Två hästar, inget blir gjort, skaffa en tredje...

[Tjockisina]

Sitter och funderar över min situation här hemma. Har 2 hästar, stall på egen gård, jag är ensam som håller på med hästarna. Nu är jag i en sådan sits, att den ena hästen inte klarar av att vara ensam. Har jobbat med detta länge nu, men det blir inte "bättre än så här". Han klarar av att hanteras ensam, men han klarar inte av att vara ensam i stallet/hagen om man ska ut med den andra. Det spelar ingen roll om det är en annan häst i stallet med honom, eller om det är en människa, men någon måste vara där. Har man honom i hagen och ska rida ut med den andra så spränger han hagen, oavsett om någon människa är där eller inte. Men i stallet så funkar det med en människa, då håller han sig relativt lugn, skriker någon gång efter kompisen, visst, och tittar lite oroligt ut genom fönstret och snurrar någon gång, men annars lugn och kan ta någon tugga hö ibland. Inte så att han stressar upp sig totalt och blir helt galen. Är han ensam så går han helt bananas och sparkar sig ut Detta är otroligt jobbigt och nu tappar jag intresset att göra något alls med dem mer och mer Det är ju ingen som har tid att sitta i stallet och hålla honom sällskap (och inget som jag känner att jag kan kräva av någon heller) så att jag ska slippa ut och motionera den andra. Nu har de i princip bara gått i hagen och dragit i 4 månader, intresset dalar och jag känner att jag orkar inte med detta längre. Det ska alltid planeras, och kollas om någon har tid, eller om någon kan komma med (vilket inträffar typ 1 gång/år) Medryttare har jag försökt söka efter under 1 års tid nu, men ingen är hittad, och det finns inte många intresserade här där vi bor. Två gånger har jag kunnat gå ut på en liten ridtur med den andra hästen, ca 20 minuter/gång, på dessa 4 månader, och då för att min snälla sambo har tagit fika med sig och suttit i stallet med den andra, även fast han har 1000 andra saker som han måste göra Det är ju inte hållbart i längden, och det blir ingen njutbar ridtur då jag vet att han sitter där, då han har annat som väntar som måste göras Det blir bara ett stressmoment för mig, och som då även avspeglar sig på hästen Och han är absolut noll intresserad av hästar och ridning, så att få honom att börja rida/hantera hästar är inget alternativ.
Som jag ser det nu så finns det 3 alternativ:
1. Sälj hästarna och sluta. Någon som jag absolut inte vill.
2. Sälj hästen och köp annan som går att ha ensam. Det är inte direkt heller något jag vill göra, då han ändå betyder otroligt mycket för mig.
3. Köp en tredje häst/ponny, med allt vad det innebär: mer utgifter, mer jobb, mer allt....
Vad tycker Ni? Vad ska jag hitta på? Hur har Ni det hemma hos Er? Som det är nu så går det inte längre. Mitt intresse håller på och tar slut, och det tar mer och mer emot då jag ska göra något med hästarna Jag vill hitta glädjen i att ha häst igen, kunna göra vad jag vill när jag vill igen, utan att behöva vara beroende av andra jämt Någon som kan kläcka någon "magisk lösning" på problemet och så är allt en saga igen

