Tilleliten

[Inte_Ung]

Sv: Tilleliten

Jag är full av beundran över att de stod ut, själv hade jag nog valt att bryta mot lagen.....Hemskt men sant...

För att du inte skulle stå ut då? Eller?

Men detta handlar inte om förädrarna och deras känslor, det handlar om barnet.
Du återkommer hela tiden till dig själv och föräldrarna.
Var är barnet i detta resonemang?

Om man är totalt fullpumpad med morfin, så har man det ganska så trevligt.

 

[havreflinga]

Sv: Tilleliten

Vilket liv erbjuden man barnet då? Den lilla tid det har om vägen till döden är kantad med plågor?

Det är inte vi människor (som redan lever här på jorden) som erbjuder nya individer ett liv! Det är jätteviktigt att komma ihåg, tycker jag, för annars tenderar man att se sig själv som gud.

Liv uppstår och bestämmer över sig självt. Det finns individer (djur, människor eller nån slags organism) som i mina ögon verkar ha bara motgångar, smärtor och besvikelser, men som ändå kämpar som f*n för att leva vidare. Och det finns individer (oftast människor?) som i mina ögon har massor av anledningar att leva vidare, men som ändå ger upp.

 

[havreflinga]

Sv: Tilleliten

själv hade jag nog valt att bryta mot lagen.....Hemskt men sant...

Jag är nyfiken på hur du hade gjort. Kvävning med kudde? Sluta ge mat? Kasta barnet i golvet? Hur hade du gjort?

 

[TomasN]

Sv: Tilleliten

Jag håller med dig. Föräldrarna gjorde att Tilles korta tid på jorden trots allt blev så bra som möjligt. Jag tycker inte heller vi skall leka Gud och avgöra vem som skall få leva och vem som inte skall få leva.

 

[Djurjouren]

Sv: Tilleliten

Den frågan är hemsk och för mig omlöjlig att besvara. Men tänkvärd....

 

[Djurjouren]

Sv: Tilleliten

Nej, man har det faktiskt inte så trevligt när det är riktigt jävligt även om mna är fullpumpad med morfin, morfinet hjälper bara när det gör ONT, inte när det är fullkomligt vidrigt, INGET hjälper då.....

Klart att det jag säger handlar om min åsikt, jag kan inet tala för nån annans åsikt, eller hur.
Var barnet är? Det lider, det är utorkat, det är i svält, utmattning intill döden, det har ohyggliga plågor...................

 

[tinna]

Sv: Tilleliten

och då skulle du göra vad??

 

[Inte_Ung]

Sv: Tilleliten

Det finns ju saker som man faktiskt får göra.
Man får söva en person som har olidliga smärtor och hålla den sövd.
Min granne hölls sövd i en vecka efter en kranskärlsoperation.
Detta då smärtorna skulle varit olidliga för honom annars.

Och om läkarna hade bedömt att Tille hade lidit till den graden, så hade de nog erbjudit nersövning.
Men nu så bedömdes det att han inte behövde det.
Läkare är MYCKET skickliga i att se om människor har ont och lider, samt att smärlindra det som behövs.

Sedan så är upplevelsen av smärta mycket en personlig och psykologisk fråga.
Det finns människor som lever med svåra smärtor, men ändå anser att de har livskvalitet.
Och de finns de som i princip går under av en sticka i fingret.

 

[Welsh]

Sv: Tilleliten

Tänkvärt är att ett barn som har ont brukar vara ledset och gråta. Tille låg och spanade på omgivningen. Låter inte som beskrivningen på ett barn som hade ohyggliga smärtor, inte för mig iallafall.

 

[Inte_Ung]

Sv: Tilleliten

Inte för mig heller.
Dessutom så protesterade han fortfande över sådant som han inte gillade.
Vi måste också ha i tanken att Svensk sjukvård är mycket bra på Hospice.
Vård i livets slutskede.

 

[indian-charlie]

Sv: Tilleliten

*knapplån*

Jag har inte skrivit i denna tråden men jag har däremot följt Tille och hans föräldrar på nätet.

Jag tycker att man har gjort allt som är möjligt för att ge honom ett värdigt slut, smärtlindringen har ju varit jättebra och vad jag kan förstå väldigt väl genomtänkt ( jag är med i det palliativa teamet som vi har på jobbet)
Men tanke på att han har varit klarvaken vissa stunder, följt med och visat intresse utan att visa att han har ont så har nog hans hjälp varit fullgod, det är väldigt svårt med morfin då det ibland faktiskt kan bidra till att döden kommer fortare. Det är på ett sätt skönt att ha någon "vaken" som visar smärta istället för att ha någon som är helt borta och som kanske ändå har ont. Är lite svårt att förklara vad jag menar men jag hoppas att ni förstår ändå.

