tankar om ultraljudsundersökningen

[ameo]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

KL

Kanske är frågan heldum men jag hoppas ändå att någon skulle orka svara.

Säg att man tyvärr får det fruktansvärda beskedet att fostret inte längre lever/ är livsdugligt utanför livmodern i vecka 18 (eller när nu första ultraljudet gjorts) och graviditeten måste avbrytas. Måste man då föda fram barnet vaginalt eller kan man få ett snitt godkänt om man känner att man inte klarar det fysiskt/psykiskt? Om man redan fått snitt beviljat sen tidigt i graviditeten pga av t ex svår förlossningsskräck, är det annorlunda då?

Jag fick (sent omsider, men det är en annan historia) snitt pga förlossningsrädsla när jag fick mitt första barn. Läkaren DÅ sa till mig att OM graviditeten skulle tvingas avbrytas tidigt eller om fostret skulle vara dött så skulle jag ändå få föda det vaginalt. Jag fattade det som att det fanns en ganska stor risk med att snitta om fostret var dött. Men jag ska tillägga att det nu är 8 år sedan jag pratade med läkaren om just det, så jag minns det inte ordagrant...

 

[cirkus]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Jag skulle inte tro att man beviljar snitt i det läget. Fostret är så litet att det antagligen inte är att jämföra med en vanlig förlossning och att ett snitt skulle vara oerhört mycket mera riskfyllt i det läget.

 

[jerseyko]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Förlåt att jag skrattar , det är en så morbid tanke att få tillbaka sin amputerade/ av"ramlade" kroppsdel bara...

Och jag håller med - det skulle kännas bättre att fostret viladei minneslund än i slaskhink :/ ...

Man kanske får välja? Den kan ju användas till forskning/undervisning oxå?

 

[ako]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Ja det förstås... Då är den ju ändå till nytta.

 

[jerseyko]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Delar som amputeras destrueras, är det något det kan vara fel på skickas det till labb först. Vill man så kan man kremera och spara men det kostar en del.

Aborter/Missfall destrueras också men det är föräldrarna som bestämmer. Man kan få kremera och begrava också och det finns ingen åldersgräns nedåt. Från v.22 är det enligt pappret ett barn, och de kremeras och begravs. Men som sagt, det får man även göra tidigt i graviditeten också.

 

[ako]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Intressant info!

 

[jerseyko]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Hon tyckte de var bra att jag frågade och att man vet vad som händer. Får man kanske ett missfall eller gör en abort så kanske man inte orkar.

Kändes bra och prata med henne oxå efter mitt ultraljud där de hittade en markering på fostret.

 

[cewe]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Min mamma jobbade på BB i Södertälje i början på 60-talet som biträde.
Det "roligaste" den äldre personalen visse var att skicka ner nya biträden till brännugnen med ett inslagat "paket" på en stålbricka, för att sen när de kom tillbaka berätta vad dom just varit och slängt

Fyy 17 när man hör henne berätta hur det gick till på förlossningarna på den tiden. Där var det ingen pardon från Barnmorskorna inte, om någon blivande mamma hade ont fick dom höra att då skulle dom hållt i hop benen bättre för 9 månader sen.
Handikappade barn som föddes togs ut ur rummet direkt, mamman fick oftast inte ens se barnet, och läkaren och barnmorskan sa åt föräldrarna att glömma barnet och försöka igen.

 

[Björk]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Handikappade barn som föddes togs ut ur rummet direkt, mamman fick oftast inte ens se barnet, och läkaren och barnmorskan sa åt föräldrarna att glömma barnet och försöka igen.

Det hände en av mina släktingar... barnet dog strax före eller i samband med födelsen (en sådan missbildning där hjärna saknas; lillhjärna finns dock och det klarar sig i magen). Det måste ha varit mycket traumatiskt. Hon "fick" inte se barnet, eftersom det var så missbildat. Man ville väl i någon slags mening skydda mamman från att se något hemskt. Men jag inbillar mig att ens fantasibilder oftast är värre än verkligheten. Och såna där irrationella tankar som kan komma... "tänk om det var friskt och de bara tog det och gav till någon annan)

 

[Björk]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Min mamma jobbade på BB i Södertälje i början på 60-talet som biträde.

På Södertälje BB är jag född. Året var 1969. Jag var ganska stor och förlossningen var utdragen. Men smärtstillande var inte "inne" då. Läkaren sa till min mamma "det är naturligt att ha ont när man föder barn". Mamma har i efterhand sagt att hon borde svarat "det är naturligt att ha ont när man bryter en arm också, men då får man smärtstillande.

 

[Calazirya]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Men det räcker väl med att läsa ett par gravidtrådar här och inse att många tycker att en av de viktigaste bitarna med UL är att ta reda på könet... och sen skall det helst vara 3D och 4D och hela killevippen.

Dethär är en intressant diskussion det med tycker jag.

Att vår organscreening ( ett mer avancerat UL ) var för att enbart kontrollera att bebis var frisk är liksom inget att snacka om. Jag var sjukt nervös och hade nog innerst inne intalat mig att något skulle vara galet.

När läkaren efter mycket hummande talade om för oss att fostret var friskt så var det en stor lättnad helt klart.

Vi valde dock att göra ett till UL 6 veckor senare för kontroll och då talade hon om könet, vilket vi då ville veta.

På dig låter det som något "fult" ( hittar inte riktigt rätt ord ) att göra dessa köns och 3d / 4d undersökningar och jag förstår inte varför egentligen.

