Tid för häst och pojkvän

Du bemötte mig med att jag hade påstått att DU inte hade tid eller råd med dina hästar. Det får du citera.
Ok, det var bara en formuleringsgrej. Jag hade lika gärna kunnat svara på samma inlägg med att "varför skulle man/någon/@TinyWiny skaffa fler djur än man hinner med"?

Min person var inte viktig i exemplet. Varför skulle jag citera något för att förklara det?
 
Senast ändrad:
Alla har ju olika konstellationer, men det där hade inte fungerat för oss. Det är för mycket som inte kan stå tillbaka för "nöjen" varje dag. Men det har vi valt, tillsammans - för att det påverkar oss båda.[/QUOTE] (Blev underligt med citatet men det är från @Bluefish inlägg)

Ja, alla är olika. Själv tänker jag att nöjen är själva poängen med livet.
 
DeOTE="Viva, post: 17294272, member: 57049"]Det där får du nog utveckla?[/QUOTE]
Vad jag förstår så lever Bluefish med en man som driver ett lantbruk med kor. "Fler kor tar mer tid " tyckte jag mig läsa mig till tidigare. Därav önskan om att ta större beslut tillsammans.
 
Det där får du nog utveckla?

@a1agnlju är helt rätt ute. Mitt intresse är hästarna, hans är jordbruket. Båda delarna kräver viss tid varje dag för att fungera. Om jag beslöt att skaffa fler hästar skulle det leda till att han inte hann med sina djur (någon måste ha hund och barnansvar) så vi pratar om sånt innan vi fattar beslut. Han har frågat mig hur jag känner inför att utöka bonderiet då det innebär att han kommer vara där mer. Det tycker inte jag är konstigt eller kontrollerande. Hade jag sagt nej, jag vill inte att du håller på alls hade vi fått fundera på om vi kan fortsätta ihop eftersom det är en stor del av hans liv. Jag säger inte att partnern ska bestämma hur jag eller någon annan väljer att leva sitt liv, men att visa hänsyn och ta del av den andras tankar och känslor kan inte vara så märkligt.
 
Jag har ju precis beskrivit på vilka sätt det kan påverka en partner, men du förutsätter att man på förhand vet sina begräsningar och inte behöver kolla vad partnern anser, OK. Jag ser inget fel i att diskutera kring förändringar i vardagen, och tycker inte det är fog för att kalla ett förhållande för "skrämmande". Du behöver ju heller inte dra det till sin spets, att vi som konsulterar varandra är tvungna att hålla koll på allt den andre funderar på eller vara delaktiga i ALLA beslut. Det handlar ju om stora beslut, som en häst ändå innebär. För TS är det uppenbarligen ingen bagatell.

@Cilva Alla har ju olika konstellationer, men det där hade inte fungerat för oss. Det är för mycket som inte kan stå tillbaka för "nöjen" varje dag. Men det har vi valt, tillsammans - för att det påverkar oss båda.

Ja som vuxen bör man veta sina begränsningar. Det blir lätt ganska krångligt annars. Vet man dem inte för att man ska ge sig in i något nytt så får man prova sig fram lite försiktigt. I hästsammanhang kan man bli medryttare 7 dagar i veckan innan man skaffar egen häst eller ta en häst på foder över vintern innan man köper en egen så att man kan känna sig för i lugn och ro och sedan utvärdera om man tycker att det är en bra ide med en egen eller inte. Vet man däremot att man i nuläget knappt mäktar med livet som det är så är det en mycket dålig ide att köpa en häst och hoppas att det fungerar. Det är verkligen ansvarslöst. Hur ens partner lättare skulle kunna bedöma vad den andre klarar förstår jag verkligen inte alls. Man känner väl sig själv bäst.

Stora beslut som jag ensam är ansvarig för vill jag ta själv. Jag vill inte kunna säga eller ens tänka på att skylla på någon annan om det inte skulle fungera utan då får jag skylla mig själv. Att köpa häst är självklart ingen bagatell. Det är ett stort ansvar man tar på sig och man bör ha funderat igenom alltifrån sin egen kunskap till sin ekonomi ordentligt innan. Jag sparade motsvarande summa två hästar skulle kosta mig i månaden varje månad i fem år innan jag valde att ta steget och köpa egna. Min dotter fick ta en häst på foder i nästan ett år för att jag och hon skulle veta att hon ville och orkade ta hand om sin häst varje dag innan hon fick sin egen. Det var verkligen inga förhastade beslut men det var helt och hållet mitt eget beslut. Min partner visste självklart om min plan men det var enbart mitt beslut och han hade inget med det beslutet att göra.

