Tankar om att sluta jobba och olika förutsättningar.

[sthu]

Nej, inte intresserad.
Jag gillar att jobba och vara en del av mitt samhälle på det sättet. Älskar mitt jobb och har underbara kollegor.

Jag vill inte vara självförsörjande. Alldeles för mycket jobb. Det räcker gott med att laga mat av sånt jag köpt i affären, utan allt jobb med plantering och skörd och vård av plantor. Även om jag hade all tid i världen är jag inte intresserad. På hobbynivå, javisst. För överlevnad, no way.

 

[Nixehen]

Älskar mitt jobb men skulle inte tveka en sekund på att sluta lönearbeta om jag fick möjligheten!

Däremot, för att svara på frågan i TS, så nej, det finns inte på världskartan att jag skulle kunna sluta jobba i nuläget.

 

[Milosari]

Min mamma levde sin dröm under min uppväxt. Hon försörjde sig på den konst hon sålde, och framförallt på olika bidrag och stipendier. Det var inte jättekul som barn. En annan person jag känner växte upp i ett hushåll där föräldrarna skulle vara självförsörjande. Hon beskriver att det inte fanns pengar att värma upp alla rum på vintern och att de därför fick tränga ihop sig, och att hon hellre hade umgåtts mindre med sina föräldrar (som alltid var hemma) om det innebar mer normala förhållanden.

Jag har faktiskt lite svårt att förstå vad som är så jobbigt med att vara lagom när man är förälder. Jobba inte 70 h/vecka även om det genererar hög lön. Det är inte värt det. Men att kasta bort allt vad ekonomisk trygghet är behöver kanske inte vara alternativet? Man kan ju jobba deltid.

Själv älskar jag att jobba. Faktiskt mer ju äldre jag blir. Aldrig i livet att jag hade gett upp det frivilligt. Hade jag inte kunnat lönearbeta hade jag engagerat mig för ideellt arbete.

 

[Mabuse]

Läser en artikel i tidningen där en man belåtet berättar hur han slutat jobba, flyttat från storstaden till en mindre stad.

X hade gjort karriär och tjänade över 100 000 kronor i månaden. Men en dag bestämde han sig för att säga upp sig, flytta från Stockholms innerstad till Kungsbacka och plötsligt inte ha någon inkomst alls.
– Jag valde att växla pengar mot tid, säger han.

Rimligtvis har man en rejäl summa pengar på banken ( miljoner kr) och kan leva ett bra tag på de pengarna om man tjänat så pass mycket pengar / månad.

Hade varit intressant att höra om någon med mer normal inkomst säg under 40.000 / månad och med säg 300.000 kr på banken som frivilligt gjort en sådan resa.
Med frivilligt menar jag att personen inte slutar jobba p g a t ex utbränd, sjukdom, olycka o s v.

Hur tänker ni kring möjligheten till detta ” karriärskifte”?

Skulle ni i er nuvarande situation ha denna möjlighet?

Är nog få ens med den lönen som kan säga upp sig och klara sig utan inkomst resten av livet, eller till pensionen iaf. Om man inte är 63 eller något.

Och om man nu kommer behöva börja jobba igen efter fem eller tio år, så skulle jag vara alldeles för rädd att inte kunna få ett bra jobb igen efter 5-10 utanför arbetsmarknaden för att det skulle locka.

Jag tänker nog att det lär ligga ohälsa eller andra omständigheter (blivit av med jobbet, tex) bakom ett sånt beslut, även om man kanske inte väljer att lägga fram det så.

 

[Mabuse]

Det känns som det höjs upp till skyarna att vara en hobbybonde, näst intill självförsörjande just nu. Väldigt ”inne” att odla osv.
Min granne (som är ”riktig” bonde sen generationer tillbaka) sa att många vill leva nu som man gjorde förr. Dvs ha höns för äggens skull, några kor, får osv. Det är mysigt, men kräver mycket jobb och man är väldigt låst och tjänar absolut inga pengar.

Dvs det är svårt för en vanlig Svensson att sluta jobba och leva på det sättet.

Jag tror absolut inte folk vill leva som förr. Dvs slita ont och vara fattiga. De vill leva i drömmen om förr, där man rofyllt går och matar hönsen och påtar i trädgården utan ett bekymmer i världen.

I verkligen är det förmodligen vare sig rofyllt eller bekymmersfritt, det är missväxt och inga pengar och potatis och rågbröd dag in och dag ut. Inte glammigt alls.

 

[Islandshästryttare]

Hade aldrig kunnat sluta jobba nu jag har för roligt varje år och gör av med en hel del av lönen. Jag har såklart ett sparkapital då jag vill ha pengar till oförutsedda händelser och sparar också till semestern varje år så jag kan unna mig lite extra utan att ekonomin går på knäna den månaden. I övrigt försöker jag njuta av livet och gör det som de ekonomiska förutsättningarna medger.

Vinner jag en djäkla massa pengar så skulle jag däremot inte ha något emot att sluta jobba. Men då ska jag ha så mycket pengar att jag kan leva livet till fullo.

 

[Septicemia]

Jag tror absolut inte folk vill leva som förr. Dvs slita ont och vara fattiga. De vill leva i drömmen om förr, där man rofyllt går och matar hönsen och påtar i trädgården utan ett bekymmer i världen.

I verkligen är det förmodligen vare sig rofyllt eller bekymmersfritt, det är missväxt och inga pengar och potatis och rågbröd dag in och dag ut. Inte glammigt alls.

Det tror jag också. Väldigt många drömmer nog främst ett bullerby-liv med hembakta bullar i en grönskande trädgård, fritt från väckarklockor och stadsbrus. Inte lika många drömmer om en trasig utgödsling, musinvasioner, förrymda kor och mögligt ensilage i november

 

[niardasp]

Jag sällar mig till kören som hade slutat lönearbeta om jag kunnat. Funderar ofta på alternativa försörjningssätt i form av passiva inkomster av olika slag och eventuellt eget företag vid sidan av. Jag har inget sånt på gång nu men jag gillar tanken på att inte behöva jobba heltid och jag har som plan att inte alltid behöva göra det, varför jag sparar långsiktigt och funderar på hur utgifterna kan minska så att jag framöver kan jobba deltid och leva på mindre pengar.

 

[Lickety]

Jag tror absolut inte folk vill leva som förr. Dvs slita ont och vara fattiga. De vill leva i drömmen om förr, där man rofyllt går och matar hönsen och påtar i trädgården utan ett bekymmer i världen.

I verkligen är det förmodligen vare sig rofyllt eller bekymmersfritt, det är missväxt och inga pengar och potatis och rågbröd dag in och dag ut. Inte glammigt alls.

Jag är mycket nöjd som månskensbonde. Har får, getter, höns, hästar och lite odling. Vi är självförsörjande på några livsmedel och kan ge bort och sälja lite överskott.
Det upplägget gör sig bäst tillsammans med ett hyfsat välbetalt arbete på deltid. Med alla djur på lösdrift, endast täckodling och överseende gällande ogräs så blir det inte speciellt jobbigt att sköta. Visst blir det ett antal arbetsdagar per år och man blir väldigt bunden, men jag hade varit bunden pga djur oavsett så det gör inte så stor skillnad.

 

[farin]

Jag skulle kunna ändra inriktning och göra en del val som skulle ge mig möjlighet att sluta lönearbeta nu, är 50+. Men jag gillar mitt jobb, min chef, mina kollegor (åtminstone de flesta, oftast och tillräckligt även om jag inte skulle umgås privat med en del av dem) och jag mår bra av att vara en del i ett sammanhang där min kompetens efterfrågas, där jag får utvecklas och där jag känner att jag gör skillnad för andra. Så jag väljer att jobba vidare. Har gått ned i arbetstid, har en ledig dag extra i veckan, tar alltid ut all semester och ibland lite extra ledighet utan lön om semestern inte räcker (har 8 veckor ).

Innan jag hade nått målet att kunna sluta jobba trodde jag att jag skulle sluta och i stället bli mer aktiv med träningar som jag nu håller i på hobbynivå. Men när jag verkligen står inför valet är jag inte beredd att sluta, det är för kul att jobba. Det är värt att vara låst till tid och plats ändå, åtminstone än så länge.

 

[vemsomhelst123]

Det tror jag också. Väldigt många drömmer nog främst ett bullerby-liv med hembakta bullar i en grönskande trädgård, fritt från väckarklockor och stadsbrus. Inte lika många drömmer om en trasig utgödsling, musinvasioner, förrymda kor och mögligt ensilage i november

Precis, mina svärföräldrar är lantbrukare och det har ju på ett sätt varit ett fritt liv (nu har de arrenderat ut gården) och de har lyckats göra smarta val och haft lite tur med arv osv så de kan leva gott på sin gård nu, men satan vad de slitit.. på somrarna kan jag drömma om att växla ner, ta över hyran på ett av deras hus och jobba mindre men odla mer. Men nej, inte värt det just nu.

 

[Scata]

Jag tror absolut inte folk vill leva som förr. Dvs slita ont och vara fattiga. De vill leva i drömmen om förr, där man rofyllt går och matar hönsen och påtar i trädgården utan ett bekymmer i världen.

I verkligen är det förmodligen vare sig rofyllt eller bekymmersfritt, det är missväxt och inga pengar och potatis och rågbröd dag in och dag ut. Inte glammigt alls.

Jag är övertygad om att du har helt rätt!

Dom som tror att dom vill leva så har ingen aning om hur mycket jobb det är Dom har gått på insta/veckotidningsreportagen som bara visar sommarbilder och prunkande odlingar. Inga bekymmer där inte.
Och glöm inte det "mysiga" torpet som egentligen drar el som en industri pga oisolerat.

Vi som vet, vi vet hur verkligheten ser ut med kålfjärilslarver, mördarsniglar, potatis som ruttnar i landen, hö som regnar bort, ved ska tas ur skogen och huggas mm mm mm... inget jobb för den som är rädd att arbeta fysiskt direkt eller tror att dom ska få tid till annat också.

 

[Midsommarblomster]

Nej, vi ska försörja barn i kanske 20 år så vi kan inte sluta arbeta. Men jag hade inte slutat även om jag kunnat. Vore jag ekonomiskt oberoende så hade det ju dock varit väldigt trevligt att kunna styra precis med vad och hur mycket man vill arbeta.

 

[Midsommarblomster]

Jag är övertygad om att du har helt rätt!

Dom som tror att dom vill leva så har ingen aning om hur mycket jobb det är Dom har gått på insta/veckotidningsreportagen som bara visar sommarbilder och prunkande odlingar. Inga bekymmer där inte.
Och glöm inte det "mysiga" torpet som egentligen drar el som en industri pga oisolerat.

Vi som vet, vi vet hur verkligheten ser ut med kålfjärilslarver, mördarsniglar, potatis som ruttnar i landen, hö som regnar bort, ved ska tas ur skogen och huggas mm mm mm... inget jobb för den som är rädd att arbeta fysiskt direkt eller tror att dom ska få tid till annat också.

Verkligen, säger jag utan att egentligen veta något alls men jag vet att varje vinter som jag är uppe i stugan så dör min landsbygdsromantik. ”Påminn mig om hur jävla mörkt det är nästa gång jag får för mig att vi ska flytta till landet” säger jag varje år till min man. Jag räds inte för fysiskt arbete, faktum är att jag gärna skulle ha något att rodda i varje dag. Men det är ju bara så.. otrevligt? Insekter och sniglar, lerigt och skitigt och mörkt som ett svart hål på vintern.

Nä, det märkt att jag är född inom gatubelysningens trygga ram. Jag stannar här

 

[Roxy]

Tror jag skulle ha jättetråkigt utan jobb. Var mellan jobb en sväng under covid och det var aptrist.
Däremot skulle jag nog kunna tänka mig 6 timmars arbetsdag eller typ 4 dagars vecka.

Blir nyfiken, vad jobbar du med? Vad är roligare än det man kan göra på fritiden.. rida osv ?

 

[Dorinda]

Jag hade gärna jobbat rätt mycket mindre och hängt mycket mera med mina barn! Samt haft tid för hobbys. Skicka barnen till förskolan för att åka och rida vore fint!

Sen tror jag att jag behöver ett jobb som känns mera meningsfullt och bidrar till samhället på ett till plan.

 

[sjoberga]

Blir nyfiken, vad jobbar du med? Vad är roligare än det man kan göra på fritiden.. rida osv ?

Det finns ganska många saker som man aldrig skulle få möjlighet att vara med om, om man inte arbetade med det som yrke/jobb. Lite olika inom olika slags yrken, men att nirvana är att på egen hand fylla sin tid med aktiviteter och projekt man ska genomföra och finansiera under egen ledning och kassa är inte sant för alla - det begränsar starkt vad man kan få vara med om och lyckas bidra till.

 

[grodan21]

Hade jag fått samma inkomst utan prestationskrav, då hade jag tagit det. Att inte behöva arbeta heltid hade varit underbart! Sen hade jag nog provat att plugga någon annan utbildning! För så himla roligt är inte mitt jobb.

 

[Inte_Ung]

Blir nyfiken, vad jobbar du med? Vad är roligare än det man kan göra på fritiden.. rida osv ?

Om man tittar på TV-serier så handlar de ofta om just arbetsplatser.
Det kan ge en viss ledning.

När jag red mellan 5 - 7 hästar om dagen så var det faktiskt inte lika roligt längre.
Då var det roligare att jobba med att integrera och testa stora system för digital mobiltelefoni.
Ibland även ute hos kund i levande system.

 

[Lickety]

Läser en artikel i tidningen där en man belåtet berättar hur han slutat jobba, flyttat från storstaden till en mindre stad.

X hade gjort karriär och tjänade över 100 000 kronor i månaden. Men en dag bestämde han sig för att säga upp sig, flytta från Stockholms innerstad till Kungsbacka och plötsligt inte ha någon inkomst alls.
– Jag valde att växla pengar mot tid, säger han.

Rimligtvis har man en rejäl summa pengar på banken ( miljoner kr) och kan leva ett bra tag på de pengarna om man tjänat så pass mycket pengar / månad.

Hade varit intressant att höra om någon med mer normal inkomst säg under 40.000 / månad och med säg 300.000 kr på banken som frivilligt gjort en sådan resa.
Med frivilligt menar jag att personen inte slutar jobba p g a t ex utbränd, sjukdom, olycka o s v.

Hur tänker ni kring möjligheten till detta ” karriärskifte”?

Skulle ni i er nuvarande situation ha denna möjlighet?

Jag har lyssnat på lite böcker på temat, man kan söka på ekorrhjulet på storytel så dyker det upp några olika förslag. Men en "normal" inkomst går det att spara sig till viss ekonomisk frihet, så man totalt sett kan arbeta mycket mindre, ungefär. Flera av "tipsen" är sådant som jag redan lever efter i grund. Men har man problem med sina konsumtionsmönster så är det många bra tips. Man kan då spara ihop ett kapital och leva på avkastningen så småningom, om man lever modest. Kalkylen förutsätter dock att ekonomin och börsen beter sig likadant framöver som den gjort historiskt. Finns många bra tankar att ta till sig i den trenden tror jag. Både för vår miljö och plånbok.
Jag vill inte sluta jobba oavsett vad. Skulle jag bli arbetslös så har jag tusen idéer på verksamheter att starta. Men jag är nöjd över att kunna jobba deltid med ett intressant arbete, och att enkelt kunna byta jobb om det skulle börja skava.