Tjockistråden 3

[Ava22]

Vägde mig i lördags och fortsätter neråt, -22 kg.
Men nu kommer ju den jobbigaste mat-månaden, jul+ nyår+ min födelsedag.... Men det kommer gå bra, nu är ju träningen igång på allvar och jag tycker det är roligt igen Och det är OK med köttbullar och chokladpraliner, med måtta.

 

[ameo]

Jag är frustrerad. Så här kommer ett långt inlägg där jag vill få ur mig min frustraton.
Det har framkommit att jag har fettlever. Det är väl i och för sig inte jättekonstigt med tanke på att jag bär på många överskottskilon, men saken är den att mina leverprover har varit alldeles utmärkta ända till för typ ett år sedan, när jag gick igenom en tuff medicinsk behandling, då levervärdena sköt i höjden och sen dess har hoppat upp och ner. Jag går också just nu på en medicin som har stegring av leverenzymer och fettlever angiven som vanlig biverkning.
Jag har än så länge bara fått ett brevsvar från läkaren, där hans enda kommentar är att fettlever ökar risken för andra sjukdomar och att en livsstilsförändring måste göras.
Och ja, det är väl bra om man åtgärdar den där nedrans fettlevern.
Men, jag tycker nog att han drar sin slutsats alldeles för snabbt. Det är en läkare som är helt ny för mig, som inte har satt sig in i hur det sett ut innan. Jag får liksom känslan av att han tänker "här har vi en tjock tant som bara försöker komma med undanflykter för att inte behöva åtgärda sina bedrövliga livsstilsvanor".
Grejen är att det finns flera orsaker till att jag ser ut som en boll på ben. Ingen av dessa orsaker är överätning. Jag kan inte ens med bästa vilja i världen anse att jag har någon ätstörning eller problematisk inställning till mat.
Jag hade kunnat äta bättre mat (har problem med att jag varken har ork eller lust att laga bra mat varje dag, men det är dock inte likställt med att jag äter skräpmat varje dag). Det är ju inte mer än ett par veckor sen jag skrev:

Och jag önskar fortfarande att jag kunde anlita en kock som gör matlådor åt mig. För jag onser alltmer att det vore en stor del av lösningen i just mitt fall...

Jag har ingen stor avvikelse i vad jag äter och dricker. Jag äter nog ungefär som folk i allmänhet. Jag har i snitt lagt på mig ett kilo om året sen tonåren och det har ju liksom tickat på. Jag har alltid haft svårt för att dricka vatten (svårt att svälja när det inte smakar något, kan inte dricka mig otörstig på vatten utan att må dåligt) och har under många år istället druckit saft, läsk och energidrycker istället. Och jag tror att det är en stor del av mitt svaret på frågan varför. Jag dricker fortfarande energidrycker i perioder, när jag känner att jag har svårt för att orka med vardagen. Men jag jobbar på att undvika dem så gott det går - och just nu går det ganska bra.
Min kroppsform är i stort sett lik den bild som fanns i föreläsningsmaterialet gällande biverkningar efter kortisonbehandling i den kurs jag läste tidigare i höst. Och ja, jag har gått på kortison i perioder, dels lågdos i långa perioder för några år sedan och dels i betydligt högre doser men kortare perioder förra vintern, i samband med nämnda medicinska behandling.

Förra vintern fick jag, som sagt, tuff läkemedelsbehandling som tog mycket av min ork. Det i kombination med att man skulle hålla sig hemma pga pandemin och att jag läste en utbildning på distans gjorde att jag tillbringade en stor del av min tid sittande vid datorn. Jag gillar annars att röra på mig, men kroppsliga besvär gör att jag måste sålla hårt bland motionsformerna. Promenader fungerar väldigt dåligt eftersom jag inte vill riskera att "bli stående" ett par km hemifrån pga att kroppen sagt upp sig och inte orkar ta sig hem igen. Vattengympa/bassängträning är det bästa för mig, men bassängerna har ju varit stängda pga pandemin. Ridning är bra för mig, men sjuk eller långtidsskadad häst har gjort att det inte blivit mycket av den varan.
Jag hade planerat att hitta ett gym som passar mig lagom till pandemin bröt ut. Det sket sig där...
Jag har alltid hellre tagit trapporna än att ta hissen där det är möjligt/rimligt.
Och, yrket jag nu utbildar mig till, innebär ett jobb där man står och går mest hela dagarna. Så vardagsmotion får jag en hel del av numera. (gör praktik och jobbar extra i en salig blandning)
(och nästa vecka ska jag få börja gå på bassängträning igen, via sjukgymnasten! )

