Tror du på Gud?

[Inte_Ung]

Sv: Tror du på Gud?

Jag tror att oerhört många likställer Gud med religion.
Och där så anser jag att det blir en tankemiss.
För då så hamnar man i den eviga debatten om Bibeln kan vara en bok som beskriver sanningen.
Den debatten är en helt annan än den om det eventuellt finns en "Högre Makt".

 

[martha]

Sv: Tror du på Gud?

kl

Gud kan ju vara t ex , kärlek , ...hur bevisar man kärlek ?

Gud kan vara andlighet, vad är andlighet och hur bevisar man att det inte finns...

Hur bevisar man känslor ? vetenskapligt ..Hur känns kärlek ? Är det samma för alla...hur känns lycka...kan vetenskapen bevisa om man är lycklig eller ej ?

Att det finns nåt annat än just vetenskap är för mig helt naturligt och jag tycker nog mest synd om folk som inte får uppleva det .
...och det betyder ju inte att inte vetenskapen finns...allt man vill finns

 

[nyponros]

Sv: Tror du på Gud?

*kl*

Ni som inte tror på gud, vad ser ni som meningen med livet? Vari ligger värdet? Vad är det som gör att man ska värdera ett mänskligt liv högre än allt annat (man får tex inte döda en annan människa, man får inte ge dödshjälp i de flesta länder, abort är förbjudet efter en viss vecka, alla ska ha rätt till livsuppehållande behandling). Alla är lika mycket värda och en människas värde kan inte värderas. Vi kämpar med alla liv till bristningsgränsen, även de som mår jättedåligt, lider konstant och bara vill dö, kanske har 10 diagnoser, både fysiska och psykiska. Jag säger inte att det är fel, snarare tycker jag tvärtom. Men för mig som går runt med väldigt mycket existentiella tankar är det svårt att förstå att ett människoliv, mitt eget till exempel, skulle vara så himla mycket värt och så mycket att kämpa för.

Livet innebär så otroligt mycket lidande, och man måste i långa perioder bara kämpa för att orka fortsätta. Vart hittar man en livsgnista och ork och vilja att kämpa och försöka leva livet när tanken om att man ändå ska dö och det kan bli när som helst, övertar hjärnan?

Jag går igenom en djup personlig kris. Den jag älskade allra mest och ville leva mitt liv med har dött. Det är svårt att hitta motivering och livsgnista när den man lägger ner så mycket hjärta och själ i och kämpar för, och ser som sin mening i livet, bara kan försvinna innan livet ens börjat på riktigt. Jag lever just nu bara för mina näras skull, för att jag vet hur ont det gör att förlora någon man älskar. Men egentligen, vad är det vi kämpar för? Gud känns också svårmotiverat, isåfall är jag väldigt arg på hen. "Allt har en mening" är bara bullshit.

 

[martha]

Sv: Tror du på Gud?

Kalla det för nåt annat än gud....just vad som ger dig kraften att fortsätta, ger dig de små bevisen att den du ville leva ditt liv lever vidare, i din själ o ditt hjärta ....vad är själen ? Den som får en död människa/djur att se ut som ett tomt fodral...var är människans själ sen då ? Kan man bevisa vad det är som lämnar kroppen ? Den som är just du ??
Däri ligger "min sk gud" ...
Beklagar verkligen din sorg och jag förstår fullt ut att man ifrågasätter Gud i såna lägen . Jag är absolut inte religiös nånstans, inte på en enda fläck .

 

[Malingo]

Sv: Tror du på Gud?

Varför/varför inte?

Vad är Gud?

För mig är nog begreppet "gud", en skapare.

Jag tror att det kan finnas en skapare.
Jag tror även att det kan vara så att det inte finns en skapare.
Jag är nog öppen för förslag helt enkelt.

Vetenskap är grymt intressant, och "big bang" t.ex. verkar vara en möjlig teori på något som kan ha hänt. Men vad säger att "big bang" var det "första" som hände? Det kanske bara var en av många händelser. Händelser som vi ännu inte förstår.

En "skapare" kanske skapade någonting som resulterade i big bang? Eller så resulterade "big bang" i att en skapare skapades. Eller oändligt många andra varianter..

Jag kan tänka mig ett scenario där en "gud", en skapare, skapade allt. Ungefär som en programmerare skapar ett datorprogram. Vi befinner oss nu inuti detta program, och vi kan omöjligt se vad som finns utanför. Vi är låsta här inne. Våra vetenskapsmän kan försöka "mäta" hur länge vårt datorprogram har existerat, och kan försöka hitta spår av källkoden. Kanske kan de mäta fram en tidpunkt då allt "dök upp ur tomma intet", då datorprogrammet triggades igång. Kanske är det omöjligt, eftersom vi inifrån programmet endast ser resultaten av vad källkoden åstakommer och vi är begränsade av dess regler. Programmet kanske skapades för att "se ut" som att det har existerat i all oändlighet. Våra mätningar är kanske obrukbara för att kunna bevisa detta.

Men vem vet... Någon dag kanske "gud" bestämmer sig för att, ge oss mer information. Eller så krashar programmet och allt i en enda stor big blåskärm...

En annan intressant tanke är den dagen människan skapar äkta artificiell intelligens (om det någonsin sker). Då kommer vi själva kunna skapa ett sådant scenario, där vi själva är "gud" och skapar ett datorprogam med medvetna varelser inuti. Och de medvetande varelserna i programmet försöker förstå varför de existerar..

Jag tror att det finns många saker vi inte vet. Men det häftigaste är ju ändå hur många saker vi ännu inte ens förstår att vi inte vet.

 

[Milosari]

Sv: Tror du på Gud?

Varför skulle tron på en gud innebära att människan var skapelsens krona? Eller missförstår jag helt vad du skriver?

Nu pratar jag gud, inte religion som någon högre odefinierbar makt, men människan är den enda som kan ha någon relation till gud öht. I den bemärkelsen skiljer vi oss från resten som gud ska ha skapat på ett ganska grundläggande sätt. Ju närmare man står gud desto bättre, och vi sätter oss över alla andra varelser direkt eftersom de inte har en relation till gud = står längst bort. Samma tänk går igen i andra religioner där man kan återfödas som mask (dåligt) eller människa (bättre).

Nu säger jag inte att det är dåligt att tycka att människor är bättre än andra djur, inte alls. Men det är ju frågan om en gud (som ju inte är en människa?) hade rangordnat på samma sätt.

 

[Inte_Ung]

Sv: Tror du på Gud?

Så skönt att det finns flera som känner som jag gör.
Jag känner mig bekräftad på något vis.

 

[Lejonelle]

Sv: Tror du på Gud?

Och nu riskerar jag få Lejonelle på skallen för det här är något jag verkligen inte kan något om så exemplet är förmodligen väldigt oinsatt och naivt

Varför skulle du få mig på skallen? Jag brukar inte slå folk, det är mot min religion

Då och då ser man i födelseannonser att barn välkomnas som Guds gåva. Det kan man ruska på huvudet åt om man vill - ett barn kommer ju till genom att spermien möter ägget, det vet ju alla.

Men för en troende är det kanske så att det var Guds vilja att spermierna och ägget skulle mötas. Man utesluter alltså varken Gud eller biologin som förklaringsmodell.

Som sagt alla vet hur befruktningen går till. Men det förhindrar ju inte att varenda unge är ett unikt mirakel som fyller oss med så mycket kärlek att vi vill spricka. Det finns inget vi kan göra för att förtjäna en sån total lycka. Vi kan bara andlöst ta emot och tacka för gåvan att få vara med om det.

 

[Lejonelle]

Sv: Tror du på Gud?

så har jag mycket oftare blivit respektlöst behandlad av troende för att jag inte tror eller gör fel på andra vis, än vad jag upplevt det omvända.

Kristna har med milt våld försökt hindra mig från att komma in i kyrkan, till och med. Det var i Stockholm för så där 15-20 år sedan. Kristna har vid upprepade tillfällen talat om för mig vilken usel människa jag är med avseende på sexuell identitet.

Jag beklagar det övergrepp som du har varit med om och liknande övergrepp som andra varit med om för att de har varit normöverskridande av någon anledning. Förmodligen är det tack vare er, systrar och bröder som fortsatt att kämpa, som min kyrka står där den står idag. Även om mycket fortfarande återstår att göra så har ändå mycket hänt på de 15-20 åren. Det ursäktar inte det du har utsatts för, men förhoppningsvis ska färre och färre människor med tiden få det bemötande som du fick.

 

[Sol]

Sv: Tror du på Gud?

*kl*

Ni som inte tror på gud, vad ser ni som meningen med livet? Vari ligger värdet?

Svaret på vad meningen med livet är är någonting var och en måste finna i sig själv och det kan förändras genom livet.

Personligen kan jag inte se en definitiv mening med mitt liv och jag anser mig inte behöva en heller. Jag finns för att mina föräldrar förökade sig och nu får jag göra det bästa av det jag har för att själv må bra och för att mina nära och kära ska må bra.

 

[Petruska]

Sv: Tror du på Gud?

Det ursäktar inte det du har utsatts för, men förhoppningsvis ska färre och färre människor med tiden få det bemötande som du fick.

Jag vet att du menar väl, men det där tror jag helt ärligt inte. Jag tror inte att saker blir successivt bättre hela tiden, varken religiösa rörelser eller så mycket annat heller. Min pappa brukar citera något i stil med "utvecklingen går med stormsteg fram och tillbaka" och det är väl vad jag tror. Det gäller alltså inte bara religioner, även om vi nu verkar leva i en historisk fas då religionerna radikaliseras.

 

[Lejonelle]

Sv: Tror du på Gud?

