tankar om ultraljudsundersökningen

[ameo]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Ja, aurorasamtal är nog ett måste i mitt fall och jag inser ju själv att kvinnor fått barn i alla tider så jag är ju inget specialfall, så det borde absolut bearbetas från min sida den dag det blir aktuellt.

(vad skönt det var att ventilera mina tankar Jag har aldrig någonsin pratat om detta tidigare med nån)

Ett hett tips - vänta inte tills graviditeten är ett faktum med att börja bearbeta det, utan ta gärna kontakt med mvc i ett tidigare skede! Det vore ju väldigt tråkigt om du skulle börja gå och skrämma upp dig själv så att du kanske inte ens vågar bli gravid.

 

[jerseyko]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Den rädsla du beskriver såhär lite i tråden, tror jag faktiskt alla känner mer eller mindre. Först som omföderskor!

Själv är jag livrädd för kejsarsnitt, att inte ha någon kontroll alls över min kropp och kanske t.om bli sövd. Något jag får lov att acceptera för jag kan ju inte få en beviljad vaginal förlossning om barnet måste ut för min eller barnets skull!

Jag var livrädd i början, just för jag är väldigt liten och smal. Men graviditetshormonerna styrde upp det där men istället utvecklade jag en kejsarsnitträdsla.
T.ex. skulle jag aldrig våga bli gravid igen efter ett kejsarsnitt, eftersom livmodern försvagas i ärret och kan spricka och då kan både jag och bebisen förblöda och dö Sen har jag sett sammanväxta bukhinnor på djur, de vill jag inte heller råka ut för. Inte heller känselbortfall eller att huden inte kan dra ihop sig.

Och du vet väl att slemhinnorna i slidan har jätte lätt för sig att läka Och att det inte är fler som spricker idag som förr, utan nu noteras minsta lilla. Oftast behöver man ju inte ens sys.
Det är ingen som ska titta in i min vagina som jag visar magen, så hellre ett fult ärr där än på magen.

 

[OhNoez]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

(vet inte vilken knapp jag ska använda så jag tar min egen)

Tack allihop för era kommentarer/råd/inputs/erfarenheter vad gällande mitt totala trådkap om förlossningsrädsla

ameo: man kan alltså gå på aurorasamtal trots att man inte är gravid eller har några planer på att bli det inom en snar framtid?

 

[Calazirya]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Fast nu blir det ju omvänd skrämsel igen tyvärr..

Du skriver om din rädsla för snitt eftersom man kan förblöda, bebisen kan dö osv men inte hur ofta det sker för vanligt i västvärlden är det ju knappast..

Det bästa för OhNoez är ju helt klart att inleda samtal med mvc och etablera ett förtroende. Att gå igenom för/nackdelar med olika förlossningssätt och sedan ta det därifrån..

 

[jerseyko]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Omvänd skrämsel? Jag berätta ju bara vad jag är livrädd för!

Jag tror faktiskt att risken att livmodernspricker vid en nästa graviditet är lika hög som risken att ett barn i säte inte upptäcks först det är dags att föda och de hittar en rumpa och inte ett huvud. Som jag förstått det är det förlossningsvärkarna livmoder inte orkar med och då är man ju ofast redan inne på sjukhuset, precis som man när det upptäcks säte oxå är på plats och här ska vi verkligen vara stolta över att bo här vi bor

 

[Björk]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Ligger det i sätesbjudning upptäcks det dessutom innan vad jag vet, sen beslutas det om huruvida man vill försöka ändå eller inte. Som förstföderska säger min bm att man snittas. Bm kollar ju upp innan hur bebis ligger, min har fixerat sig, och lossnar troligen inte utan att jag märker det

Mjaaeeej.... Det är nog tyvärr inte givet att det alltid upptäcks före man åker in med värkar i alla fall.

Att mitt barn låg i säte upptäcktes av en ren slump (och vad jag förstod var det likadant för ett annat par i föräldragruppen som också fick snitt pga sätesbjudning). Min BM skickade mig på extra ultraljud för att jag hade ett stort SF-mått. Misstanken var att jag hade för mycket fostervatten. Men då visade det sig att barnet låg i säte.

