Tonåring som skär sig

[Villrådig]

Långt och ganska rörigt inlägg

Hej alla.

Skriver detta anonymt då jag inte vill outa mig själv eller familjen. Jag är bonusförälder till 2 tonåringar som bor hos oss varannan vecka ibland lite mer. Jag har inga egna barn.
Äldsta dottern har aspbergers och jag tror även att det är något mer som inte är diagnosterat. Hon kan inte hålla tätt eller sköta hygienen (men där är det mer föräldrarnas ansvar som inte inpräntat detta ordentligt för båda tonåringarna är dåliga på hygienen. Den andra är lite bättre tack vare sin aktiviteter) Hygienen sköts hemma hos oss även skolgång. Mycket tack vare att jag påminner om tandborstning morgon/kväll samt dusch och byte av underkläder. Jag behöver inte tjata utan det räcker man säger till med glöm inte tänderna. Värsta jag fått är en djup suck innan de borstat tänderna.

De sista 2 åren har den äldsta mått mycket dåligt pga av en händelse i skolan som hon fick hantera helt själv och det tog mycket på henne. Hos oss bodde hon då bara varannan helg tills händelsen då hon efter detta flyttade till varannan vecka så vi kunde vara med och stötta henne.

Sista året nu har hon även kommit in på BUP.

I somras så berättade hon för mig att hon skärt sig. Väldigt lite, vi pratade igenom det, måendet, vad vi kunde göra för att hon skulle må bättre, BUP mm mm Hemma hos oss försöker vi umgås och göra saker tillsammans. Varje gång det blir lov har de en tendens till att vända på dygnet och stänga in sig på sina rum.

Nu är jag inte så dum som tror att hon bara gör detta hos den andra föräldern, utan självklart när hon mår dåligt gör hon det även här hemma.

Vet varken ut eller in eller vem jag kan tala med. Prata med min sambo som vet om detta. Pushar för att han ska tala med BUP fick till möte med honom, mamman och dottern. Vilket inte ledde nån vart mer än att pappan fick medla mellan dotter och mamman. De drar inte jämnt alla gånger och kan trigga upp varandra rätt rejält.

Dottern kan inte hålla sig utan kissar på sig i tid och otid. Jag känner att detta inte kan bero på aspergers helt och hållet. Att kunna gå på toaletten är inget konstigt. Ska vi åka någonstans tar jag alltid med extra ombyte. Jag gör ingen stor grej av det överhuvudtaget men jag tycker det är något som måste kollas upp.

Ibland funderar jag på att prata med mamman men vet att det är en mycket dålig ide. Enligt henne har hennes dotter inga problem utan det handlar bara om att rycka upp sig/skärpa till sig. Alla mår dåligt mer eller mindre.

Jag är djupt orolig för hur framtiden kommer te sig för äldsta dottern. Skolan har blivit bättre men hon mår fortfarande dåligt. Hon har mig att prata med och det gör hon vilket jag tycker är bra samt hennes faster men fastern har inte så mycket tid.

Dottern avslöjade för ett tag sedan att hon var pansexuell för mig (ja jag var tvungen att google trots att hon förklarade det) Jag var den första hon berättade det för och efter det var det som en liten tyngd släppts ifrån henne. Hon vågade gå med i Pridefestivalen med några vänner.

Vet inte riktigt vad jag ville med detta inlägget. Få tips och ideer på hur jag kan hjälpa henne tror jag.

Känner själv att jag skulle vilja prata med någon om detta men vet inte vem. Ibland blir jag även så frustrerad på hela situationen (och 2 bekväma tonåringar i huset) att jag får bita mig i tungan för att inte säga något skarpt/otrevligt.

Hos oss har vi regeln att vi hjälps åt. Matlagning, städning. Det är inte ok att t.ex jag kommer hem efter jobb/stall och ska ställa mig och städa efter dem för att sedan fixa mat. Vi gör veckomatsedel och hjälps åt. 1 dag i veckan har de hand om matlagning men vi hjälps alla åt att plocka undan. Lägga i en maskin tvätt eller hänga upp vid behov.

