Arbetsdagen gick över förväntan och jag kunde utan vidare sparka iväg mig själv till crossfit efter jobbet. Jag var ganska nervös eftersom passet innehöll en hel del löpning som jag ju fortfarande har en ganska komplicerad relation till, och jag får väl tyvärr säga att nervositeten var befogad. Det var
svinjobbigt, och inte roligt någonstans. Men det är ju på flera sätt den sortens pass som är nyttigast, så jag försöker se det så. Det går in på pannbensbyggarkontot, helt enkelt!
Uppvärmning: 200 m löpning, 10 squats, 10 push press - tre varv. Sedan som vanligt lite rörlighetsövningar och teknikgenomgång innan vi drog igång på riktigt.
Huvuddel: 200 m löpning, 20 fällkniven, 200 m löpning, 20 thrusters - tre varv.
Nedvarvning: 20 cossack squats, 30s plankan - 3 varv.
Jag är extremt obekväm med att springa med andra människor. Det är verkligen inte idealt för mig som redan har fruktansvärt dåligt självförtroende, och väldigt nära till självförakt, när det kommer till löpning. Jag visste att det skulle bli en utmaning både fysiskt och mentalt men det blev faktiskt värre än jag väntat mig. Jag sov uselt i natt och var inte på topp på något sätt, och såhär i efterhand ångrar jag nästan lite att jag gick dit.
Men jag gjorde det, jag klarade av hela passet, och jag var inte sist att bli klar (men väldigt nära)! Med tanke på hur många gånger jag sa till mig själv att "efter nästa omgång löpning är det ok att ge upp" är det ett smärre mirakel, faktiskt. 200 meter kan kännas
väldigt långt, kan jag meddela! Särskilt när man redan är andfådd och trött när man börjar, p.g.a andra övningar. Jag var HELT färdig och ganska yr efteråt (den gassande solen hjälpte inte), men har ätit pizza och druckit lite vätskeersättning nu för att hjälpa kroppen på traven lite