tonårsproblem-hitta kraft??

[proxygirl555]

Jag måste bara skriva va mig lite. Sitter här o e så himla lessen.

Min mamam fick ju en kraftig hjärnblödning i mars. Så nu tar jag o min pojkvän hand om mina småsyskon på 12 och 16 år. Det e ju verkligen inte det lättaste. Lillsyrran ska bråka o testa en hela tiden. Kallar en för kärring o andra saker. Jag känner bara att hon borde visa lite mer tacksamhet. Vi tar ju hand om dom. annars så hade de antagligen hamnat på fosterfamilj. Jag har kämpat så otroligt mkt med dom båda. Det har ju blivit mkt bättre. Men ibland dalar det totalt nedför. Kul o vara 24 år o tonårsmamma. Det e lätt det.

Min mamma är kvar i livet, men det e inte samma mamma längre. Hon e handikappad o kan inte prata så bra. Jag har verkligen förlorat henne på ett sätt, men ändå inte. Förstår ni. Jag blir påmind om det varje gång som jag ser på kort, pratar eller träffar henne. Det e så otroligt svårt. Jag vill bara ha tillbaka min gamla mammsing. Jag behöver henne för ibland så känner jag mig som 12 år.

Hur får ni kraft när era tonåringar testar en hela tiden??

mvh sandra

 

[ameo]

Sv: tonårsproblem-hitta kraft??

Jag har ingen tonåring ännu, men jag kan förstå om det är ännu svårare i ditt fall eftersom det faktiskt är din syster det handlar om.

Skickar lite virtuell styrka och hoppas att det gör någon nytta.
All heder åt Dig som ändå tagit dig an detta uppdrag.

 

[millus]

Sv: tonårsproblem-hitta kraft??

Mina tonåringar är 15 och 13 år. Emellanåt så suger det att vara tonårsmamma, och emellanåt så tänker jag att vilka fantastiska ungdomar jag har!

Just nu är de inne i en period där de kallar varandra för diverse fula saker, och mig också! Men det är att sätta hårt mot hårt och inte vika sig en tum!

 

[lobell]

Sv: tonårsproblem-hitta kraft??

Jag har en 15 och en 17-åring,dock bor 17-åringen med pappa, men mina bonusbarn är 11 och 13 så här e det livat ibland.

De mesta bråken här handlar om att hjälpa till, avundsjuka och en del hormoner.
Jag försöker vara rak och bestämd. Förklarar varför vissa saker är som det är och försöker att inte vika mej då de e snabba på att utnyttja om man ger efter eller om de hör att jag och sambon inte är helt överens.

Dottern brukar aldrig kalla mej för nåt fult (när jag hör iaf ) hon vet att jag skulle bli vansinnig. Däremot kan hon skrika gubbjävel och Jag hatar dej till sambon. Men jag tror att det oftast är nåt annat då som ligger bakom, kärleksbekymmer, bråk med kompis, och så ventilerar hon detta inför sambon då han inte är hennes pappa och det är lättare att säga sånt till honom.

Efter en stund när det lugnat sig, brukar han gå in till henne och prata lugnt och då brukar det verkliga problemet komma fram och de blir vänner igen.

Vi är noga med att efter bråk gå in och prata i lugn och ro för i 80 % av fallen är det nåt annat som ligger bakom. Då förstår man varför de funkar som de gör och de förstår att man finns där även om det ibland kokar över.

Dina syskon kanske är oroliga för er mamma men vet inte hur de ska få ur sig oron utan bråkar då istället.

Och tonåringar brukar inte vara så värst tacksamma inte så det syns iaf..
Det kommer säkert senare.

I värsta fall kanske ni ska diskutera om de kan vara nånstans på helger ibland, om det finns nån annan i familjen som kan hjälpa till eller kanske ett familjehem. Fråga barnen vad de tycker och förklara att det är jobbigt för dej att helt plötsligt vara mamma åt dem, men att du gärna är det, men för att ni ska klara av det måste ni hjälpa varandra.

 

[Tajger]

Sv: tonårsproblem-hitta kraft??

Efter en stund när det lugnat sig, brukar han gå in till henne och prata lugnt och då brukar det verkliga problemet komma fram och de blir vänner igen.

Vilken schysst sambo du verkar ha!

Dina syskon kanske är oroliga för er mamma men vet inte hur de ska få ur sig oron utan bråkar då istället.