Att rutinultraljudet inte är någon nöjestripp håller nog många med dig om, men om man sedan väljer att göra ett till ultraljud så vad är det som är fel i det beslutet ?

 

[Gnist]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Fyy 17 när man hör henne berätta hur det gick till på förlossningarna på den tiden. Där var det ingen pardon från Barnmorskorna inte, om någon blivande mamma hade ont fick dom höra att då skulle dom hållt i hop benen bättre för 9 månader sen.

Det fick man även höra på -90-talet fast i lite andra ordalag

Stolpskott finns det gott av än idag..

 

[Sunshine]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Jag skulle inte tro att man beviljar snitt i det läget. Fostret är så litet att det antagligen inte är att jämföra med en vanlig förlossning och att ett snitt skulle vara oerhört mycket mera riskfyllt i det läget.

Vad galler smarta, later min mans syster halsa att det gor precis lika ont som en vanlig forlossning. Hon tog beslutet att abortera sitt barn i v.20 efter ul och andra tester visat pa svara kromosomfel. Forlossningen tog over 24h och det enda som skilde fran vanlig fullgangen forlossning var att det inte gjorde lika ont nar huvudet skulle igenom eftersom barnet var valdigt litet.

Aven har i England beviljas INTE snitt om man valjer att avbryta graviditeten sent alt far missfall. Min kompis vars vatten gick redan i v.19 fodde sin lille (dode) son i v.22, naturligt (och aven hon sager att det gjorde precis lika ont som en vanlig forlossning, hon har fatt fler barn sedan dess).

 

[OhNoez]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

+ ameo och cirkus

Tack för era svar på mina underliga funderingar Det här är något jag ska ha kvar i bakhuvudet ifall jag själv skulle bli gravid nån gång (-lång in i framtiden när jag samlat ihop mod och en vettig karl ) Jag får själv enorm ångest bara av tanken på en vaginal förlossning och jag är på fullaste allvar helt inställd på att skulle jag behöva gå igenom en sån skulle det gå käpprätt åt helvete på ett eller annat sätt. Det är bara en (irrationell) känsla men ack vad stark den är. Sen är jag livrädd för smärtan och för att behöva missta kontrollen över min egen kropp också, så jag vette fan om jag ens vill chansa...

 

[Hyacinth]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Sen är jag livrädd för smärtan och för att behöva missta kontrollen över min egen kropp också, så jag vette fan om jag ens vill chansa...

Jag har funderat på det där sista tiden (v 37, så inte så konstigt kanske) och jag har nog vänt på ditt resonemang. Enda sättet för mig att bibehålla någon kontroll är ju just vaginal förlossning. Vid ett kejsarsnitt överlämnar jag mig ju helt till någon annan och har absolut inget att säga till om. Nu är jag inte särskilt rädd vid tanken på något av alternativen, (ÄN) men det kan ju förändras. Det blir som det blir helt enkelt.

 

[vindvissla]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Jag tycker i alla fall att du ska försöka bearbeta det, gå på aurorasamtal eller vad det heter när den tiden kommer. Om du sen fortfarande känner samma sak så fair enough, men rädslor är till för att arbetas på, eller hur?

 

[OhNoez]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Jo, visst överlämnar man sig helt till nån annan vid ett kejsarsnitt, men jag känner att man är precis lika utelämnad vid en vaginal förlossning också. Går något fel (säg att barnet ligger i sätesbjudning eller fastnar *ryser bara genom att skriva det*) så kan man ju ändå inte göra något själv, utan kan bara ligga där och ha ont och vänta på att någon ska hjälpa till. Inte för att jag tror att dessa scanarion händer varje gång men ändå... Sen efteråt kanske inte moderkakan är helt ute eller man kanske spruckit och då får nån annan hoppa in igen och hjälpa till.

(jag menar absolt inget illa och försöker inte sätta griller i huvudet på dig eller nån annan som är gravid just nu, jag bara försöker få ner i ord hur jag tänker)

vindvissla: Ja, aurorasamtal är nog ett måste i mitt fall och jag inser ju själv att kvinnor fått barn i alla tider så jag är ju inget specialfall, så det borde absolut bearbetas från min sida den dag det blir aktuellt.

(vad skönt det var att ventilera mina tankar Jag har aldrig någonsin pratat om detta tidigare med nån)

 

[Hyacinth]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Jag får inte griller så lätt

Ligger det i sätesbjudning upptäcks det dessutom innan vad jag vet, sen beslutas det om huruvida man vill försöka ändå eller inte. Som förstföderska säger min bm att man snittas. Bm kollar ju upp innan hur bebis ligger, min har fixerat sig, och lossnar troligen inte utan att jag märker det

 

[Calazirya]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Ligger bebis i säte så erbjuds man vändningsförsök, här i Götet kan man tacka nej och det skulle jag ha gjort om jag skulle ha fött vaginalt och Ella låg i säte.

Då snittas man

Jag har hört om bebisar som konstaterats fixerade men som legat i säte när förlossningen dragit igång, men särskillt vanligt kan det kanske inte vara !?

 

[Sunshine]

Sv: tankar om ultraljudsundersökningen

Just det hande faktiskt min kompis, och hon akutsnittades till slut nar hon var 10cm oppen, men hon tycker trots det att hon hade en bra forlossning och ar inte alls radd for att foda igen