Träffa släkting med alzheimers?

gråvarg

Trådstartare
Jag undrar om någon här har träffat en släkting som haft alzheimers och förmodligen inte kommit ihåg en? Hur var det?

Nu när mormor gått bort, då kommer kanske ingen besöka min morfar. Det känns tråkigt och jag är kluven med hur jag ska göra. Han kommer nog med 99% chans inte komma ihåg mig..
 
Under min tid i vårdyrken, var det ofta så att de dementa sken upp medan besöket pågick, även om de sedan glömde det. Även när man saknar närminne, existerar ju nuet.

Fråga personalen är en bra idé.

Sen kan det kanske vara värt att tänka på att han kan få sådant han gillar? Typ sin favoritchoklad, favoritsill, rakvatten, äpplen osv? Sådant kan du ju också skicka, eller bara lämna till personalen ibland. Om du vill, alltså.
 
Rent krasst, om han är så dålig så besöket är endast för din egen skull. Och det är inget fel i det! Men gå in med ett öppet sinne: han kommer förmodligen att vara totalt olik sig själv, så det är en ny person du får lära känna. Och ställ inga frågor så som: ”kommer du ihåg mig?”, ”kommer du ihåg när vi...?” Osv. Såna frågor är bara stressande. Prata lite om vädret t.ex.

/Kolblakkur, usk på demensavdelning
 
Du kan ju fråga personalen först om de bedömer att han kommer att ha något utbyte av besöket, eller om det riskerar skapa ångest hos honom.

Under min tid i vårdyrken, var det ofta så att de dementa sken upp medan besöket pågick, även om de sedan glömde det. Även när man saknar närminne, existerar ju nuet.

Fråga personalen är en bra idé.

Sen kan det kanske vara värt att tänka på att han kan få sådant han gillar? Typ sin favoritchoklad, favoritsill, rakvatten, äpplen osv? Sådant kan du ju också skicka, eller bara lämna till personalen ibland. Om du vill, alltså.


Tack båda för de fina tipsen!! Tycker det låter asbra och ska höra med personalen då till att börja med :D :heart
 
Rent krasst, om han är så dålig så besöket är endast för din egen skull. Och det är inget fel i det! Men gå in med ett öppet sinne: han kommer förmodligen att vara totalt olik sig själv, så det är en ny person du får lära känna. Och ställ inga frågor så som: ”kommer du ihåg mig?”, ”kommer du ihåg när vi...?” Osv. Såna frågor är bara stressande. Prata lite om vädret t.ex.

/Kolblakkur, usk på demensavdelning
Tack så mycket för tipsen :heart jag funderar på om jag kanske ska ta med eller skicka en sen julklapp ;)
 
Farmor fick alzheimers mot slutet efter att hon ramlade, hon kom inte ihåg någonting från nutiden. I hennes fall blev det värre, gick så långt att hon inte kände igen mig, inte kunde prata och knappt kunde gå. Det var jobbigt men jag försökte vara som jag alltid är, jag inbillade mig att hon kanske någonstans därinne var med även om kroppen sa något annat.

Jag vet att farfar berättade i efterhand att han hade sett något program på TV där de pratade om alzheimers och att det var viktigt att ta på den som hade det, vilket han hade gjort med farmor.

Det som rörde mig mest var när jag hälsade på första gången när jag jobbade med en lastbil. Farmor kunde fortfarande prata lite och hänga med. Minns att hon babblade något om "kör du den stora bilen", sedan i efterhand fick jag höra att farmor länge efteråt hade pratat om den här stora bilen. Bara att skriva om det gör mig rörd och tårarna samlas.:heart
10954529_891304110900436_5946498843880788859_n.jpg
 
Tillägger att det är en god idé att ringa innan besöket. Har man aldrig varit på besök tidigare så känner personalen inte igen anhöriga, så det kan bli lite märkligt att en ”främling” vill komma på besök hos en av de boende. Det är trots allt vårt ansvar att inte släppa in främmande folk till de boende.
 
Absolut kan du göra det. Tar du med en julklapp så är det något ni kan prata om.

