Sv: Tävlingar och djur (med tanke på OS)
TACK så mycket
Om man utgår ifrån citatet från Malin Baryard som Petruska skrev i ett tidigare inlägg och ställer sig frågan: Hur berättigar Du ridsportens existens? Det var lite det tråden var tänkt att handla om från början
Oj, nu blev det jobbigt
Eftersom frågan plötsligt blev milsvid! När jag ser ordet "ridsporten" tänker jag på ridning över huvud taget och faktiskt inte enbart tävlingsridning.
Och så glömdes trav- och galoppsporterna och körningen (också tävling med hästar även om körningen inte ingår i OS)...
Att försvara utövandet av hsätsport över huvud taget mot människor som ifrågasätter, blir ju redan det jobbigt...
Men gentemot vem menar du att man ska "försvara" ridsport?
Att rida en eller många tävlingar på min tränade häst ser jag som fullt oproblematiskt. Men det beror ju alltid på hur man tänker.
Min förutsättning är att jag rider och tränar helt för nöjes skull, och vill att jag tillsammans med mina hästar ska bli så samspelta som möjligt. Dessutom vill jag gärna upptäcka hur "svåra" övningar vi kan lära oss att utföra.
Jag har tävlat en del i western sedan sex år tillbaka, och förra sommaren testade jag för första gången i mitt liv (38 år gammal) en dressyrtävling.
Men jag deltar inte i tävlingarna för att det är viktigt för mig att vinna och visa upp mig: jag deltar mest för att se om hästen och jag klarar övningarna på ett godkänt sätt.
Detta innebär också att jag inte tränar eller pushar mina hästar i syfte att uppnå något på tävlingsbanan.
Visst finns det alltid risk att rida på hästen skador och förslitningar, men kanske risken minskar om man inte har tävlingsplaceringar som mål?
Eller så minskar risken också om man tänker som jag "jag vill starta MSV B/MSV A dressyr med min häst, men det är inte så viktigt när det blir - det får ta ett år (kanske inte helt realistiskt eftersom jag inte rider hästen så många pass per vecka) eller tio år (hästen är idag sju år så det hinns)"
Jag tror att största skadeproblematiken och överträningsproblematiken finns hos hobbyryttare som blivit ambitiösa och fort vill upp i klasserna. Man pressar hästen, tränar på det moment man för tillfället behöver förbättra mest och glömmer mångsidigheten. Och hästen blir sliten.
Och ryttaren blir ambitiös och entusiastisk och glömmer att hästen behöver återhämtning också.
Den riktiga eliten har nog kunskaper om hur man tränar häst hållbart - många hopp- och dressyrhästar i absoluta toppen är bortemot tjugo år gamla när de pensioneras.
De ambitiösa och entusiastiska hobbyryttarna kanske i större utsträckning saknar den kunskapen.
Vad gäller trav och galopp: pensionsålder för vbl-travare är 10-12 år. Sedan får de inte tävla längre även om de håller. Visst är det många som "sorteras bort" betydligt tidigare pga bristande fart och bristande hållbarhet för den extrema träning som de utsätts för, men många pensioneras faktiskt av åldersskäl också. Ingen vbl-travare tävlar vid 13 års ålder men det är inte pga att ingen håller utan för att de inte får. Järvsöfaks blev ålderspensionär vid 15 men hade säkert hållt ytterligare en tid med tanke på den karriär han hade bakom sig...
Galoppsport och körning har jag ingen aning om.