Jag är noga med att det år vårt hem inte mitt. Jag vill att de ska hitta överallt, plocka fram det de vill ha (utom godis förståss) när de vill utan att fråga. I början om jag inte var hemma så ringde/smsade de stup i kvarten för att fråga om de fick ta en smörgås, vart man hittade olika saker mm

Känner mig bara så villrådig utan att veta vilken fot jag ska stå på.

Vad kan man göra mer för att underlätta för äldsta dottern och få henne att låta bli att skära sig, tror inte hon tagit upp det på BUP, ska jag kontakta BUP och berätta?

 

[Kattennizze]

Ja, jag tycker att du ska ta upp det på BUP, kanske i samråd med henne, hon är ju rätt stor. En god vän till mig hade en dotter i tonåren med autism och hon skar sig också. De fick ha minutövervakning på henne i flera veckor, allt enligt BUP:s förslag. Föräldrarna var då sjukskrivna bägge två. Sedan skaffade de hund också enligt BUP:s förslag, och då vände det faktiskt lite.
Autism funkar ju så, att man inte kan sköta hygienen själv, det är därför det är en funktionsnedsättning. Enkelt är ju att man ställer larm på mobilen med jämna mellanrum för att gå på toaletten så man slipper kissa på sig. Vissa kan naturligtvis sköta hygien men långtifrån alla. Man kan ju som förälder ansöka om vårdbidrag för att underlätta för sina barn med funktionsnedsättning.

 

[MM]

Angående hygienen. Det är inte ovanligt med sånt du nämner i din trådstart om man har NPF och särskilt inom autismspektrumet.
11 åringen hjälper vi fortfarande på toa och vi duschar även barnet. Barnet hade nattblöja tills barnet var 9 år. Barnet fixar inte någon form av hygien själv (dvs vi borstar även tänder, hjälper att tvätta händer efter toabesök m.m.)
9 åringen får vi påminna konstant och även där hjälpa till med pepp och motiveringar till varför man ska duscha mer än varannat nyår..
Båda är inom autismspektrumet.
Så vet du att det är inget onormalt inom spektrumet och du får helt enkelt acceptera det och hjälpa så gott du kan och förmår.

 

[Villrådig]

@MM @Kattennizze Tack

När det är skola går hygienen mycket bättre, hon tvättar alltid händer t.ex och borstar tänderna på morgonen innan skolan. Då har hon som rutin att duscha var tredje dag. Detta fallerar dock så fort det blir lov. Har lagt fram förslag om att ställa mobilen gällande toalettbesök. Men hon vill klara det själv. Blir riktigt arg om man tar upp det. Här har vi att jag inte bara tror det beror på aspergers. Kissar på sig i tid och otid är lite att ta i. Hon har blivit mycket bättre men ibland händer det olyckor. Jag har i smyg hållit koll på hur mycket hon dricker jämfört med att gå och kissa, Försökt hinta om att det är dags för toabesök. Gett förslag om att ställa mobilen osv.
Hon vill hålla rent och reagerar på att andra inte sköter hygienen.
Hon har ett stort behov av ensamtid så minutövervakning skulle driva henne vansinnig.

Jag fick ta bort min hund akut för några månader sedan men hon har inget intresse i djur. För att få henne att gå ut med hunden eller aktivera på något sätt är det mutor som gäller och det är inte hållbart. Hon ville skaffa katt men jag är lite känslig mot katter (lätt allergi) och är den enda som får sköta om dem tycker jag inte det var vettigt.
Hon var med ute i stallet ett tag och skötte om minihästen, ridning är hon inte intresserad utav men det var bara ett fåtal ggr.

Ska ringa till BUP och se om jag kan ge information till dem så de kan ta upp detta. Hon vill helst klara av allt själv som vilken vanlig tonåring som helst.

 

[Kattennizze]

@MM @Kattennizze Tack

När det är skola går hygienen mycket bättre, hon tvättar alltid händer t.ex och borstar tänderna på morgonen innan skolan. Då har hon som rutin att duscha var tredje dag. Detta fallerar dock så fort det blir lov. Har lagt fram förslag om att ställa mobilen gällande toalettbesök. Men hon vill klara det själv. Blir riktigt arg om man tar upp det. Här har vi att jag inte bara tror det beror på aspergers. Kissar på sig i tid och otid är lite att ta i. Hon har blivit mycket bättre men ibland händer det olyckor. Jag har i smyg hållit koll på hur mycket hon dricker jämfört med att gå och kissa, Försökt hinta om att det är dags för toabesök. Gett förslag om att ställa mobilen osv.
Hon vill hålla rent och reagerar på att andra inte sköter hygienen.
Hon har ett stort behov av ensamtid så minutövervakning skulle driva henne vansinnig.

