Jag har en hopphäst, som står i halvservicestall, som jag tränar för instruktör en kväll i veckan,
På en vanlig vardag jobbar jag 09-19. Åker till stallet efter det, är hemma 22:00.
(Då har jag varit i stallet i två timmar och gjort det viktigaste samt ridit ca 45 min utan stress)
Jag och sambon tar då ett mindre kvällsmål/ser på en serie/myser/pratar gemensamt och vi sover oftast straxt innan 00:00.
En dag i veckan har jag medryttare i form av min lillasyster, då prioriterar vi att umgås med varandra.
En dag i veckan vilar hästen och jag är ute i 30 min. Då kommer jag hem snabbare från jobbet och vi kan äta en ordentlig middag ihop, gå på bio eller göra andra vanliga kvällsaktiviteter.
Han jobbar skift, så ibland möts vi i dörren hemma. Men det är inget hinder, tvärt om.
Han har ett socialt behov som är större än mitt och han har ett stort intresse i träning på gym och ishockey så han får sina kvällar och dagar att gå utan att sakna mig där hemma, när han är ledig men inte jag. (Han kan också åka ut och göra allt jobb i stallet de dagar som hästen vilar, för att få hem mig snabbare från jobbet)
Vet jag att han kommer hem mitt i natten så kan jag vara i stallet hela den kvällen och putsa/fixa städa och mysa, eftersom jag inte har bråttom hem och då kan lägga mer tid på honom när vi bägge är lediga.
Både jag och min sambo är överrens om att våra liv klaffar så bra ihop för att vi bägge två är väldigt självständiga individer. Vi bägge prioriterar egna intressen väldigt högt. (och visar stort intresse och respekt för varandras intressen, han filmar på träningar, jag hejjar på matcher!
) Jag avgudar honom och har svårt att tänka mig ett liv utan honom, vi har t.ex. bott väldigt trångt (35kvm) de senaste tre åren pga studier och det har
inte en enda gång känts trångt.
Han är min "soulmate" helt enkelt, han mår bäst när han får göra det han vill medan jag gör det jag vill.