Sv: Tråd för värdelöst vetande del 30
Det är klart att jag vet att det kan såra! Jag är ju inte dum! Men att sitta och döma skiten ur sig själv lär inte hjälpa heller.
Jag tycker din situation verkar hemsk, och det känns inte alls bra att du ska känna/må som du gör!
(jag mår uppriktigt dåligt själv av att se/höra om andra som mår dåligt...)
Jag blir också sårad när folk visar total oförståelse för min situation och vägrar förstå att arbete (t.ex.) för min del INTE är aktuell - lika lite förståelse visar de över att jag faktiskt GÖR saker för att förbättra min livskvalité.
"Jamen om du inte kan jobba så borde du inte kunna träna/hålla på med hästar/göra andra aktiviteter heller".
Det är inte kul att höra - och till en början tog det väldigt hårt.
Jag kommer absolut aldrig bli frisk - men det finns verktyg för att jag ska klara av att ha en tämligen god livskvalité utifrån mina egna förutsättningar - vad hindrar dig från att göra det bästa av din situation, vad det än må vara?
När jag mådde som sämst gick jag inte ens ut med soporna om jag inte hade lugnande i kroppen, jag åt 20 olika mediciner om dagen (däribland ganska hög daglig dos av alvedon - vilket var den enda smärtlindring jag kunde få) och allt var bara skit. Absolut jätteskit.
Och jag var totalt övertygad om att det aldrig någonsin skulle bli bättre.
Idag äter jag 4 olika mediciner - går på mina årliga kontroller av diverse åkommor, går till psykolog en gång i veckan (nyss avslutat DBT som blev min livräddning) har väldigt låga självskadeimpulser och jag har inte varken självskadat eller gjort självmordsförsök på över 1,5 år.
Det senaste året har jag varit på akuten EN gång - p.g.a allergisk reaktion.
Skulle påstå att jag mår så bra jag bara kan - panikattackerna har minskat drastiskt och mitt humör (borderline/ADHD-svängar) märks typ bara vid PMS.
(slutade röka så jag kunde ta bort både astma-och hjärtmediciner, förutom en som står på en låg underhållsdos)
Så, vad säger att det inte finns något som helst hopp för dig att få en tämligen god livskvalité utefter DINA förutsättningar? Egentligen?
Jag hoppas verkligen, helhjärtat, att du faktiskt hittar DIN väg för bättre mående - även om det aldrig kan bli bra, så borde det ju kunna bli bättre?