Samarbeta med olika energinivå

[Fruentimber]

@Fruentimber Men om man sitter på ett möte och ingen säger någonting, hur har de då gett respons? Har man då kommunicerat genom kroppsspråk behöver man ju förbättra sin kommunikation tycker jag, man kan ju inte förvänta sig att andra ska förstå om man inte säger någonting. Jag tycker inte alls det är fel att be om verbal respons, då kan man ju också säga att man funderar eller vad man tänker på. Alternativt att man inte håller med typ.

”Jag känner såhär när du gör såhär” är ju ett sätt att jag-uttrycka sina reaktioner på andras ageranden. Att någon blir stressad när jag är tyst måste den ju få uttrycka tänker jag, utan att jag känner mig påhoppad av det. Jag kan ju lika gärna svara ”jag känner mig stressad när du avkräver mig ett svar” istället för att ta illa upp. Varför man nu skulle ta illa upp när någon missat ens kommunikation, det var förmodligen inte av illvilja, då hade hen ju inte tagit upp det.

Det är ju, enligt mig, ett ganska bra sätt att kommunicera. Svarar då någon att den behöver tänka lite eller dylikt så vet ju också den som blir stressad att det inte har med en själv att göra. Istället för att man antingen kör över andra eller börjar fundera på om det är en själv det är fel på.

Jag tänker att det finns en mängd varianter som man kan bemöta kollegors tystnad på, alltså även verbalt? Utan att för den delen kasta fram ett "jag blir faktiskt jättestressad nu, sluta vara så tysta", dessutom till en hel grupp och inte en enstaka individ vilket jag också nog tycker att det finns en skillnad i. Också sett till vad som redan tagits upp i tråden, att den som blir stressad har en förmåga att överskatta den faktiska tiden där tystnaden pågår och i sitt lite för entusiastiska (och stressade) sätt tar luften i anspråk för tidigt.

Jag tycker det är jätteviktigt att fundera på hur man väljer att formulera sig, helt enkelt.

 

[MiniLi]

För mig är det här ett ganska aggressivt sätt att bemöta tysta kollegor på. Du lägger ditt mående i deras knä och pekar ut dem som anledningen. Det kan ju dessutom vara så att någon tycker att denne faktiskt har gett respons, men som nu riskerar ta väldigt illa upp av att det tydligen har gått dig förbi.

Jag syftar på om jag ställer tex en fråga men ingen svarar. Jag kan inte se hur det skulle kunna vara aggressivt och det är heller ingen situation när någons respons har blivit missad.
Jag lägger definitivt inte mitt mående i någon annans knä, och jag håller inte med dig om att det är aggressivt att vara öppen med ens reaktioner eller tankar.

 

[MiniLi]

Jag tänker att det finns en mängd varianter som man kan bemöta kollegors tystnad på, alltså även verbalt? Utan att för den delen kasta fram ett "jag blir faktiskt jättestressad nu, sluta vara så tysta", dessutom till en hel grupp och inte en enstaka individ vilket jag också nog tycker att det finns en skillnad i. Också sett till vad som redan tagits upp i tråden, att den som blir stressad har en förmåga att överskatta den faktiska tiden där tystnaden pågår och i sitt lite för entusiastiska (och stressade) sätt tar luften i anspråk för tidigt.

Jag tycker det är jätteviktigt att fundera på hur man väljer att formulera sig, helt enkelt.

Nu var det ju verkligen inte det jag skrev, "jag blir faktiskt jättestressad nu, sluta vara så tysta".
Men jag förstår att du uppfattade det som aggressivt om det är så du tror att jag beter mig. Jag skulle aldrig uttala mig på det sättet.

 

[MiniLi]

@Fruentimber Men om man sitter på ett möte och ingen säger någonting, hur har de då gett respons? Har man då kommunicerat genom kroppsspråk behöver man ju förbättra sin kommunikation tycker jag, man kan ju inte förvänta sig att andra ska förstå om man inte säger någonting. Jag tycker inte alls det är fel att be om verbal respons, då kan man ju också säga att man funderar eller vad man tänker på. Alternativt att man inte håller med typ.

