MiaMia
Trådstartare
Kan ni hjälpa mig att hitta en lagom informationstext att sätta i händerna på någon.
Läskapacitet för abstrakt och akademisk text finns. Ska vara lätt att länka och ett rimligt ok namn bakom källan.
Jag behöver att det inte bara ska låta som en följd av att "elaka män slår utsatta kvinnor". Det behöver vara lätt att se en vidare tillämpning som att i princip samma sak händer även när "snälla personer gör saker på korkat sätt och inte går att resonera med om det".
Problemet med det jag får fram i första googlingen är att det är så fokuserat på uttalat våld och/eller scenarion typiska för relationsvåld.
Jag vill ha en lite mer allmängiltig beskrivning av den psykologiska processen som är lättare att föreställa sig tillämpad i andra typer av sammanhang än just en privat familjerelation, och ageranden som gemenen man skulle ha svårt att identifiera som "våld" utan bakgrundskunskap kring situationen.
Mönstret att bli allmänt nedbruten och sluta arbeta för att komma undan. Summan av små kränkningar och maktövergrepp som var för sig låter harmlösa vid en beskrivning. Att man börjar arbeta för att överleva inom den ramen som definieras av "det normala" i det skeva sammanhanget man befinner sig. Att man begår våld på sina egna gränser i syfte att lyckas uppnå en lösning på... (typiskt en sakfråga som motparten nekar att hantera som just en sakfråga, så praktisk lösning i realiteten inte går att nå). Att alla invändningar och tolkningar vänds till att handla om dina egna affekter eller reaktioner, så det blir de som ska vara målet för åtgärder (typiskt elimineras från att existera, eller i vart fall från att uttryckas).
Och framför allt så det eviga slutet att man aldrig kommer i från att hoppas och börja om. Varför det är att totalt bryta och sluta att just föröka lösa som är enda utvägen till slut. Och inte "acceptera" de förbättringsförslag som erbjuds pga. de tar i små delar utan att se till helheten i bakomliggande mönstret. Lyfta fram perspektivet att man inte kan sortera ut x sakfrågor och fixa konkreta lösningar steg för steg, som i en "vanlig" konflikt. För det kommer bara hända på samma sätt igen om man inte har tagit i att hantera det återkommande interaktionsmönstret som repeteras lika oavsett vad det gäller. Och då leder det till mer och mer skada, snabbare och snabbare, ju mer "hoppas och försöka" man varit igenom.
Läskapacitet för abstrakt och akademisk text finns. Ska vara lätt att länka och ett rimligt ok namn bakom källan.
Jag behöver att det inte bara ska låta som en följd av att "elaka män slår utsatta kvinnor". Det behöver vara lätt att se en vidare tillämpning som att i princip samma sak händer även när "snälla personer gör saker på korkat sätt och inte går att resonera med om det".
Problemet med det jag får fram i första googlingen är att det är så fokuserat på uttalat våld och/eller scenarion typiska för relationsvåld.
Jag vill ha en lite mer allmängiltig beskrivning av den psykologiska processen som är lättare att föreställa sig tillämpad i andra typer av sammanhang än just en privat familjerelation, och ageranden som gemenen man skulle ha svårt att identifiera som "våld" utan bakgrundskunskap kring situationen.
Mönstret att bli allmänt nedbruten och sluta arbeta för att komma undan. Summan av små kränkningar och maktövergrepp som var för sig låter harmlösa vid en beskrivning. Att man börjar arbeta för att överleva inom den ramen som definieras av "det normala" i det skeva sammanhanget man befinner sig. Att man begår våld på sina egna gränser i syfte att lyckas uppnå en lösning på... (typiskt en sakfråga som motparten nekar att hantera som just en sakfråga, så praktisk lösning i realiteten inte går att nå). Att alla invändningar och tolkningar vänds till att handla om dina egna affekter eller reaktioner, så det blir de som ska vara målet för åtgärder (typiskt elimineras från att existera, eller i vart fall från att uttryckas).
Och framför allt så det eviga slutet att man aldrig kommer i från att hoppas och börja om. Varför det är att totalt bryta och sluta att just föröka lösa som är enda utvägen till slut. Och inte "acceptera" de förbättringsförslag som erbjuds pga. de tar i små delar utan att se till helheten i bakomliggande mönstret. Lyfta fram perspektivet att man inte kan sortera ut x sakfrågor och fixa konkreta lösningar steg för steg, som i en "vanlig" konflikt. För det kommer bara hända på samma sätt igen om man inte har tagit i att hantera det återkommande interaktionsmönstret som repeteras lika oavsett vad det gäller. Och då leder det till mer och mer skada, snabbare och snabbare, ju mer "hoppas och försöka" man varit igenom.