Vad partnern har att göra med de beslut som är mina förstår jag ändå inte. Den tid som går åt till det gemensamma påverkas ju inte.

Jag syftade på alla större beslut. Inte på huruvida partnern vill ha kaffe med eller utan socker.
 
@a1agnlju är helt rätt ute. Mitt intresse är hästarna, hans är jordbruket. Båda delarna kräver viss tid varje dag för att fungera. Om jag beslöt att skaffa fler hästar skulle det leda till att han inte hann med sina djur (någon måste ha hund och barnansvar) så vi pratar om sånt innan vi fattar beslut. Han har frågat mig hur jag känner inför att utöka bonderiet då det innebär att han kommer vara där mer. Det tycker inte jag är konstigt eller kontrollerande. Hade jag sagt nej, jag vill inte att du håller på alls hade vi fått fundera på om vi kan fortsätta ihop eftersom det är en stor del av hans liv. Jag säger inte att partnern ska bestämma hur jag eller någon annan väljer att leva sitt liv, men att visa hänsyn och ta del av den andras tankar och känslor kan inte vara så märkligt.

Fast nu pratar du om något helt annat. Om du eller han tar ett eget beslut om något som påverkar ert gemensamma ansvar så är det ansvarslöst. Så kan man inte bete sig i ett förhållande. Jag pratar om sådant som inte påverkar det gemensamma ansvaret.
 
Fast nu pratar du om något helt annat. Om du eller han tar ett eget beslut om något som påverkar ert gemensamma ansvar så är det ansvarslöst. Så kan man inte bete sig i ett förhållande. Jag pratar om sådant som inte påverkar det gemensamma ansvaret.

Jag tycker fortfarande inte att det är orimligt att be om sin partners åsikt i TS situation. Ingenstans står det att det var upp till pojkvännen huruvida hon skaffade en till häst, utan bara att han var okej med den extra frånvaron.

Det jag ville visa i mitt exempel var helt enkelt att visad hänsyn går åt båda hållen, jag kan inte tänka på bara mig hela tiden. Eller kan kan jag, men jag vill inte det. Tillägger att jag tycker att förhållandet är bådas ansvar.
 
Jag tycker fortfarande inte att det är orimligt att be om sin partners åsikt i TS situation. Ingenstans står det att det var upp till pojkvännen huruvida hon skaffade en till häst, utan bara att han var okej med den extra frånvaron.

Det jag ville visa i mitt exempel var helt enkelt att visad hänsyn går åt båda hållen, jag kan inte tänka på bara mig hela tiden. Eller kan kan jag, men jag vill inte det. Tillägger att jag tycker att förhållandet är bådas ansvar.

En åsikt och ett gemensamt beslut är verkligen inte samma sak. Min partner kan ge sin åsikt om jag frågar honom något men det är fortfarande mitt beslut.

Det står att hon har fått hans tillåtelse. Hon ville ha hans tillåtelse att köpa en häst till så jo, det verkar vara upp till honom.

Självklart går hänsyn åt båda hållen och självklart är förhållandet bådas ansvar. Annars är det knappast ett sunt förhållande. Vad har det med detta att göra? Och vad har egoism med det att göra?
 
Jag tycker fortfarande inte att det är orimligt att be om sin partners åsikt i TS situation. Ingenstans står det att det var upp till pojkvännen huruvida hon skaffade en till häst, utan bara att han var okej med den extra frånvaron.

Det jag ville visa i mitt exempel var helt enkelt att visad hänsyn går åt båda hållen, jag kan inte tänka på bara mig hela tiden. Eller kan kan jag, men jag vill inte det. Tillägger att jag tycker att förhållandet är bådas ansvar.
Men om båda tar ansvar för sitt eget på ett vettigt vis, behövs ju inte någon direkt hänsyn. Det är inte av hänsyn till min partner jag aldrig har haft två hästar, det är för att jag inte hade hunnit med, orkat med eller haft råd med ett vettigt liv för övrigt om jag hade två hästar. Till exempel.

Men jag blir nyfiken på vad du menar med att förhållandet är bådas ansvar? Hur är ett förhållande ett ansvar? (Själv lever jag med min partner för att jag vill vara med hen, inte för att direkt ta ansvar för något.)
 
Men jag blir nyfiken på vad du menar med att förhållandet är bådas ansvar? Hur är ett förhållande ett ansvar? (Själv lever jag med min partner för att jag vill vara med hen, inte för att direkt ta ansvar för något.)

Jag visste att det här skulle komma och jag undanber mig att svara. Du och jag har i tråd efter annan visat hur olika vi ser på relationer så jag känner att det är lönlöst att diskutera. Vill du förutsätta att jag inte är med min partner för att jag vill, som du, så varsågod.
 