Jag behövde nog mest bara gnälla av mig litegrann för att kunna ladda för att upplysa läkaren om att man måste se till mer än det som ögonen ser för stunden och vad det senaste provsvaret visade. Att man faktiskt måste se till helheten också, inte enbart kroppsform eller BMI. Att man kan se till personens historik innan man börjar tjata om livsstilsförändringar - han hade verkligen inte behövt skriva det i sitt brevsvar utan hade kunnat spara på det tills vi träffas nästa gång och har hunnit prata om saken.
(Dessutom har fanskapet skrivit i journalanteckningen att jag har "alcoholic fatty liver disease" och det gör mig ännu mer irriterad, för jag dricker nästan ingen alkohol alls! Jag dricker mindre än en (33 cl, 4,5%) cider i månaden! (Har fortfarande kvar av de 5-6 st jag köpte inför midsommar...)
Och för övrigt vet jag inte hur mycket förtroende jag har för läkaren som utförde UL-undersökningen av min lever. Jag blev remitterad till en oerhört sunkig liten privat klinik där enbart den läkaren verkade jobba. Inrymt i en liten flygelbyggnad på en större gård, där det nog inte renoverats alls de senaste 50 åren och det luktade skunk eller kattpiss eller nåt i undersökningsrummet. Och det var ännu värre att Den läkaren, som enbart skulle ULa min lever, började ge mig bantningsråd. Han har fan inte med det att göra! GAAAH!
Det är bara så himla frustrerande att dels ha en åkomma som behöver åtgärdas och samtidigt vara irriterad på läkaren som ska hjälpa till med det.

För övrigt håller jag på att lyssna igenom Erik Hemmingssons bok "Slutbantat" nu. Den är bra. Och, som sagt, jag är fortfarande säker på att jag inte har den problematiska inställningen till mat och ätande som ofta beskrivs i samband med övervikt. Jag känner liksom inte igen mig i de historier som berättas med sådan bakgrund.

 

[SiZo]

Jag är frustrerad. Så här kommer ett långt inlägg där jag vill få ur mig min frustraton.
Det har framkommit att jag har fettlever. Det är väl i och för sig inte jättekonstigt med tanke på att jag bär på många överskottskilon, men saken är den att mina leverprover har varit alldeles utmärkta ända till för typ ett år sedan, när jag gick igenom en tuff medicinsk behandling, då levervärdena sköt i höjden och sen dess har hoppat upp och ner. Jag går också just nu på en medicin som har stegring av leverenzymer och fettlever angiven som vanlig biverkning.
Jag har än så länge bara fått ett brevsvar från läkaren, där hans enda kommentar är att fettlever ökar risken för andra sjukdomar och att en livsstilsförändring måste göras.
Och ja, det är väl bra om man åtgärdar den där nedrans fettlevern.
Men, jag tycker nog att han drar sin slutsats alldeles för snabbt. Det är en läkare som är helt ny för mig, som inte har satt sig in i hur det sett ut innan. Jag får liksom känslan av att han tänker "här har vi en tjock tant som bara försöker komma med undanflykter för att inte behöva åtgärda sina bedrövliga livsstilsvanor".
Grejen är att det finns flera orsaker till att jag ser ut som en boll på ben. Ingen av dessa orsaker är överätning. Jag kan inte ens med bästa vilja i världen anse att jag har någon ätstörning eller problematisk inställning till mat.
Jag hade kunnat äta bättre mat (har problem med att jag varken har ork eller lust att laga bra mat varje dag, men det är dock inte likställt med att jag äter skräpmat varje dag). Det är ju inte mer än ett par veckor sen jag skrev:

Jag har ingen stor avvikelse i vad jag äter och dricker. Jag äter nog ungefär som folk i allmänhet. Jag har i snitt lagt på mig ett kilo om året sen tonåren och det har ju liksom tickat på. Jag har alltid haft svårt för att dricka vatten (svårt att svälja när det inte smakar något, kan inte dricka mig otörstig på vatten utan att må dåligt) och har under många år istället druckit saft, läsk och energidrycker istället. Och jag tror att det är en stor del av mitt svaret på frågan varför. Jag dricker fortfarande energidrycker i perioder, när jag känner att jag har svårt för att orka med vardagen. Men jag jobbar på att undvika dem så gott det går - och just nu går det ganska bra.
Min kroppsform är i stort sett lik den bild som fanns i föreläsningsmaterialet gällande biverkningar efter kortisonbehandling i den kurs jag läste tidigare i höst. Och ja, jag har gått på kortison i perioder, dels lågdos i långa perioder för några år sedan och dels i betydligt högre doser men kortare perioder förra vintern, i samband med nämnda medicinska behandling.
Visa bifogad fil 80782
Förra vintern fick jag, som sagt, tuff läkemedelsbehandling som tog mycket av min ork. Det i kombination med att man skulle hålla sig hemma pga pandemin och att jag läste en utbildning på distans gjorde att jag tillbringade en stor del av min tid sittande vid datorn. Jag gillar annars att röra på mig, men kroppsliga besvär gör att jag måste sålla hårt bland motionsformerna. Promenader fungerar väldigt dåligt eftersom jag inte vill riskera att "bli stående" ett par km hemifrån pga att kroppen sagt upp sig och inte orkar ta sig hem igen. Vattengympa/bassängträning är det bästa för mig, men bassängerna har ju varit stängda pga pandemin. Ridning är bra för mig, men sjuk eller långtidsskadad häst har gjort att det inte blivit mycket av den varan.
Jag hade planerat att hitta ett gym som passar mig lagom till pandemin bröt ut. Det sket sig där...
Jag har alltid hellre tagit trapporna än att ta hissen där det är möjligt/rimligt.
Och, yrket jag nu utbildar mig till, innebär ett jobb där man står och går mest hela dagarna. Så vardagsmotion får jag en hel del av numera. (gör praktik och jobbar extra i en salig blandning)
(och nästa vecka ska jag få börja gå på bassängträning igen, via sjukgymnasten! )

Jag behövde nog mest bara gnälla av mig litegrann för att kunna ladda för att upplysa läkaren om att man måste se till mer än det som ögonen ser för stunden och vad det senaste provsvaret visade. Att man faktiskt måste se till helheten också, inte enbart kroppsform eller BMI. Att man kan se till personens historik innan man börjar tjata om livsstilsförändringar - han hade verkligen inte behövt skriva det i sitt brevsvar utan hade kunnat spara på det tills vi träffas nästa gång och har hunnit prata om saken.
(Dessutom har fanskapet skrivit i journalanteckningen att jag har "alcoholic fatty liver disease" och det gör mig ännu mer irriterad, för jag dricker nästan ingen alkohol alls! Jag dricker mindre än en (33 cl, 4,5%) cider i månaden! (Har fortfarande kvar av de 5-6 st jag köpte inför midsommar...)
Och för övrigt vet jag inte hur mycket förtroende jag har för läkaren som utförde UL-undersökningen av min lever. Jag blev remitterad till en oerhört sunkig liten privat klinik där enbart den läkaren verkade jobba. Inrymt i en liten flygelbyggnad på en större gård, där det nog inte renoverats alls de senaste 50 åren och det luktade skunk eller kattpiss eller nåt i undersökningsrummet. Och det var ännu värre att Den läkaren, som enbart skulle ULa min lever, började ge mig bantningsråd. Han har fan inte med det att göra! GAAAH!
Det är bara så himla frustrerande att dels ha en åkomma som behöver åtgärdas och samtidigt vara irriterad på läkaren som ska hjälpa till med det.

För övrigt håller jag på att lyssna igenom Erik Hemmingssons bok "Slutbantat" nu. Den är bra. Och, som sagt, jag är fortfarande säker på att jag inte har den problematiska inställningen till mat och ätande som ofta beskrivs i samband med övervikt. Jag känner liksom inte igen mig i de historier som berättas med sådan bakgrund.

Jag har inget vettigt att skriva egentligen. Men jag ville ändå visa mitt stöd och tala om att vi är många som sitter i den sitsen du gör. Vi går upp i vikt av luft verkar det nästan som, och det utan att ha fel på sköldkörteln eller liknande.

