Tik eller hane?

Tik för mig. Gillar helt enkelt tikar bättre. Min erfarenhet är att tikar oftast är mer gosiga och lugna. Hanar brukar ha en tendens att vara ganska helvilda och självständiga :wtf: (Jag kanske vinklar det här en aning åt tikarnas fördel..:p)
 
Och angående diskussionen kastrering så är det ju jättestor skillnad på hur vi håller häst respektive hund och katt.
Hingstar kan ju omöjligt gå i en flock med hingstar och ston på ett bra sätt. Hingstflock respektive stoflock känns också väldigt skadebenäget om de kan se och känna lukten av varandra vid brunst... Det är ju inte riktigt naturliga flockkonstellationer.

Hundar däremot, de lever i löst sammansatta grupper och många hanar funkar alldeles utmärkt tillsammans utan att slåss över tikar som löper, det måste vara extremt ovanligt med samma för häst?
Inom hund anser jag även att kastrering kan gömma problem med könsbunden aggression, överdriven könsdrift, problem med löp osv. Då känns det som att det är fritt fram att avla på djur som har problem för avkommorna kan ändå kastreras och då är det inte ett problem längre...

Jag anser istället att man ska rikta aveln mot djur med sund könsdrift och hälsa och de som kastreras pga hälsa, lynne eller annat bör det skrivas in varför i skk så man ser vart aveln leder.

Hundar kan väl dessutom få en hel del problem med både mentalitet och hälsa pga kastrering. Ökade rädslor, sämre päls, andra hundar känner inte igen vilket kön de har, inkontinens osv

Katter vistas ju ofta ute utan uppsyn och då bör de ju absolut kastreras. Vet faktiskt inte om några hälsorisker med att kastrera häst och katt?

Skulle snarare tro att det handlar om en kultur av att här i Sverige har vi inte kastrerat hanhundar, medan för häst och katt gör vi ofta det per automatik. Rent logisk kan man ju föra samma resonemang för hingstar, "fritt fram att avla fram hingstar som är aggressiva och inte fungerar i flock, för de kan alltid kastreras. Ska vi inte sikta på sund könsdrift?"
Hundar kan få problem med kastrering, likväl som det finns hälsofördelar. Jag har svårt att tro att det är unikt för arten hund, men det tydliggörs i och med att att kastrering blir ett mer övervägt val där man väger fördelar mot nackdelar noga först.
 
Tillbaka till ämnet så tycker jag rasen avgör lite grann. Större bruksraser som t.ex. schäfer och malle hade jag valt tik alla gånger. De är smidigare och lite mindre "massa" att hantera, gillar inte alltför tunga och grova hundar. Mindre raser kan jag tänka mig både hane och tik, det finns fördelar och nackdelar med båda.
 
Men tänker du som om hingstar också?
Jag tänker att om en kastrering gör hunden eller hästen mer lätthanterlig, och gör umgänget mindre besvärligt för ägaren, så kan det väl vara en en rätt adekvat anledning ändå, om än inte livsnödvändig?
Därmed inte sagt att kastrering löser alla ev. problem med uppfostran etc.
(Sen är ju hanhundskastrering är ganska lätt ingrepp, och inte att jämföra med en tiks kastrering som ju innebär öppnande av buken)

Jag tycker personligen inte att man kan göra en rak jämförelse mellan hingstar och hanhundar. Hundar lever med oss på ett helt annat sätt än hästar gör, de är avlade i hundratusentals år för att vara följsamma och träningsbara på ett helt annat sätt än vad hästar är. Jag tror att det är lättare att forma en hund med stark könsdrift (om vi tar det som ett exempel)att bete sig på ett visst sätt än vad det är att forma en hingst med stark könsdrifts beteende.