Jag fick ta bort min hund akut för några månader sedan men hon har inget intresse i djur. För att få henne att gå ut med hunden eller aktivera på något sätt är det mutor som gäller och det är inte hållbart. Hon ville skaffa katt men jag är lite känslig mot katter (lätt allergi) och är den enda som får sköta om dem tycker jag inte det var vettigt.
Hon var med ute i stallet ett tag och skötte om minihästen, ridning är hon inte intresserad utav men det var bara ett fåtal ggr.

Ska ringa till BUP och se om jag kan ge information till dem så de kan ta upp detta. Hon vill helst klara av allt själv som vilken vanlig tonåring som helst.

Minutövervakning var ju en extrem åtgärd men nödvändig för min väns barn. Jag menade inte att ni skulle behöva det nu, men skärningen kan ju dessvärre eskalera så det är ju bra om man ta det i tid.

 

[sorbifolia]

Långt och ganska rörigt inlägg

Hej alla.

Skriver detta anonymt då jag inte vill outa mig själv eller familjen. Jag är bonusförälder till 2 tonåringar som bor hos oss varannan vecka ibland lite mer. Jag har inga egna barn.
Äldsta dottern har aspbergers och jag tror även att det är något mer som inte är diagnosterat. Hon kan inte hålla tätt eller sköta hygienen (men där är det mer föräldrarnas ansvar som inte inpräntat detta ordentligt för båda tonåringarna är dåliga på hygienen. Den andra är lite bättre tack vare sin aktiviteter) Hygienen sköts hemma hos oss även skolgång. Mycket tack vare att jag påminner om tandborstning morgon/kväll samt dusch och byte av underkläder. Jag behöver inte tjata utan det räcker man säger till med glöm inte tänderna. Värsta jag fått är en djup suck innan de borstat tänderna.

De sista 2 åren har den äldsta mått mycket dåligt pga av en händelse i skolan som hon fick hantera helt själv och det tog mycket på henne. Hos oss bodde hon då bara varannan helg tills händelsen då hon efter detta flyttade till varannan vecka så vi kunde vara med och stötta henne.

Sista året nu har hon även kommit in på BUP.

I somras så berättade hon för mig att hon skärt sig. Väldigt lite, vi pratade igenom det, måendet, vad vi kunde göra för att hon skulle må bättre, BUP mm mm Hemma hos oss försöker vi umgås och göra saker tillsammans. Varje gång det blir lov har de en tendens till att vända på dygnet och stänga in sig på sina rum.

Nu är jag inte så dum som tror att hon bara gör detta hos den andra föräldern, utan självklart när hon mår dåligt gör hon det även här hemma.

Vet varken ut eller in eller vem jag kan tala med. Prata med min sambo som vet om detta. Pushar för att han ska tala med BUP fick till möte med honom, mamman och dottern. Vilket inte ledde nån vart mer än att pappan fick medla mellan dotter och mamman. De drar inte jämnt alla gånger och kan trigga upp varandra rätt rejält.

Dottern kan inte hålla sig utan kissar på sig i tid och otid. Jag känner att detta inte kan bero på aspergers helt och hållet. Att kunna gå på toaletten är inget konstigt. Ska vi åka någonstans tar jag alltid med extra ombyte. Jag gör ingen stor grej av det överhuvudtaget men jag tycker det är något som måste kollas upp.

Ibland funderar jag på att prata med mamman men vet att det är en mycket dålig ide. Enligt henne har hennes dotter inga problem utan det handlar bara om att rycka upp sig/skärpa till sig. Alla mår dåligt mer eller mindre.

Jag är djupt orolig för hur framtiden kommer te sig för äldsta dottern. Skolan har blivit bättre men hon mår fortfarande dåligt. Hon har mig att prata med och det gör hon vilket jag tycker är bra samt hennes faster men fastern har inte så mycket tid.

Dottern avslöjade för ett tag sedan att hon var pansexuell för mig (ja jag var tvungen att google trots att hon förklarade det) Jag var den första hon berättade det för och efter det var det som en liten tyngd släppts ifrån henne. Hon vågade gå med i Pridefestivalen med några vänner.

Vet inte riktigt vad jag ville med detta inlägget. Få tips och ideer på hur jag kan hjälpa henne tror jag.

Känner själv att jag skulle vilja prata med någon om detta men vet inte vem. Ibland blir jag även så frustrerad på hela situationen (och 2 bekväma tonåringar i huset) att jag får bita mig i tungan för att inte säga något skarpt/otrevligt.

Hos oss har vi regeln att vi hjälps åt. Matlagning, städning. Det är inte ok att t.ex jag kommer hem efter jobb/stall och ska ställa mig och städa efter dem för att sedan fixa mat. Vi gör veckomatsedel och hjälps åt. 1 dag i veckan har de hand om matlagning men vi hjälps alla åt att plocka undan. Lägga i en maskin tvätt eller hänga upp vid behov.

Jag är noga med att det år vårt hem inte mitt. Jag vill att de ska hitta överallt, plocka fram det de vill ha (utom godis förståss) när de vill utan att fråga. I början om jag inte var hemma så ringde/smsade de stup i kvarten för att fråga om de fick ta en smörgås, vart man hittade olika saker mm

Känner mig bara så villrådig utan att veta vilken fot jag ska stå på.

Vad kan man göra mer för att underlätta för äldsta dottern och få henne att låta bli att skära sig, tror inte hon tagit upp det på BUP, ska jag kontakta BUP och berätta?

Min första tanke var att det låter som dottern skulle må bra av en mest möjligt stabil tillvaro med fasta rutiner osv. Det finns ingen möjlighet att hon skulle kunna bo hos er på fulltid? Låter jobbigt att biomamman inte riktigt vill samarbeta...

 

[Problematisk]

Tycker absolut du kan ta kontakt med bup. Dels för att du då kan ta upp hur du upplever problemen, och även för att de kan ge dig råd eller tipsa om var du kan vända dig för att få stöd i din roll.

Sedan lite kort bara angående självskadebeteendet. Jag tror inte på inställningen "få henne att sluta".
Att skära sig fyller en funktion för henne. Det är en metod hon utvecklat och tagit till därför att hon inte hittat något annat som fungerar bättre.
Problemet är alltså inte "hon måste sluta skära sig" utan att hon måste få andra (bättre) verktyg. Finns det andra alternativ, som har bättre effekt och bättre funktion, så kommer självskadandet inte att behövas längre.

Självklart med stöd från er vuxna osv, men min erfarenhet (som självskadare) är att det ofta bara känns svårare och mer omöjligt om man "bara ska sluta". Utan att man måste se vilken funktion självskadandet har, för att hitta alternativa saker att göra för att hantera vad det nu är man har svårt att hantera. Men förhoppningsvis har ni vettigt folk på bup som förstår sånt.

 

[Killaloe]

Jag håller med @Problematisk - att ta bort en metod att hantera ex ångest (om det är vad som triggar självskadebeteendet) utan att ge andra bättre alternativ kommer i de allra flesta fallen att bli betydligt sämre.

Det här kommer kanske inte hjälpa själva situationen så mycket men ett tips är att, om du har möjlighet @Villrådig , läsa lite böcker kring lågaffektivt bemötande - ex "problemskapande beteende" och kolla på föreläsningar med Bo Heljskov eller Studio 3s representanter. Det kommer som sagt troligtvis inte ge någon quick fix och är absolut inte istället för kontakt med BUP utan mer som ett sätt att få en ökad förståelse/kunskap kring självskadebeteende, kravanpassning (så som att sköta hygien) och liknande.

 

[Whirlie]

Ska vara ärlig och säga att jag kan mkt lite om problemen som beskrivs i TS. Men jag får en fråga som jag ändå tänkte dryfta.

Varför kissar dottern på sig? Hon verkar vara ”normalintelligent” som du beskriver henne. Och hon verkar ha hittat strategier för mkt annat i vardagen. Så det borde ju gå att hitta strategier även för detta. Men det verkar hon inte vilja (ställa larm).

Tänker om det är ngt fysiskt som gör att hon inte kan hålla tätt emellanåt. Inte kan knipa eller inte känner att hon är kissnödig. Men tänker att hon som tidigare nämnts inte jobbar m strategier (eller inte fått hjälp m strategier i tillräcklig utsträckning).

Det tredje skälet jag undrar över är det psykiska. Kan det vara en del av självskadebeteendet? Eller vara ett symptom på annat sätt på att hon mår dåligt. Har läst ngnstans att att kissa på sig t ex kan vara ett problem hos barn som utsatts för sexuella övergrepp. Säger inte att bonusen blivit det, men jag tror man sett samband mellan att må dåligt och kissa på sig.

Observera att jag är osäker på hela resonemanget ovan. Men tänker att du kan klura vidare och ta upp det med de som kan mer om problematiken.

 

[Villrådig]

@Whirlie Hon känner inte när det trycker på. När hon känner att det är dags för ett toabesök så är det akut och oftast så hinner hon. Personligen tror jag inte det är självkadebeteendet.
Hon vill inte kissa på sig, vi gör ingen stor grej av det alls. shit happends liksom, Jag packar bara ned extra när vi ska åka även om hon inte vill göra det.
När man tagit upp detta med larm på mobilen mm så blir svaret alltid att hon kan detta och vet bäst själv. Som vilken tonåring som helst, Vem vill lyssna på en vuxen liksom

I fredags så kontaktade min sambo BUP, De ska nu ha nytt möte med dotterns kontaktperson. Denna gång var för sig och inte alla gemensamt då detta inte ledde någon vart. Då kan han prata med dem om skärningen.

Jag tar en liten "semester" hos släktingar neråt i landet och kan ärligt säga att det ska bli skönt att få komma iväg lite och inte behöva tänka på detta. Få lite andrum

 

[MiaMia]

Att inte känna kissnödigheten kan absolut vara "bara AS". Speciellt om det är uppmärksamma att känslan finns som inte funkar, dvs. få det att bli en medveten tanke om det - inte att den fysiska signalen saknas. Så kan man ha det fortfarande som vuxen, speciellt om man är fokuserad/engagerad i något annat. Man kan missa att man är hungrig/törstig på samma sätt. Men att utesluta andra orsaker med en undersökning kanske ändå är bra.

Det jag funderar på iom mammans inställning "finns inget problem", är vad flickans inställning är. Om hon vill undvika att tänka på och hellre inte låtsas om problem blir det svårare att bygga bra strategier. För det behöver fasas över till att hon självadministrerar sitt stöd tror jag.

Är det du/pappan som avgör när ni tycker att hon ska påminnas om dusch etc. Det blir lite uppfostrande. Om man istället pratar om hur man gör bedömningen av när det ska duschas och låter henne vara med i beslut om saken. Då blir en påminnelse något man gör "på hennes uppdrag" utifrån vad hon (med hjälp) bestämt om hur hennes rutin ska se ut. En hjälp att lyckas få aktiviteten utförd än styrning av vad man ska göra. Beror så klart på ålder och förmåga...

Har ni fått råd från habilitering/arbetsterapeut om hur hon kan hjälpas?
Har HON fått information om hur hon fungerar och vad svårigheterna består i och hur de kan hanteras. (om hon bott hos mamma som inte verkar vilja hantera det perspektivet?)
Kanske eget samtal med habilitering e.dyl. motiverar till att vara mer aktiv och medveten i förhållande till sitt funktionshinder?

 

[Villrådig]

Att inte känna kissnödigheten kan absolut vara "bara AS". Speciellt om det är uppmärksamma att känslan finns som inte funkar, dvs. få det att bli en medveten tanke om det - inte att den fysiska signalen saknas. Så kan man ha det fortfarande som vuxen, speciellt om man är fokuserad/engagerad i något annat. Man kan missa att man är hungrig/törstig på samma sätt. Men att utesluta andra orsaker med en undersökning kanske ändå är bra.

Det jag funderar på iom mammans inställning "finns inget problem", är vad flickans inställning är. Om hon vill undvika att tänka på och hellre inte låtsas om problem blir det svårare att bygga bra strategier. För det behöver fasas över till att hon självadministrerar sitt stöd tror jag.

Är det du/pappan som avgör när ni tycker att hon ska påminnas om dusch etc. Det blir lite uppfostrande. Om man istället pratar om hur man gör bedömningen av när det ska duschas och låter henne vara med i beslut om saken. Då blir en påminnelse något man gör "på hennes uppdrag" utifrån vad hon (med hjälp) bestämt om hur hennes rutin ska se ut. En hjälp att lyckas få aktiviteten utförd än styrning av vad man ska göra. Beror så klart på ålder och förmåga...

Har ni fått råd från habilitering/arbetsterapeut om hur hon kan hjälpas?
Har HON fått information om hur hon fungerar och vad svårigheterna består i och hur de kan hanteras. (om hon bott hos mamma som inte verkar vilja hantera det perspektivet?)
Kanske eget samtal med habilitering e.dyl. motiverar till att vara mer aktiv och medveten i förhållande till sitt funktionshinder?

Tack för ditt svar!

Dottern har koll på hur hon "fungerar" eller hur man ska uttrycka det.
Hon har fått väldigt bra hjälp med skolan så den biten fungerar i alla fall. Jag tror dock inte hon har fått hjälp med sin aspergers eller hur hon ska bearbeta det förens nu. Jag frågade tidigt i mitt förhållande med sambon vilken hjälp de fått med dottern (för jag var nyfiken) och hur det såg ut. Då var det bara hjälp i skolan och jag tog upp att det kan behövas utanför skolan också. Då bodde dottern bara var annan helg hos oss. pga av att mamman och pappan inte kom överens och pappan fick flera ggr gå in och hota skolan med bland annat polisen då mamman försökte stänga ute honom helt gällande allt.
Nu har ju deras relation förbättrats något enormt och mamman och pappan kan kommunicera till viss del. Mamman tycker dock att aspbergers inte är några problem. Dottern har fått diagnos nu är det precis som vanligt. Hon har fått hjälp i skolan och att dottern mår dåligt nu i tonåren är ingenting. Alla mår ju dåligt i omgångar och flertalet ggr har mamman uttryckt till dottern att hon orkar fan inte och tänker inte dottern på hur hon mår i allt detta? och nu får hon allt ta och skärpa till sig.

Mamman är absolut inte helt och hållet genomdålig även om jag inte kan förstå resonemanget. Har fått trösta dottern många gånger och försökt komma på bra förklaringar på hur vui vuxna fungerar ibland och hur mycket hennes mamma älskar henne trots att de bråkar.

Kommer speciellt ihåg ett tillfälle när dottern ville färga håret i en punkig färg. Vi sa javisst det är ju bara hår. Vi behöver inte gilla det så länge hon gör det. Hon färgade håret och på kvällen fick vi åka och hämta henne från sin mamma då hon fick höra hur ful hon var, hur dum hon var som trodde hon kunde få kompisar nu och att alla kommer skratta åt henne. Tog lång tid att få upp självförtroendet igen.

Ursäkta nu känner jag att jag klagar. Det är inte meningen mamman är inte helt och hållet dålig bara människa som gör lite fel beslut ibland.

Sambon har varit på olika utbildningar mm och även om han och dottern kan bli fly förbannade på varandra så varar det i ca 2 min innan han kommer fram och de kan diskutera. Han säger aldrig heller något elakt/nedlåtande om mamman i deras närhet. (till mig javisst kan han säga det han tänker)

Jag blir liksom ett bollplank mellan alla och jag vet inte riktigt hur jag kan hjälpa dottern att må bättre.

Hon tycker redan att det är lättare med skolan, och det känns extra bra att bo hos oss då det inte är lika mycket bråk. Hon tycker att BUP är kanon. Mamman tyckte BUP var onödigt så det var i som ringde och låg på. Känner faktiskt att vi har ett jättebra stöd från skolan trots händelsen som nu är utagerad och dottern känner att hon kan ringa mig i tid och otid om det krånglar. Jag hjälper henne utan att ifrågasätta/sätta press.

Känns också bra att BUP och föräldrarna har möte. Vet inte om det är någon ide om jag ska prata med dem också?

Vet inte riktigt hur jag ska göra för att kunna hjälpa som mest och inte i min iver att göra något bra råkar stjälpa istället.

Har heller ingen direkt omkring mig som man kan drifta detta med. Därför jag skriver här.

Tack!

Uppfostran eller inte, påminna om dusch, byta kläder, borsta tänder är något vi påminner om. När hon går i skolan märks det att hon duschar var tredje dag, borstar tänderna innan skolan sköter hygienen. Byter underkläder var dag. Vid lov eller ledighet fallerar det totalt. Trots att hon tycker det är äckligt med smuts, eller om något luktar. Då är jag där och påminner om dusch, byte av kläder och tandborstning. Vi tvingar henne inte med t.ex dusch så frågar vi när duschade hon senast, ja var det 2 dagar sen säger vi att då är det dags igen. tandborstning ger vi inget val. 2 ggr om dagen, Morgon och kväll Inga ursäkter det SKA skötas. Samma med städning. Vi dammsuger huset 1 gång i veckan, byter sängkläder och då byter vi allihop så det inte blir utpekande för henne på något sätt. Vilket städningen inte ska vara. Det är gemensamt och hon gillar att ha ordning men vi får hjälpas åt att hålla rent också.

 

[MiaMia]

Tack för ditt svar!

Dottern har koll på hur hon "fungerar" eller hur man ska uttrycka det.
Hon har fått väldigt bra hjälp med skolan så den biten fungerar i alla fall. Jag tror dock inte hon har fått hjälp med sin aspergers eller hur hon ska bearbeta det förens nu. Jag frågade tidigt i mitt förhållande med sambon vilken hjälp de fått med dottern (för jag var nyfiken) och hur det såg ut. Då var det bara hjälp i skolan och jag tog upp att det kan behövas utanför skolan också. Då bodde dottern bara var annan helg hos oss. pga av att mamman och pappan inte kom överens och pappan fick flera ggr gå in och hota skolan med bland annat polisen då mamman försökte stänga ute honom helt gällande allt.
Nu har ju deras relation förbättrats något enormt och mamman och pappan kan kommunicera till viss del. Mamman tycker dock att aspbergers inte är några problem. Dottern har fått diagnos nu är det precis som vanligt. Hon har fått hjälp i skolan och att dottern mår dåligt nu i tonåren är ingenting. Alla mår ju dåligt i omgångar och flertalet ggr har mamman uttryckt till dottern att hon orkar fan inte och tänker inte dottern på hur hon mår i allt detta? och nu får hon allt ta och skärpa till sig.

Mamman är absolut inte helt och hållet genomdålig även om jag inte kan förstå resonemanget. Har fått trösta dottern många gånger och försökt komma på bra förklaringar på hur vui vuxna fungerar ibland och hur mycket hennes mamma älskar henne trots att de bråkar.

Kommer speciellt ihåg ett tillfälle när dottern ville färga håret i en punkig färg. Vi sa javisst det är ju bara hår. Vi behöver inte gilla det så länge hon gör det. Hon färgade håret och på kvällen fick vi åka och hämta henne från sin mamma då hon fick höra hur ful hon var, hur dum hon var som trodde hon kunde få kompisar nu och att alla kommer skratta åt henne. Tog lång tid att få upp självförtroendet igen.

Ursäkta nu känner jag att jag klagar. Det är inte meningen mamman är inte helt och hållet dålig bara människa som gör lite fel beslut ibland.

Sambon har varit på olika utbildningar mm och även om han och dottern kan bli fly förbannade på varandra så varar det i ca 2 min innan han kommer fram och de kan diskutera. Han säger aldrig heller något elakt/nedlåtande om mamman i deras närhet. (till mig javisst kan han säga det han tänker)

Jag blir liksom ett bollplank mellan alla och jag vet inte riktigt hur jag kan hjälpa dottern att må bättre.

Hon tycker redan att det är lättare med skolan, och det känns extra bra att bo hos oss då det inte är lika mycket bråk. Hon tycker att BUP är kanon. Mamman tyckte BUP var onödigt så det var i som ringde och låg på. Känner faktiskt att vi har ett jättebra stöd från skolan trots händelsen som nu är utagerad och dottern känner att hon kan ringa mig i tid och otid om det krånglar. Jag hjälper henne utan att ifrågasätta/sätta press.

Känns också bra att BUP och föräldrarna har möte. Vet inte om det är någon ide om jag ska prata med dem också?

Vet inte riktigt hur jag ska göra för att kunna hjälpa som mest och inte i min iver att göra något bra råkar stjälpa istället.

Har heller ingen direkt omkring mig som man kan drifta detta med. Därför jag skriver här.

Tack!

Uppfostran eller inte, påminna om dusch, byta kläder, borsta tänder är något vi påminner om. När hon går i skolan märks det att hon duschar var tredje dag, borstar tänderna innan skolan sköter hygienen. Byter underkläder var dag. Vid lov eller ledighet fallerar det totalt. Trots att hon tycker det är äckligt med smuts, eller om något luktar. Då är jag där och påminner om dusch, byte av kläder och tandborstning. Vi tvingar henne inte med t.ex dusch så frågar vi när duschade hon senast, ja var det 2 dagar sen säger vi att då är det dags igen. tandborstning ger vi inget val. 2 ggr om dagen, Morgon och kväll Inga ursäkter det SKA skötas. Samma med städning. Vi dammsuger huset 1 gång i veckan, byter sängkläder och då byter vi allihop så det inte blir utpekande för henne på något sätt. Vilket städningen inte ska vara. Det är gemensamt och hon gillar att ha ordning men vi får hjälpas åt att hålla rent också.

Generellt tycker jag mycket av det du gör och hur du tänker verkar bra. Det är så individuellt vad som är lagom nivå och rätt metoder.

Hon verkar ju inte haft så mycket möjligheter att utvecklas där hon har sina svårigheter, under lugna och stödjande former. Så om det går åt rätt håll och hon själv tycker BUP är bra så skulle jag vara positiv.

Att säga att det inte finns problem och sedan säga skärp till dig är väldigt motsägelsefullt och omöjligt att få till fungerande hantering utifrån. Kan ge mycket effekt av att man lägger sin ansträngning på att dölja effekterna, snarare än saker som är hjälpande för en själv.
Räkna med att det tar tid att långsamt styra om det.

Om hon lever i två världar med olika attityd kan det i praktiken vara som olika regelsystem för hur hon ska bete sig. Bättrar det sig så kanske det blir hanterbart. Men egentligen kanske ett boende skulle vara bättre för henne. Var i vart fall lite observant på om hon börjar uttrycka åt det hållet.

kan ringa mig i tid och otid om det krånglar. Jag hjälper henne utan att ifrågasätta/sätta press.

Det där är värt väldigt, väldigt mycket.
Jag tror det ÄR hjälp för henne vad du gör nu,
och att både hon och sambon kan bolla tankar med dig.

Kan du inte fråga BUP? Säga att du gärna är med och engagerad om det passar, men inte vill störa och verka som en tredje förälder om det blir dumt; eller något liknande.

 

[Killaloe]

När hon går i skolan märks det att hon duschar var tredje dag, borstar tänderna innan skolan sköter hygienen. Byter underkläder var dag. Vid lov eller ledighet fallerar det totalt. Trots att hon tycker det är äckligt med smuts, eller om något luktar. Då är jag där och påminner om dusch, byte av kläder och tandborstning. Vi tvingar henne inte med t.ex dusch så frågar vi när duschade hon senast, ja var det 2 dagar sen

Kan ni, tillsammans med dottern, göra ett veckoschema där det står vad som förväntas av henne varje dag? Alltså - hon duschar säg mån, ons, fre varje vecka. Då står det på veckoplaneringen och då gäller det varje vecka, inte bara skolveckorna. Jag tänker att det kan vara ett stöd för henne att hålla koll utifrån vad ni kommer överens om och det behöver inte bli diskussioner kring hur ofta en duschar samt att det blir rutiner för veckan oavsett om det är skolvecka eller inte