__sofia__
Trådstartare
Ja, i grund och botten är hon en väldigt enkel hund om man bor och lever så att hennes rädslor och jaktinstinkt inte triggas. Väldigt enkel att ha med sig på t.ex. träning, tävling, i bilen, i affärer, uteservering etc., kan vara ensam etc. (tåg också, så länge man bär in henne och det är ett tyst och stilla tåg som inte låter eller rör sig för kraftigt - jag bor inte i någon storstad, men tagit tåget mellan Östergötland och Skåne några gånger). Däremot är hon lite av en enmanshund, och ofta inte särskilt intresserad av bekanta och släktingar, även om hon träffat de många gånger. Så bekanta, släktingar etc. har aldrig riktigt fastnat för henne, utan det är de andra två som är "favoriter". T.ex. någon gång några bekanta var valpvakt några timmar till yngsta - de såg inte ens pudeln, utan så fort jag åkte kröp hon ner i grunden under utelängan och stannade där tills jag kom hem. Liknande när min mamma och syster har passat hundarna, pudeln brukar gå och lägga sig i ett annat rum och ignorera mamma/systern. Så jag vet inte hur lätt hon skulle trivas med andra människor?Tycker inte pudeln låter så svår att omplacera?
Många människor bor utan trappor och åka tåg med hund är det väl i ärlighetens namn inte så många utanför storstäderna som gör?
Låter som helt hanterbar rädslor på en i övrigt enkel hund.