Jag håller tummarna för att läkaren är mer flexibel när ni träffas. Kanske kan en matdagbok där du noterar allt kan hjälpa? Mer för läkarens skull än din egen tänker jag.


Kl
Jag har haft en tuff vecka. Igår var jag så otroligt hungrig att fasta gick inte! Och jag bestämde mig för att nä, mår jag så så är det bättre att äta och ta tag i fastedagen nästa fastedag. Och så åt jag precis som jag ville. Vikten står tvärstill, men jag ska ha mens när som helst så kanske kanske går jag ner några hekto när den kommer? Håller tummarna!

 

[SiZo]

Idag ställde jag mig på vågen med framgång igen! 71,3. Skönt att det äntligen hände något, om än så lite. Så två kilo ner på 1,5 månad av kämpande. Det är tydligt att detta inte kommer gå enkelt! Framförallt inte som vi närmar oss jul och nyår som känns som den svåraste tiden. Men det är bara att kämpa på.

Och mitt i allt så har vågen fått frispel. Häromdagen när jag ställde mig på den så sa den 65 kilo, och det är ju rätt uppenbart att jag inte väger så lite. Provade igen och då fick den en mer rimlig siffra. Samma idag, först 67, sedan 71,3. Så kanske måste jag inhandla en ny våg..

 

[Ava22]

Hur går det för er?
Vägde in mig i lördags på ca 87 kg Så ca 27 kg ner sen start Det är fortfarande en bit kvar, det går mestadels bra iaf. Alla dagar kan inte vara bra dagar och nu kommer julen. Men jag ska försöka hålla mig till måtta även om det är svårt!

 

[SiZo]

Hur går det för er?
Vägde in mig i lördags på ca 87 kg Så ca 27 kg ner sen start Det är fortfarande en bit kvar, det går mestadels bra iaf. Alla dagar kan inte vara bra dagar och nu kommer julen. Men jag ska försöka hålla mig till måtta även om det är svårt!

Långsamt och segt!
Hamnade på 71,0 och åt lite pepparkakor igår... så upp till 71,5 direkt igen. Jaja.

 

[SiZo]

7/11 73,5
18/11 72,1
11/12 71,3
17/1 70,3

Det går inte så fort det här. Jag hade hoppats på att ligga på 65 kg i juni men i den här takten så kan jag nog glömma det. Kämpar som attan för att komma under 70 strecket, men det är envist.

Och det trots att jag äter otroligt lite. Skippar frukost (om jag inte vaknar ashungrig) äter en mycket lätt lunch på assiett, och likadant vid middagen. Gissar att jag ligger på 800-1200 kalorier/dag ungefär. Mindre vissa dagar. Men men. Det är bara att kämpa på.

 

[lizzie]

Jag lyckades gå ner 15 kg förra våren med hjälp av Modifast. Började en ny omgång i början av september - peppad som bara den och mår bra på dieten. Vad händer! Den 15/9 drabbas jag av diskbråck - smärtan från helvetet och kunde inte ens ta mig ner till undervåningen på en vecka. Det tog ett tag innan vårdcentralsläkaren fattade att jag behövde annan smärtlindring än Alvedon och Naproxen . Med hjälp av morfin kunde jag i alla fall börja släpa mig runt på kryckor - dock under fortfarande kraftiga smärtor.

Nu har det gått 4 månader och jag börjar äntligen bli smärtfri och klarar mig med en krycka. Dock har jag gått upp de där 15 kilona under tiden som jag varit sjuk. Nu har jag äntligen fått tag på en motionscykel och det funkar för kroppen att trampa på den. Min fysisk har gått ner ordentligt så det kommer ta ett tag innan jag är på banan igen. Dock har jag så sakteliga börjat lägga om kosten. Nu när helgerna är överstökade finns det inte en smula onyttigt i huset

Totalt har jag 40 kg övervikt, men så långt orkar jag inte tänka i nuläget. Jag tar 10 kg i taget. Första målet nu är att väga 2-siffrigt

/Lizzie

 

[Dentaku]

En uppdatering från mig också.

