Jag tänker kastrera min hund så att han ska fortsätta vara en välmående vovve. Jag ska inte avla, det är mycket tikar i området, varför ska han behöva gå och känna en drift som han garanterat aldrig kommer få utlopp för? Ser inte jag som snällt på något vis. Plus det faktum att han faktiskt kan leka och umgås med alla hundar oavsett kön utan problem.
Den driften går ju inte att avla bort, isåfall får man ju avla för husdjur som är såpass defekta att dom föds sterila så att säga. Känns inte sunt alls.
Sen vad jag läser överallt vad veterinärer osv säger och dom kliniker jag pratat med så finns det ju enbart nästan positiva åsikter om det. Det enda negativa som veterinärerna säger är just det med narkosen, att unghundar klarar den sämre. Det är ju alltid en risk. Eller varför är veterinärer så positiva till det om det inte är bra för hunden? Min förra kastrerade hanhund var väldigt aktiv och pigg och hade inte problem med hullet. Klart man måste tänka på lite mera vad man stoppar i hunden men det är ju inget större problem tycker jag.
Jag har sällan hört någon som kastrerar för att det ska vara lättare att ha hunden rent motionsmässigt eller så.