”Jag känner såhär när du gör såhär” är ju ett sätt att jag-uttrycka sina reaktioner på andras ageranden. Att någon blir stressad när jag är tyst måste den ju få uttrycka tänker jag, utan att jag känner mig påhoppad av det. Jag kan ju lika gärna svara ”jag känner mig stressad när du avkräver mig ett svar” istället för att ta illa upp. Varför man nu skulle ta illa upp när någon missat ens kommunikation, det var förmodligen inte av illvilja, då hade hen ju inte tagit upp det.

Det är ju, enligt mig, ett ganska bra sätt att kommunicera. Svarar då någon att den behöver tänka lite eller dylikt så vet ju också den som blir stressad att det inte har med en själv att göra. Istället för att man antingen kör över andra eller börjar fundera på om det är en själv det är fel på.

Ja precis. I min värld är det väldigt funktionellt att dela med sig av sina tankar och reaktioner för att minska risken för missförstånd. Det betyder ju inte att jag kräver att andra ska ändra sig, jag är bara ingen tankeläsare och behöver hjälp av mina kollegor för att förstå vad som pågår i deras huvuden. Men vad vet jag, jag jobbar ju med ett gäng behandlare i psykiatrin så vi kanske är lite sönderterapeutade

 

[flyingchange]

Jag är också väldigt ambitiös, otålig och engagerad. Detta har lett till frustration på samtliga arbetsplatser jag har varit på.

Jag löste problemet med att säga upp mig och jag driver nu eget istället. Jag kan välja helt själv vilka uppdrag jag vill ta och vilka personer jag vill jobba med. När jag blir anlitad i ett projekt så förväntas jag prestera och leverera - det är ju det uppdragsgivaren betalar för! - och inte ständigt gå på sparlåga för att matcha andra människors energinivå vilket jag annars alltid fått kämpa med. Jag har lätt för att samarbeta med andra entreprenörer och personer på ledningsnivå som också vill komma till beslut snabbt, är villiga att ta risker och inte rädda för att testa något nytt.

Jag har inget kontrollbehov utan litar på att människor gör sitt jobb, och jag skulle aldrig gå in och detaljstyra någon annan. Men, jag behöver få utlopp för min energi och kreativitet, och jag mår så mycket bättre av att befinna mig i sammanhang där det är okej - ja, till och med uppskattat!

 

[Angel]

Nu var det ju verkligen inte det jag skrev, "jag blir faktiskt jättestressad nu, sluta vara så tysta".
Men jag förstår att du uppfattade det som aggressivt om det är så du tror att jag beter mig. Jag skulle aldrig uttala mig på det sättet.

Att någon blir stressad över att ett projekt inte går framåt som det borde är ju ganska vanligt men håller med tidigare om att det är stor skillnad på om det låter aggressivt och anklagande eller inte att säga det. En del människor kan faktiskt behöva höra att deras personliga brist på engagemang är ett problem och att de behövs för att ro saker i land i tid men de allra flesta gör man nog säkrast att handskas med betydligt försiktigare och snarare be om förslag på hur man kommer vidare framåt.

 

[Fruentimber]

Nu var det ju verkligen inte det jag skrev, "jag blir faktiskt jättestressad nu, sluta vara så tysta".
Men jag förstår att du uppfattade det som aggressivt om det är så du tror att jag beter mig. Jag skulle aldrig uttala mig på det sättet.

Jag refererar till hur uttalandet kan tolkas, inte hur jag tror att du "beter dig". Som jag svarade @Wysiwyg så tror jag att det finns betydligt bättre sätt att uttrycka sig på än det exempel du gav.