Och som jag skrev i ett annat svar, så vågar jag säga att i mångt och mycket är hanhundars (om vi nu ska prata generellt om ett kön) problembeteenden mer ett uttryck och en konsekvens av felaktig/opassande träning/uppfostran, ofta genom att någon köpt en hundras utan att riktigt vara beredd på hurdan och hur mycket fostran och träning den behöver. Såna problem kommer man ofta inte tillrätta med genom en kastrering om man inte utöver det ändrar om sin träning/hur man håller hunden, så även i såna fall borde kastrering vara en sista utväg EFTER att man lagt om sin träning, inte ett förstahandsval när man vill komma tillrätta med sånt man tycker är svårt (problem) med hunden.

Sen är det ju givetvis inte BARA ett träningsproblem om man har en gravt hormonpåverkade hund utan kan även ett avelsproblem, som ex @linnsan var inne på. Avlas det fram SÅ många hundar som ägare känner att de "måste" kastreras för att de är ohanterliga, så är ju aveln inne på helt fel väg. Uppfödare behöver tänka en gång till när de funderar på att sätta ex den översexuelle/överaggressive hanen eller den extremt hormonpåverkade tiken som mår dåligt både före, under och efter sitt löp, i avel.

Sammanfattningsvis, jag är inte emot kastrering rakt av, bara kastrering som ett givet förstahandsval på ett problem som hade kunnat lösas på annat sätt, eller slentriankastreringar i förebyggande syfte.
 
Att det finns en storleksskillnad tror jag ingen tvivlar på.
Likväl kan målet vara desamma, att förenkla häst (hingst) resp. (han)hund-ägandet.
Jag pratar om skilnad i hantering. 600 kg som är svårhanterligt ser jag som livsfarligt men att skylla på svårhanterlig hund...nä. Då får man jobba på problemet. Kastrering är allt annat än en quick fix. Mår hunden däremot dåligt pga hormoner är det en annan sak.
 
Nu var detta ju inte riktat mot mig men.. Eftersom jag håller med hemlig.. :)

Jag ska inte säga 100% nej. Men vad är "besvärligt för ägaren" egentligen? Skulle det vara rätt att kastrera om det eliminerade/minskade en hunds fysiska aktivitetsbehov tex? Vilka sorters beteenden är det som syftas på med det är väl frågan.. Jag tycker väl att man ska undersöka andra åtgärder innan man opererar, helt enkelt.

Vad jag har märkt så har det väl en del att göra med att hanhundar som inte blivit kastrerade är svårare att få hjälp med. Finns tex inget hunddagis i närheten av oss som tar emot hanar om de inte är kastrerade. Tycker du att denna är en acceptabel anledning? Om man ör i kris och tex hunddagis/matte är enda lösningen kvar om man inte vill omplacera?

Personligen är jag väldigt kluven. Tycker att frågan om kastrering är svår. Helst skulle jag nog aldrig göra det.
 
Jag har både och, har nog ingen speciell favorit utan tar det kön som den individen jag vill ha råkar ha.

Hanen saknar ingen glöd och är inte mindre alert än tiken i samma ras (border collie). Däremot är tiken vassare på alla sätt och har mer humör (man kan kalla henne häxa :o:heart) medan hanen enbart är GULLIG. :love:

Tikarna har aldrig varit något bekymmer alls gällande löp, inte hanen heller. Har dock funderat på att kastrera tiken kanske, hon börjar ändå bli några år och kan vi slippa diverse risker och sjukdomar är ju det kanske en poäng.
 
Vad jag har märkt så har det väl en del att göra med att hanhundar som inte blivit kastrerade är svårare att få hjälp med. Finns tex inget hunddagis i närheten av oss som tar emot hanar om de inte är kastrerade. Tycker du att denna är en acceptabel anledning? Om man ör i kris och tex hunddagis/matte är enda lösningen kvar om man inte vill omplacera?

Personligen är jag väldigt kluven. Tycker att frågan om kastrering är svår. Helst skulle jag nog aldrig göra det.

