Trotsande barn som slåss

[Comfort]

Hur överlever man?
Moa trotsar så jag blir blå, bokstavligt talat. Hon rivs, slåss och sparkas. Utöver konstant gnäll och tjabb, vägrar göra allting och kastar saker.Skriker och gormar och gör precis allt hon inte får.


Det jag märkt som verkar funka bäst är att
1. Ignorera hennes slag (trots att det är väldigt svårt ibland) och då blir hon galen över att inte få någon reaktion.
2. Hon får inte vara i samma rum som mig när hon är dum, då kommer hon och säger förlåt och ger en puss efter en stund.

När hon sparkas på magen blir jag väldigt arg på henne och förklarar att hon kan skada bebisen så den inte kan komma ut sen osv.

Nån som har nåt bra knep?

Att komma hem från dagis är nästan värst, igår gick hon till bilen utan ytterkläder eller skor, jätteglad så det var inget bra. Fast hon ville gå utan byxor öht men det fick jag på henne, under våld, skrik och slag. (från henne

På dagis tyckte de att jag skulle ta henne i armen, för att ta ögonkontakt och förklara att hon måste vara snäll, men det funkar liksom inte.. hon stirrar bara på en och säger att hon visst får vara dum osv.

Mitt tålamod är nere på noll nu och jag känner att det skönaste hade vart att lämna tillbaka henne och bara behålla nya bebisen

När jag lämnade henne på dagis i morse kom en fröken och berättade att de märkt att hon blivit extremt trotsig under lovet. Där slåss hon inte med tjabbar emot och tar andra barnens leksaker och väntar på reaktion från dem.

 

[Golden_Heart]

Sv: Trotsande barn som slåss

Hur gammal är hon? Kan det handla om osäkerhet och svartsjuka mot den som ligger i magen?
Om din hund/ häst skulle göra lika, hur gör du då?
Hur är det med dina regler mot henne annars? Har hon fått göra nästan som hon vill?
Får/ fick hon tillräckligt med uppmärksamhet?
Fick tips en gång att man ska ta barnet och prata med dem, fråga hur de skulle känna sig ifall man gjorde si eller så mot dem?
Hur reagerar hon ifall du ryar i åt henne?

 

[Comfort]

Sv: Trotsande barn som slåss

Hon är 2,5 år.

Ja du om hästen skulle göra nåt så är jag är den hårda skolan där, därför har jag aldrig haft problem med trotsande hästar. hunden är 5 månader nu så han börjar väl snart också, så där får jag se hur jag gör.

Hon får verkligen inte göra som hon vill, vi har samma regler och är konsekventa.

Avundsjuka tro jag knappast att det är, den lille i magen märks ju inte av öht, inte på annat vis än att jag inte kan bära henne så mycket pga foglossning och det förstår hon och då bråkar hon inte om det.

Om jag tar tag i hene och praar med henne säger hon bara att hon vill slåss, att det är kul och att hon vill att jag ska bli ledsen.

Om jag ryter åt henne ryter hon tillbaka eller springer fram och rivs, helt enkelt

 

[vindvissla]

Sv: Trotsande barn som slåss

Bara dräm till henne med spöt ett par gånger så ska du se att ungen lär sig veta hut

Bara skoja saklart. Jag kanner igen det dar och forutom alla ganger jag totalt tappade talamodet sa minns jag att jag prisade baltet i vagnen, trycka ner en skrikande unge (som inte ville ga hem) i den och spanna fast. Phew. Det jag tror gav mest intryck pa barnet var nar jag faktiskt satte mej pa huk, tog tag i bada armarna och tittade honom i ogonen (som var nast intill omojligt for han var vild som en rodeohast och tittade at alla andra hall an mitt) och saga med lag men bestamd rost nat i stil med "det ar ABSOLUT inte ok att slass, det gor vi INTE har i vart hus. Vi ar SNALLA mot varandra och bra kompisar och vi slass INTE". Det funkade sadar, men nu i efterhand tror jag faktiskt att det hade nagon slags langtidseffekt.

