Tror ni på Trapalanda?

Jag är ateist och tror inte på någon himmel eller liv efter detta vare sig för människor eller djur.

Jag har en 25-årig häst som visserligen är helt frisk nu men som inte kommer att leva för evigt. Hon har funnits i mitt liv i mer än 15 år och den dag hon inte finns längre kommer hon att leva kvar i mitt hjärta, men ingen annan stans.
 
När min älskade häst somnade in för bara 2 månader sedan, var jag med honom hela vägen.
Jag satt med honom när han tog sitt sista andetag, pratade och kliade honom i örat som han alltid gillade.

Precis när han dog, så gnistrade det till i hans ögon, så som det kan göra när man sticker till dom ett äpple, eller släpper grimskaftet på sommarbetets första dag. Det glimmrar till i ögonen av lycka. På samma sätt gnistrade det till i hans ögon när han dog.
Jag är helt säker på att han där och då sprang ut över de evigt gröna ängarna i full fart. Lycklig.
Så ja, jag tror att det finns.
När min dog sken solen igenom molnen för att sen gå i moln nån minut senare , såg nästan overkligt ut. Resten av dan var det molnigt.
 
Tack till alla som delat med sig av sina upplevelser och sin åsikt!

Jag vill väldigt gärna tro på att vi ses igen. Har drömt en del om mina andra djur som gått bort och om min morfar, det skulle absolut kunna vara något min hjärna hittat på för att trösta mig, eller för att processa minnen, men jag mår nog bättre om jag väljer att tro att de skickar en liten hälsning. Som flera andra uttryckt sig, jag har egentligen varit med om för mycket för att inte tro.
 
När min älskade häst somnade in för bara 2 månader sedan, var jag med honom hela vägen.
Jag satt med honom när han tog sitt sista andetag, pratade och kliade honom i örat som han alltid gillade.

Precis när han dog, så gnistrade det till i hans ögon, så som det kan göra när man sticker till dom ett äpple, eller släpper grimskaftet på sommarbetets första dag. Det glimmrar till i ögonen av lycka. På samma sätt gnistrade det till i hans ögon när han dog.
Jag är helt säker på att han där och då sprang ut över de evigt gröna ängarna i full fart. Lycklig.
Så ja, jag tror att det finns.

Åh vad fint, blir alldeles tårögd här på jobbet :cry:
 
det skulle absolut kunna vara något min hjärna hittat på för att trösta mig, eller för att processa minnen, men jag mår nog bättre om jag väljer att tro att de skickar en liten hälsning.
Även om vi vet att allt som lever ska dö, så tar det tid att acceptera att det är så. Alla (?) religioner har ritualer kring döden, som en hjälp i sorgeprocessen. Kanske fungerar det likadant med sådana här händelser. För mig är det viktiga trösten det ger, inte vad som ev ligger bakom.

Det här skrev jag i en annan tråd:
http://www.bukefalos.com/threads/vad-ar-ditt-basta-naturminne.1204994/#post-16065819
 
Disclaimer: Flummig tråd startad i sorg med tårarna sprutande.

Idag fick min älskade häst galoppera över regnbågsbron. Beslutet var rätt, hans sista dagar kunde inte ha varit finare och hans resa gick lugnt och värdigt till. Ändå. Alla säger "Tänk, nu står han och betar en massa gräs i Trapalanda" och känner bara "Jaha, hur vet jag det?" Tänk om han bara är borta. Det känns nästan som det värsta, att jag inte vet om han har det bra. Om jag någonsin får se honom igen.

Jag vet att ingen kan komma med några vetenskapliga belägg eller lova mig att han har det bra, men jag måste ändå fråga, vad tror du? Finns det en hästhimmel? Har du fått en hälsning av din bästa vän efter att hen galopperat vidare?
Krasst, nej trapalanda finns inte men det är ett sätt för oss att klara övergången. Ja jag vet att jag kommer att få mothugg nu.
 
När jag var och hälsade på min förra häst för att säga ett sista hej då så blev jag nästan övertygad om att han förstod varför jag var där. Han som alltid var hård i och hingstig i psyket var from som en lammunge, vilade sitt huvud i min famn och lämnade inte min sida. Man såg liksom i hans ögon att han visste att han snart skulle få flyga. Jag brukar alltid tänka att han är uppe i himlen hos min mamma nu och att det var hon som var alldeles för ivrig över att få träffa honom.
 
Jag är ateist och tror inte på himmel eller helvete. Men jag har väl utvecklad fantasi och jag kan tycka att det är en fin tanke att de bortgångna har det bra och är på ett kul ställe. Att min valack får trakkassera sin morsa igen, att mina vänners unghästar sätter lite sprätt på gamlingarna, Jag vet att det inte är sant men det ger mig lite glädje att tänka så. Precis som det ger mig glädje att fantisera om andra roliga saker, utan att jag för den sakens skull tappar verklighetsförankring.
 
Jag är ateist och tror inte på himmel eller helvete. Men jag har väl utvecklad fantasi och jag kan tycka att det är en fin tanke att de bortgångna har det bra och är på ett kul ställe. Att min valack får trakkassera sin morsa igen, att mina vänners unghästar sätter lite sprätt på gamlingarna, Jag vet att det inte är sant men det ger mig lite glädje att tänka så. Precis som det ger mig glädje att fantisera om andra roliga saker, utan att jag för den sakens skull tappar verklighetsförankring.
Exakt så är det för mig med!
 