Har du någon aning om hur pass dement han är? De tappar ju talförmågan osv, det är sjukdomens utveckling.
Nej har tyvärr ingen aning, förut kunde han iallafall komma ihåg mormor men det är allt jag vet. Tack för infon. ♥
 
Farmor fick alzheimers mot slutet efter att hon ramlade, hon kom inte ihåg någonting från nutiden. I hennes fall blev det värre, gick så långt att hon inte kände igen mig, inte kunde prata och knappt kunde gå. Det var jobbigt men jag försökte vara som jag alltid är, jag inbillade mig att hon kanske någonstans därinne var med även om kroppen sa något annat.

Jag vet att farfar berättade i efterhand att han hade sett något program på TV där de pratade om alzheimers och att det var viktigt att ta på den som hade det, vilket han hade gjort med farmor.

Det som rörde mig mest var när jag hälsade på första gången när jag jobbade med en lastbil. Farmor kunde fortfarande prata lite och hänga med. Minns att hon babblade något om "kör du den stora bilen", sedan i efterhand fick jag höra att farmor länge efteråt hade pratat om den här stora bilen. Bara att skriva om det gör mig rörd och tårarna samlas.:heart
10954529_891304110900436_5946498843880788859_n.jpg
:love::love: vad fint att höra :heart
Tillägger att det är en god idé att ringa innan besöket. Har man aldrig varit på besök tidigare så känner personalen inte igen anhöriga, så det kan bli lite märkligt att en ”främling” vill komma på besök hos en av de boende. Det är trots allt vårt ansvar att inte släppa in främmande folk till de boende.
Ja, det låter bra och det är bra att det är så :D Tack :up:
 
  • Gilla
Reactions: Sar
Börja med att säga "hej morfar" så att han får en rimlig chans att placera dig.

Jag har en dement pappa och jag säger alltid "hej pappa", de gånger som jag tagit med min mamma tills hans boende har jag också sagt att jag har mamma med mig så att han kan placera oss på en gång.
 
Börja med att säga "hej morfar" så att han får en rimlig chans att placera dig.

Jag har en dement pappa och jag säger alltid "hej pappa", de gånger som jag tagit med min mamma tills hans boende har jag också sagt att jag har mamma med mig så att han kan placera oss på en gång.
Låter bra :heart
 
Gå inte in på för "djupa" ämnen att prata om, utan prata t.ex. om vädret, berätta om något du gjort eller ett husdjur eller så, och om han är så han pratar, lyssna och försök prata lite runt det han tar upp, även om det kan verka lite virrigt. Ta gärna med nån liten present som ni kan prata om.
Jag har en anhörig som i perioder är rätt snurrig pga demens, och jag tycker det kan vara ganska svårt att hälsa på men det blir bättre med träning.
 
Jag undrar om någon här har träffat en släkting som haft alzheimers och förmodligen inte kommit ihåg en? Hur var det?

Nu när mormor gått bort, då kommer kanske ingen besöka min morfar. Det känns tråkigt och jag är kluven med hur jag ska göra. Han kommer nog med 99% chans inte komma ihåg mig..

Om du har några kort eller något från förr så ta med dem eller om det finns något hos honom ni kan prata om. Personer med alzheimers kan ofta minnas sånt som hänt när de var barn eller känna igen sig på kort eller liknande. Dock beror det lite på hur långt alzheimer är gången, det minnet försämras också ju senare stadier alzheimern är i.
 
Gå inte in på för "djupa" ämnen att prata om, utan prata t.ex. om vädret, berätta om något du gjort eller ett husdjur eller så, och om han är så han pratar, lyssna och försök prata lite runt det han tar upp, även om det kan verka lite virrigt. Ta gärna med nån liten present som ni kan prata om.
Jag har en anhörig som i perioder är rätt snurrig pga demens, och jag tycker det kan vara ganska svårt att hälsa på men det blir bättre med träning.
Okej, tack så mycket för tipsen. :heart Jag tror jag skulle sköta det ganska bra om jag känner mig själv rätt. Är väldigt adaptiv när det gäller att kommunicera med andra, specifikt de som kanske är lite virriga eller om det är barn. Skulle tro att jag har tränat väldigt mycket på det.