Laste du bloggen som jag gillade pa facebook haromdagen? Har ar den och om man inte far lanka sa heter hon petrakrantzlindgren och om man inte far saga det heller sa kan du pma mej eller kolla pa tidslinjen pa min facebook. Jattevettig tjej! Kanske dags att lasa Jesper Juul igen ocksa? Han ar valdigt konkret och vettig tycker jag.

 

[Comfort]

Sv: Trotsande barn som slåss

Jag skummade bloggen häromdagen och läste nu, och jag tycker att vi redan gör mycket av det hon tipsar om.

Eftersom hon är så vebal har hon alltid fått tala för sig och hon inkluderas i det mesta. Hon har länge varit kompetent nog att säga vad hon vill/känner.

Jag köper inte att det är uppmärksamhetsbrist, för hennes utbrott kan komma mitt under leken. Vi sitter tex och dricker te med hennes nallar sen bäst vad det är flyger hon på mig och rivs och tycker det är jätteroligt. Jag puttar bort henne och säger att man inte får göra så och då kommer repliken - Jo jag får göra så! jag vill det! det är roligt! Jag vill vara dum!
Vi är på inget sätt fysiska med henne, på annat sätt än att jag bär/puttar bort henne när hon är dum ibland. Oftast försöker jag krama henne när hon är våldsam istället men då bara slingrar hon sig ur eller skriker att hon inte vill.

Känns som jag får ta en tripp till biblioteket!

 

[Calazirya]

Sv: Trotsande barn som slåss

Jag tror helt enkelt att hon testar, det behöver faktiskt inte vara mer än så. Oftast känns det som om man letar och gräver så djupt efter anledningar till att barn beter sig illa, men barn är barn och att testa gränser tror jag är rätt naturligt.

Däremot förstår jag att du tycker att det är både frustrerande och jobbigt.

Har du blivit rejält arg? Alltså inte bara vanligt ryt, utan rejält förbaskad? Allt som oftast tycker jag att man ska prata pedagogiskt och vara lugn, men jag tror också att man som vuxen måste våga blir rejält förbaskad och reagera starkt om det är ett beteende som inte är acceptabelt ( slå på gravidmage exempelvis ).

Hur reagerar hon om andra säger åt henne, slåss hon även på förskolan?

 

[ien]

Sv: Trotsande barn som slåss

Jag puttar bort henne och säger att man inte får göra så och då kommer repliken - Jo jag får göra så! jag vill det! det är roligt! Jag vill vara dum!

Härligt att hon är så verbal . Jag tänker, vad kan du göra för att det inte ska vara roligt att vara dum? "Jag tycker inte att det är roligt, det gör ont på mig. Nu går jag till köket istället"?

 

[vindvissla]

Sv: Trotsande barn som slåss

Jag hade tankt skriva typ samma som ien, sag "da vill jag inte vara med dej just nu." och sa gor du nagot annat. I varsta fall om hon attackerar dej sa far du lasa in dej pa ett rum tills hon slutat, fast saklart vara noga med att komma ut sa fort hon slutar slass eller om blir ledsen.

"trots"perioder ar ju inget som slutar pa ett kick bara for att man gor "ratt", det kan ta flera manader av otroligt jobbiga konfrontationer. Jag tycker sjalv att mellan Sam var 1 och 3 ar de jobbigaste aren i mitt liv, for man vet inte riktigt hur man ska gora eller om man gor ratt. Pissjobbigt.

Har du inga handbojor?

 

[Mabuse]

Sv: Trotsande barn som slåss

Jag vet inte om det är i samklang med vad böckerna säger, men jag hade faktiskt blivit arg, på riktigt. Inte lugnt och snällt sagt att "så får man inte göra", utan om barnet fortsatte slåss, så hade jag blivit arg och visat det. Att det är vad som händer om man är dum och slår andra, då blir de arga och ledsna, på riktigt. Det är ju så människor fungerar, och det är därför det inte är bra att slåss.