Till TS - Det här tänkte jag direkt också. Tonåringar kan vara riktigt jobbiga och du och dina syskon har dessutom oron för mamma att handskas med.

Jag tror du måste hitta nån slags kompis/vuxenrelation till dina syskon, kanske inte försöka vara förälder, för det är du ju inte. De måste förstå att det är deras ansvar att det fungerar också.

Sedan tror jag att de känner att de kan bråka och bli arga på den de vet/hoppas/tror finns kvar, de har mycket att upprätthålla bland kompisar och i skolan mm.

Jobbigt, men nödvändigt jobb att uppfostra tonåringar. Har själv fyra som snart har gått igenom. De är 17, 18, 20 och 29, och det artar sig bra.

Hoppas det löser sig för er!

 

[lobell]

Sv: tonårsproblem-hitta kraft??

Till TS - Det här tänkte jag direkt också. Tonåringar kan vara riktigt jobbiga och du och dina syskon har dessutom oron för mamma att handskas med.

Jag tror du måste hitta nån slags kompis/vuxenrelation till dina syskon, kanske inte försöka vara förälder, för det är du ju inte. De måste förstå att det är deras ansvar att det fungerar också.

Sedan tror jag att de känner att de kan bråka och bli arga på den de vet/hoppas/tror finns kvar, de har mycket att upprätthålla bland kompisar och i skolan mm.

Jobbigt, men nödvändigt jobb att uppfostra tonåringar. Har själv fyra som snart har gått igenom. De är 17, 18, 20 och 29, och det artar sig bra.

Hoppas det löser sig för er!

Jo, han e faktiskt helt ok

Vissa gånger har han kanske fel och brusar upp lätt, likaså med mej och dottern, MEN han har lika lätt för att reda ut och ev be om ursäkt, och det tror jag e viktigt för dottern att höra att även vi vuxna har fel ibland, och erkänner det..

 

[TinyWiny]

Sv: tonårsproblem-hitta kraft??

Sätt dej med dem och verkligen prata med dem.
Förklara hur du känner och lyssna på hur de känner.
Ni är verkligen i en jättetuff situation allihop. Alla har nya roller som ingen vet hur de ska hantera eller ens vill ha. Givetvis blir det problem för dej vad du egentligen ska vara, mamma eller syster? eller något mittemellan?
Jag gissar att du och dina systrar inte heller har bott i samma hem på några år innan din mamma blev sjuk och det gör ju också att de roller som dina systrar hade inte var samma som när du bodde i samma hem som dem.

Jag tycker att ni ska prata hemma först, kanske behöver ni hjälp utifrån för att få alla era olika roller att falla på plats.

Det du gör är stort, väldigt stort och du ska ha all kred i världen för att du tar hand om dina systrar, det hade inte alla gjort. Tacksamhet kan du tyvärr inte förvänta dej nu, men förhoppningsvis i framtiden.

Det här är ju inte vanliga tonårsproblem, de ska ju egentligen frigöra sig från föräldrarna nu och när de inte finns tillhands så blir det en väldigt märklig situation. Det är ändå väldigt positivt att de vågar bråka och testa, det betyder att du har kunnat ge dem trygghet nog att göra det även om det låter konstigt så är det ett kvitto på att du har gjort ett bra jobb med att verkligen ge dem ett hem.

Med en öppen dialog tror jag att ni kan lösa problemen och försök se det positiva i att de är trygga hos dej, att de vågar.

Jag har två tonåringar, 16 och 18 år och det har inte varit särskilt många bråk utan vi har pratat med varandra. Jag tror att du kommer fixa det här galant och tänk på att hitta en stund för dej själv där du bara kan vara du. Kräv att de respekterar dej och respektera dem tillbaka.

Många många peppkramar

 

[Petruska]

Sv: tonårsproblem-hitta kraft??

Jag tror att det är ett gott tecken att de bråkar med dig! Det kan mycket väl betyda att de vet att du finns kvar, att du håller. Jag tror att de vet var de har dig - nämligen i sina liv.

Att du sen själv tvivlar på om du håller är en annan sak.

Tacksamma artiga barn, när de har förlorat en mamma, är barn som inte känner sig trygga, skulle jag säga. Som barn som är på besök. Så verkar dina inte känna sig, och det ska du vara glad för. Även om det är jobbigt.

Så länge de bråkar med dig men fungerar hyfsat i skolan och med kompisar, tror inte jag att du behöver oroa dig. Utan då handlar det om att du måste hitta kraft någonstans.