Till och med ett par dagar efter vändningsförsöket (som alltså inte lyckades, därför blev jag snittad) så trodde BM att barnet låg med huvudet neråt; att det vänt sig efter försöket (trots att jag sa att det borde jag ju verkligen ha märkt i så fall...). Sambon fick visa på min mage hur läkaren sagt att barnet låg (vilken sida ryggen låg mot osv.) och då lyssnade hon på hjärtljuden från en annan del av magen och ändrade sig "joo, den ligger nog i säte fortfarande".

Min BM har jobbat som det i ungefär 30 år och enligt egen utsaga erfaren.

Men jag kan ju säga att mitt/vårt förtroende för henne försvann under vår graviditet (det var fler saker och uttalanden som medverkade än enbart detta).

 

[CillaW]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Förlåt att jag skrattar , det är en så morbid tanke att få tillbaka sin amputerade/ av"ramlade" kroppsdel bara...

Jag har faktiskt fått frågan... men nej, amputerade kroppsdelar bränns i regel som riskavfall.
Tror att något undantag har gjorts av starka religiösa skäl, men det är extremt sällsynt.

 

[jerseyko]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Var det inte även någon mer bukefalis som hade sonen i säte och de upptäcktes inte först läkaren satt dit en skalpelektron och stack lillbebisen i rumpan flera gånger?

 

[Björk]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

T.ex. skulle jag aldrig våga bli gravid igen efter ett kejsarsnitt, eftersom livmodern försvagas i ärret och kan spricka och då kan både jag och bebisen förblöda och dö

Ja, det är ju ett sånt besked jag fått... att jag är så förtunnad att jag inte rekommenderas bli gravid igen. Så; den risken finns. MEN; risken finns även vid en första graviditet eller vid en andra efter vaginal förlossning. Dock är den mindre då.

Efter att ha undersökt och fått statistik på hur vanligt det är med rupturer (= att livmodern spricker) så vet jag att en osnittad livmoder är risken för ruptur 0.013%. Om livmodern tidigare är snittad så är risken 0,16%.
I mitt fall VET vi dock att livmodern är förtunnad. Det är den ju inte på ALLA snittade. Därför är risken för just MIG (enligt läkarna) större än dessa 0,16%. Exakt HUR stor den är är omöjligt för dem att säga.

Det är också så att om man FÅR en ruptur så är risken att man själv dör 0,32% (i i-länder. I u-länder är risken 8% att modern dör). Risken att barnet dör är 7% (och som jämförelse; i u-länder: 74%).

För mig så är riskerna därmed betydligt mindre än vad jag trodde efter mitt första besked från läkaren som skrapade mig (det var pga detta som min förtunning överhuvudtaget upptäcktes). Dock har vi fortfarande inte bestämt hur vi ska göra. Det lutar åt att följa rekommendationen. Men jag kan inte släppa detta helt förrän jag undersökt det ännu närmare.

Länk till fakta:
http://emedicine.medscape.com/article/275854-overview

 

[Björk]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Var det inte även någon mer bukefalis som hade sonen i säte och de upptäcktes inte först läkaren satt dit en skalpelektron och stack lillbebisen i rumpan flera gånger?

Oj! Det har jag inget minne av att jag läst.

Apropå detta vill jag lägga till/klargöra vad jag menade tidigare (jag var nog lite diffus tror jag, kanske någon missuppfattar mig); jag tror definitivt att sätesläge upptäcks innan barnets rumpa börjat komma ut. Däremot kanske det inte upptäcks förrän man kommit in på BB med värkar. Och då kan det bli bråttom. Då är risken för akutsnitt större och allt som detta innebär. Det KAN bli betydligt mer traumatiskt att snittas då (speciellt om man inte alls ens tänkt tanken att snitt faktiskt kan komma att bli aktuellt) än som det var för mig/oss. Vi ställde in oss på snitt redan ca 3 veckor före. så när vändningsförsöket misslyckades så var det ändå ingen mental "katastrof" för någon av oss att det blev snitt en vecka senare.

 

[Calazirya]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Jag vet inte, kanske misstolkar jag dig nu men jag tycker som att du ofta när det diskuteras kring snitt ska dra fram värsta händelserna och samtidigt blir vaginal förlossning bagateliserad..

Det du senare skriver, är det något du antar och tror eller har du läst om att risken är lika stor, dvs finns det källa som backar upp påståendet?

