Tråden för koppelträning

[AraSlei]

Koppelgående är det absolut vanligaste problemet jag har bland mina kursare.
Jag upplever att problemet sällan sitter i själva kopplet egentligen, utan i att hunden tycker att omgivningen är så mycket mer intressant än vad husse eller matte är. Ofta blir det stor skillnad bara föraren faktiskt engagerar sig i promenaden, och inte bara ser den som en transport. Huruvida hunden har stort eller litet intresse för sin förare är så klart ofta rasbundet också.

I början brukar jag ge dem övningar för impulskontroll, brytkommandon, följ-mig-träning med störningar, rigga platser med kul grejer där hunden får en wow-känsla typ ”wow vad matte hittar häftiga grejer!”, omvänt lockande, belöningsplaceringar och framförallt - jag är hela tiden på dem om konsekvens. Det är oftast där det fallerar.

 

[Åsa A]

Jag märker stor skillnad på mina om de får chansen att gå i långt koppel (antingen 5 meter långkoppel eller 8 meter flexi - i kombination med sele) än om de alltid går med kort koppel. 1.8-2.5 meter, som de flesta vanliga koppel är, ger verkligen en väldigt liten rörelsefrihet för hundarna och jag tycker att de blir mycket mer frusterade om de alltid måste gå i det.

Byte till långkoppel/flexi har gjort stor skillnad. Sen kan man inte alltid gå med det, beroende på var man bor och så, men ju mer man kan låta hunden få en viss frihet under åtminstone delar av promenaden/vissa promenader tror jag gör rätt stor skillnad för många (inte alla!) hundar och gör det lättare när de sen måste gå i kortare koppel.

 

[Tuggben]

En sak som har retat mig som har en hund som inte tycks gå att lära att gå fint, det är hundtränare på kurser som nästan är dogmatiska i att det bara handlar om att "göra sig rolig/intressant eller stoppa hunden full av köttbullar". Dessa tränare har påfallande ofta, i princip alltid, egen hund av antingen retriever-, spaniel-, eller vallhundstyp. Tro fan att det är lättare att träna en hund med ett medfött will to please och förarbundenhet. Visa hur du lyckats få en envis terrier att gå fint i koppel utan att få fingret - då blir jag imponerad.

 

[Lindon]

Vår omplaceringshund var hemsk att gå med i början. Han blev alltför upp i varv och skulle fram till varje fläck för att nosa. Första året (omplaceringshund) tänkte jag att det löser sig med mer motion och stimulans, han fick då dra tills han lugnade sig - tog väl en 8 km i början...testa också att vara roligare. Inget är roligare än dofter enl honom så där gick jag bet. Godis - jo gott men man kan äta och dra samtidigt.

Sen började jag läsa på lite och insåg att i vårt fall hängde det ihop med stress. Började försöka eliminera all stress. Promenaderna var nr 1.

När jag väl bestämde mig att vi ska kunna promenera utan stress så höll vi oss till långt koppel på ca 4m, han får gå fritt framför sålänge han inte drar, vid drag svänger vi om. Han ska aldrig tjäna på att dra. Vill han nosa specifikt på en extra god fläck så går vi dit - inte flyger.

I början kom vi inte långt. Vi har en gård som vi traskade runt på. Allt var så laddat för honom, alla rörelser, människor, hundar...

Jag har gråtit, gett upp, kämpat, svängt å svängt. Nu kan vi gå långa promenader med sällskap utan att jag behöver flyga fram. I stunder är han dragig - då svänger vi, stannar eller vad som är lämpligast. Skulle något hända mitt på promenaden som triggar honom (t.ex älgar,skälliga hundar som vi möter) så är det svårt hur mycket man än svänger, då kan han börja flåsa och tokdra. Då får jag bara lov att ta honom i kort kort koppel och gå från platsen (där drar han men vi går utan att stanna) Behöver inte gå långt mera innan han börjar släppa efter.

När han utsätts för stress hemma så märks det direkt i kopplet. Går vi inte på ordentliga promender på några dagar märks det.

Lös kan han inte vara -sticker och söker upp spår och djur att jaga

 

[russinbulle]

Jag märker stor skillnad på mina om de får chansen att gå i långt koppel (antingen 5 meter långkoppel eller 8 meter flexi - i kombination med sele) än om de alltid går med kort koppel. 1.8-2.5 meter, som de flesta vanliga koppel är, ger verkligen en väldigt liten rörelsefrihet för hundarna och jag tycker att de blir mycket mer frusterade om de alltid måste gå i det.

Byte till långkoppel/flexi har gjort stor skillnad. Sen kan man inte alltid gå med det, beroende på var man bor och så, men ju mer man kan låta hunden få en viss frihet under åtminstone delar av promenaden/vissa promenader tror jag gör rätt stor skillnad för många (inte alla!) hundar och gör det lättare när de sen måste gå i kortare koppel.

Min hane är dragit - främst fr att han tycker jag går för sakta (allt är för sakta för honom...). När jag opererade knät för ett år sedan gick jag med rullator och 8 meters flexi Han lyssnar och är lydig i allt annat, utom dragande och håller sig på vänster sida av en gångväg - men i flexi kan han länga på stegen och vända och komma tillbaka om och om igen och är nöjd. Dock kan jag inte ha flexi när jag går mer fler.....sicket kaos det skulle bli

 

[WildWilma]

En sak som har retat mig som har en hund som inte tycks gå att lära att gå fint, det är hundtränare på kurser som nästan är dogmatiska i att det bara handlar om att "göra sig rolig/intressant eller stoppa hunden full av köttbullar". Dessa tränare har påfallande ofta, i princip alltid, egen hund av antingen retriever-, spaniel-, eller vallhundstyp. Tro fan att det är lättare att träna en hund med ett medfött will to please och förarbundenhet. Visa hur du lyckats få en envis terrier att gå fint i koppel utan att få fingret - då blir jag imponerad.

Har träffat många hundar av dessa rastyper som drar i kopplet inklusive mina egna

Träningen skiljer sig ju inte för att man har en hund som kan anses "lättränad", antingen total konsekvens, drar så kommer du inte dit du vill eller se till att man själv är mer intressant eller en kombination av båda. Sen skulle det i teorin vara lättare med en mer förig hund. Men det verkar vara mer individ- och förarbundet än hundrasbundet. Hur mycket man är villig att träna i sin vardag, hur bra man är på att träna sin hund och hur mycket hunden går igång på omgivningen och dragandet i sig. Många arbetande raser går igång på "jobba med motstånd" och ser dragandet som en arbetsuppgift.

Min första hund (kelpie) drog hemskt mycket i kopplet som valp men det blev betydligt bättre när han fick gå i sele istället för halsband. En del hundar blir "höga" på strypeffekten av ett halsband.

 

[Kenya]

En sak som har retat mig som har en hund som inte tycks gå att lära att gå fint, det är hundtränare på kurser som nästan är dogmatiska i att det bara handlar om att "göra sig rolig/intressant eller stoppa hunden full av köttbullar". Dessa tränare har påfallande ofta, i princip alltid, egen hund av antingen retriever-, spaniel-, eller vallhundstyp. Tro fan att det är lättare att träna en hund med ett medfött will to please och förarbundenhet. Visa hur du lyckats få en envis terrier att gå fint i koppel utan att få fingret - då blir jag imponerad.

Min (vall)hund jobbar hellre med mig än drar i kopplet. Men hon ser det även som sitt jobb att dra i kopplet. Om jag föreslår något viktigare eller roligare så gör hon ju gärna det, tillsammans med mig.
I mitt fall är problemet just transportsträckorna. Hon vet exakt när det finns chans till att få göra något roligare och när vi bara går. Går vi bara drar hon. Att göra mig rolig för henne löser ju inte problemet som är att jag vill kunna gå utan att tänka på henne.
Dessutom så behöver hon själv lite ledigt ibland. Jag tror hon skulle få mer ut av att gå och nosa lite för sig själv än att dra i kopplet. Nu måste jag släppa henne lös för att hon ska kunna nosa, i princip.

Min hane är dragit - främst fr att han tycker jag går för sakta (allt är för sakta för honom...). När jag opererade knät för ett år sedan gick jag med rullator och 8 meters flexi Han lyssnar och är lydig i allt annat, utom dragande och håller sig på vänster sida av en gångväg - men i flexi kan han länga på stegen och vända och komma tillbaka om och om igen och är nöjd. Dock kan jag inte ha flexi när jag går mer fler.....sicket kaos det skulle bli

Fick en helt underbar bild i mitt huvud innan jag läste sista meningen..