Kanske kan du rymma ibland? Gå ut med hunden/hästen om du har, gå ut med en kompis, strunta i att vara så himla vuxen hela tiden?

Tror du att en samtalskontakt skulle kunna hjälpa dig? Någon som du fick prata med om hur jobbigt allt är utan att behöva väga varje ord på guldvåg för tolvåringens skull hela tiden?

 

[proxygirl555]

Sv: tonårsproblem-hitta kraft??

Det kommer nog att bli lite lättare i framtiden. tjejen som är 12 år ska antagligen få en kontaktfamilj som hon ska vara hos en helg i månaden. det jobbiga är att sätta gränser åt dom. Mamma har ju vart väldigt sjuk under min uppväxt o har inte orkat med bråken med småbarnen utan det har oftast blivit att de har fått som de har velat. De har fått vara ute hur länge de vill, få penga när de vill o sånt. Men nu när de e hemma hos mig så e det ju annorlunda. Jag o min sambo sätter ju tider då de ska vara hemma.

Nathalie ska även få börja åka iväg på läger nu med. Det är ngt som har hand om barn och ungdomar. De åker iväg en gång i mån, ibland åker de skidor, på somrarna är de där längre. Så det kommer nog att bli lite lättare. Iaf för henne. Hon är en tjej som är väldigt osäker men ändå tuff. så detta kommer att bli ngt nytt för henne, att åka på läger.

Det är verkligen det som är det jobbiga, att vara syster o mamma samtidigt. Det e en annorlunda situation. Vi har ju haft våra syskonbråk o tjafs innan. Men nu ska man hejda sig o ta det på ett vuxet sätt. Det känns lite knasigt. När de säger en massa fula ord till en, så vill man ju svara på samma sätt.. Hahah.

Men de e ju helt underbara ungdomar Jag e stolt över att ha dom i mitt liv, för jag vet ju avd vi har gått igenom. O de har ju sina spår efter detta, men vi kämpar på. Vissa dagar e det lättare o andra dagar e det verkligen tuffare.

 

[lobell]

Sv: tonårsproblem-hitta kraft??

Gränser måste man alla ha nån gång för att lära sig, fast i en viss ålder förstår man ju inte varför. Man tycker att man är smart nog själv

Mina stora på 15 och 17 skrattar idag åt saker de sagt eller gjort då när de tyckte att man var dum och tråkig med regler. Och ibland när de sett hur det gått för kompisar som inte fått regler och gränser så är de glada att man faktiskt fanns där och satte stopp för vissa saker.

Det är tufft nu, men sen kommer du att få tack av dem när de mognat lite mer och då har ni ju hela det vuxna livet framför er att umgås som vänner oxå.

 

[break_a_leg]

Sv: tonårsproblem-hitta kraft??

Jag hoppas att du har en bra handläggare på soc som du känner att du kan vända dig till om det blir för jobbigt?

Jag har en biologisk tonåring hemma och emellanåt känns det skitjobbigt. Men det gör det för de flesta med tonårsbarn tror jag .

 

[svea]

Sv: tonårsproblem-hitta kraft??

Jag har inga goda råd att ge, vil bara säga till dig och din pojkvän.

 

[cirkus]

Sv: tonårsproblem-hitta kraft??

Jag håller med svea !

Det är inte lätt att handskas ens med de barn man själv har uppfostrat - att då bli "förälder" till några som man har en annan sorts relation till är väldigt,väldigt modigt.

Tacksamhet är något man inte kan fövänta sig just nu. Den kommer, var så säker. Ju mer gränser ni sätter och orkar/lyckas genomföra desto med kommer de att vara tacksamma SEN. Det är svårt att visa tacksamhet om det man borde kunna ta förgivet inte längre finns...

 

[ujent96]

Sv: tonårsproblem-hitta kraft??

Håller med er andra!!! Verkligen verkligen all heder åt dig som tar dig an detta uppdrag!!! Som sagt tacksamheten kommer men den låter nog vänta några år på sig. Men jag vågar nog lova att den kommer.
Jag har inga tonårsbarn än, men jobbar med tonåringar dagarna i ända.... var konsekvent, försök inte reda ut konflikter i det mest kritiska läget utan låt saker lugna ner sig först, men det viktigaste av allt- lyssna av ungdomarna, nästan alltid ligger det något annat bakom som gör att de agerar utåt.

Många många styrkekramar.