Jag vet verkligen inte vad jag tror, egentligen är det nog så trist att jag tror att man bara "inte finns" efter döden, precis som innan födseln... men jag VILL så himla gärna tro att själen finns kvar på något vis och att våra älskade har det bättre nu än vad de någonsin kunde få det i livet - och att vi får träffas igen och vara tillsammans för evigt. Åh, vad jag vill tro det!! När det är riktigt jobbigt och jag bryter ihop över min häst och livskamrat som inte längre finns med mig så lurar jag mig själv att tro att han är någonstans och har det bra i alla fall, för annars orkar jag liksom inte...

Dock har det hänt lite konstiga saker efter att han avlivades, det är snart två månader sedan nu. Men det är samma där, jag tror egentligen att de "konstiga sakerna" är något som min hjärna själv kokat ihop för att jag så himla gärna vill tro att han finns någonstans, men det är trevligt att spela med och låtsas tro att det är tecken och hälsningar ändå...

Häromdagen stod jag i stallet med min ponny, som var bästa vän med min andra häst som fick avlivas. De två var så otroligt fina ihop, ponnyn "uppfostrade" min andra häst sen han var föl och de gjorde allt ihop. Stod alltid tätt, tätt intill varandra, åt, sov, lekte ihop. När jag hade ponnyn på stallgången så brukade alltid min andra häst stå med huvudet ut genom boxen och klia honom på manken samtidigt som jag borstade. När jag stod där häromdagen, efter att ha varit ute och ridit på ponnyn, och jag precis hade sadlat av och börjat borsta... så kändes det så oerhört tomt. Det kommer över mig ibland, det var ett sånt typiskt tillfälle som min andra häst verkligen fattades. Han skulle ju ha stått där och kliat på ponnyn medan jag borstade, så som han alltid har gjort de senaste nio åren! Jag blev jätteledsen och kände mig helt otröstlig. Men rätt som det var så blev det helt tyst och varmt omkring oss, svårt att förklara och sätta ord på känslan, men ja, någon form av närvaro... Min ponny sänkte huvudet, slöt ögonen och började smaska och tugga med munnen. Lite då och då tittade han åt sidan mot boxen där min andra häst brukade stå. Värmen var kvar länge, och ponnyn stod hela tiden såhär, ena stunden med sluta ögon och tuggade, andra stunden slängde en liten kik in i boxen. Jag har faktiskt aldrig sett honom göra så innan, och då har jag ägt honom i snart 12 år. Jag tror ju som sagt egentligen inte på något sånt här, men eftersom jag var så ledsen och det kändes så fint så valde jag ändå att tänka att det var vår älskade vän som var där och tröstade oss. Att låta sig själv tro på det, även om man innerst inne kanske inte gör det, tycker jag är viktigt för det är det enda som kan kännas som en liten, liten tröst för mig.
 
Disclaimer: Flummig tråd startad i sorg med tårarna sprutande.

Idag fick min älskade häst galoppera över regnbågsbron. Beslutet var rätt, hans sista dagar kunde inte ha varit finare och hans resa gick lugnt och värdigt till. Ändå. Alla säger "Tänk, nu står han och betar en massa gräs i Trapalanda" och känner bara "Jaha, hur vet jag det?" Tänk om han bara är borta. Det känns nästan som det värsta, att jag inte vet om han har det bra. Om jag någonsin får se honom igen.

Jag vet att ingen kan komma med några vetenskapliga belägg eller lova mig att han har det bra, men jag måste ändå fråga, vad tror du? Finns det en hästhimmel? Har du fått en hälsning av din bästa vän efter att hen galopperat vidare?

Din fråga handlar ju om hela ens grundsyn på livet - och där vi inte har vetenskapliga belägg träder tron in. (Men samtidigt kan vi se att det som har varit "vetenskapligt belagt" faktiskt har fått reviderats.) Så när det handlar om tro så är det ett val man gör - religiös eller ateist är ett val.
Jag vill tro på Trapalanda och att vi kommer att möta våra kära igen och därför gör jag det även om det finns en "logisk sida" av mig som ställer besvärliga frågor kring det :down:
Jag önskar att jag hade den enkla synen som barnbarnet har. Jag vet att det kanske inte är rätt men vi har sagt att man kommer till himlen när man dör till barnet för det är svårt annars.
Men...min gamla hund dog, inget konstigt när den är 17 år:heart. Vi förklarade att B nu var i himlen. Ganska snabbt köpte jag en ny valp som tyvärr inte fick bli så gammal p g a medfödd skada. Så han fick avlivas kort tid efter. Jag var förtvivlad, mist två hundar på kort tid. Barnbarnet frågade efter H och vi förklarade att han var sjuk och dog och nu är i himlen. Då fick jag ett svar som gjorde att det kändes mycket bättre. Barnet tittade på mig med ett leende och sa:
- Ja men då kan H ju leka med B!

Jag kunde inte annat än le genom tårarna och ta det till mig. Så jag bestämde att så var det - nu leker de i sin himmel.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Fy vilken jobbig sits jag har satt mig i. För två år sedan köpte jag en unghäst då min andra häst var skadad och det verkade inte som...
Svar
16
· Visningar
2 067
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
99
· Visningar
15 778
Senast: Juli0a
·
Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
2 977
Hästmänniskan Jag har i stort sätt redan bestämt mig för att sälja min häst, har bokat in providing i helgen men självklart tvekar jag och har sån...
Svar
11
· Visningar
3 849
Senast: Fiorano
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp