckor tänkte jag en dag när jag gick och bytte "men herreguuuu... ska man ha det såhär nu i närmare 2 år!!"

Sen gick det någon vecka till och nu känns det bara som en rutin bland alla andra. Det är ungefär lika "jobbigt" som att man måste gå på toa själv. Inte alls så farligt! Att bebis dessutom slutat bajsa sjuttielva ggr/dygn och bajsar kanske 2-3 ggr per dygn har ju underlättat!

 

[Brandgul]

Sv: Udda fråga kanske

Själv tycker jag det är lite jobbigt när de börjar bli äldre. Då är det riktigt bajs. *blö* Då får man ju sen torka på toaletten också rätt så länge...

 

[jerseyko]

Sv: Udda fråga kanske

Skulle min/mina kommande graviditer vara som när jag väntade Rasmus så skulle inte 10 barn stoppa. Skulle kunna ha 15-20 stycken

Men så kommer ju då tiden efteråt Vi planerar ett syskon inom 2½ år för att jag ska behålla min ersättning. Sen tänkte jag plugga till barnmorska, och vem vet, kanske blir det en nr.3 när jag är klar med sjuksköterskeutbildningen och innan jag hoppar på barnmorskeutbildningen?

Jag verkligen älskade att vara gravid, och förlossningen skulle jag kunna göra om flera ggr om dagen! Självklart älskar jag varelsen som bott i min mage men det går inte att jämföra med att ha ett litet liv inom sig Det är faktiskt nu ganska precis 1 år sen jag hade ÄL och blev gravid, då kändes det som evigheter tills bebisen skulle ploppa ut, nu undrar jag vad jag gjort det senaste året.

 

[hillevie]

Sv: Udda fråga kanske

när jag och min dåvarande man planerade för familj så ville vi ha 2 eller 4 barn väldigt tätt, tyckte att "jämt antal" kändes bra, då skulle det inte bli något "mellanbarn". när jag fött den första så planerade vi för att jag skulle bli gravid så fort som möjligt igen men så blev det inte riktigt.

fick 2 sena missfall där det sista va med tvillingar (efter en ridolycka). 3 år efter att första sonen fötts fick jag en son till, hela den graviditeten va katastrof. fick ligga inlaggd på lassarettet dom sista 15 v. och fick inte gå upp alls. både åt och skötte "toalettbesök" och hygien från sängen efter det tyckte jag att det räckte...

men efter 4 år blev jag med barn igen - oplanerat, dock gick graviditeten bättre den gången men då kännde jag starkt att det räckte. därimot så är jag så här i efterhand glad för att det blev några år mellan barnen

blöjbestyr och så upplever jag som ingenting mot det som kommer senare håller med min mor när hon sa att - små barn- små bekymmer. stora barn-större bekymmer nu är alla stora och den älsta vuxen, men inte slutar man bekymmra sig för det, det blir bara en annan sorts oro

dom är det bästa som hänt mig