Som jag ser det är det verkligen inte min plats att säga vad som absolut är acceptabelt eller inte. Som jag ser det måste man bedöma och tänka efter varje specifikt fall vad som är bäst. Den viktigaste poängen iaf jag vill få fram här är just det, att jag inte tycker att man borde se det som en snabb och lätt problemlösande åtgärd och bara köra på, utan faktiskt tänka efter och prova annat först i de allra flesta fallen. Det är ju fullt lagligt och allmänt rätt så accepterat att kastrera sina hundar, och det är en bedömningsfråga om situationen är så allvarlig så att det behövs.

Till ditt exempel. Det är ju inte helt lätt! Om man inte har passningsmöjlighet och hunddagis vägrar ta emot en okastrerad hanne..tjadu. Jag vill helst inte hamna i den sitsen själv och hoppas jag inte gör det, för det skulle inte vara så lätt. Nånstans tycker jag väl att det låter ganska synd att hunddagisen (som ändå tar rätt så okej betalt?) sätter såna övergripande regler.. Finns väl hur många okastrerade hundar som helst som borde funka fint på ett hunddagis? Och hur många andra problem som helst som skulle göra att en hund inte passar på dagis?

Men alltså då är det ju ert beslut som ägare och jag skulle inte påstå mig veta bättre! Jag kan ju bara tala för vad jag vill göra med mina hundar. Att omplacera låter ju spontant verkligen inte bättre än att kastrera...
 
Skulle snarare tro att det handlar om en kultur av att här i Sverige har vi inte kastrerat hanhundar, medan för häst och katt gör vi ofta det per automatik. Rent logisk kan man ju föra samma resonemang för hingstar, "fritt fram att avla fram hingstar som är aggressiva och inte fungerar i flock, för de kan alltid kastreras. Ska vi inte sikta på sund könsdrift?"
Hundar kan få problem med kastrering, likväl som det finns hälsofördelar. Jag har svårt att tro att det är unikt för arten hund, men det tydliggörs i och med att att kastrering blir ett mer övervägt val där man väger fördelar mot nackdelar noga först.

Fast jag tycker inte riktigt det går att jämföra.. Finns det hingstar menar du som kan gå i flock med ston utan att betäcka och slåss? Det är ju inte så vi har hästar. Känns omöjligt om man inte ska passa på dom hela tiden. Hur många hingstar, nu tänker jag äldre hingstar som betäckt några år, går bra i en hingstflock när det är brunstande ston i närheten? Är det ens möjligt och rimligt?

Hade en welsh cobhingst som jag vidareutbildade som var 8 år och hade betäckt sen han var 2-3 år. Han kunde gå med min valack om han INTE såg ston. Gjorde han det jagades dock min valack undan på mindre trevligt vis. Han var i övrigt den trevligaste hingsten jag träffat. Reds med lätthet förbi brunstande ston på lös tygel, lite flört men man behövde inte ens korta tygeln. Reds i grupp med både ston och valacker. Trots att han då var ovan. Var snäll och artig med stona. Extremt snäll att hantera osv osv. Men jag skulle aldrig i mitt liv släppa honom i en hage på 5-10 andra hingstar i samma ålder eller äldre och med ston i närheten. Varför liksom? Och är det verkligen en sund könsdrift att de ska kunna det? Det är ju två väldigt skilda djur, blir lustigt att jämföra sådär..

Hundar har vi på ett annat vis. Och som jag förstått det kan det komma många nackdelar med kastrering på hund. Vilka nackdelar finns det på häst och katt?
 
Som jag ser det är det verkligen inte min plats att säga vad som absolut är acceptabelt eller inte. Som jag ser det måste man bedöma och tänka efter varje specifikt fall vad som är bäst. Den viktigaste poängen iaf jag vill få fram här är just det, att jag inte tycker att man borde se det som en snabb och lätt problemlösande åtgärd och bara köra på, utan faktiskt tänka efter och prova annat först i de allra flesta fallen. Det är ju fullt lagligt och allmänt rätt så accepterat att kastrera sina hundar, och det är en bedömningsfråga om situationen är så allvarlig så att det behövs.