Om du har några kort eller något från förr så ta med dem eller om det finns något hos honom ni kan prata om. Personer med alzheimers kan ofta minnas sånt som hänt när de var barn eller känna igen sig på kort eller liknande. Dock beror det lite på hur långt alzheimer är gången, det minnet försämras också ju senare stadier alzheimern är i.
Okej ja det är sant. Tror jag har lite bilder från när vi besökte dem för några år sedan faktiskt :D Känner dock en oro att ifall, låt oss säga att han minns mormor, om han ser henne - vad ska jag säga då? (Vet inte om jag kommer nå såhär långt eller om det kommer ske, så det är endast lite tankegångar jag har.)
 
Okej, tack så mycket för tipsen. :heart Jag tror jag skulle sköta det ganska bra om jag känner mig själv rätt. Är väldigt adaptiv när det gäller att kommunicera med andra, specifikt de som kanske är lite virriga eller om det är barn. Skulle tro att jag har tränat väldigt mycket på det.


Okej ja det är sant. Tror jag har lite bilder från när vi besökte dem för några år sedan faktiskt :D Känner dock en oro att ifall, låt oss säga att han minns mormor, om han ser henne - vad ska jag säga då? (Vet inte om jag kommer nå såhär långt eller om det kommer ske, så det är endast lite tankegångar jag har.)

Jag gissar att han inte minns att hon gått bort? Jag skulle nog svara något i stil med att hon inte är där just nu/att du inte sett henne nu. Sedan avleda genom att prata om något annat, typ vädret eller något du vet att han tycker om.
/en till demens-uska
 
Jag tyckte det var jättejobbigt att träffa min farmor när hon blev dement. Det kom gradvis under lång tid och började med att hon tyckte att jag blivit så stor varje gång vi sågs (minst en gång i månaden och jag var sedan länge färdigväxt), utvecklades till att hon inte alls kände igen mig och menade att mamma hade mig med in i äktenskapet (jag är yngsta syskonet med många års marginal) och landade i att fullständigt ignorera mig bara.
Hon hade en bok på hemmet där besökare skrev vem som varit där och vad de pratat om, en fin idé tycker jag.
 
Jag gissar att han inte minns att hon gått bort? Jag skulle nog svara något i stil med att hon inte är där just nu/att du inte sett henne nu. Sedan avleda genom att prata om något annat, typ vädret eller något du vet att han tycker om.
/en till demens-uska
Tack för tipsen, det låter klokt. :heart

Jag tyckte det var jättejobbigt att träffa min farmor när hon blev dement. Det kom gradvis under lång tid och började med att hon tyckte att jag blivit så stor varje gång vi sågs (minst en gång i månaden och jag var sedan länge färdigväxt), utvecklades till att hon inte alls kände igen mig och menade att mamma hade mig med in i äktenskapet (jag är yngsta syskonet med många års marginal) och landade i att fullständigt ignorera mig bara.
Hon hade en bok på hemmet där besökare skrev vem som varit där och vad de pratat om, en fin idé tycker jag.
Åh :( :( vad tråkigt :/ beklagar :( :heart ja jag tycker den idén lät bra :D
 
Man kan ta med något från "förr", något litet arbetsredskap som personen var väl bekant med en gång i tiden - kan trigga minnet lite och lysa upp vardagen för en liten liten stund. Mn pressa inte med att det ska kännas igen, det kanske inte gör det den dagen.
 

Liknande trådar

R
Kropp & Själ Först så vill jag på peka att dethär är känsliga ämnen så ni kan ju tänka på det både om ni ska läsa det och hur ni svarar ifall ni vill...
2
Svar
32
· Visningar
2 438
Senast: Amha
·
Kropp & Själ Det här kan vara ett känsligt ämne för vissa, men jag känner att jag behöver prata om det här och kanske få några kloka ord/råd... För...
Svar
2
· Visningar
699
Senast: miumiu
·
Juridik & Ekonomi Min mamma dog innan sina egna föräldrar, dvs innan min mormor och morfar. Min mormor och morfar hade även två andra barn. När min...
Svar
1
· Visningar
1 093
Senast: Piaff
·
Relationer Jag skulle vilja bolla lite kring det här med initiativförmåga och känslan som jag har av att alltid vara den som tar initiativ och "tar...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
6 421

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp