B
Britta68
Blev att fundera på en händelse I helgen.
Min 11-åring skulle visa ett trolleritrick för min syster. Han visade upp båda handflatorna, att de var tomma. Han hade klämt in en slant under tummen och pekfingret, eller var det nu var. Då ber min syster honom vända på handflatorna (och då syns ju förstås slanten vilket ju förstörde hela tricket) , varpå han blir jättearg, kastar slanten till väders, skriker "skit" och nåt annat och stormar upp på sitt rum och smäller igen dörren (jo han har kort stubin ).
Jag såg inte vad som hände utan hörde bara rop och att det smällde i dörren, gick upp och pratade och bad honom komma ner och be om ursäkt för sitt uppträdande, vilket han gjorde, mycket motvilligt.
Men blev att fundera på det efteråt – varför tog syrran den attityden att hon genast skulle ”knäcka” tricket? Det var ju också trist, kanske hon också hade kunnat be om ursäkt???
Min 11-åring skulle visa ett trolleritrick för min syster. Han visade upp båda handflatorna, att de var tomma. Han hade klämt in en slant under tummen och pekfingret, eller var det nu var. Då ber min syster honom vända på handflatorna (och då syns ju förstås slanten vilket ju förstörde hela tricket) , varpå han blir jättearg, kastar slanten till väders, skriker "skit" och nåt annat och stormar upp på sitt rum och smäller igen dörren (jo han har kort stubin ).
Jag såg inte vad som hände utan hörde bara rop och att det smällde i dörren, gick upp och pratade och bad honom komma ner och be om ursäkt för sitt uppträdande, vilket han gjorde, mycket motvilligt.
Men blev att fundera på det efteråt – varför tog syrran den attityden att hon genast skulle ”knäcka” tricket? Det var ju också trist, kanske hon också hade kunnat be om ursäkt???