Till ditt exempel. Det är ju inte helt lätt! Om man inte har passningsmöjlighet och hunddagis vägrar ta emot en okastrerad hanne..tjadu. Jag vill helst inte hamna i den sitsen själv och hoppas jag inte gör det, för det skulle inte vara så lätt. Nånstans tycker jag väl att det låter ganska synd att hunddagisen (som ändå tar rätt så okej betalt?) sätter såna övergripande regler.. Finns väl hur många okastrerade hundar som helst som borde funka fint på ett hunddagis? Och hur många andra problem som helst som skulle göra att en hund inte passar på dagis?

Men alltså då är det ju ert beslut som ägare och jag skulle inte påstå mig veta bättre! Jag kan ju bara tala för vad jag vill göra med mina hundar. Att omplacera låter ju spontant verkligen inte bättre än att kastrera...

Jag förstår! Detta är alltså inte mitt fall. Jag har ingen hane, eller hund över huvud taget. Det är bara ett fall som jag tycker verkara vara rätt typiskt. En väldigt jobbig situation.
 
Angående kastreringsdiskussionen (citerar ingen pga ont om tid - eller ork :o - att gå tillbaka, sorry), jag har ingen inblick i hästvärlden utöver den jag får på Buke så vad gäller goda skäl och inte kan jag inte uttala mig. Men jag tycker det är en obehaglig tanke onekligen, att det är så normalt att kastrera hingstar... Liksom någon annan skrev (@Miao ?) tycker jag inte om att man gör kirurgiska ingrepp på friska djur. Alls.
Vad gäller katter (vet heller inte så mycket om dem ska väl sägas) har jag förstått det så att honkatter far väldigt illa av sina löp? Medan hankatter har ngt slags vandringsdrift som utsätter dem för stora risker (vägar, rovdjur, etc)? Så där kan väl sägas föreligga faktiska skäl i så fall, däremot gillar jag inte att det verkar så accepterat. Är problemet något man försökt fixa genom avel? Eller kastrerar man bara och så är det "löst"? Jag tycker faktiskt väldigt illa om tanken att vi medvetet avlar fram djur för vårt eget höga nöjes skull som vi sedan måste korrigera på det viset... Jag tycker att våra husdjurs välmående i grunden borde prioriteras högre än så.

Så nej, jag ser inte hundars situation som unik. Däremot kan jag mycket väl tänka mig att det för andra arter föreligger goda skäl att faktiskt kastrera "alla", däremot gör det mig bedrövad om det är så lite ifrågasatt. Jag tycker inte det är en liten bagatell - det har dock inget att göra med att jag lever mig in i tanken på kastrering och tycker det känns läskigt eller något sådant, utan detsamma skulle gälla att avsiktligt avla fram hundar som... jag vet inte, föddes med ett extra ben som man blev tvungen att amputera, eller liknande.

Det är inte något extremt med välfungerande, intakta hundar! Det är vad som borde vara normalt... :(
 
Absolut tik! Gärna kastrerad om hon inte ska i avel.
Har svårt för att hanar är slavar under testosteronet (gäller inte bara hundar!! :sneaky:) och att det lätt blir ett revirpinkande överallt, även inomhus.
Om jag ska ha en hane ska den absolut vara kastrerad. Har en sådan just nu, och han är mycket underbar! :heart

Jag kan faktiskt inte känna igen det alls. Vare sig tikfixering eller pinkande.
 
Har inte heller haft det problemet med någon av de 5 hanar jag haft (min ena Cavalierhane jag hade var lite VÄL glad i löptiksdoft, men inte ohanterligt :D ).

En fråga till till allmänheten i tråden, ni som har skrivit om tikar med jobbiga löp och hanar som är "slavar" under hormoner etc: Har ni någon koll på hur föräldrarna/släktingarna beter sig :)?

Vad jag märkt enligt min egna erfarenhet så är det väldigt ofta så om man använder ex tikar med jobbiga löp i avel att det lätt förs vidare till deras döttrar. Samma om man använder de här tikgalna/"översexuella" hanarna i avel, att det beteendet lätt förs vidare (sen om det är pga hormonhalter eller annat, det ska jag låta vara osagt eftersom jag inte är vet, genetiker eller annan forskare ;). ).

Det jag inte gillar med löp är att jag inte kan ha tiken i samma säng som grabbarna. Ingen av mina tikar har haft problem med humöret, träningsbarheten eller blivit skendräktiga. Ale blir lite extra gosig ett par veckor innan det är dags, annars är hon helt opåverkad.

Tror som du att det är viktigt att faktiskt selektera bort tikar med problematiska löp ur genpoolen.
 
För mig blev de en hane då tikarna i kullen var tingade :) Och det är en shetland sheepdog!

Det var exakt samma här. :) Fast jag var helt inställd på att ha tikar, hela livet. Det var det vi hade, min syster och jag. Men uppfödaren erbjöd mig en hane och bad mig att sova på saken. Nu föredrar jag hanar, åtminstone i min ras, han är glad och lekfull jämt, och att kvällskissa kan gå på en minut vid behov, i stället för de tjugo som det ibland kunde ta med tiken jag hade. :D
 
Samt att hanar är något större och starkare generellt sätt, och då jag gillar stora hundar tar jag gärna en individ åt det större hållet i den ras jag väljer.

Jag känner lite grand detsamma som du. Dels är det ofta lite större än tikarna, men de har också något annat. Hanhundar har ofta ett sätt att föra sig, de är liksom "på" och det gör dem mer iögonenfallande, mer attraktiva, i mina ögon.

Men de har ju driv att antingen hitta någon flört eller någon liten fight. :D

(inte alla och inte ständigt, men jag tänker framförallt på hanhundar i utställningsringen, de liksom visar allt de har i situationer med många hundar och nervösa/engagerade handlers runt omkring)

Jag hade dock inte valt hane om jag stod i begrepp att skaffa en hundras där det är vanligt att hanar är aggressiva mot andra hanar. (ex rottweiler eller dobermann)
 
Angående kastreringsdiskussionen (citerar ingen pga ont om tid - eller ork :o - att gå tillbaka, sorry), jag har ingen inblick i hästvärlden utöver den jag får på Buke så vad gäller goda skäl och inte kan jag inte uttala mig. Men jag tycker det är en obehaglig tanke onekligen, att det är så normalt att kastrera hingstar... Liksom någon annan skrev (@Miao ?) tycker jag inte om att man gör kirurgiska ingrepp på friska djur. Alls.
Vad gäller katter (vet heller inte så mycket om dem ska väl sägas) har jag förstått det så att honkatter far väldigt illa av sina löp? Medan hankatter har ngt slags vandringsdrift som utsätter dem för stora risker (vägar, rovdjur, etc)? Så där kan väl sägas föreligga faktiska skäl i så fall, däremot gillar jag inte att det verkar så accepterat. Är problemet något man försökt fixa genom avel? Eller kastrerar man bara och så är det "löst"? Jag tycker faktiskt väldigt illa om tanken att vi medvetet avlar fram djur för vårt eget höga nöjes skull som vi sedan måste korrigera på det viset... Jag tycker att våra husdjurs välmående i grunden borde prioriteras högre än så.

Så nej, jag ser inte hundars situation som unik. Däremot kan jag mycket väl tänka mig att det för andra arter föreligger goda skäl att faktiskt kastrera "alla", däremot gör det mig bedrövad om det är så lite ifrågasatt. Jag tycker inte det är en liten bagatell - det har dock inget att göra med att jag lever mig in i tanken på kastrering och tycker det känns läskigt eller något sådant, utan detsamma skulle gälla att avsiktligt avla fram hundar som... jag vet inte, föddes med ett extra ben som man blev tvungen att amputera, eller liknande.