Ja jag är tacksam för att vi bor i Sverige med den sjukvård vi har absolut

 

[jerseyko]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Efter att de hitta misstänkt fel på min bebis i magen har jag läst mkt på http://se.babycenter.com och tycker det finns mkt intressant läsning där om allting.

babyvarlden.se skriver b.la.

Man kan få ont i såret dagarna efter födseln. Det finns också en risk för att det tar lite längre tid att komma igång med amningen. Men komplikationerna efter kejsarsnitt har minskat radikalt de senaste åren.

Socialstyrelsen skriver såhär (detta undersöktes mellan 1990-2001, mkt har hänt på 9 år)

I den population som studerats (där kvinnor med vissa risktillstånd exkluderats) antydde resultaten att kejsarsnittsförlösta kvinnor löpte en 3-4 gånger så hög risk som vaginalförlösta kvinnor att drabbas av lungemboli, djup ventrombos eller cerebral trombos i puerperiet. Riskökningen vid kejsarsnitt tycktes vara markant, men det måste framhållas att det rör sig om ovanliga komplikationer (mindre än 2 per 1000 kejsarsnittsförlösta kvinnor). Det finns alltså ingen anledning att oroa den enskilda kvinnan, även om förlossningsvårdspersonal, mot bakgrund av en ökande kejsarsnittsfrekvens, bör vara medveten om riskökningen för allvarliga tromboemboliska komplikationer.

Pressmeddelande från karolinska om genförändringar vid kejsarsnitt

Artikel i läkartidningen (från 2007)


Jag tycker inte kejsarsnitt är dåligt, bara j*vligt läskigt. Grät i 6 timmar efter fostervattenprovet och det var bara en 0,9 mm nål inte att de skar i min mage.

 

[Calazirya]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Jag har full koll på risker med kejsarsnitt eftersom jag snittats själv, jag reagerade bara kraftigt på dina ordval när det kommer till snittdiskussionen

Jag förstår att fostervattenprovet måste ha varit otroligt jobbigt för dig och jag hoppas innerligt att du får ett bra svar snart på provet.

 

[CillaW]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

En del av förklaringen till minskade komplikationer vid kejsarsnitt beror troligen på att det är fler "friska" kvinnor som snittas - beroende på förlossningsrädsla och annat.

 

[Syrran!]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Just det hande faktiskt min kompis, och hon akutsnittades till slut nar hon var 10cm oppen, men hon tycker trots det att hon hade en bra forlossning och ar inte alls radd for att foda igen

Ungefär som för mig då! Men ändå inte!

BM gjorde ett extra ul i vecka 35 för hon (och två st bm till) hade svårt att känna hur Theo låg. UL visade att han låg med huvudet nedåt. När det sedan var dags för honom att komma ut veckan efter visade det sig att han hade vänt på sig och BM kände en fot när hon kontollerade hur mycket jag var öppen. Det blev akutsnitt.

Och det var en helt ok upplevelse! Underbara människor som stod bredvid mig och talade om allt som hände, vad det var som hördes osv.

 

[jacko]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

När jag läser alla era kloka inlägg är det inte utan att jag skäms.

Jag är nog Struts nämligen.

Absolut att jag förstått att UL görs för att kontrollera att allt ser bra ut, men jag såg ändå en del av UL:et som en förhandsvisning. Jag har haft (har?)svårt att förstå att det bor en liten en inom mig, att vi ska bli föräldrar, och för mig var det också en förberedelse, en ögonöppnare. Egotripp? Jag vet inte.

Pga min ålder har vi gjort Kubtest i början av sommaren och det svåra för mig var att jag egentligen inte ens ville göra testet, medan den lillas pappa gärna ville. (Jag hoppas givetvis på ett friskt barn, men ett barn med Downs syndrom hade jag inte velat välja bort!).

 

[vindvissla]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Fast jag tror faktiskt alla tänker så, rätta mig om jag har fel. De allra flesta går ju faktiskt ut från ul med en glädjetår i ögat och ett svartvitt foto på något som ska föreställa ens blivande bebis. Och i de allra flesta fall är ju allt perfekt med barnet.

Det är lite som att ha en häftig motorcykel och köra till Borås från Ystad utan att njuta av vägarna, för det viktiga är att man kommer fram helskinnad. Så vägrar jag att tänka iaf.