Sitter och funderar över min situation här hemma. Har 2 hästar, stall på egen gård, jag är ensam som håller på med hästarna. Nu är jag i en sådan sits, att den ena hästen inte klarar av att vara ensam. Har jobbat med detta länge nu, men det blir inte "bättre än så här". Han klarar av att hanteras ensam, men han klarar inte av att vara ensam i stallet/hagen om man ska ut med den andra. Det spelar ingen roll om det är en annan häst i stallet med honom, eller om det är en människa, men någon måste vara där. Har man honom i hagen och ska rida ut med den andra så spränger han hagen, oavsett om någon människa är där eller inte. Men i stallet så funkar det med en människa, då håller han sig relativt lugn, skriker någon gång efter kompisen, visst, och tittar lite oroligt ut genom fönstret och snurrar någon gång, men annars lugn och kan ta någon tugga hö ibland. Inte så att han stressar upp sig totalt och blir helt galen. Är han ensam så går han helt bananas och sparkar sig ut Detta är otroligt jobbigt och nu tappar jag intresset att göra något alls med dem mer och mer Det är ju ingen som har tid att sitta i stallet och hålla honom sällskap (och inget som jag känner att jag kan kräva av någon heller) så att jag ska slippa ut och motionera den andra. Nu har de i princip bara gått i hagen och dragit i 4 månader, intresset dalar och jag känner att jag orkar inte med detta längre. Det ska alltid planeras, och kollas om någon har tid, eller om någon kan komma med (vilket inträffar typ 1 gång/år) Medryttare har jag försökt söka efter under 1 års tid nu, men ingen är hittad, och det finns inte många intresserade här där vi bor. Två gånger har jag kunnat gå ut på en liten ridtur med den andra hästen, ca 20 minuter/gång, på dessa 4 månader, och då för att min snälla sambo har tagit fika med sig och suttit i stallet med den andra, även fast han har 1000 andra saker som han måste göra Det är ju inte hållbart i längden, och det blir ingen njutbar ridtur då jag vet att han sitter där, då han har annat som väntar som måste göras Det blir bara ett stressmoment för mig, och som då även avspeglar sig på hästen Och han är absolut noll intresserad av hästar och ridning, så att få honom att börja rida/hantera hästar är inget alternativ.
Som jag ser det nu så finns det 3 alternativ:
1. Sälj hästarna och sluta. Någon som jag absolut inte vill.
2. Sälj hästen och köp annan som går att ha ensam. Det är inte direkt heller något jag vill göra, då han ändå betyder otroligt mycket för mig.
3. Köp en tredje häst/ponny, med allt vad det innebär: mer utgifter, mer jobb, mer allt....
Vad tycker Ni? Vad ska jag hitta på? Hur har Ni det hemma hos Er? Som det är nu så går det inte längre. Mitt intresse håller på och tar slut, och det tar mer och mer emot då jag ska göra något med hästarna Jag vill hitta glädjen i att ha häst igen, kunna göra vad jag vill när jag vill igen, utan att behöva vara beroende av andra jämt Någon som kan kläcka någon "magisk lösning" på problemet och så är allt en saga igen

 

[Tjockisina]

Kunde nästan va jag som skrev detta inlägg.

Egen gård och hade 2 hästar som inte kunde va ifrån varandra ALLS.
Kunde knappt borsta ena hästen utanför stallet utan att den ena blev skogstokig i stallet.

Efter nästan ett år skaffade jag en 3de sällskapshäst.
Bästa jag gjort!

Nu kan jag äntligen rida min yngre häst när jag vill och även ta ut nån av de andra ur hagen med och pyssla utan problem.

Lite gnägg och chock i början men la sig ganska fort.

De två som gått länge med varandra e fortfarande bästisar dock och blir lite oroliga vissa dagar när de lämnad kvar med den nya men blir inga större problem än lite gnägg och sansat spring.

Ju oftare de tas ifrån varandra ju lättare blir de.

Helt klart värt de!

Dock en till mun att mätta och en till att pyssla med men de får de va värt.

Innan den 3 de hästen kom hit så va jag som du tvungen att anpassa mig till andra människor. Min gamle far fick oftast följa med och promenera med den ena för att de skulle funka.

Inget kul dras med pappsen hela tiden

 

[Tjockisina]

Och en annan sak

Mina hästar är myycket nöjdare och mer harmoniska nu när de är 3 i hagen osv.

Vilket jag ser som ett stort plus då mina yngre häst annars vart en tokstolle vissa dagar i hagen... Och många skador på de.

Så super skönt!

Jag hittade världens snällaste valack som 3de häst.

En gammal travare på 24 år som är lugnet själv och trivs med att skrota i hagen och pysslas om med borst bara.

En sak jag hade problem med i början va dock att ena av hästen hatade nykomlingen och de tog nästan 2 veckor innan de lugnade ner sig och accepterade en till kompis.

Hade jag haft mer hagar hade jag inte släppt in 3 de hästen i hagen direkt utan låtit den gått bredvid i en hage tills de accepterat varandra.

Äldsta hästen va fly förbannad av att få en ny boxgranne och höll på sparka sönder boxen, slutade med att jag fick byta box platser så tredje hästen fick boxen som är fri från grannar och de två gamla kompisarna blev då nöjda av att stå bredvid varandra

Hästar är knasiga.

Trodde de skulle va glada över en ny kompis haha.

Men nu 3 månader senare så är de bra vänner allihopa

 

[cello]

En fundering bara, då jag har liknande problem. Om man skaffar en trygg sällskapshäst, finns de inte risk att den osäkra hästen beteende smittar av sig på den och så plötsligt har man två osäkra hästar som inte kan lämnas?

Tror inte det är så stor risk, större chans att allt blir lugnare. Två hästar är två hästar (som dessutom ofta blir extremt beroende av varandra), tre hästar är en flock. Jag tycker att det är jättestor skillnad på hur de beter sig i hagen osv (mycket tryggare) om de är tre eller fler.

 

[Sumsum]

Jag tror att du egentligen har ett bra läge.. lite beroende på var du bor. Leta efter nån som vill betala för att ha sin häst hos dig. En pensionerad häst, konvalescent, nån vars ägare ska åka utomlands. jag har själv letat efter ett ställe att ha en häst och betala kostnader plus typ 500 kr (i mitt fall cirka 1500). Min häst kunde inte gå på lösdrift men var superenkel att hantera.

 

[Shaggy]

Jag har haft 3 hästar under två en vinter och säger ALDRIG mer. Det höll på att ta knäcken på mig totalt.

 

[Reville]

Jag gjorde också som så att jag köpte mig en tredje. Som någon annan sa så blir det en miniflock istället och de två som är kvar i hagen är ok med det. Visst, det gnäggas enstaka gånger, men inget stim och spring.

Tycker det är bra att ha tre hästar och att det alltid är två hemma, dels för att kunna åka iväg på tävling och dels ifall någon av dem blir akut sjuk och måste tillbringa tid på klinik till exempel, då har man annat att tänka på och mindre lust att klura på snabblösningar för sällskap åt den som är ensam hemma.

 

[Reville]

Jag har haft 3 hästar under två en vinter och säger ALDRIG mer. Det höll på att ta knäcken på mig totalt.

Hur kommer det sig?

 

[marti130]

3. Köp en tredje häst/ponny, med allt vad det innebär: mer utgifter, mer jobb, mer allt....

Hade samma problem för ett antal år sedan så jag köpte en sällskapsshettis. Nu är jag i samma läge igen med bara två hästar men nu är det inga problem med att lämna någon av dem ensamma i stallet med en hötuss. Vad gäller pengar så är det lätt värt det för att kunna rida/köra i lugn och ro.

Tre pållar tyckte jag inte var speciellt betungande över vintern, fyra däremot var tufft att kombinera med heltidsjobb. För min del var det bara en av de tre som behövde motion.

 

[Shaggy]

Hur kommer det sig?

Det dagliga tog så mycket tid så jag aldrig hade tid/orkade rida eller egentligen umgås med dem.

 

[Rialavargen]

Köp en sällskapsponny.

Håller med om att sällskaosponnyn.

Men, det är ofta svårt med en ponny bland större hästar. I synnerhet på sommaren och betesperioden. Vi har en i stallet och vi måste ta jättemycket hänsyn till detta. Nu har vi lättfödda hästar så alla mår bra av anpassningen, men det är inte alla som är beredda på att offra tidig betessläppning, magra beten etc för sin sällskapsponny. Sällskapsponny motioneras ju sällan och då måste man ju vara extra nogsamm om födointaget.

 

[Reville]

Det dagliga tog så mycket tid så jag aldrig hade tid/orkade rida eller egentligen umgås med dem.

Då förstår jag, tråkigt när det blir så.

 

[Sporthorse]

Då kanske en äldre travhäst skulle passa, men travhästar är ju å andra sidan väldigt arbetssamma och tror inte att en Travare är så nöjd med att bara vara i hagen. Oftast säljs ju Travare rätt unga om dom inte håller för travet. En äldre individ kan ju fungera.

Håller med om att sällskaosponnyn.

Men, det är ofta svårt med en ponny bland större hästar. I synnerhet på sommaren och betesperioden. Vi har en i stallet och vi måste ta jättemycket hänsyn till detta. Nu har vi lättfödda hästar så alla mår bra av anpassningen, men det är inte alla som är beredda på att offra tidig betessläppning, magra beten etc för sin sällskapsponny. Sällskapsponny motioneras ju sällan och då måste man ju vara extra nogsamm om födointaget.

 

[Efwa]

Det dagliga tog så mycket tid så jag aldrig hade tid/orkade rida eller egentligen umgås med dem.

Jag personligen skulle nog känna som du. Jag tycker jag har dåligt samvete för att jag inte hinner med att motionera två ordentligt. Och allt mockande, vägande av hö och allt. Nä, haft tre hästar ett tag och trivdes inte alls med det jag heller.

