Det här med kolhydrater, eller bröd och pasta då, för att prata om kolhydrater i former som jag tycker om.
Jag är inte överviktig, men jag vill gärna bli av med 2-3 kilo efter semestern. Så är det varje år, och jag ökar då mängden grönsaker i maten och minskar något på just bröd och pasta. (Inte lchf, fortfarande inte särskilt mycket kött och inte mer fett än "normalt".)
Till frukost äter jag alltid smörgås, och det är inte ett alternativ att ändra på det.
Redan andra dagen enligt detta system, blir jag helt lycklig över mina frukostsmörgåsar, njuter verkligen av dem, tycker att bröd är om möjligt ännu godare än vanligt (det var
gott bröd, Stationsbageriet har öppnat igen för säsongen,
@Killaloe 
).
Och så igår blev det pasta på kvällen, inte mycket, men pasta. Och, genast! Idag var frukostmackorna goda som alltid, men inte så att jag blev så där småeuforisk, bara vanligt goda.
Alltså, det
är verkligen värt besväret att hålla igen på bröd och pasta om det lilla jag sedan äter kan få mig euforisk! (Eufori är inget jag normalt sett upplever dagligen annars.)
Fascinerande, tycker jag. Och inte alls som "sockermissbruk" och annat man hör talas om. Mina frukostsmörgåsar leder inte till frosseri, och jag älskar inte ens sötsaker.
Jag vet inte ens om det har med kolhydraterna i bröd och pasta att göra, eller om det bara är så enkelt att jag gillar bröd och pasta så pass mycket att hjärnans belöningssystem går igång ändå.