Jag har dragit igång igen efter ett planerat uppehåll över jul och nyår. Det höll i sig en vecka längre än jag tänkt eftersom min man var ledig och det är trevligt att äta god mat då, men jag tar inte så hårt på det.

Annars har det gått förvånansvärt bra att hålla mig till måltidsersättningar 5 dagar i veckan! Jag har minskat 4 cm runt midjan och ett par cm runt höfterna enligt måttbandet. Senast jag mätte var ett par veckor innan jul och jag ligger kvar där nu.

Jag äter mer färdiga ersättningar än tidigare. Visserligen dyrare, men mycket godare än de flesta pulver och snabbare att hugga åt mig när jag glömt/struntat i att äta och måste få i mig något på stört.

 

[Dentaku]

...postade för snabbt...

 

[Dentaku]

Betyg på måltidsersättningar - Pulver
(baserade på smak/ätlighet efter vissa modifikationer)

• Allevo Soup Potato & Leek
  Värm fryst, hackad spenat med lite vatten, blanda i det här pulvret med ett par dl vatten till och smaksätt med en skvätt kycklingfond, lite salt och peppar. Efter ett par minuter i mikron blir resultat skitgod spenatsoppa utan minsta spår i smaken av ersättning.

• Allevo Smoothie Strawberry & Blueberry
  Mixad tillsammans med Garants frysta smoothiemix med jordgubb, banan & blåbär är den inte alls dum. Krävs dock(som med alla pulver) maximal vattenmängd för att slippa den obehagliga strävheten i konsistensen.
• Modifast Vanilla
  Som ovan, men brukar använda smoothiemixen med ananas, papaya & mango.

• Allevo Oatmeal Apple & Cinnamon
  Jag gillar verkligen gröt, så jag blev jätteglad när jag såg att det fanns måltidsersättning i den formen. Besvikelsen var som en spark i magen när jag tillagade skiten och det både såg ut och smakade som en teletubby-spya. Sött, slemmigt och vämjeligt. Blir ok enbart om man tillagar den med en dl havregryn och sedan hivar på massor med kanel och ett helt rivet äpple. Då smakar det som gröt med en hint av teletubby-spya.

• Allevo Oatmeal Coconut & Cardamom
  Som ovan, bara äckligare.
  
  
• Modifast Chocolate/Allevo Shake Chocolate
  Lite olika i smaken men är lika hopplösa båda två. Smaksatt med kaffe eller banan går det att få ner, men mer än så är det inte. Folk som påstår att detta smakar milkshake gör det troligen under dödshot.

• Allevo Soup Chicken & Noodle
  Det här är döden. Försök med blomkålsris, allehanda grönsaker samt naturligtvis frikostiga mängder curry och andra kryddor slutar alla på samma sätt. Jag lyckas som mest äta halva portionen och har sedan tappat all livslust, för att inte tala om aptit. Om jag inte lyckas komma på något sätt att få den här skiten ätbar får jag väl spara den tills när kriget kommer. Inte till mig själv, utan till eventuella krigsfångar. Riskerar dock att vara ett brott mot Genèvekonventionen.

 

[Ava22]

Jag har inte vägt mig på ett tag, jag har motionerat men ätit lite mer Känns som att omfången blir mindre dock, men står hyffsat stilla på vågen. Tänkte väga mig på lördag och jag hoppas att jag är nere på -30. Men men, vi får se!

 

[Petronilla]

Hej på er
Jag har haft covid och inte orkat med nått. Men kläderna sitter som dom ska vilket betyder att jag inte gått upp utan har hittat min plattå.

 

[SiZo]

7/11 73,5
18/11 72,1
11/12 71,3
17/1 70,3
28/1 69,4

Äntligen bytt förstasiffra! Fy fasen så nice!! Var uppe på 71,6 mellan 17 och 28, men det vägrar jag skriva upp

Kanske klarar jag 65 målet till sommaren!

 

[ameo]

Jag är frustrerad. Så här kommer ett långt inlägg där jag vill få ur mig min frustraton.
Det har framkommit att jag har fettlever. Det är väl i och för sig inte jättekonstigt med tanke på att jag bär på många överskottskilon, men saken är den att mina leverprover har varit alldeles utmärkta ända till för typ ett år sedan, när jag gick igenom en tuff medicinsk behandling, då levervärdena sköt i höjden och sen dess har hoppat upp och ner. Jag går också just nu på en medicin som har stegring av leverenzymer och fettlever angiven som vanlig biverkning.
Jag har än så länge bara fått ett brevsvar från läkaren, där hans enda kommentar är att fettlever ökar risken för andra sjukdomar och att en livsstilsförändring måste göras.
Och ja, det är väl bra om man åtgärdar den där nedrans fettlevern.
Men, jag tycker nog att han drar sin slutsats alldeles för snabbt. Det är en läkare som är helt ny för mig, som inte har satt sig in i hur det sett ut innan. Jag får liksom känslan av att han tänker "här har vi en tjock tant som bara försöker komma med undanflykter för att inte behöva åtgärda sina bedrövliga livsstilsvanor".
Grejen är att det finns flera orsaker till att jag ser ut som en boll på ben. Ingen av dessa orsaker är överätning. Jag kan inte ens med bästa vilja i världen anse att jag har någon ätstörning eller problematisk inställning till mat.
Jag hade kunnat äta bättre mat (har problem med att jag varken har ork eller lust att laga bra mat varje dag, men det är dock inte likställt med att jag äter skräpmat varje dag). Det är ju inte mer än ett par veckor sen jag skrev:

Jag har ingen stor avvikelse i vad jag äter och dricker. Jag äter nog ungefär som folk i allmänhet. Jag har i snitt lagt på mig ett kilo om året sen tonåren och det har ju liksom tickat på. Jag har alltid haft svårt för att dricka vatten (svårt att svälja när det inte smakar något, kan inte dricka mig otörstig på vatten utan att må dåligt) och har under många år istället druckit saft, läsk och energidrycker istället. Och jag tror att det är en stor del av mitt svaret på frågan varför. Jag dricker fortfarande energidrycker i perioder, när jag känner att jag har svårt för att orka med vardagen. Men jag jobbar på att undvika dem så gott det går - och just nu går det ganska bra.
Min kroppsform är i stort sett lik den bild som fanns i föreläsningsmaterialet gällande biverkningar efter kortisonbehandling i den kurs jag läste tidigare i höst. Och ja, jag har gått på kortison i perioder, dels lågdos i långa perioder för några år sedan och dels i betydligt högre doser men kortare perioder förra vintern, i samband med nämnda medicinska behandling.
Visa bifogad fil 80782
Förra vintern fick jag, som sagt, tuff läkemedelsbehandling som tog mycket av min ork. Det i kombination med att man skulle hålla sig hemma pga pandemin och att jag läste en utbildning på distans gjorde att jag tillbringade en stor del av min tid sittande vid datorn. Jag gillar annars att röra på mig, men kroppsliga besvär gör att jag måste sålla hårt bland motionsformerna. Promenader fungerar väldigt dåligt eftersom jag inte vill riskera att "bli stående" ett par km hemifrån pga att kroppen sagt upp sig och inte orkar ta sig hem igen. Vattengympa/bassängträning är det bästa för mig, men bassängerna har ju varit stängda pga pandemin. Ridning är bra för mig, men sjuk eller långtidsskadad häst har gjort att det inte blivit mycket av den varan.
Jag hade planerat att hitta ett gym som passar mig lagom till pandemin bröt ut. Det sket sig där...
Jag har alltid hellre tagit trapporna än att ta hissen där det är möjligt/rimligt.
Och, yrket jag nu utbildar mig till, innebär ett jobb där man står och går mest hela dagarna. Så vardagsmotion får jag en hel del av numera. (gör praktik och jobbar extra i en salig blandning)
(och nästa vecka ska jag få börja gå på bassängträning igen, via sjukgymnasten! )

Jag behövde nog mest bara gnälla av mig litegrann för att kunna ladda för att upplysa läkaren om att man måste se till mer än det som ögonen ser för stunden och vad det senaste provsvaret visade. Att man faktiskt måste se till helheten också, inte enbart kroppsform eller BMI. Att man kan se till personens historik innan man börjar tjata om livsstilsförändringar - han hade verkligen inte behövt skriva det i sitt brevsvar utan hade kunnat spara på det tills vi träffas nästa gång och har hunnit prata om saken.
(Dessutom har fanskapet skrivit i journalanteckningen att jag har "alcoholic fatty liver disease" och det gör mig ännu mer irriterad, för jag dricker nästan ingen alkohol alls! Jag dricker mindre än en (33 cl, 4,5%) cider i månaden! (Har fortfarande kvar av de 5-6 st jag köpte inför midsommar...)
Och för övrigt vet jag inte hur mycket förtroende jag har för läkaren som utförde UL-undersökningen av min lever. Jag blev remitterad till en oerhört sunkig liten privat klinik där enbart den läkaren verkade jobba. Inrymt i en liten flygelbyggnad på en större gård, där det nog inte renoverats alls de senaste 50 åren och det luktade skunk eller kattpiss eller nåt i undersökningsrummet. Och det var ännu värre att Den läkaren, som enbart skulle ULa min lever, började ge mig bantningsråd. Han har fan inte med det att göra! GAAAH!
Det är bara så himla frustrerande att dels ha en åkomma som behöver åtgärdas och samtidigt vara irriterad på läkaren som ska hjälpa till med det.

För övrigt håller jag på att lyssna igenom Erik Hemmingssons bok "Slutbantat" nu. Den är bra. Och, som sagt, jag är fortfarande säker på att jag inte har den problematiska inställningen till mat och ätande som ofta beskrivs i samband med övervikt. Jag känner liksom inte igen mig i de historier som berättas med sådan bakgrund.

Nu har jag varit på det uppföljande besöket efter ovanstående. Läkaren jag var hos då var en hyrläkare och jag fick gå till en annan läkare den här gången. Jag upplyste om det olämpliga i att göra som föregående läkare gjorde, just eftersom man måste se till helheten och inte bara de tre senast tagna proverna.
Nya prover togs och "tadaaa!", nu är alla värden utom ett tillbaka i normalläge. UTAN att jag gjort några livsstilsförändringar att tala om... Det enda värdet som är avvikande saknar betydelse när det bara är det som är förhöjt. Och det kan stegras av övervikt , antiinflammatoriska läkemedel (dagligen sedan 15 år) och vissa antibiotika (står just nu på bredspektrigt antibiotika pga borrelia)

Så, jag hade kanske inte så fel ändå. Nog för att jag väger åt helvete för mycket, men det verkar ju inte vara det som orsakat mina förhöjda levervärden. Antar att jag kanske bör kolla upp levern igen senare, för att se hur fettlever-tendensen ser ut. Men...

För övrigt njuter jag av att träna i bassängen 2 ggr/vecka nu och jobbar som vanligt med att äta så bra som möjligt utifrån mina förutsättningar.

 

[Ava22]

7/11 73,5
18/11 72,1
11/12 71,3
17/1 70,3
28/1 69,4

Äntligen bytt förstasiffra! Fy fasen så nice!! Var uppe på 71,6 mellan 17 och 28, men det vägrar jag skriva upp

Kanske klarar jag 65 målet till sommaren!

Och jag hoppas jag också byter förstasiffra snart! Vägde mig för en vecka sedan och var nere på runt 83 kg, minns inte exakt. Men jag hoppas på en 7:a först inom en månad.

Sen har jag funderat på vad som blir bra att stanna vid. Om jag ska gå på BMI är 74 kg precis under gränsen övervikt och då blir jag normalviktigt enligt BMI. Men så vill jag inte fästa för mycket vid den skalan. Kanske att jag försöker komma ner dit och ser hur det känns i knän, kropp och knopp. Jag har ju musklat på mig också.

 

[SiZo]

Och jag hoppas jag också byter förstasiffra snart! Vägde mig för en vecka sedan och var nere på runt 83 kg, minns inte exakt. Men jag hoppas på en 7:a först inom en månad.

Sen har jag funderat på vad som blir bra att stanna vid. Om jag ska gå på BMI är 74 kg precis under gränsen övervikt och då blir jag normalviktigt enligt BMI. Men så vill jag inte fästa för mycket vid den skalan. Kanske att jag försöker komma ner dit och ser hur det känns i knän, kropp och knopp. Jag har ju musklat på mig också.

Jag har samma fundering. BMI gränsen för mig är på 65. Och eftersom jag fick en smärre chock efter ett läkarbesök där det under allmänt intryck stod "överviktig" så vore det nice att kunna trycka upp i ansiktet på dem att det är jag MINSANN inte! (Även om det helt klart var en korrekt bedömning vid tillfället).

Helst skulle jag vilja tillbaka till min glans dagar när jag låg runt 55-57, men det känns orealistiskt att jag skulle kunna komma tillbaka dit. Jag är äldre och det blir svårare. Men 59 vore trevligt ändå tycker jag. Men vi får se.

 

[Raderad medlem 68338]

Jag hoppar in här.
Har senaste veckorna ätit antiinflammatorisk kost av hälsoskäl. Kör inte hardcore men tagit bort allt gluten, dragit ner på mejeriprodukter och klippt allt snask Känner mig klart piggare!
Försöker överslagsräkna kalorier men kommer övergå till att räkna mer nitisk om kostomläggningen inte ger resultat viktmässigt.

Har också fått behandling för min sköldkörtel (Hashiomodos) som troligen haft ett finger med i spelet till sista årets viktuppgång.
Behöver tappa 20 kg av rena hälsoskäl, jag hade gärna tappat 25 för att hamna på en vikt jag trivs med.

Tyvärr har jag under hösten ätit höga doser kortison vilket inte heller direkt gjort under för min vikt. Jag hoppas få trappa ner på kortisonet nu under våren

 

[AbsolutEnsam]

Hej på er! Jag är överviktig och tänkte hoppa in i den här tråden för pepp och för hålla koll på min vikt. jag började i okt -21 på 105 kg. Nu är jag nere på 98,4 i feb 2021. Vill ner till till 65kg i framtiden. Har ätit modifast pulver i perioder och minskat på cola o godis. Inte helt borta. Försöker räkna kalorier. äter grillad kyckling utan skinnet. Inget bröd eller pasta. Tycker jag står still nu tyvärr. Vad gör man för fel? Har köpt träningskläder o ska börja springa/jogga på löpbandet hemma.

 

[Happimess]

Hej på er! Jag är överviktig och tänkte hoppa in i den här tråden för pepp och för hålla koll på min vikt. jag började i okt -21 på 105 kg. Nu är jag nere på 98,4 i feb 2021. Vill ner till till 65kg i framtiden. Har ätit modifast pulver i perioder och minskat på cola o godis. Inte helt borta. Försöker räkna kalorier. äter grillad kyckling utan skinnet. Inget bröd eller pasta. Tycker jag står still nu tyvärr. Vad gör man för fel? Har köpt träningskläder o ska börja springa/jogga på löpbandet hemma.

Räknar du alla kalorier noggrant? Dvs, väger du livsmedlen (i otillagat/rå form, och räknar om efter tillagning) och använder pålitliga källor?

När jag började räkna kalorier första gången var det många saker som överraskade mig. Visst hade jag en förståelse för att jordnötssmör var kaloririkt men att en matsked stod för en femtedel av hela dagens "tillåtna" kaloriintag var liksom... en chock. För fem matskedar jordnötssmör blir ju ingen människa mätt på. Även hur stor skillnad det gör att byta ut vispgrädde mot milda 4 %, vanlig philadelphia mot light eller varför inte fullfet creme fraiche mot mini fraiche. Visst, det kanske inte är exakt lika gott, men till vardags duger det alldeles utmärkt.

För varje kaloriräknaromgång har jag blivit bättre och bättre på att först vad jag behöver äta för 1) äta god mat trots få kalorier 2) hålla mig mätt och nöjd och utan sockersug. Det vill säga, äta mycket av det proteinrika på tallriken (ex, kyckling), fylla ut med kaloribilliga livsmedel (man kan äta hur mycket grönsaker och ex morötter som helst) och vara väldigt, väldigt sparsam med såser, dressingar och framför allt fetter (typ nötter, smör, olja, avocado...)

Bröd och pasta är inga fiender. Det handlar om att äta med måtta. Brödet i sig är ofta inte boven utan smöret och pålägget är det som får det att dra iväg.

Jag är inne i en ny kaloriräknarperiod nu, jag väger precis varenda sak som jag stoppar i mig, och skriver upp allt i Lifesum. Visst, det tar några minuter varje dag och kan bli lite tjatigt ibland. Men det håller mig på banan, både uppåt och nedåt.