Det verkar ju lite som att hon slåss för att hon vill ha en reaktion, och då verkar det för mig vettigt att hon får det också, en realistisk reaktion. Och det är ju egentligen inte att folk vill kramas och blir lugna och snälla när man slår dem, utan att de blir riktigt ilskna på en. Det blir ingen rolig reaktion, helt enkelt. Sen kan det ju mycket väl hända att hon tycker det är jobbigt, och blir ledsen i sin tur, för det är ju en rimlig reaktion när någon man tycker om blir arg på en, det är ju jobbigt och ledsamt. Och då får man ta det därifrån, och trösta den som blivit ledsen, för det är ju också en rimlig reaktion när någon man tycker om blir ledsen. Och visa att jag blev arg på dig när du slogs, men nu när du inte slåss är jag inte arg längre.

Ungefär så gör vi hemma, i alla fall, nu är vårt barn lite yngre och inte lika glad i att slåss, men det händer ju att han tappar humöret och slåss i ilskan, och det får man helt enkelt inte.

 

[eyz]

Sv: Trotsande barn som slåss

Så gör vi. Kan man inte respektera den andres önskan får man leka själv. Funkar jättebra på Milton som blivit väldigt lyhörd på sista tiden.

I övrigt så tror jag på att vara konsekvent när det gäller "trots". Att lägga ribban där man själv känner att det känns bra och sedan vara tydlig. Vi har hela tiden haft nolltolerans på våld. En kort period försökte Milton slåss, men det gick lyckligtivs fort över.

 

[Badger]

Sv: Trotsande barn som slåss

Hon kanske vill vara fysisk och okontrollerad, det pirrar i ryggraden och hon vill röra på sig och anstränga sig? (hon får spunk av att vara stilla mer?) Om det hade varit en pojke slår jag vad om att många manliga pedagoger (typ Juul) skulle säga att hon behöver en liten brottningsmatch med pappa ibland på tex sängen, för att känna att lära sig kroppskontroll och ha manlig energi o bonding.

(själv är jag den typen av tjej som älskade att brottas med pappa, mamma skulle varit bra kul om hon varit den stilen)

Kan man testa och fråga om hon vill leka låtsasbrottning (utan att skada) istället för att rivas

http://www.viforaldrar.se/faktabanken/jesper-juul/var-3-5-aring-ar-sa-valdsa/

Är förvånad över att just pojkar ska få ha så roligt men inte flickor.

 

[ien]

Sv: Trotsande barn som slåss

Jag vet inte om det är i samklang med vad böckerna säger, men jag hade faktiskt blivit arg, på riktigt. Inte lugnt och snällt sagt att "så får man inte göra", utan om barnet fortsatte slåss, så hade jag blivit arg och visat det. Att det är vad som händer om man är dum och slår andra, då blir de arga och ledsna, på riktigt. Det är ju så människor fungerar, och det är därför det inte är bra att slåss.

Jag kan tycka att det är rimligt att ge sin känslomässiga reaktion, men det förutsätter ju att man faktiskt blir arg och ledsen - annars spelar man ju bara teater. Träffar ett slag illa kan jag mycket väl väsa att "det där gjorde rikigt ont, gör inte så!", men mer ur balans än så hamnar jag inte av att ett barn i 2,5-årsåldern slåss/rivs/nyper mig - jag kan ju lätt värja mig och/eller gå därifrån.

 

[eyz]

Sv: Trotsande barn som slåss

Kan man inte bli ledsen eller arg över själva händelsen? Visst att slaget kanske inte gjorde ont, men barnet slog ju medvetet.

 

[ien]

Sv: Trotsande barn som slåss

Hon kanske vill vara fysisk och okontrollerad, det pirrar i ryggraden och hon vill röra på sig och anstränga sig?

Intressant tanke! Jag tycker ofta man kan finna vissa faktorer som leder till att barnet uttrycker sig genom att bita/nypas/rivas, och kan man då identifiera vad som ligger bakom så underlättar det ju livet.

(Jag blir beklämd av länken, för övrigt. Normalt sett gillar jag Juul, men detta:

"Ja, jag tror till exempel att söner mår bra av att brottas med sina pappor, att de behöver få ut sin maskulina aggressivitet. Det kan man inte lära sig av sin mamma, det måste man lära av sin pappa. Det finns en skillnad mellan killar och tjejer.
– Mammor kan inte ge sina söner allt, och pappor kan inte heller ge sina döttrar allt. Det är politiskt inkorrekt, men så är det.

Nae... )

 

[ien]

Sv: Trotsande barn som slåss

Kan man inte bli ledsen eller arg över själva händelsen? Visst att slaget kanske inte gjorde ont, men barnet slog ju medvetet.

Det beror väl på hur man tolkar beteendet och ser sig själv i förhållande till barnet. När du skriver "medvetet", så tolkar jag dig som att du menar "med ont uppsåt", och jag läser inte in något ont uppsåt.

 

[Lupino]

Sv: Trotsande barn som slåss

Vilken bra tänkvärd blogg! Den ska jag följa och tänker göra förändringar redan idag!

Jag har också en dotter som slåss sen ett litet tag tillbaka. Hon slår inte mig men sin storasyster. Skrattar och tycker det är jätteroligt.

Annars håller jag med ien om att det är svårt om man faktiskt inte blir särskilt arg. Jag har tyvärr (?) den läggningen att jag sälkan blir arg. Men självklart ryter jag till när storasyster blir slagen, men reaktionen hade säkert blivit annorlunda om jag blivit förbannad.

 

[vindvissla]

Sv: Trotsande barn som slåss

Ja jag gillar den ocksa! Min yngste ar i en psykopatalder och slass ocksa och om man sager till honom sager han bara "hahaha, my lauging, that was cool"

 

[eyz]

Sv: Trotsande barn som slåss

Nej, jag menade mer att man har sagt åt barnet upprepade gånger att det är fel att slåss. Om det fortsätter att hända så kan man väl bli arg/ledsen för det, alltså tillfällig uppgivenhet inför det faktum att barnet inte lyssnat även om det är fullt normalt och naturligt att de testar gränser och slåss, men att man reagerar lite mer kraftfullt än ett stilla " du får inte slåss" behöver inte vara teater tycker jag.

Jag själv har nog inte blivit väldigt upprörd för att sonen slagits, men jag utesluter inte att man kan bli det. Och ja, jag har överdrivit för att markera att det verkligen inte är ok att slåss.

 

[Calazirya]

Sv: Trotsande barn som slåss

Jag tror inte heller att barnet slår med ont uppsåt, jag tror mer på att som jag skrev testa lite gränser och föra att få en reaktion av något slag. Men händer det upprepade gånger så är väl en kraftigare reaktion på sin plats, utan att man för den skull behöver spela teater. Det handlar ju inte om att det inte gör så ont när en tvååring slår en vuxen, det handlar ju om att slag inte är accepterat rent generellt.



Jag tror inte heller att man i stunden som barnet är uppe i varv och ute efter en reaktion lämpligast har ett samtal om varför barnet inte får göra si eller så, jag tror mer på att direkt punktmarkera och ha samtalet när sinnesstämningen är mer lugn.

 

[Mabuse]

Sv: Trotsande barn som slåss

Kan man inte bli ledsen eller arg över själva händelsen? Visst att slaget kanske inte gjorde ont, men barnet slog ju medvetet.

Ja, det är ju inte smärtan man blir arg över, utan att barnet slåss. Men visst, blir man inte arg eller ledsen när barnet slåss, så ska man förståss inte spela upp en sån reaktion. Men då är det ju å andra sidan inget problem att barnet slåss heller, om man på riktigt tycker att det inte gör så mycket.

Personligen tycker jag inte om att bli biten och slagen, oavsett av vem. När vår bebis var liten och fick sina första tänder, så började han bitas när han ammade - det var ju knappast medvetet, han var typ sex månader och hade inte haft tänder förut, så han visste inte att det gjorde ont när han bet till. Jag visade ändå jättetydligt att jag inte ville att han skulle göra så, tog bort bröstet, gjorde en arg min och sa nej! eller aj! Och då slutade han. Jag blev ju inte arg på riktigt, men jag försökte visa på ett övertydligt sätt att beteendet var dåligt.

Jag upplever att man behöver vara mycket tydlig med små barn om vilka reaktioner deras handlingar ger upphov till, eftersom de inte lärt sig det finstilta än, eller att folk håller masken av social konvention. Jag tänker att det är så de kan lära sig hur man hanterar känslor hos sig själv och andra, och hur det man själv gör påverkar andra. Och på det sättet utveckla empati.