Angående att han inte har fått i sig så mycket vätska så tycker inte jag att det är konstigare än hur man gör med andra döende, ibland sätter man dropp fast det bara är att förlänga lidandet, ibland så låter man bli och ser bara till att dom får fukta munnen osv.
Allt handlar om att ge den döende ett värdigt slut och det är som regel den iblandade sjukvården jätteduktig på. De palliativa teamen runt om i vårt land är duktiga på att lyssna på både döende och anhöriga.

Tack för att dom finns. ( både erfarenhet via arbetet och i mitt privata liv )

 

[Jadzia]

Sv: Tilleliten

Vi leker ju gud varje dag. Vad är skillnaden i detta fallet?

 

[Welsh]

Sv: Tilleliten

Tack för att dom finns. ( både erfarenhet via arbetet och i mitt privata liv )

Instämmer helt!
Nu har jag bara 4 pass kvar på nuvarande jobb med palliativ vård knuten till Asih enheten. Sen blir det IVA för min del.
Sverige har som många tidigare skrivit en mkt bra palliativ vård. Tyvärr så är det kötid på många platser men när man väl är inskriven så är man i trygga händer.

 

[Inte_Ung]

Sv: Tilleliten

Vi leker ju gud varje dag. Vad är skillnaden i detta fallet?

Vem lekar Gud och på vilket vis?
Jag leker då inte Gud och har inte heller för avsikt att göra det.
Min åsikt är att andra inte heller skall göra det.

Vi har ju som en del i den mänskliga kulturen att vörda liv.
Det är liksom inte tillåtet att döda andra människor.
Även om USA och Kina anser det.

 

[mimus]

Sv: Tilleliten

Kl

Jag har funderat en del på efterdyningarna i denna tråd.
Vad liv har för värde för oss.
På det inte_ung säger, att barn dör om de inte får kärlek.

Och på barn som ger upp....
Och på barn som inte gör det....

Då tänkte jag på en text jag läst på mitt jobb för många år sedan.
Om övergivna spädbarn i ett afrikanskt land.
Som blev lämnade för att i bästa fall växa upp på barnhemmet, men tyvärr dog de flesta, ofta i spädbanrsdöd, men även i koltåren.

Det var en vuxen som jobbade på varje avdelning, och barnen bodde i rum efter sina åldrar.
Barnen blev skötta, men inte omhändertagna och "omhuldade".
Vi vet ju hur det såg ut på de flesta barnhemmen.

Sedan började man notera att de barn som inne på spädbarnsavdelningen legat i sängen närmast dörren överlevde.

Det var inte av en slump, för det visade sig att när nattsköterskan gjort i ordning alla matflaskor till barnen och delat ut i sängarna så satte hon sig på en stol vid den sängen närmast dörrren, tog upp just det barnet i famnen och lät det äta sin flaska i hennes famn.

Det räckte för att överleva, tänk så lite.....


Via mitt jobb så möter jag barn som känslomässigt gett upp.
De går att "väcka" men kräver oerhört mycket närhet och värme.


Jag uppfattade det som att Tille INTE hade gett upp, hans liv hade ett värde, även för honom.

 

[Mitzi]

Sv: Tilleliten

Det du skriver är helt sant. Tänk så simpelt men ändå så svårt för vissa att förstå. I vår "evulotionistiska" värld tenderar vi att bara se en varelses fysiska behov för överlevnad. Men de psykiska är minst lika viktiga för överlevnad.
Studier på fenomenet du beskriver finns gjorda på djur (ffa apor) och kan bara bekräfta att psykisk stimulans är livsnödvändig för överlevnad.

 

[fjolltroll]

Sv: Tilleliten

Tille har fått en egen sång.

http://www.myspace.com/camillagervide

 

[norrland65]

Sv: Tilleliten

Tille har gått bort. Jag har just sett dokumentären om hans liv.

Så starka föräldrar. De beskriver så starkt deras känslor genom Tilles liv. Detta stackars lilla barn kunde inte ha kommit till en bättre familj.

Kom ihåg Tilles fond. Hjälp barn som kommer att födas med samma genetiska defekt!

Norrland

 

[Turnar0und]

Sv: Tilleliten

Såg också dokumentären, så fin!

 

[Raeman]

Sv: Tilleliten

Jag har också tittat med tårar rinnande. Vilka fina föräldrar han hade!!! Försökte komma in på Familjeliv men det gick inte. Det är väl överbelastat kan jag tro...