En åsikt och ett gemensamt beslut är verkligen inte samma sak. Min partner kan ge sin åsikt om jag frågar honom något men det är fortfarande mitt beslut.

Det står att hon har fått hans tillåtelse. Hon ville ha hans tillåtelse att köpa en häst till så jo, det verkar vara upp till honom.

Självklart går hänsyn åt båda hållen och självklart är förhållandet bådas ansvar. Annars är det knappast ett sunt förhållande. Vad har det med detta att göra? Och vad har egoism med det att göra?

Jag läser inte trådstarten som att ett hästköp är upp till TS pojkvän, jag diskuterar utifrån att TS är orolig över att inte hinna med båda delarna. Och nu tappade jag tråden, "Om du eller han tar ett eget beslut om något som påverkar ert gemensamma ansvar så är det ansvarslöst. Så kan man inte bete sig i ett förhållande. Jag pratar om sådant som inte påverkar det gemensamma ansvaret." kontra "Självklart går hänsyn åt båda hållen och självklart är förhållandet bådas ansvar." Utifrån det resonemanget är det väl inte så konstigt att TS vill att partner är okej med hästköpet? Eller missförstår jag? Det påverkar ju tiden tillsammans vilket i min bok innebär förhållandet.
 
Utifrån det resonemanget är det väl inte så konstigt att TS vill att partner är okej med hästköpet? Eller missförstår jag? Det påverkar ju tiden tillsammans vilket i min bok innebär förhållandet.

Jag tror inte att vi kan vara så säkra på att det påverkar tiden tillsammans. Jag kan inte säga att jag spenderar mer tid med min sambo nu när jag bara har två hästar. Jag upplever inte heller att han innan det senaste hobbyprojektets anskaffande spenderade mer tid med mig. Jag tycker inte heller att det på något sätt påverkar förhållandet, det har vi ju oavsett häst- och projektantal.
 
Jag läser inte trådstarten som att ett hästköp är upp till TS pojkvän, jag diskuterar utifrån att TS är orolig över att inte hinna med båda delarna. Och nu tappade jag tråden, "Om du eller han tar ett eget beslut om något som påverkar ert gemensamma ansvar så är det ansvarslöst. Så kan man inte bete sig i ett förhållande. Jag pratar om sådant som inte påverkar det gemensamma ansvaret." kontra "Självklart går hänsyn åt båda hållen och självklart är förhållandet bådas ansvar." Utifrån det resonemanget är det väl inte så konstigt att TS vill att partner är okej med hästköpet? Eller missförstår jag? Det påverkar ju tiden tillsammans vilket i min bok innebär förhållandet.

Det är inte alls säkert att det påverkar tid man annars skulle haft tillsammans. Vissa kanske hade ägnat tiden åt att titta på tv, surfa, fika, shoppa eller något helt annat om de inte hade ägnat tiden åt en häst till. Att vara under samma tak men göra helt olika saker ser inte jag som tid som spenderas tillsammans.

För mig och min partner påverkas inte tiden vi spenderar tillsammans av vad vi har för hobbys. Vi behöver båda den friheten att känna att vi kan göra det vi vill. Vi har båda tidigare varit i förhållanden där allt skulle bestämmas gemensamt, gemensam ekonomi och det skulle ältas fram och tillbaka om allt och inget och vi vill inte leva så. Vi vill leva tillsammans men vi vill inte bli kvävda av den andre och för att slippa känna så behöver vi friheten att kunna göra det vi vill. För mig är det det bästa av två världar. Jag har en sambo som är den jag vill ha på alla sätt men både jag och han har fortfarande friheten kvar att kunna göra vad vi vill. Hade inte han varit som han är skulle det aldrig blivit vi. Jag trivdes enormt bra som ensamstående med barn just för att jag då kunde göra vad jag ville och ingen la sig i mina beslut. Jag hade aldrig varit i ett förhållande tidigare där jag fortfarande kunde göra det jag ville göra. Det är enormt skönt att slippa kompromissa om en hel massa saker och bara få leva det liv man trivs med.
 
Ts och vad TS avser /menar verkar vara långt borta eftersom TS inte deltagit i tråden sen länge ..
Tycker diskussionen iof är intressant men kanske lite off just i fråga om svar och antaganden som skulle ha med TS att göra .
 
Jag förstår inte hur det kan anses vara konstigt att man diskuterar större förändringar med sin partner innan man beslutar sig om hur man vill göra. Det är ju självklart att man inte ska hålla på och förbjuda varandra, men det är väl ändå lika självklart att man pratar med varandra om saker?

Vi har delad ekonomi, ingen äger den andra men vi lever faktiskt ihop och hjälper varandra där det behövs såväl tidsmässigt som ekonomiskt. En utökning av en hobby innebär generellt att mer pengar och mer tid behövs till hobbyn, dygnet har dock fortfarande bara 24h och lönen oftast hyfsat oförändrad. Jag vet inte hur det är med andra, kanske sitter ni och rullar tummarna ett par timmar varje vardag och suckar över vad ni ska göra med alla tusenlappar, jag och min man gör dock inte det. Skulle jag skaffa en till häst skulle han automatiskt behöva göra fler sysslor och således kanske få mindre tid till sina intressen. Han skulle inte heller våga/kunna göra några större ekonomiska utsvängningar utifall att någon häst skadar sig och jag skulle behöva en kakbit från hans lön för att slippa nalla av sparpengar. Så fungerar det hos oss, och det fungerar riktigt bra måste jag säga.

Och @Serena då, hur fungerar våran vardag? Vi umgås aldrig riktigt sådär "umgåsigt", utan vi umgås i det vardagliga och gör det mesta ihop, faktiskt i stort sett allt förutom stallet. När jag är där gör han annat, då får vi våran dos av egentid :) Jag är i stallet ca 1-2 h. Bor en kort promenad från stallet så slipper restid. Jag har honom även väldigt förmånligt uppstallad, så de enda stallsysslorna jag har är att mocka ligghallarna och hagen. Förvisso inte "bara", det tar ca 30-40 min. Resten av tiden lägger jag på själva ponnyn. Utöver detta har jag matlagning och träning att fixa, jag försöker göra så att jag aldrig har träning, matlagning och motionering av ponnyn på samma dag - det fungerar bara inte! Så när ponnyn eller jag vilar, då lagar jag mat för flera dagar. Och min och ponnyns vila lägger jag aldrig på samma dagar, då blir det för lite att göra ;) Sen gör jag bort mycket under helgerna så jag slipper det på vardagskvällarna.
 
Jag visste att det här skulle komma och jag undanber mig att svara. Du och jag har i tråd efter annan visat hur olika vi ser på relationer så jag känner att det är lönlöst att diskutera. Vill du förutsätta att jag inte är med min partner för att jag vill, som du, så varsågod.
Du behöver inte undanbe dig att svara. Det är bara att låta bli. :)
 
Jag hade två hästar en period när jag jobbade heltid inom vården, olika tider på dygnet. Jag sålde en för att ha tid till pojkvännen. Nu har jag bytt till deltid natt (~3 nätter i veckan) och har massor med fritid, så det gör såklart mycket. Har två hästar nu igen. Min sambo jobbar sent ibland och är borta vissa veckor i jobbet. Försöker anpassa hästarna en del efter honom!

Tex - Lägg mer tid på hästarna när din sambo jobbar skift/jobbar långpass så att ni ändå inte ses. När min sambo är bortrest eller jobbar 12-timmarsdag får hästarna en hårdare träningsvecka. När han sen är hemma igen, är jag mer effektiv och tränar kort men intensivt och de får fler vilodagar.

Jag hinner med två hästar på drygt två timmar när jag har tidspress, utan att stressa, men effektiv träning. Fixar stallet till båda på 30 min, de får 30 min motion var (alt 1 timme med unghästen som handhäst) och lite pyssel före/efter. Lediga dagar kan jag passa på med längre uteritter, mer finlir i träningen och öva på nya saker. Även städa i stallet, göra allt extra noggrant och de kan få en lång pysselstund med rykt och massage.

Utöver hästarna tränar jag även styrketräning 3-4 ggr i veckan, och känner att jag har mycket fritid! Flyttar snart till gård och kan lägga mycket tid på planering av stall/lösdriftsbygge, sadelkammare mm, då kanske dagarna går lite snabbare ;)
 

Liknande trådar

Träning Ni som har två eller fler hästar och ”vanligt” jobb/familj, hur lägger ni upp aktiveringen av hästarna? Har ni några smarta idéer/tips...
Svar
12
· Visningar
1 856
Senast: Miiikaela_
·
Träning Min häst är egentligen allt jag drömt om - brukar säga (eller iaf tänka) att han är precis den hästen jag fantiserade om när jag var 10...
2
Svar
20
· Visningar
3 413
Senast: Roheryn
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 628
Hästvård Min ena häst (shettissto, 1 år) har den senaste tiden ofta haft lös avföring. Första gången jag lade märke till det var det ganska kort...
Svar
11
· Visningar
1 741
Senast: CaisaCax
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp