Tonåring med tvångsmässiga handlingar

[anhe]

Ju mer vi rotar i detta, ju mer tvångshandlingar dyker det upp, jag tror nog att hon redan idag lägger 1 timme extra om dagen på onödiga handlingar. Hemskt att säga, men ibland blir man bara helt matt och irriterad. Bara andas 10 gånger och förklara för sig själv att man vet ju att hon inte riktigt kan rå för allt hon gör.

Ibland för jag ganska tuffa diskussioner med dottern för att få henne att förstå att hon håller på med ett beteende som inte är normalt. Tror inte hon förstått tidigare att det inte är normalt att torka sig i rumpan så mycket efter ett toa-besök, så att man blöder. (Oj vad mycket små grejer det dyker upp här och där som jag inte vetat om)
Just nu känns det som att jag kommer att få hårdstyra vad hon får och inte får göra, för att få stopp på henne. Hon behöver verkligen veta att hon inte får, för att kunna låta bli (säger hon själv). Men samtidigt, hon måste ju lära sig själv att sätta sina egna gränser. Men det kommer nog säkert med tiden.
Vi för i alla fall fortfarande en väldigt nära och tät dialog, och det är väldigt positivt att hon börjar se fler och fler handlingar och tankegångar själv som hon kommer och berättar om, som hon förstår är något som nog hör till det tvångsmässiga mönstret.

 

[*Gotlandsrusset*]

Menar inget illa nu; men tror det är viktigt att ni inte betonar saker som normala vs icke normala. Jag tror man innerst inne någonstans vet att det inte är logiskt eller rätt att torka sig tex tills man blöder. Säger nu inte att ni säger till henne att hennes tvångshandlingar är "onormala"!!! Menar bara att jag själv tog väldigt hårt vid mig när någon påpekade mig eller handlingar jag gjorde som fel/onormalt.

 

[Korven]

Menar inget illa nu; men tror det är viktigt att ni inte betonar saker som normala vs icke normala. Jag tror man innerst inne någonstans vet att det inte är logiskt eller rätt att torka sig tex tills man blöder. Säger nu inte att ni säger till henne att hennes tvångshandlingar är "onormala"!!! Menar bara att jag själv tog väldigt hårt vid mig när någon påpekade mig eller handlingar jag gjorde som fel/onormalt.

Vad ska man säga i stället?

 

[Lovisaleonora]

Vad ska man säga i stället?

Fungerande. Det är helt irrelevant vad som är normalt i någons bok. Vad som är fungerande för mig kan vara helt onormalt för någon annan. Och det som är normalt får någon kanske inte funkar för mig.

 

[Lena Furberg]

Jag tror också att man ska undvika ordet "normalt" eller "onormalt" fullständigt. Det är enormt jobbigt att få höra att man, eller nåt man gör, inte är normalt. Då känner man sig genast ännu sämre, ännu "onormalare" och ännu mer hopplös och konstig. Fungerande, som @Lovisaleonora är ett mycket bättre ord!

 

[anhe]

Menar inget illa nu; men tror det är viktigt att ni inte betonar saker som normala vs icke normala. Jag tror man innerst inne någonstans vet att det inte är logiskt eller rätt att torka sig tex tills man blöder. Säger nu inte att ni säger till henne att hennes tvångshandlingar är "onormala"!!! Menar bara att jag själv tog väldigt hårt vid mig när någon påpekade mig eller handlingar jag gjorde som fel/onormalt.

Jag förstår vad du menar, och brukar försöka undvika att använda ordet "normalt", jag brukar för det mesta försöka formulera mig kring vad det ställer till för henne, alltså att det här fungerar inte. Typ, du får sår, så kan du väl inte behöva ha det, det låter jobbigt? Eller exempelvis, vore det inte skönt om du inte kände att du behövde vara så noga, så att det gick lite fortare för dig att bli klar? osv. Sen använder jag ordet normalt här, men här sitter jag inte och försöker vara pedagogisk och handfast på samma gång.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag tycker du verkar hantera det här fullkomligt fenomenalt @anhe .

 

[MiaMia]

Ändamålsenlig. Hur mycket behöver du torka för att bli ren? Löser uppgiften och är till nytta för dig att göra. Resten gör du för att hantera andra behov, som inte är bra för dig att hantera på detta sätt. Löser inte uppgiften och ger negativa följder, inte ändamålsenligt.
Vad ska jag uppnå med det jag gör? Vilka följder får det jag gör? Varför gör jag det? Behöver jag göra det? Vad händer om jag inte gör det? Vilka alternativ finns? - led henne till att själv svara på det.

Låter verkligen jättebra att ni kan ha så öppen dialog om det. Och att processen är igång innan hon hunnit dra på sig ännu mer. Låter som du är helt super att stödja henne i detta.

Tänker dock på att det kan vara en risk att du ska hårdstyra och hon vill att någon annan ska bestämma för att sätta stopp. Kanske bra i ett första skede, men sedan måste hon lära sig att sätta sina egna gränser själv. Så det inte bara blir döljande av symptom som kommer tillbaka så fort ingen håller koll på henne. Men det är väl sådant BUP ska stödja med att ge henne egna verktyg?

Med så många olika tvång har hon nog en läggning som gör att alltid kommer ha risk att lägga till nya saker i framtiden och vara sårbar så fort hon hamnar i stress under livets gång. Så viktigt att också se det som att hjälpa henne för att klara den utmaningen på lång sikt och på egen hand.

 

[anhe]

Tänker dock på att det kan vara en risk att du ska hårdstyra och hon vill att någon annan ska bestämma för att sätta stopp. Kanske bra i ett första skede, men sedan måste hon lära sig att sätta sina egna gränser själv. Så det inte bara blir döljande av symptom som kommer tillbaka så fort ingen håller koll på henne. Men det är väl sådant BUP ska stödja med att ge henne egna verktyg?

Med så många olika tvång har hon nog en läggning som gör att alltid kommer ha risk att lägga till nya saker i framtiden och vara sårbar så fort hon hamnar i stress under livets gång. Så viktigt att också se det som att hjälpa henne för att klara den utmaningen på lång sikt och på egen hand.

Vi var iväg på möte igår och diskuterade precis kring detta ämne, för jag har också samma känsla att det inte blir bra om jag styr allt, hon måste ju kunna sätta sina egna gränser. Men vi kom fram till att i ett första skede så blir det jag som får sätta upp väldigt strikta ramar, för att över tid fasa över så att hon får fatta sina egna beslut. Det gör hon redan till viss del, men risken känner jag är att även om hon sätter upp egna gränser, så kan hon nog bli för noga med att följa sina egna gränser, så att hon inte kommer kunna bryta mot dem heller, på ett naturligt sätt. Att hitta balansen är nog det som kommer ta mest tid.
Vi har även pratat en hel del om vikten av att vara observant på att man inte ersätter ett tvång som vi lyckas bli av med, med ett annat. Vi har även pratat en hel del om den förhöjda risken att hamna i tvångsmässiga/kontrollerande tankar och handlingar, med tanke på den personlighet hon har. Hon är ju naturligt skötsam, noggrann och har höga krav på sig själv. Det i sig är ju en risk.

Känner att jag är väldigt glad över att jag tagit tag i detta så fort jag fick upp ögonen för att det handlar om tvång. Att vänta hade nog inte varit så bra. Vi har tydligen kommit väldigt långt på kort tid säger psykologen, även om det nog är lång väg kvar.

 

[Luff]

Du är en grym mamma.

 

[Miljon]

Att hitta balansen är nog det som kommer ta mest tid.

Du verkar vara en toppenförälder, så klok och förståndig och öppen! Och just det här jag citerade är SÅ himla viktigt och bra att du förstår så tidigt!

Jag har inte barn, men har själv varit ett barn/ungdom med diverse tvångsmässiga handlingar samt även ätstörning, som på sätt och vis är lite samma sak. Även haft vänner med liknande problematik som gett sig olika uttryck.
Det som är gemensamt för både mig och mina vänner, i alla de här lägena, är att själva brytandet inte är så svårt. Att t.ex. sluta tvätta händerna fem gånger när någon bestämde det var inte så svårt. Jobbigt och ångestfyllt, men inte SVÅRT. Eller att äta enligt matschema när dietisten följde upp varje vecka. Inte heller SVÅRT.

Det är sen, efter den akuta fasen, när problematiken är bruten, som det riktigt svåra arbetet börjar. Hur mycket handtvätt är lagom mycket? Hur lång tid är det rimligt att det tar att göra sig iordning på morgonen? Är det okej att torka sig en extra gång efter toabesök fast papperet är helt rent? Får man hoppa över mellis om man inte är hungrig? Gör det något om jag följer impulsen och kollar en extra gång att alla hästar fått kvällsmat och alla boxdörrar är stängda, fast jag vet att jag kollade det i samband med fodring? Och så vidare. DET har varit det allra svåraste, när föräldrar/vänner/läkare/psykolog/dietist backat och man ska börja ta ansvar själv och normalisera det hela.

Jag tror det är jättebra att du vet det redan nu, då kommer det säkert gå jättebra för dig och dottern när ni redan är förberedda på det som komma skall (Och självklart behöver det inte bli såhär för alla, men det är min erfarenhet)

 

[anhe]

Du är en grym mamma.

Tack, det värmer, även om det inte så man känner sig de gånger det rinner över och man får ett utbrott på sina barn. Då skäms man istället

 

[EmmaBovary]

Tack, det värmer, även om det inte så man känner sig de gånger det rinner över och man får ett utbrott på sina barn. Då skäms man istället

Jag tycker också att du verkar vara en fantastisk mamma! Jag hade liknande tendenser som din dotter när jag var yngre, fast inte lika omfattande. Ingen kände egentligen till dem, och jag själv var inte direkt medveten om att man kunde göra något åt dem. Nu är jag 30 och har kvar dem, och de har varit mer omfattande i perioder, önskar att någon hade sett mina besvär när jag var yngre så man hade kunnat bryta problemen redan då, och haft enklare år framför sig. Önskar er all gott