Sv: Har försökt vara ett stöd i sorgen men det känns som jag blivit "underkänd"...
Släng manualen! Alla är vi individer och kan bara trösta och stötta på vårt eget sätt, inte efter en mall, då blir det itne från hjärtat. Det sättet som passar din svägerska skulle inte passa mig när jag fick missfall. Jag skulle må bätte av ditt sätt att trösta. På mitt jobb så blev jag kramad och alla ville tala om hur duktig jag var, troligen så som din svägerska vill höra, MEN det passade inte mig. Så mitt råd är att slänga manualen, låt bli att trösta din svägerska, låt henne ringa nästa gång hon vill prata. Man behöver inte bränna ut sig bara för att de råkar vara ingifta släktingar, jag har 5 st och umgås bara med 2 av dem:smirk:Kuvertet innehöll ett brev där hon skrev att hon visserligen uppskattade att hon fått prata med mig om det som hänt men att hon förstår att det är omöjligt för mig att förstå vad de går igenom och att innehållet (en utskrift med tips på hur man bör bete sig för att bemöta dem som förlorat ett barn) kanske kunde "ge mig lite koll" eller något liknande.