Liten fundering. Jag tränar ju inte uttalat enligt något alls utan blandar och ger ganska vilt. Men försöker alltid få in så mycket frivillighet som möjligt utan att det blir opraktiskt, använder massvis med godisbelöning och hästen är inklickad och förstår en specifik multarget (en illgrön flugsmälla

)
Hästen i fråga är inte van alls med att gå på tur ensam och är en känslig och under en stabil yta också även en väldigt ängslig och mjuk själ. Hon är generellt väldigt mån om att veta var hennes kompisar är, och ju mer ängslig hon är desto viktigare är det. Tex kan man om man ger henne hö i hagen ta in alla kompisar och hon är helt chill. Numera fungerar att komma in ensam en stund på gången bra med hö och öppen dörr ut mot hagarna. Men komma in och vara ensam inne i boxen är för läskigt även med hö. Bli lämnad ensam inne i boxen är trauma osv.
Just de där delarna har jag plan för och vi gör lååångsamma framsteg.
Men att rida/promenera själv. Med sällskap knatar hon på helt okomplicerat. Tittar på saker osv så inte avstängd eller bara blint följer svansen framför, utan glad och trygg.
Ensam så hon stannar och tittar, fryser, förslår att vi nog ska gå hem osv. Var femte meter som värst. Det är inga problem få henne att gå vidare men det kräver att jag säger åt henne att nu går vi, dvs att jag bestämmer att vi går och "tvingar" henne att gå genom att ta i grimskaftet eller driva henne. Och jag behöver inledningdvis tjata om och om igen.
Och jag skulle vilja komma runt tvånget lite mer. En "bra" dag blir det som idag, att det börjar dåligt men efter x tid slappnar hon av och sen är det bara positivt - hon knallar på med energi och kollar sig nyfiket omkring och är avslappnad och nöjd. En "normal" dag är det skit bortåt och lite mer avslappnat hemåt (tolkning: tryggare gå hemåt). En dålig dag är det dåligt hela vägen.
Det jag gjort hitills är att hitta två rundor vi kan nöta in så de blir rutin och hon vet vad som väntar så att säga. Och ha med oss husse som stöd. Samt massor av beröm mm såklart. Men hitills har det inte gett supermycket effekt.
De flesta tycker "Äsch hon vänjer sig". Och det gör hon garanterat, det är ju inte en sån häst som inte går att rida ut på själv. Men jag skulle ju gärna hjälpa henne mer att göra det tryggare. Men jag vet inte riktigt hur. Att vänta hjälper inte och att vända innan orolig gav resultatet att hon började stanna strax innan vi vänt.