Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
@Anna - inte såld på svenska äpplen??
Själv är jag galen i dem och uppmanar maniskt mina barn att lukta på dem varje gång de får ett (känner ni vad underbart de doftar? De är släkt med rosorna, känner ni att det doftar ros?? Ser ni vilken vacker färg??) De bara jaja, suck.
@Anna - inte såld på svenska äpplen??
Själv är jag galen i dem och uppmanar maniskt mina barn att lukta på dem varje gång de får ett (känner ni vad underbart de doftar? De är släkt med rosorna, känner ni att det doftar ros?? Ser ni vilken vacker färg??) De bara jaja, suck.
Mina fem pence på Kina: jag var där i tre veckor och reste mest runt på landsbygden kring Xian, det var drygt tio år sedan. Gick ner 8 kg på de här veckorna pga att maten var så vidrig!! Det var broskigt kött och djurfötter- och näbbar. Jag åt bara ris och någon grön algblandning som de alltid hade som tillbehör. Två kvällar åt jag mig mätt; båda var i Beijing. Ena kvällen på dumplingsrestaurang och den andra kvällen åt jag Pekinganka. Frukosten minns jag inte ens så tvivlar på att det var något jag åt. Led mig igenom dessa veckor, men tror det mesta hade att göra med att det var väldigt fattig landsbygd.
Förresten, det här med att vara så där lite lagom fixerad vid mat, intresserad av mat och tänka på mat stor del av tiden. Något säger mig att jag i alla fall delvis är bland själsfränder i den här tråden i det avseendet.
Om ni hade någon närstående - partner eller vän - som ni åt tillsammans med relativt ofta och då vanligen under (tillfälligt) gemensamt hushåll - och den andra personen var helt ointresserad av mat. Om personen så gott som aldrig kommer på något hen är sugen på, aldrig går och tänker ut något gott och tidsödande att laga till helgen et cetera. Hur skulle ni då lägga upp det hela? Vem skulle laga maten, vem skulle projektleda maten?
Skulle ni tona ner era egna önskemål och liksom mötas på mitten med den andra personen? Eller skulle ni helt enkelt ta över hela matlagningen själva? Eller skulle ni försöka förmå den andra personen att bli mer inriktad på mat än hen spontant är?
Vilken av de här båda rollerna skulle ni uppfatta som den jobbiga?
Har någon lust att spåna med mig?
Ja, jag lagar normalt sett också hellre maten än äter trist mat. Och skulle det någon dag emellanåt kännas tvärtom, brukar det inte vara ett problem. Just trist mat är lätt att uppbringa, både genom att bihustrun - som detta så klart handlar om egentligen - lagar maten, eller genom att köpa något simpelt någonstans.Jag lagar maten helt enkelt. Annars skulle vi leva på pennepasta med tomatsås och vid fest lite parmesan. Min partner älskar god mat, men är ingen fena i köket direkt. Är inte särskilt drivande alls i vad vi äter, utan tycker (på riktigt) att allt är gott utom gröt... Ibland kräver jag hjälp med förslag eftersom jag tycker det kan vara svårt att känna gudomlig inspiration 7 dagar i veckan.
Min partner har jobbat mycket kvällar dessutom, vilket gjort det svårt att dela på matlagningen. Det ska ändras, så vi kommer hjälpas åt mer. Jag räknar dock med att få projektleda en del, men kan leva med det i detta fall. Jag har ju inte diskat på 8-9 år... men kag lagar hellre maten än äter trist mat, jag tycker det är kul och avslappnande i vanliga fall.
Vad gör man med kycklingfärs?
Nu har jag hittat lämpliga ingredienser till att göra egna vietnamesiska vårrullar! @VLMF - är det du som är expert? Har du några tips till en novis? Tänker mig glasnudlar, räkor, avokado, salladslök. Ska det vara något mer grönt? Gurka?
Hur bär jag mig åt, förutom det uppenbara?
Ja, jag lagar normalt sett också hellre maten än äter trist mat. Och skulle det någon dag emellanåt kännas tvärtom, brukar det inte vara ett problem. Just trist mat är lätt att uppbringa, både genom att bihustrun - som detta så klart handlar om egentligen - lagar maten, eller genom att köpa något simpelt någonstans.
För mig är valet tveklöst under omständigheterna att jag tar projektledning och genomförande, och så tex slipper diska (eller slipper något annat). Jämfört med att rättvist turas om och så tvingas äta trist mat som dessutom lagats under ångest från bihustruns sida, vilket jag inte lyckas helt värja mig mot.
Bihustrun är inne på att klura ut en mer kreativ lösning, och är inte alls nöjd med rådande ordning - med sig själv, alltså - men jag hyser inget hopp.
Egentligen gäller samma mönster mellan mig och en av mina bästa kompisar, men vi äter ihop så pass sällan att det kan kvitta. Dessutom bjuder den kompisen nästan alltid mig när vi äter ute, som kompensation. Men även i det fallet är det hon som inte bidrar med matlagning som är obekväm med upplägget, medan jag ser rätt kallsinnigt och pragmatiskt på saken.