Sv: Vad tycker ni om detta?
Jag kan ju ha fel, men om jag ska basera hur det går till på mina erfarenheter av att bli utredd, så går det rätt så lugnt och försiktigt till i början.
Första mötet innehöll en presentation av anmälan, sen frågade dom frågor om allt möjligt. Hur han åt, hur hans personlighet var, vad vi gjorde om dagarna och allt sånt man kan tänka sig. Dom ställde mycket frågor om min familjesituation, om jag hade bra kontakt med mamma, hur jag växt upp etc. Dom förklarar också mycket noga att det dom helst vill, är att hjälpa föräldern i fråga att klara sitt problem, och stödja. Lösa det ihop med föräldern, inte ta barnet därifrån.
Där fick jag också svara på frågor om BVC, så att dom kunde kontakta hon som vi har till Sebastian.
Fick också veta att dom skulle göra hembesök, men dom kontaktade mig rätt fort efter första mötet och sade att det inte blir något sådant, för min son var en välmående och trygg individ, och utredningen skulle läggas ner.
Så jag kan förstå att systern känner sig lite tuff och trygg, för första mötet med soc är så långt ifrån skrämmande som det kan bli ungefär. Jag hoppas dock att dom fortsätter med sin utredning i det här fallet!