 

[Wysiwyg]

@Fruentimber Fast @MiniLi skrev ju inte att hon tyckte man skulle uttrycka sig så som du skrev, ”jag blir faktiskt jättestressad nu, sluta vara tysta?”. Hur tänker du att man ska säga om man säger något eller lägger fram ett förslag och ingen säger någonting alls? Att lugnt och satsat be om en verbal respons tycker jag alltid man har rätt att göra. Uttrycker kollegan dessutom att hen blir stressad av min mer lugna attityd vet jag ju det till nästa gång, då kan jag ju vara lite snabbare på att säga ”jag behöver fundera” och vice versa. Vet kollegan att min tystnad betyder att jag funderar och behöver mer tid samt att jag blir stressad om kollegan ligger på kan ju kollegan nästa gång ta det lite lugnare.

Man kan inte bli så rädd att trampa andra på tårna att man slutar kommunicera med dem tycker jag. Om någon blir kränkt av att en kollega lugnt ber om ett svar tänker jag att den personen i så fall får jobba med sig själv lite. Behöver man mer tid att tänka och att formulera sig får man väl säga det i så fall, är ju inget konstigt.

 

[MiniLi]

Att någon blir stressad över att ett projekt inte går framåt som det borde är ju ganska vanligt men håller med tidigare om att det är stor skillnad på om det låter aggressivt och anklagande eller inte att säga det. En del människor kan faktiskt behöva höra att deras personliga brist på engagemang är ett problem och att de behövs för att ro saker i land i tid men de allra flesta gör man nog säkrast att handskas med betydligt försiktigare och snarare be om förslag på hur man kommer vidare framåt.

Jag syftade inte på en sån situation. Jag syftade specifikt på tex ett möte där man diskuterar olika sakfrågor, jag ställer en fråga men ingen säger något. Jag skulle aldrig kräva eller förvänta mig att andra människor ska funka precis som jag men jag är i behov av att mina kollegor är lite öppna med att de tex behöver betänketid. Jag tycker att det är rimligt.
Svaret på den frågan skulle alltså kunna vara "Jag vet inte riktigt, jag behöver fundera på detta!".

 

[Fruentimber]

Jag syftar på om jag ställer tex en fråga men ingen svarar. Jag kan inte se hur det skulle kunna vara aggressivt och det är heller ingen situation när någons respons har blivit missad.
Jag lägger definitivt inte mitt mående i någon annans knä, och jag håller inte med dig om att det är aggressivt att vara öppen med ens reaktioner eller tankar.

Fast nu missförstår du ju mig, ganska grovt. Jag har aldrig påstått att det är aggressivt att vara öppen med ens reaktioner eller tankar? Det är explicit ditt exempel på att uttrycka sig, som jag vänder mig emot efter hur det kan uppfattas. Det finns andra sätt att uttrycka sig på, både ens reaktioner och tankar, som inte behöver framstå lika aggressivt.

 

[Fruentimber]

@Fruentimber Fast @MiniLi skrev ju inte att hon tyckte man skulle uttrycka sig så som du skrev, ”jag blir faktiskt jättestressad nu, sluta vara tysta?”. Hur tänker du att man ska säga om man säger något eller lägger fram ett förslag och ingen säger någonting alls? Att lugnt och satsat be om en verbal respons tycker jag alltid man har rätt att göra. Uttrycker kollegan dessutom att hen blir stressad av min mer lugna attityd vet jag ju det till nästa gång, då kan jag ju vara lite snabbare på att säga ”jag behöver fundera” och vice versa. Vet kollegan att min tystnad betyder att jag funderar och behöver mer tid samt att jag blir stressad om kollegan ligger på kan ju kollegan nästa gång ta det lite lugnare.

Man kan inte bli så rädd att trampa andra på tårna att man slutar kommunicera med dem tycker jag. Om någon blir kränkt av att en kollega lugnt ber om ett svar tänker jag att den personen i så fall får jobba med sig själv lite. Behöver man mer tid att tänka och att formulera sig får man väl säga det i så fall, är ju inget konstigt.

