Åh, jag är så orimligt nöjd med min egen trädgårdsmästarförmåga idag! Tredje året i rad som jag försöker med kronärtskocka, och i år ska det mumsas på egenodlade sådana som jag vårdat från att de var små små fröer i januari.
För två år sedan såg de fina ut tills jag skulle avhärda dem, då säckade de ihop och sedan fick de en alldeles för dålig växtplats med torr och eländig jord när de sattes ut. I fjol dog allt torkdöden innan det ens hann planteras ut.
Och även i år så stannade det av när det var dags att flytta ut från förodlingen inomhus. De stackars småttingarna fick stå i ynkliga omskolningskrukor jättelänge först i växthuset och sedan utanför innan jag fick rensat och gjort i ordning deras plats, och grävt ner härlig stallgödsel till dem att festa på. Nu har jag sett att de tagit sig med fina blad men inte mer. Så jag tänkte att det var ju roligt som en fin växt i alla fall även om det inte blir något att skörda och äta.
Men idag! Plötsligt hittar jag TRE ljuvliga skockor som är på gång, på olika plantor! Två gröna och en lila. Fattade knappt var det var när jag gick förbi, vad fasen, en tulpan mitt i odlingarna - och så här års?! Det är kanske inte svårt att odla kronärtskockor egentligen, det är mest att jag blir så jäkla glad att det blir bra när jag vill testa något nytt - som jag vet att jag verkligen gillar - och som inte lyckats förut.
Och i växthuset kommer det gott om stora, fina lila auberginer förutom tomater och paprika och gurka, och majsen bara fortsätter växa. Och till och med de tre förskrämda Saxbo märgärt fortsätter leva, nu anas även några blommor! Än är det mycket kvar på odlingsåret 2019.