Min första hund (kelpie) drog hemskt mycket i kopplet som valp men det blev betydligt bättre när han fick gå i sele istället för halsband. En del hundar blir "höga" på strypeffekten av ett halsband.

Strypeffekten känner jag igen. Det har jag tänkt på en del sedan stryphalsbandstråden. Jo svårare det är att andas, desto mer drar hon. Hon verkar inte ens tycka att det är jobbigt, även om det så klart är jobbigt.

Byte till långkoppel/flexi har gjort stor skillnad. Sen kan man inte alltid gå med det, beroende på var man bor och så, men ju mer man kan låta hunden få en viss frihet under åtminstone delar av promenaden/vissa promenader tror jag gör rätt stor skillnad för många (inte alla!) hundar och gör det lättare när de sen måste gå i kortare koppel.

Det här var intressant. Jag har alltid vanligt kort koppel på henne. Hon går rätt bra lös så jag släpper ju henne när det är lämpligt. Och när det inte är lämpligt med lös hund alls är det inte heller lämpligt att ha en explosiv hund i en 4m lina medan man tänker på annat (När jag fokuserar 100% på henne är det ju inga problem ändå). Men tänk om hon, som du skriver, kunde lära sig något om att inte dra i kopplet av att gå med långt koppel ett tag?
Det låter faktiskt inte helt osannolikt, och låter även som något vi kunde provat utan att bli ovänner och utan att jag behöver slita mitt hår. Spännande. Detta ska undersökas, troligtvis redan idag

 

[Sasse]

Har problem med hund som drar i koppel här med. Grundproblemet härrör antagligen till 99% skogspromenader där hunden fått vara lös, i kombination med ingen direkt träning i koppelgående.

Det är en plåga att gå där det vistas mer folk och hundar. Hunden struntar totalt i om han stryps, och han far åt alla håll och kanter om han kan. Jag med mina axelbesvär får alltid ont av att gå med honom.

Jag upplever att det hjälper lite med sele + längre koppel, men han behöver hållas kort om vi går i t.ex. stan.

Vi har testat att stanna när han drar för mycket, och då kommer han tillbaka och sätter sig vid ens sida, men så fort man börjar gå igen i princip slänger han sig fram (och det gör skitont i arm/axel).

Godis är gott och sådär, men att lukta runt är bättre. Jag har även tränat in att ”jag är den roligaste i världen”, vilket funkar i de allra flesta sammanhang - men detta är ett som inte funkar.

Hoppas på tips i tråden helt enkelt

 

[Kenya]

Har problem med hund som drar i koppel här med. Grundproblemet härrör antagligen till 99% skogspromenader där hunden fått vara lös, i kombination med ingen direkt träning i koppelgående.

Det är en plåga att gå där det vistas mer folk och hundar. Hunden struntar totalt i om han stryps, och han far åt alla håll och kanter om han kan. Jag med mina axelbesvär får alltid ont av att gå med honom.

Jag upplever att det hjälper lite med sele + längre koppel, men han behöver hållas kort om vi går i t.ex. stan.

Vi har testat att stanna när han drar för mycket, och då kommer han tillbaka och sätter sig vid ens sida, men så fort man börjar gå igen i princip slänger han sig fram (och det gör skitont i arm/axel).

Godis är gott och sådär, men att lukta runt är bättre. Jag har även tränat in att ”jag är den roligaste i världen”, vilket funkar i de allra flesta sammanhang - men detta är ett som inte funkar.

Hoppas på tips i tråden helt enkelt

Har du provat bälte? Kan ju åtminstone skona axeln, men kanske blir hunden också mindre intresserad av att kasta sig och göra ryck ifall det inte blir nån eftergift.
Om hunden, som min, gillar att segdra hjälper det ju inte lika mycket, men ändå skönt för axlarna.
Tog fram mitt bälte igen inspirerad av denna tråden.

 

[russinbulle]

Intressant är att de två av mina som drar allra mest i kopplet (vuxna hanen och hans 6 månaders systerdotter) är dom som samtidigt är mest lyhörda, mest lydiga och föriga lösa. Hela den linjen känns så (även valpens mamma är så och likaså hanens mamma var så) - oerhört lyhörda lösa, men astrista i koppel. Allt går för långsamt då för dessa räserkorvar