'Spöktåget' kommer från ett prototyptåg som köptes in av Stockholms tunnelbana på 1960-talet, nämligen C5-vagnarna tillverkade av Hägglunds istället för vanliga ASEA. Eftersom de bara var prototyper brydde man sig inte om att måla dem utan lät dem behålla sin aliminiumfärg, och kopplingen/bromsarna gjorde att tågmodellen gav ifrån sig ett skrikande ljud vid inbromsning och körning i tunnlar. Det köptes in 8 vagnar, men det blev besvär eftersom att det inte fanns reservdelar om de gick sönder och de gick bara korta turer på röda linjen. De gick en kort morgonrutt varpå de släppte av passagerarna på en station och sedan körde rutten mot depån utan att plocka upp någon. Så vitt jag vet började tåget spela hos fantasin hos en skribent på någon av Sveriges dagstidningar som såg tåget påväg mot depån och skrev om det skrikande, stålfärgade tåget som dök upp från tunneln i berget och aldrig verkade stanna för att ta upp någon levande människa. C5-vagnarna togs ur bruk på 90-talet.
C5 2901 som stått som museiföremål uppe i Mannaminne efter att den gick ur trafik.
Det har blivit en historia om ett silverfärgat tåg ('Silverpilen') som åker runt, runt, runt och ibland plockar upp människor som aldrig syns till igen - vagnarna är tomma eller befolkade av de döda - och det går inte att komma av. Trots att C5 inte trafikerade blå linjen har det kopplats ihop med Kymlinge tunnelbanestation, en station mellan hallonbergen och kista som påbörjades eftersom det fanns en tanke på att flytta myndigheter och adriminstration till ett nytt komplex på järvafältet. Det blev inte av - på grund av bristande behov och en utrotningshotad (tror jag!) fiskart i närheten och Kymlinge lämnades övergiven och ofullständig. Ryktet säger att Kymlinge är hemsökt och är 'slutstation' för de döda som kliver av där. Det är 'livets slutstation'.
Kymlinge Station.
Så jo, C5-vagnarna ('Silverpilen') som inspirerat till historien har funnits.