även om vi nu verkar leva i en historisk fas då religionerna radikaliseras.

Det där är i och för sig en enormt intressant fundering. Radikaliseras religioner? Jag är inte säker på att jag håller med. Vissa människor radikaliseras, håller jag med om. Vissa vill stanna kvar i det förflutna när ett samfund moderniseras (exempelvis när det gäller äktenskapsfrågan som varit en stridfråga inom Svenska kyrkan). Så blir spridningen större i åsikterna. Kanske de extrema idéerna har lättare att få genomslag i en tid med tekniska resurser som inte har funnits tidigare. Men de flesta människor radikaliseras inte, det är nog min uppfattning.

Men jag tycker mig se en ökande tendens att vilja tro på enkla snabba svar på komplicerade frågor. Det gäller överallt, inte bara inom religioner utan även inom politik, debatt och konst. Går det inte att förstå på tre sekunder zappar man vidare eller klår upp någon. Det behöver vi alla kämpa emot. Men jag vet inte hur.

 

[Inte_Ung]

Sv: Tror du på Gud?

Svaret på vad meningen med livet är är någonting var och en måste finna i sig själv och det kan förändras genom livet.

42 och glöm inte handduken.

 

[Klemens]

Sv: Tror du på Gud?

Jag tror på Gud. Men Gud för mig är människors och annats livs själsliga vishet. Låter förbannat flummigt, men så är det för mig.
Det handlar om en tro på att det finns ett slags klokskap i det som är livet. Att vi människor ofta krånglar till det och liksom hamnar "off-road". Gud för mig är det som alltid är rätt spår. Den minsta gemensamma nämnaren i livet.

Jag har inte så mycket till övers för den typ av tro som fixerar sig vid detaljer som homoäktenskap, abort etc. Sådana åsikter är födda ur rädsla enligt mig. Gud är modig för mig och skulle aldrig stå för sådana fjanterier.

 

[kenneth]

Sv: Tror du på Gud?

Ge mig ett exempel på Guds godhet annat än att han låter folk leva om dom gör som han säger. Gud är en tyrann för han kräver lydnad, underkastelse och dyrkan annars åker du till helvetet.

 

[Inte_Ung]

Sv: Tror du på Gud?

Men det är väl ändå mest ett uttryck för prästers önskan att kontrollera sin församling?

Hur Gud är vet ju egentligen ingen.

 

[karamelldrottningen]

Sv: Tror du på Gud?

Stämmer inte enligt mig. Gud är god. Gud är livet. Finns inget elakt. Skulle Gud vara det skulle inte vi funnits.

 

[Mirre]

Sv: Tror du på Gud?

Nej det gör jag inte.
Jag bryr mig inte om att andra tror på religion, så länge ingen försöker tvinga på mig något jag inte tror på.

 

[Badger]

Sv: Tror du på Gud?

delvis kn: Jag skulle nog känna att tillvaron var lite mer meningslös om jag fanns bara för att roa en varelse/gud.

Skulle nog känna att min respekt gentemot människor och djur vore bra lite värd om jag hade den bara för någonting hade satt upp konstgjorda moralregler. Jag tror och forskningen verkar säga, att vår moral finns inom oss, medfödd, och också finns hos i alla fall vissa djur. Evolutionen verkar gynna moraliska varelser

När man vet att någon annan varelse också tänker och känner, självklart respekterar man då den.

Livets mening och lycka finns nog i de små ögonblicken av att se en vacker blomma, rida ett bra ridpass/eller ett dåligt, att uppleva och vara.

Det är nog i vissa situationer svårt att låta bli att fundera över livets mening, men jag tror det är bättre att bara vara/stanna upp ibland istället. Svårt att finna sig själv någon annanstans, man är liksom inuti sig själv

 

[Grazing]

Sv: Tror du på Gud?

Skulle nog känna att min respekt gentemot människor och djur vore bra lite värd om jag hade den bara för någonting hade satt upp konstgjorda moralregler. Jag tror och forskningen verkar säga, att vår moral finns inom oss, medfödd, och också finns hos i alla fall vissa djur. Evolutionen verkar gynna moraliska varelser

Det där tror jag inte på ett dugg. Jag träffar många småbarn, träffat många olika småbarn och nej, många av dom har verkligen ingen medfödd moral. Många av dom jag träffat har verkligen ingen respekt för andra levande varelser. Det är någonting man har lärt dom, att skada ingen annan, hjälp andra istället för att vara egoistisk osv.

Det är någonting som man lär sig, vissa lär det sig snabbare än andra. Vissa har mera moral i sig än andra har, vissa måste anstränga sig för att vara snäll och bry sig om andra.

Gud är en vägledning i livet, en hjälp för att vara en så god medmänniska som möjligt. Människor behöver verkligen en vägledning i livet, sen om den består av en annan klok människa eller gud som man vänder sig till. Men vägledning behöver alla människor tror jag.