temperament nu och då

[miras]

Jag hör ofta att dagens ridhästar blir mer och mer svårhanterliga eftersom man avlar på prestationshästar och då tar mer hänsyn till prestation än till att hästarna ska vara lätta att hantera för fritidsryttaren. Jag hör också ofta att hästarna genom vår målmedvetna avel blivit så mycket lättare att hantera än vad remonterna var på början av 1900-talet.

Är det någon här som var aktiv under första halvan av 1900-talet eller någon som är insatt i hästbeståndet då som kan förklara för mig? Har hästarna blivit mer lätthanterliga eller tvärt om de senaste hundra åren? Har det kanske att göra med att dagens hästmänniskor har mer/mindre kompetens och erfarenhet än vad hästmänniskan hade då?

 

[Cornelia]

Sv: temperament nu och då

Detta är förstås en fråga för halvblodsfolket, men jag vill blanda mig i lite eftersom jag på 70- talet red halvblod.

Jag har hört många säga att deras halvblod är tuffa och knepiga, att man måste rida i stort sett varje dag för att hästen ska vara ridbar. Efter en månads vintervila måste man "börja om från början" när det gäller att sitta upp och rida. Inte som med mina hästar som kan gå och skrota i hagen i ett par månader, och så tar man tränset och skrittar ut en barbackarunda ....

Jag kommer ihåg de halvblod som jag kom i kontakt med då. Ofta var de mindre än dagens, mer kompakta och kortbenta. Visst fanns det individer som var jobbiga, det finns det inom alla raser, men ofta var det hyggliga hästar som funkade bra även med mindre vana ryttare.

Jo, det finns sådana idag också. Men jag tycker att gång på gång hör att hästen är het, svårriden, knepig att hantera, knepig med andra hästar. Har en känsla av att detta även gäller dagens tävlingsponnyer, eller har jag fel?

 

[willy]

Sv: temperament nu och då

Jo, det finns sådana idag också. Men jag tycker att gång på gång hör att hästen är het, svårriden, knepig att hantera, knepig med andra hästar. Har en känsla av att detta även gäller dagens tävlingsponnyer, eller har jag fel?

Eller är det så att en del ryttare tycker att det är "häftigt" att ha/klara av att rida och handeta en svår häst?

 

[Ramona]

Sv: temperament nu och då

Jag tror att hästarna idag är enklare än de hästarna som fanns i början på 1900-talet. Det bygger jag på att hästarna på den tiden fick så enormt mycket mer motion och träning, och mindre anpassat specialfoder. De var kör och ridhästar som arbetade på ett helt annat sätt. Var de ute gick de i större hagar dessutom.

Idag rids hästarna inte alls lika mycket som de gjorde förr. De får bättre mat, de får bättre vård överlag. Så hästarna mår bättre vilket gör att de kan bråka mer. Ändå klarar de absolut flesta halvblodsägarna av sina hästar primafint och utan större problem.

 

[corzette]

Sv: temperament nu och då

Nja jag tror nog det alltid funnits "svåra" hästar ...

När vi hade ett sto e Adept - Niarchos (född 1980) fick vi ofta höra att hennes "egna" humör kom mkt från Niarchos Som enligt utsagor skenade en hel del i sina dagar...
Och han var inte ensam om att va "het"... Just nu kommer jag inte på mer vilka hästar som det handlade om men det var en hel del hästar som skenade både en och flera gånger, gärna på hingstvisningar, uppvisningar och till vardags...
Niarchos stod ju i Gamleby, men även Flyinge hade sin del av "ofta skenande" hingstar =)

Så nej vill inte påstå att det är "bättre eller sämre" idag... Det är ju individer.

Vill inte heller säga att hästhållningen är bättre eller sämre heller idag, bara fler utövare med nivå nybörjare - amatörer - proffs. Tidigare var det ju mkt militärt, vilket i sej innebar många som jobbade heltid med hästarna, tex K1 mm men det innebar ju även att det var "nybörjare" som fick handskas med hästarna iom de som kom som värnpliktiga inte alltid va hästvana...

 

[Mabuse]

Sv: temperament nu och då

Håller med om att kunskapen inte heller var på topp i alla läger förr heller - min svärfar är bondson, och de hade hästar på gården innan de köpte traktor. I hans familj är de väldigt djurkära, de tyckte om sina hästar, och hästarna skötte sig bra (även om det såklart fanns individer som funkade bättre och sämre i arbetet, men det var de bra arbetshästarna de avlade på). Grannen däremot gillade egentligen inte hästar, och hans hästar var kompletta odågor - de fick låna ett spann en gång, och han säger att de var som krokodiler när man skulle sela på dem, elaka och dana.

Nuförtiden väljer ju nästan alla om de vill ha häst eller inte, men förr så var ju i princip alla bönder tvungna att ha häst om de inte ville dra plogen själva, och det var väl inte alla som hade velat haft häst egentligen, om det funnits något att välja på. Så på sätt och vis kan jag tänka mig att det fanns fler olämpliga hästägare förr.

 

[gylle]

Sv: temperament nu och då

Jag har hört många säga att deras halvblod är tuffa och knepiga, att man måste rida i stort sett varje dag för att hästen ska vara ridbar. Efter en månads vintervila måste man "börja om från början" när det gäller att sitta upp och rida. Inte som med mina hästar som kan gå och skrota i hagen i ett par månader, och så tar man tränset och skrittar ut en barbackarunda ....

Och jag säger precis tvärtom om jag jämför halvbloden på 80-talet jämfört med idag, varje pass började med en fullkomligt gräsligt stel häst som det först tog en halvtimme att arbeta loss, hade de vilat en dag eller ännu värre flera så var de fruktansvärt stallmodiga springiga och ännu mer gräsligt stela.

De halvblod jag har idag spelar det ingen roll om de så blivit stående en vecka de är möjligen lite pigga de första varven men lika mjuka och smidiga som om man hade arbetat igenom dem dagen innan.
Passen idag blir väldigt mkt kortare än förr iom att de kommer till arbete direkt efter uppvärmningen, de är naturligt lösgjorda i kroppen och har en kropp som är mkt mer byggd för att arbeta rätt därför behöver man aldrig lägga ner den tid man fick göra förr för att ens få en lösgjord häst och sen för att få den att jobba rätt. Hästarna idag har mkt mer positiv arbetsenergi och är mkt mer lyhörda och känsliga för hjälperna.
Jag har faktiskt en känsla av att just att de är mkt mer lyhörda och känsliga för hjälperna är det som kan ställa till det för orutinerade ryttare, hästarna i dag tåler inte en klantig ryttare på samma vis.

 

[Cornelia]

Sv: temperament nu och då

Jag har ju inga egna halvblod, men jag har bekanta som har, och många av dem säger just det som jag sa i mitt inlägg, att hästarna måste ridas nästan varje dag för att vara hanter- och ridbara.

Det kanske är fel, vad vet jag, men för ett par dagar sedan hade jag en intressant diskussion med en kvinna som äger ett fint dressyrhalvblod men som ska byta ras för hon tycker att rasen är så svårhanterlig numera.

Känner en annan kvinna, uppfödare av halvblod, som fortsätter föda upp dem men som har bytt ras för egen del. Hon tycker att de är för svåra.

Sen har det säkert med olika hingst- och stolinjer att göra. Så är det inom alla raser.

Men som sagt, jag har egentligen inte i tråden att göra, kan inte tillföra så mycket som ni kan som håller på med rasen.

 

[Mabuse]

Sv: temperament nu och då

Jag tror att det kan vara så att de hästar som presterar i sporten idag helt enkelt har rätt mycket energi och arbetsvilja. Den behöver de om de ska tycka om att träna så mycket som behövs för att kunna gå svår klass.

Jag ska inte påstå att jag har stor erfarenhet av att rida svårklasshästar, men jag har ridit några hästar med svårklasshästar mycket nära i stammen (helsyskon respektive helsyster till mamma till flera grand prix-hästar), och de har väldigt mycket energi. Den ena behövde i princip ridas varje dag, annars blev hon för het. Bäst trivdes hon om hon fick jobba ordentligt sju dagar i veckan. En sån häst är ju inte så lämplig om man själv trivs bäst med att rida tre dagar i veckan. Ingen av dem blir dock dumma eller stela av att stå, bara väldigt energiska och med mycket myror i benen.

Jag kanske ska tillägga att hästarna är svenskstammade.

 

[corzette]

Sv: temperament nu och då

Delvis kl

Själva köpte vi en enligt oss kanonmärr (dock inte stammäsigt enl många).
Hon var dock felhanterad nånstanns under sina yngre år och därför "knepig"...
Denne betäcktes med Cortez, fick en "duracell kanin", red du mer än två varv likadant i ridhuset blev hon uttråkad och hittade på "dumheter", hoppade ALLT du styrde på (inkl höjdhoppshinder, globen 2006) ... Tvärcool i huvvet, stressade inte upp sej för saker i stall/omgivning, men kunde utan problem ha "självmordstankar" när hon inte skulle gå fram utan hellre valde att gå ner i krondiken eller backa in i andra mer eller mindre farliga saker, av ingen som helst orsak.
Betäckte samma märr med Nactus, fick en valack, lika cool i huvvet, han hoppar till om tex nåt händer men inte mer. Stressar inte upp sej på saker i stall/omgivning, TITTIG (mest stenar men även på tävling) Kan utan problem gå i samma tempo samma jobb osv i evigheter... Så ridmässigt är de två så skilda man kan vara... Och då ändå samma mamma.... Däremot e ju bägge lika från backen, men där kommer ju å andra sidan "miljö" in i tänket med, samma uppfödare och iom det samma hantering från backen.

 

[grimman]

Sv: temperament nu och då

så intressant att höra om Niarcos avkommor.
Jag red en liten fuxdam på ridskolan under -80-talet och hon var e. Niarcos och den enda växeln som fanns på henne var FRAMÅT! Himla rolig att rida när hon väl slappnade av men mer vild än tam ute.