 

[Liten]

Då kanske en äldre travhäst skulle passa, men travhästar är ju å andra sidan väldigt arbetssamma och tror inte att en Travare är så nöjd med att bara vara i hagen. Oftast säljs ju Travare rätt unga om dom inte håller för travet. En äldre individ kan ju fungera.

Instämmer helhjärtat.

Vi har en gammal farbror i stallet som trivs väldigt bra med livet som heltidspensionär. (Vbl travare, tror att han är 22+ och han har bara skrotat i hagen de senaste tre åren minst. Osäker på om nån skada ligger bakom.) En sådan individ kan absolut funka som ren sällskapshäst. Min egen (15år, arbetsmyra) skulle absolut inte fungera.

Nackdelen med en äldre häst är förstås risken för att t.ex foderkostnaden drar iväg när tänderna blir sämre. En yngre (förutsatt att den är frisk) kräver istället en större portion av tid i anspråk, om den ska motioneras. Jag har även sett flertalet annonser det senaste halvåret på yngre (7-15, typ) hästar som av olika skäl inte varit rid- eller körbara.

 

[trubbel]

Tack för alla svar och idéer! Lutar nog mer och mer åt att försöka hitta en sällskapsponny till stallet, endera då köpa eller ta på foder för en längre tid. Har tidigare annonserat ut om stallplats, med olika alternativ
- självskötsel (ägaren skulle då köpa all mat mm. själv samt sköta själv) Att ha hästen/ponnyn här var gratis samt att jag skulle sköta ut/insläpp, matning under dagen, tillsyn, kolla vatten i hagen.
- allt ingår i hyran (500kr/mån och då ingick all mat, allt jobb mm)
- och även att man skulle kunna diskutera vad ägaren behöver/inte behöver och diskutera ett passande pris.
Men ingen har varit intresserad då vi inte har ridplan mm. så att hitta hyresgäst är nog bara att glömma, tyvärr

 

[Liten]

- allt ingår i hyran (500kr/mån och då ingick all mat, allt jobb mm)

500:- i månaden för box, strö, hö och jobb? Det täcker väl ströet och nån hundring för fodringar, typ . Med nuvarande hästen är bra hagar, mycket utevistelse och ridvägar högsta prioritet - hästen är måttligt impad av ridbanan ändå. Hade du funnits här i närheten så hade jag kommit som ett skott! Det är ju mer eller mindre gratis!

 

[hoppeloppe]

Om du köper en sällskapshäst, så tänk på att fodringarna ska fungera om du väljer en väldigt liten ponny ihop med stora.

Våra var som mest harmoniska när vi hade 2st, nu när det är 3st är de lite stressigare.

 

[Centaur]

Hur har du tränat?

Tänk på att även "sällskapshästar" behöver motioneras, i synnerhet om det är en liten ponny. Annars kommer den få fång. De behöver även skos/verkas, foder + tillskott, veterinär, utrustning och tid. Det är stor skillnad på att ha tre och två båda vad gäller tid och kostnader. Köper du en äldre skadad häst innebär det en större risk för dyra veterinärräkningar båda pga skadan och åldern, och gammal=PPID förr eller sedan. Det är ett svart hål att stoppa pengarna i...

Jag köper bara väldigt självständiga individer så har aldrig haft problem med att lämna dem ensamma. Haft tre, nu har jag två varav den ena köpt främst som sällskap. Men ärligt talat, jag hade lika gärna kunnat köpa en till ridhäst (förutsatt att den kunde gå barfota och var någorlunda lättfödd). Kostnaden och tidsåtgången är nästan samma. Min lilla b-ponny behöver också borstas och tas hand om, verkas, få boots, vetvård, täcken osv. Han måste motioneras minst 3-4 ggr i veckan för att inte bli tjock som en boll.

Tycker du först ska fundera på om du verkligen har uttömd alla möjligheter att träna den osäkra hästen.

 

[abc]

Nu har jag inte läst alla svar. Men jag hade nog hellre försökt få in en inackordering.
Slipper utgifter och allt ansvar/jobb för en till.
Jag har för många nu och känner mig stressad av det. Hellre färre och hinna med dom ordentligt.
Sen är min erfarenhet att med tre stycken blev en väldigt utanför. Så jag förespråkar två eller minst fyra, men det är ju så klart från fall till fall.