Se mitt svar ovan till @MiniLi . Det är inte själva kommunikationen i sig jag vänder mig emot, utan hur man valt att uttrycka den.

Jag säger inte att man inte ska kommunicera. Jag säger att det finns olika sätt att uttrycka sig på och jag förstår nog inte riktigt de starka invändningarna mot det? Eller varför det på något sätt skulle vara slutdiskuterat vad gäller ens tankar och känslor, enbart för att jag påpekar att det går att uttrycka sig på ett annat sätt?

 

[MiniLi]

Jag refererar till hur uttalandet kan tolkas, inte hur jag tror att du "beter dig". Som jag svarade @Wysiwyg så tror jag att det finns betydligt bättre sätt att uttrycka sig på än det exempel du gav.

Okej. Jag har aldrig varit med om att någon tolkat mig på det sättet, tvärt om så brukar det alltid bli bra. Om det mot förmodan skulle hända så får vi väl reda ut missförståndet.

 

[Görel]

Och om jag hade haft en ledare som såg välmående i gruppen som meningslöst hade min lojalitet sjunkit direkt. Meningen med incheckning är ju inte att det ska vara en formalitet utan ett sätt att skapa en medvetenhet om medlemmarnas egna perspektiv och förutsättningar. Om jag under en incheckning får höra "Det har varit körigt med barnen i helgen då x brutit armen så det har gått i ett" så vet jag ju att hen kan behöva extra stöttning, jag kan förstå varför hen låter kort osv.

Att ha t.ex. ett Gantt-schema är ju ett bra verktyg men ett projekt är ju mycket mer än bara planering ifall man vill maximera produktivitet och effektivitet. Och jag har inte sagt någonstans att introvert skulle vara en koppling till något negativt. En introvert är inte automatiskt oengagerad, hen kan visa sitt engagemang på andra sätt som är värdefullt för gruppen.

Man vill kanske inte föra fram all information framför sin arbetsgrupp. Alla behöver inte få veta allt om ens privatliv.

 

[MiniLi]

Fast nu missförstår du ju mig, ganska grovt. Jag har aldrig påstått att det är aggressivt att vara öppen med ens reaktioner eller tankar? Det är explicit ditt exempel på att uttrycka sig, som jag vänder mig emot efter hur det kan uppfattas. Det finns andra sätt att uttrycka sig på, både ens reaktioner och tankar, som inte behöver framstå lika aggressivt.

Jag förstår nog inte hur du menar. Kan du ge ett exempel?
Varför blev just mitt sätt att uttrycka det på aggressivt och hur skulle du säga att man kan säga istället?

Jag har aldrig någonsin varit med om att någon tolkar mig som aggressivt när jag säger något i den stilen. Tvärt om så brukar det bli väldigt avväpnande.

 

[Wysiwyg]

Ja precis. I min värld är det väldigt funktionellt att dela med sig av sina tankar och reaktioner för att minska risken för missförstånd. Det betyder ju inte att jag kräver att andra ska ändra sig, jag är bara ingen tankeläsare och behöver hjälp av mina kollegor för att förstå vad som pågår i deras huvuden. Men vad vet jag, jag jobbar ju med ett gäng behandlare i psykiatrin så vi kanske är lite sönderterapeutade

Nämen det är ju ett givande och tagande i det sociala samspelet tänker jag, alla får vi ju ändra oss lite för att andra ska förstå oss. Och att kommunicera kring sina reaktioner tänker jag också är hälsosamt, annars riskerar det ju att bli som en tryckkokare där ingen säger någonting för att alla är rädda att såra någon annan och så blir det bara missförstånd åt alla håll.

En del mår ju väldigt dåligt av att andra är tysta och tar det som social bestraffning eller börjar fundera på om det är något fel på dem. Då är det ju onödigt om den personen går runt och tror det istället för att bara få veta att den tysta kollegan funderade själv och behövde mer tid bara. Och likaså slipper den tysta kollegan tro att den ”gåpåiga” tycker hen är dum i huvudet om tysta kollegan bara får veta att tystnaden är lite stressande. Alla får förklara sig och det minimerar risken för missförstånd.

 

[Wysiwyg]

Se mitt svar ovan till @MiniLi . Det är inte själva kommunikationen i sig jag vänder mig emot, utan hur man valt att uttrycka den.

Jag säger inte att man inte ska kommunicera. Jag säger att det finns olika sätt att uttrycka sig på och jag förstår nog inte riktigt de starka invändningarna mot det? Eller varför det på något sätt skulle vara slutdiskuterat vad gäller ens tankar och känslor, enbart för att jag påpekar att det går att uttrycka sig på ett annat sätt?

Har du något exempel på ett bättre sätt?

Min invändning kommer nog ifrån att någon skulle försökt att tyst kommunicera något som den andra inte förstod och skulle ta väldigt illa upp av att någon säger ”jag blir stressad av tystnaden, vad tänker du?”. Jag förstår i min tur inte att det är ett så hemskt sätt att uttrycka sig eftersom jag tycker det är ett sätt smidigt sätt att kommunicera. ”Jag känner/tolkar det du gör såhär” är i min värld motsatsen till att lägga skulden på någon annan. Det är för mig ett sätt att uttrycka hur man känner och att ge den andra plats för kommunikation.

 

[MiniLi]

Nämen det är ju ett givande och tagande i det sociala samspelet tänker jag, alla får vi ju ändra oss lite för att andra ska förstå oss. Och att kommunicera kring sina reaktioner tänker jag också är hälsosamt, annars riskerar det ju att bli som en tryckkokare där ingen säger någonting för att alla är rädda att såra någon annan och så blir det bara missförstånd åt alla håll.

En del mår ju väldigt dåligt av att andra är tysta och tar det som social bestraffning eller börjar fundera på om det är något fel på dem. Då är det ju onödigt om den personen går runt och tror det istället för att bara få veta att den tysta kollegan funderade själv och behövde mer tid bara. Och likaså slipper den tysta kollegan tro att den ”gåpåiga” tycker hen är dum i huvudet om tysta kollegan bara får veta att tystnaden är lite stressande. Alla får förklara sig och det minimerar risken för missförstånd.

Ja jag tänker också så.

 

[Fruentimber]

Jag förstår nog inte hur du menar. Kan du ge ett exempel?
Varför blev just mitt sätt att uttrycka det på aggressivt och hur skulle du säga att man kan säga istället?

Har du något exempel på ett bättre sätt?

Just nu känner jag nog mest lite att ni främst kommer kritisera andra exempel, för det verkar som att det drogs igång en del stora växlar enbart för att jag påpekade att man kan formulera sig annorlunda.

Alltså, hur man väljer att formulera sig måste vi väl ändå vara överens om har betydelse. Att jag kritiserade ett exempel, betyder givetvis inte alls att jag inte ser värde i att kommunicera ens tankar och reaktioner. Jag tycker nog att det är en ganska orättvis slutsats för att jag pekade ut en formulering som jag upplevde aggressiv. Bara valet av ord, "jätte" och meningsuppbyggnaden spelar ju stor roll i hur vi kan uppfattas. Det finns ingen anledning att någon blir en tryckkokare bara för att det finns mer eller mindre kloka sätt att formulera sina tankar och känslor på. Dessutom finns det ju situationer och stunder där det helt enkelt inte passar sig, men det betyder inte att man inte kan uttrycka det vid ett annat mer lämpligt tillfälle senare. Eller för den delen, dela upp det man önskar få fram istället för att dra allt i samma mening som riskerar bli plumpt.

Men visst, ska vi dra exempel på omformuleringar, så kan jag absolut ge några.

T ex kan det räcka att påpeka tystnaden för att den ska brytas. Det tycker jag ändå att man ofta kommer långt med.

"Nu blev det lite tyst, märker jag. Vad tänker ni?"

"Nu spred sig tystnaden."

"Ja, så, hur går tankarna? Det blev lite tyst nu".

Om man måste påpeka sitt stresspåslag så tänker jag att det finns en hel del olika kombinationer.

"Jag upplever att jag blir lite stressad av tystnaden just nu"/"nu känner jag att jag inte riktigt får någon respons och blir lite stressad, hur går tankarna hos er?"

Jag skulle säkert kunna sitta resten av dagen och dra exempel på formuleringar, men jag tror inte riktigt att det bidrar något ytterligare till diskussionen. Det jag främst ville få fram är hur jag tolkade formuleringen, och att hur vi formulerar oss spelar roll, utan att för den delen tysta människor eller deras reaktioner/känslor.

 

[Wysiwyg]

@Fruentimber Är inte ute efter att kritisera dig alls utan håller bara inte med att det var ett aggressivt uttryck från första början eller att det la skuld på någon annan. Därför var jag intresserad hur du tycker man ska efterfråga verbal kommunikation. Men där uppfattar vi det olika då.

 

[MiniLi]

Just nu känner jag nog mest lite att ni främst kommer kritisera andra exempel, för det verkar som att det drogs igång en del stora växlar enbart för att jag påpekade att man kan formulera sig annorlunda.

Alltså, hur man väljer att formulera sig måste vi väl ändå vara överens om har betydelse. Att jag kritiserade ett exempel, betyder givetvis inte alls att jag inte ser värde i att kommunicera ens tankar och reaktioner. Jag tycker nog att det är en ganska orättvis slutsats för att jag pekade ut en formulering som jag upplevde aggressiv. Bara valet av ord, "jätte" och meningsuppbyggnaden spelar ju stor roll i hur vi kan uppfattas. Det finns ingen anledning att någon blir en tryckkokare bara för att det finns mer eller mindre kloka sätt att formulera sina tankar och känslor på. Dessutom finns det ju situationer och stunder där det helt enkelt inte passar sig, men det betyder inte att man inte kan uttrycka det vid ett annat mer lämpligt tillfälle senare. Eller för den delen, dela upp det man önskar få fram istället för att dra allt i samma mening som riskerar bli plumpt.

Men visst, ska vi dra exempel på omformuleringar, så kan jag absolut ge några.

T ex kan det räcka att påpeka tystnaden för att den ska brytas. Det tycker jag ändå att man ofta kommer långt med.

"Nu blev det lite tyst, märker jag. Vad tänker ni?"

"Nu spred sig tystnaden."

"Ja, så, hur går tankarna? Det blev lite tyst nu".

Om man måste påpeka sitt stresspåslag så tänker jag att det finns en hel del olika kombinationer.

"Jag upplever att jag blir lite stressad av tystnaden just nu"/"nu känner jag att jag inte riktigt får någon respons och blir lite stressad, hur går tankarna hos er?"

Jag skulle säkert kunna sitta resten av dagen och dra exempel på formuleringar, men jag tror inte riktigt att det bidrar något ytterligare till diskussionen. Det jag främst ville få fram är hur jag tolkade formuleringen, och att hur vi formulerar oss spelar roll, utan att för den delen tysta människor eller deras reaktioner/känslor.

Okej. Jag skrev exemplet snabbt, i en verklig situation hade jag valt mina ord och hade troligen uttryckt samma budskap men kanske lite annorlunda. Inte säkert jag hade sagt ”jätte” tex.
Jag håller med dig om att det spelar roll hur man uttrycker sig, jag förstod bara inte vad du menade. Det var inte meningen att mitt exempel skulle tas så strikt utan det var mer för att förmedla på ett ungefär hur jag skulle göra.