tankar om ultraljudsundersökningen

[vindvissla]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Det är nog olika vilken läkare man pratar med. Jag hade en lång diskussion med min härliga doktor förra gången eftersom jag kommer missa det där viktiga ul i v 17. Men enligt honom spelade det ingen roll ändå eftersom man inte fick göra abort här. Han sa dock att om hans patienter bestämmer sig för att åka till England och göra abort så kommer han ge alla medicinska råd som den patienten behöver. Han är alltså inte speciellt strikt, men han sa också att många av hans kollegor aldrig skulle fundera på att göra samma sak.

http://en.wikipedia.org/wiki/Baby_hatch Ett skrämmande exempel på vad som kunde hända med bebisar som föddes oönskade. Så vitt jag vet användes de fram till mitten av 90-talet på Irland, tror inte de finns kvar längre. Oftast låstes kvinnorna in på någon slags instutition, så som i the Magdalene sisters.

Sorry för ot.

 

[ainasoja]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Jag har aborterat ett foster som inte "såg bra ut" på ultraljudet i v 12 redan när jag var 18 år.

När jag sedan blev gravid med sonen så visste jag vad som skulle kunna hända engång till så jag hade redan tänkt igenom allt och var beredd på att abortera det fostret också om allt inte såg bra ut men det hade då blivit i v 17 och inte i v 12 som med den första.

 

[ameo]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Det jag har känt med tre sista barnen är att man skulle vilja ha ett första ultraljud lite tidigare än i vecka 18-20 nånstans, för att det skulle känas betydligt jobbigare att abortera det foster man känner rörelserna av i magen jämfört med innan man börjar känna några rörelser. Visst är det mer osäkra diagnoser tidigare i graviditeten, men i de fall man ändå kan se allvarliga avvikelser så hade det känts enklare. Tror jag...

 

[Gnarpis]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Jag håller med. Jag gjorde rul i v.19, vilket jag tyckte kändes ganska sent.

Vindvissla tycker det är intressant att höra. Tänkte på den tjejen du skrev om som blev belagd med resförbud. Där måste ju läkaren ha varit inblandad på nåt sätt. Endel läkare på Irland hamnar säkerligen i många moraliska dilemman pga att aborter är olagliga.

 

[Kattennizze]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

För mig som väntat i många år av ofrivillig barnlöshet så välkomnade vi ett handikappat barn. Jag gjorde inte FVP heller av samma anledning. Nu hade vi den fantastiska turen att få ett friskt barn,men ett handikappat hade varit precis lika välkommet för oss. Jag är inte emot aborter på något sätt, men just för oss spelade det ingen roll.

 

[vindvissla]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Antagligen gor de det, och de kan sakert ocksa se hur olyckligt det kommer bli i manga fall dar tonarsflickor behaller barn trots att de knappt vill. Det blir ju oftast sa att deras mammor tar hand om barnen, inte heller sa bra. Jag vet faktiskt inte vad lakaren sa i just detta fallet, men jag ar glad att hon fick aka till slut.

Jag fragade min kompis om det finns dagen-efter-piller har, och hon sa att man lika garna kan ta tre-fem av sina vanliga p-piller for det ar precis vad det ar anda. Ar det sa? Ar dagen-efter-piller bara ett starkt p-piller?

Nar jag fick missfall i v 8-10 ville de att jag skulle ha en begravning for embryot, i kyrkan. Hon ville inte ge mig ladan utan att en prast var bokad, sa jag fick dra en historia om att jag tog med det till Sverige dar det skulle kremeras.

Jag tycker det ar otroligt bra att Sverige har fri abort, aven om det sakert missbrukas av nagon sa ar det bra for de flesta att ha valet. Ett barn ar ett stort steg och ett handikappat barn annu storre.

 

[prinsessfeminist]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Ett bra inlägg!

När jag var yngre var jag ltie av en motståndare till abort, men jag har blivit äldre och klokare nu. Jag vill inte ha ett barn som inte är fullt friskt, jag skulle inte orka ta hand om det OCKSÅ ovanpå hur mitt liv ser ut i dag. Ibland får man kanske välja efter hur livet ser ut just då.

I dag vet jag att det inte finns något rätt eller fel vad gäller abort och att man väljer utifrån sina egna förutsättningar och från där man är i livet just då.

Ditt resonemang visar tydligt hur lite samhället vill ta hand om handikappade.

Jag skulle önska att vi hade ett människovänligare samhälle så att den enskilda mamman och pappan inte kände att det var bara deras ansvar att se till at barnen får ett bra liv.

Med första barnet var jag helt inställd på att göra abort om något skulle vara fel, andra mer tveksam. Men en sak jag har märkt under mina graviditeter är att jag inte alls reagerar så kallt och logiskt som jag tror att jag ska göra så jag tycker egentligen inte att man kan förbereda sig. Det finns ju så många olika saker som kan vara fel och inte alltid på ett så himla svartvitt sätt. En kompis fick tex veta att hennes bebis/foster hade förstorad njure och det kunde bli så att njuren fortsatte att växa och då skulle tränga ut alla andra organ och bebisen därmed skulle dö eller så skulle ingenting hända förutom att barnet skulle få nedsatt funktion i ena njuren. Det var lite 50-50 och inga fler besked kunde ges. Vad gör man exempelvis med sån information förutom oroar ihjäl sig över något man absolut inte kan påverka? (Bebisen överlevde dock och är en 3-åring med helt normalt liv idag.)

Vad skönt att allt gick bra och jag är säker på att föräldrarna är glada över att de valde rätt beslut. Just ovissheten måste vara det värsta.

Jag är som du, mer känslostyrd när det väl gäller -så jag vet inte hur jag skulle agera i ett kritiskt läge. Det är lätt att sitta och kalkylera med än det ena och än det andra när man inte står inför situationen själv.

Sedan har jag ett stort hopp och jag litar inte blint på alla doktorer. Jag hade nog läst på själv ang. problemet, bett att få ytterligare läkares bedömning och och och... ja, jag hade nog velat bli ordentligt bevisad att barnet verkligen skulle få men för livet så att ett vbrytande vore det bästa för alla parter.

Jag är inte heller perfekt, jösses, tänk om man visste vilka olika diagnoser man har eller kromosomfel eller annat - och livet är trots allt väldigt värdefullt för mig.

Nu hamnar jag lite ot här, men steget från en fysisk screening där man ser vilka kroppsliga defekter ett barn kan ha till andra screeningmetoder (fostervattensprov etc) är inte långt. Jag har själv genomgått fvp och jag har aldrig varit så rädd för ett besked förut, tror jag. DS kunde vi leva med, men att föda fram ett barn som bara andas en kort stund skulle kännas övermänskligt (det finns ffa två kromosomfel som gör barnet livsodugligt utanför livmodern, men de är mycket sällsynta).

 

[prinsessfeminist]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

/.../
http://en.wikipedia.org/wiki/Baby_hatch Ett skrämmande exempel på vad som kunde hända med bebisar som föddes oönskade. Så vitt jag vet användes de fram till mitten av 90-talet på Irland, tror inte de finns kvar längre. Oftast låstes kvinnorna in på någon slags instutition, så som i the Magdalene sisters.

Sorry för ot.

Liknande "lämnabortbarn-lådor" finns på en del sjukhus i USA. Jag anser nog att det är ganska bra för barnens skull, att mödrarna anonymt kan göra sig av med dem och veta att de blir omhändertagna och bortadopterade. Att tvingas behålla ett barn som man är oförmögen att ta hand om ger sorgliga konsekvenser för alla. Jag minns Bobby..

 

[vindvissla]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Absolut, jag tanker mest pa alla de kvinnor som faktiskt VILLE ha sina barn men inte fick behalla dem for att de inte var gifta/blivit valdtagna mm.

 

[ameo]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

För mig som väntat i många år av ofrivillig barnlöshet så välkomnade vi ett handikappat barn. Jag gjorde inte FVP heller av samma anledning. Nu hade vi den fantastiska turen att få ett friskt barn,men ett handikappat hade varit precis lika välkommet för oss. Jag är inte emot aborter på något sätt, men just för oss spelade det ingen roll.

Jag har gjort fostervattenprov vid mina tre sista graviditeter. Och för mig har tanken inte nödvändigtvis varit att välja bort allt som liknar defekter, utan för att kunna göra ett medvetet val OM det visar sig att det är något fel.
Det kan ju lika mycket handla om att hinna förbereda sig mentalt på att man kommer få ett barn som är annorlunda som att ha möjligheten att välja bort det.
När jag väntade tvåan och trean hade jag nog valt bort de flesta handikapp (jag fick tre barn tätt - bara drygt 3 år mellan ettan o trean), men med fyran kändes det inte alls som att det skulle vara någon katastrof ifall det hade blivit handikappat. Men det hade varit skönt att veta i förväg om det skulle blivit så. Nu föddes han ju fullt normal, så jag har inte hamnat i någon valsituation.

 

[Humelibumlan]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Viul i veckan 16 fick jag veta att barnet hade sk. dilaterat njurbäcken på bådar sidor, vilket gjorde att jag fick gå på fler undersökningar och de kollade allt flera gånger.
Speciellt jobbit var när lakaren inte kunde avgöra om hjärtat var ok utan satt tyst i 30 minuter för att kolla...

Nu är inte dil. njurbäcken en katastrof, men jag fick hela graviditeten göra ultraljud 1 ggr månad för att se hur det utvecklades, något jag tyckte var en bra trygghet.

Tanken att göra abort slog mig aldrig, inte heller funderade jag särkillt mycket runt "hur det skulle bli" utan tar dagarna som de kommer.

När hon föddes konstaterades att den ena njuren är för liten o har cystor, så just nu utreder vi vad den njuren gör/inte gör och dess funktion.
Och i morgon ska vi kontraströntga den...

Annars vill jag bara säga att jag är djup imponerad av sjukvårdens noggranhet, de kollar allt, flera gånger och min barnläkare ringde personligen mig 19,30 en fredagkväll för att berätta att provsvaren var okey. Detta trots att hon redan talat in på mobilsvar att det var okey

 

[ainasoja]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Att jag fick ett ultraljud redan i v 11 var pga att dom misstänkte utomkved på mig pga smärtorna jag hade och dessutom upptäcktes den graviditeten just i v 11 pga att jag hade mens som vanligt och åt P-piller så tanken på att jag var gravid hade aldrig slagit mig.

Jag var på en vanligt rutinkontroll för utrskift av nya P-piller och fick till och med nya utskivna utan barnmorskan gjorde ett g-test på mig, jag hade rena turen att jag stod på mig och sa att något var fel och fick då bli undersökt av en gynekolog som genast konstaterade att jag var gravid, det är skrämmande att barnmorskan kunde missa det när hon undersökte mig och dessutom skrev ut nya p-piller annars kanske jag hade varit mamma till en liten dotter/son som hade haft skador pga mitt levnadssätt. Jag borde varit i v 6 när jag fyllde 18, jag åt P-piller, jobbade livet ur mig och sov aldrig, festade ganska vilt men hade faktiskt bara sex en gång på 6 månader så jag var helt säker på när detta skulle ha inträffat annars vet jag inte om dom hade kunnat konstatera i vilken vecka jag var när dom undersäkte mig.

Jag är glad att dom redan då kunde konstatera att det var något allvarligt fel på fostret eftersom jag då kunde avsluta graviditen tidigt istället för att upptäcka det några veckor senare kring v 17-19.

 

[cirkus]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

jag tycker att det är en otroligt intrssant diskussion som verkligen bör lyftas fram i graviditetsinformationen.
UL är inte en kul grej där man får se beben ppå TV (som jag tycker extremt många verkar tycka).

Att få information om de vanligaste "felen" man kan hitta och hur det påverkas bebin senare tror jag är nyckeln till attkunna fatta någon form av beslut.

Jag hade inte valt att behålla ett barn med mycket svåra handikapp som enbart är smärta och elände för barnet, däremot hade jag med glädje tagit emot tex ett down-barn.

 

[Björk]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

*kl*
För mig var det självklart att UL inte var en "nöjestripp" för att få se bebisen i första hand. Jag blir ytterligt förvånad när/om jag träffar någon som ser det som så...
Vi var inställda på att få besked om bebisen mådde bra och utvecklades som den borde/ska. Nu hade vi ju gjort fvp också och visste att det som kollas vid det provet var okej.

Vi hade valt att ta bort barnet om det haft någon större/allvarligare skada.

 

[cirkus]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Ska jag vara ärlig så tror jag inte att någon direkt basunerar ut att de bara ser UL som en nöjestripp.

Men det räcker väl med att läsa ett par gravidtrådar här och inse att många tycker att en av de viktigaste bitarna med UL är att ta reda på könet... och sen skall det helst vara 3D och 4D och hela killevippen.

 

[ako]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Ja, vi hade det i åtanke. Sambon drabbades av enorm huvudvärk på vägen dit- som släppte direkt efter undersökningen (där Ludvig visade snoppen det första han gjorde- så vi fick veta vilken sort han var ). Spänningshuvudvärk kan man säga...

 

[ako]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Antagligen gor de det, och de kan sakert ocksa se hur olyckligt det kommer bli i manga fall dar tonarsflickor behaller barn trots att de knappt vill. Det blir ju oftast sa att deras mammor tar hand om barnen, inte heller sa bra. Jag vet faktiskt inte vad lakaren sa i just detta fallet, men jag ar glad att hon fick aka till slut.

Jag fragade min kompis om det finns dagen-efter-piller har, och hon sa att man lika garna kan ta tre-fem av sina vanliga p-piller for det ar precis vad det ar anda. Ar det sa? Ar dagen-efter-piller bara ett starkt p-piller?

Nar jag fick missfall i v 8-10 ville de att jag skulle ha en begravning for embryot, i kyrkan. Hon ville inte ge mig ladan utan att en prast var bokad, sa jag fick dra en historia om att jag tog med det till Sverige dar det skulle kremeras.

Jag tycker det ar otroligt bra att Sverige har fri abort, aven om det sakert missbrukas av nagon sa ar det bra for de flesta att ha valet. Ett barn ar ett stort steg och ett handikappat barn annu storre.

Men, jättekrasst sett, mend tanke på hur mga tidiga missfall som ändå sker - har prästerna verkligen tid att hålla regelrätta begravningar för alla dessa embryon? Intresssant!

 

[Björk]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Men det räcker väl med att läsa ett par gravidtrådar här och inse att många tycker att en av de viktigaste bitarna med UL är att ta reda på könet... och sen skall det helst vara 3D och 4D och hela killevippen.

Tja, vi resonerade om det där med kön. Jag visste inte om jag ville veta. Sambon ville veta. Så vi frågade, men fick tji; det gick inte att se ändå. Det jag menar är att man kan ju vilja veta könet (om det nu går) utan att det för den skull är så att man tror att det är just DÄRFÖR u-ljudet görs.

3D osv ÄR ju mer en nöjestripp, eller? För det är ju inget rutinultraljud utan något man bokar själv för att man just vill se i 3D. Trodde jag i alla fall?

Själv ville jag inte göra fler u-ljud än nödvändigt. Man vet trots allt att statistik visar att det kan påverka barnet. Fler barn blir tydligen vänsterhänta om det gjorts fler u-ljud t ex. Nu är ju inte vänsterhänthet något problem, men just för att man ser det i statistiska underlag så kanske det kan finnas annat som påverkas också. Har jag läst.

//mamma till en vänsterhänt liten kille

 

[vindvissla]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Fast det där var faktiskt lite orättvist tycker jag. Kan man inte få ha "friskt barn" i första hand och sen själv bestämma om man vill bekosta ett ultraljud för att ta reda på könet utan att för den sakens skull se rul som en nöjestripp?

 

[vindvissla]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Ingen aning, jag gjorde ju aldrig det. Men det kanske mer är att det blir välsignat eller nåt och placerat i en minneslund?