Det är inte något extremt med välfungerande, intakta hundar! Det är vad som borde vara normalt... :(
Det finns ju en stor skillnad här, och det är att som vi håller hästar idag så är det knappast möjligt att hålla en massa hingstar tillsammans utan att det tillkommer väldigt stora risker för hästarna. Det är liksom inte naturligt för vuxna hingstar att gå tillsammans om det finns ston i närheten. Alternativet är isf att hingstarna enbart får gå ensamma eller enbart tsm med ston (som isf kommer föl var år?).
Vi håller hundar på ett annat sätt, där vi kan se till att de får umgås med artfränder de passar ihop med och dessutom är hundar väldigt nöjda med att leva i flock med människor så att de inte har kontakt med andra hundar var dag gör inte lika mkt som för hästar.
Hos häst finns det alltså oändligt fler fördelar än nackdelar, till skillnad för mot hund.
 
Det finns ju en stor skillnad här, och det är att som vi håller hästar idag så är det knappast möjligt att hålla en massa hingstar tillsammans utan att det tillkommer väldigt stora risker för hästarna. Det är liksom inte naturligt för vuxna hingstar att gå tillsammans om det finns ston i närheten. Alternativet är isf att hingstarna enbart får gå ensamma eller enbart tsm med ston (som isf kommer föl var år?).
Vi håller hundar på ett annat sätt, där vi kan se till att de får umgås med artfränder de passar ihop med och dessutom är hundar väldigt nöjda med att leva i flock med människor så att de inte har kontakt med andra hundar var dag gör inte lika mkt som för hästar.
Hos häst finns det alltså oändligt fler fördelar än nackdelar, till skillnad för mot hund.

Som sagt, jag säger inte att det inte faktiskt finns goda skäl till det inom andra arter som tex häst. Däremot har jag svårt för att det är så pass accepterat att folk inte ens verkar reflektera över det.
 
Har haft 3 hanhundar men är helt klart tikmänniska! Dock har jag ju haft en whippethane boendes här i perioder och han kidnappar jag vilken dag som helst <3.
Har haft:
2 dalmatinertikar
2 samojeder, en tik och en hane
1 whippettik
1 Schäfer/labbehane
1 gråhundshane
1 italienartik
och om 6 veckor kommer ytterligare en dalmatinertik.

Samojedhanen var avelshund innan han kom hit och det var otroligt jobbigt med alla löptikar runt omkring, han var också en mästare på att öppna dörrar, så han rymde ju hem till tikarna och bjöd in sig själv om man inte låste dörrarna. Med tikar har man löp 2 ggr om året, sen är det lugnt. Hanhundar kan ju löpa året om... Sen gillar jag ju lite mindre lättare hundar. En dalmatinertik ligger normalt runt 25 kilo, mesdans vissa hanar kommer upp i 40 kilo.
 

Liknande trådar

R
Hundavel & Ras OBS att jag kan iprincip inget om avel och jag har inte precis några planer att min hund ska bli en "avels hund" ändå utan jag är bara...
11 12 13
Svar
242
· Visningar
15 398
Senast: ildiko
·
Hundavel & Ras Jag letar ny hundras och jag har tagit upp frågor kring raser förr men det jag vill veta är vad som menas med vissa saker. Var går...
Svar
17
· Visningar
1 129
Senast: Nota
·
Hundavel & Ras Vi är hundlösa för första gången på typ 22 år, bortsett från ett glapp på några månader för 13 år sedan och det är så tomt och sorgligt...
2 3
Svar
45
· Visningar
2 526
Senast: Acto
·
Hundavel & Ras Jag funderade länge på om jag skulle posta här eller inte. Jag har läst lite i andra trådar och läst på om alla möjliga raser så här...
2 3
Svar
43
· Visningar
2 434
Senast: Sedna
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp