Tankar om att sluta jobba och olika förutsättningar.

[Sassy]

Blir nyfiken, vad jobbar du med? Vad är roligare än det man kan göra på fritiden.. rida osv ?

Sättet som jag kan påverka och bidra till samhället genom jobbet hade jag inte kunnat göra själv. Det krävs många miljoner om året, och ett gäng duktiga kollegor. Fast hade jag kunnat jobba halvtid och lämpa över de administrativa uppgifterna på någon annan hade jag klart gjort det.

Tyvärr hade det nog ändå resulterat i att min kompetens sjunkit över tid, så att jag inte längre är lika bra på de extremt roliga uppgifterna (tex att beställa forskning där det idag finns kunskapsluckor på samhällsnivå, att sitta med som referensgrupp i den typen av forskningsprojekt, eller att komma med input till framtida lagar och i internationella processer).

 

[Snubbelfot]

Jag tycker också att artikeln känns främmande och snudd på stötande, i det att den utgår från ett rejält privilegierat perspektiv.

I händelse av plötslig rikedom (motsv) skulle jag förmodligen inte sluta arbeta helt, men sluta min heltidsanställning och istället bara frilansa i min gamla bransch igen och plocka russinen ur kakan. Har inget behov av att flytta, jag bor ganska precis som jag önskar även om det hade varit praktiskt med ett rum till eller två.

Jag hade velat att barnen ändå deltog i någon form av aktivitet/barnomsorg i grupp (i begränsad omfattning, inte heltid förstås) eftersom jag tror att det är positivt för deras utveckling.

Visst skulle jag kunna ändra tillvaron radikalt även utan "plötslig rikedom" men dels saknar jag incitament och dels saknar jag de ekonomiska marginaler som åtminstone killen i artikeln verkade ha.

 

[Snubbelfot]

Det finns ganska många saker som man aldrig skulle få möjlighet att vara med om, om man inte arbetade med det som yrke/jobb. Lite olika inom olika slags yrken, men att nirvana är att på egen hand fylla sin tid med aktiviteter och projekt man ska genomföra och finansiera under egen ledning och kassa är inte sant för alla - det begränsar starkt vad man kan få vara med om och lyckas bidra till.

Det skriver jag under på direkt. Jag har haft förmånen att inom lönearbetets ram jobba med sådant jag brunnit för, blivit skicklig på, fått rejält med bekräftelse genom, fått se platser på jorden som jag aldrig fått se annars etc.

 

[cassiopeja]

Jag tror absolut inte folk vill leva som förr. Dvs slita ont och vara fattiga. De vill leva i drömmen om förr, där man rofyllt går och matar hönsen och påtar i trädgården utan ett bekymmer i världen.

I verkligen är det förmodligen vare sig rofyllt eller bekymmersfritt, det är missväxt och inga pengar och potatis och rågbröd dag in och dag ut. Inte glammigt alls.

Men då är det ju extra viktigt att så många som möjligt av de som säger att de vill leva så testar på det livet! Så kan man kanske lära sig något och uppnå lite personlig utveckling också på köpet.

Jag har själv flyttat från Stockholm ut till ett 1800-talstorp med torrdass jättelångt ut på landet, och jag ÄLSKAR det! Nu är det definitivt inte samma sak som att leva som självförsörjande bonde, men det var det steg jag personligen hade möjlighet att ta.
(Dessutom driftar jag mitt orenoverade eluppvärmda torp på mindre än en fjärdedel av elförbrukningen jag hade i en modern bergvärmeuppvärmd villa, så om mitt hus drar el som en industri så måste det vara en pytteliten mikroindustri... )

 

[Mabuse]

Men då är det ju extra viktigt att så många som möjligt av de som säger att de vill leva så testar på det livet! Så kan man kanske lära sig något och uppnå lite personlig utveckling också på köpet.

Jag har själv flyttat från Stockholm ut till ett 1800-talstorp med torrdass jättelångt ut på landet, och jag ÄLSKAR det! Nu är det definitivt inte samma sak som att leva som självförsörjande bonde, men det var det steg jag personligen hade möjlighet att ta.
(Dessutom driftar jag mitt orenoverade eluppvärmda torp på mindre än en fjärdedel av elförbrukningen jag hade i en modern bergvärmeuppvärmd villa, så om mitt hus drar el som en industri så måste det vara en pytteliten mikroindustri... )

Fast det är ju precis som du säger något helt annat. Min mamma bor också så - utedass, vedeldning och väldigt liten elförbrukning. Funkar utmärkt för henne. Men precis som du så är hon inte beroende av huset för sin inkomst.

Det som romantiseras är inte enkel standard på livet, utan att leva som förr. Självförsörjande på ett litet torp.

Om man då tänker på hur lusfattigt och eländigt torpare hade det, så har jag lite svårt att se lockelsen.

 

[Lickety]

Det som romantiseras är inte enkel standard på livet, utan att leva som förr. Självförsörjande på ett litet torp.

Om man då tänker på hur lusfattigt och eländigt torpare hade det, så har jag lite svårt att se lockelsen.

Mjae, det vet jag inte om jag håller med om är den gängse romantiska bilden - snarare att kunna ha båda världar. Lite självförsörjande är bra, ur alla möjliga synvinklar, men att ändå kunna åka till affären och komplettera med vad som behövs är det nog få som faktiskt vill eller kan avstå idag.

 

[Stergo]

Hade jag haft råd med den livsstilen jag skulle vilja ha utan jobb så skulel jag definitvit slutat jobba. Hade lätt kunnat fylla min tid med hästar, hundar, trädgårdsarbete, receptskapande, föreningsengagemang och att läsa humaniorakurser på universitetet. Detta utan att vara i konstant pengabrist, utan ha möjlighet att köpa in hjälp och redskap vid behov. Jag hade kanske pluggat till läkare eller vetrinär utan att vara stensäker på att jag vill jobba med det efteråt.

I dagsläget ser det inte ut som en realistiskt framtid, men jag har 30 år till pensionen och vem vet vad som händer på 10 år.

 

[Mabuse]

Mjae, det vet jag inte om jag håller med om är den gängse romantiska bilden - snarare att kunna ha båda världar. Lite självförsörjande är bra, ur alla möjliga synvinklar, men att ändå kunna åka till affären och komplettera med vad som behövs är det nog få som faktiskt vill eller kan avstå idag.

Jo, det tror jag också. Men drömmen om självförsörjning är nog också rätt vanlig. Fast jag antar att man inte menar det på riktigt, typ göra egna skor. Och sen blir det väl ekonomisk fråga också, ska man handla i affären behöver man ju pengar, inte potatis.

 

[Lickety]

Jo, det tror jag också. Men drömmen om självförsörjning är nog också rätt vanlig. Fast jag antar att man inte menar det på riktigt, typ göra egna skor. Och sen blir det väl ekonomisk fråga också, ska man handla i affären behöver man ju pengar, inte potatis.

Skor är ju typiskt sådant som man bör köpa, tänker jag. Gärna bästa möjliga kvalitet - helst begagnat men oslitet. Jag skulle inte kunna knåpa ihop ett dugligt par skor - ens om livet hängde på det. Samma gäller kläder. Så lagom mycket pengar att röra sig med är nästan ofrånkomligt, sen får man nog sätta sin egen gräns för vad man själv vill kompromissa med. Men med lite ansträngning så går det att leva ett ganska fritt liv ekonomiskt, utan alltför mycket jobb, om man kombinerar rätt typ av jobb med en livstil där man sett över de stora utgiftsposterna, exempelvis val av boende (och ort etc).

 

[MissFideli]

Vill inte heller sluta jobba. Gå ner i tid absolut, men inte sluta helt. Jag älskar mitt jobb och längtar efter det när jag är ledig för länge. Att fylla dagen med fritidsintressen tror jag bara jag skulle tycka var kul ett kortare tag, jag behöver rutiner jag måste följa.
Tror definitivt jag skulle trivts som månskensbonde, jag tror många av oss med psykisk ohälsa hade mått bättre av ett fysiskt arbete. Eftersom det är så vi människor är skapta från början. Jag skulle vilja leva med naturen, säsongerna, planerandet och så. Till viss del som man gjorde förr.

 

[Palermo]

Jo, det tror jag också. Men drömmen om självförsörjning är nog också rätt vanlig. Fast jag antar att man inte menar det på riktigt, typ göra egna skor. Och sen blir det väl ekonomisk fråga också, ska man handla i affären behöver man ju pengar, inte potatis.

Den där idén om självförsörjning verkar gälla en mer eller mindre stor andel av maten. Kanske att odla potatis för vinterförrådet, mer sällan spannmål till mjöl.

Man hör ju heller inte talas om någon som på självförsörjarvis bryter metaller till sin egen mobiltelefon. Dvs, antingen finns ett kapital eller så kommer det in pengar. Maten är en rätt begränsad andel av konsumtionen ändå.

 

[tuaphua]

Blir nyfiken, vad jobbar du med? Vad är roligare än det man kan göra på fritiden.. rida osv ?

Jag tänker förutom att det är just roligt, man bidrar etc kan vara både en livsstil med vissa yrken och att vissa behöver de utmaningar de skapar sig via arbetet. Utmaningar, bedrifter, kreativitet etc de främst bara hittar i arbetet.
Av de jag känner som är ekonomiskt oberoende är det fler som ändå arbetar än de som inte gör det.
Flera av dem arbetar mycket trots att de både har pengar nog åt sig och x antal generationers flashigt liv och i en del fall gått många år över pensionärsålder.
Jag tror flera av dem äldre håller igång hjärna, kropp och själ liksom genom sin aktiva livsstil med så mkt jobb. De är andra människotyper än andra jag känner som ser jobb som ett måste och brinner för andra saker.
Visst brinner de för annat med och kan ha hobbys/intressen/familj. Men de behöver jobbandet mer än vissa andra.

 

[Roxy]

Det finns ganska många saker som man aldrig skulle få möjlighet att vara med om, om man inte arbetade med det som yrke/jobb. Lite olika inom olika slags yrken, men att nirvana är att på egen hand fylla sin tid med aktiviteter och projekt man ska genomföra och finansiera under egen ledning och kassa är inte sant för alla - det begränsar starkt vad man kan få vara med om och lyckas bidra till.

Men jobb begränsat nog ännu mer.. beror väl på vad man vill göra men resa tex . Bo i något exotiskt land över en längre tid osv kan få som arbetar göra. Eller lägga ner massa tid och bli riktigt duktig på något blir svårt om man arbetar. Skulle väl vara om ens arbete är det man vill bli riktigt bra på.

 

[sjoberga]

Men jobb begränsat nog ännu mer.. beror väl på vad man vill göra men resa tex . Bo i något exotiskt land över en längre tid osv kan få som arbetar göra. Eller lägga ner massa tid och bli riktigt duktig på något blir svårt om man arbetar. Skulle väl vara om ens arbete är det man vill bli riktigt bra på.

Jag säger nog tvärtom, du har någon annan som investerar miljoner i att teamet ska prestera bra. Hur ska jag någonsin bli bra på något om jag inte ens får chansen att prova maskinen som kostar 400 miljoner att bygga?

 

[Roxy]

Jag säger nog tvärtom, du har någon annan som investerar miljoner i att teamet ska prestera bra. Hur ska jag någonsin bli bra på något om jag inte ens får chansen att prova maskinen som kostar 400 miljoner att bygga?

Som sagt om det är det man arbetar med man vill bli bra på. Om inte blir det svårt att få till om man har begränsad fritid.

 

[sjoberga]

Som sagt om det är det man arbetar med man vill bli bra på. Om inte blir det svårt att få till om man har begränsad fritid.

Jo, du har en klar poäng i att man ofta vill bli bra på det man valt att investera massor av år och kraft att bli bra på genom studier och arbete i sitt yrkesval. Och samma gäller inte riktigt alla. Även med 40 timmar arbetsvecka har man ganska mycket fritid (veckan är 168 timmar lång). Men alla drömmer definitivt inte om att få sluta förvärvsarbeta som ett livsmål, och chansen att på riktigt bidra till mänskligheten ligger mer inom förvärvsarbetet än inom fritid för många. Om det nu är det man prioriterar.

 

[Roxy]

Jo, du har en klar poäng i att man ofta vill bli bra på det man valt att investera massor av år och kraft att bli bra på genom studier och arbete i sitt yrkesval. Och samma gäller inte riktigt alla. Även med 40 timmar arbetsvecka har man ganska mycket fritid (veckan är 168 timmar lång). Men alla drömmer definitivt inte om att få sluta förvärvsarbeta som ett livsmål, och chansen att på riktigt bidra till mänskligheten ligger mer inom förvärvsarbetet än inom fritid för många. Om det nu är det man prioriterar.

Är nog få förunnat att ha ett jobb som verkligen är meningsfullt. Finns ju förvisso en del viktiga arbeten inom vården tex men många som flyr just detta trots utbildning. Finns mycket att bidra med för andra på fritiden med.. inte minst för ens egna barn och äldre i ens egna familj.

 

[Sassy]

Är nog få förunnat att ha ett jobb som verkligen är meningsfullt. Finns ju förvisso en del viktiga arbeten inom vården tex men många som flyr just detta trots utbildning. Finns mycket att bidra med för andra på fritiden med.. inte minst för ens egna barn och äldre i ens egna familj.

Jag jobbar med att genom forskning, åtgärder, lagar, policies och internationella samarbeten förbättra miljön. Har ärligt talat svårt att se hur det INTE skulle kunna vara meningsfullt?

Tidigare jobbade jag med teknikutveckling för miljöförbättring. Innan dess jobbade jag med att utveckla utbildningsdelar på en av Sveriges tekniska högskolor. Alltihop är saker som förbättrar samhället och framtiden, och är helt omöjligt att åstadkomma på egen hand om man inte har Ingvar Kamprads ekonomi.

Det finns en enorm mängd jobb som är samhällsviktiga eller samhällsutvecklande i stor eller liten skala. Med eller utan avancerad utbildning. Om man inte kan se hur det är meningsfullt ligger det nog mer hos en själv än i jobbet.

 

[Roxy]

Jag jobbar med att genom forskning, åtgärder, lagar, policies och internationella samarbeten förbättra miljön. Har ärligt talat svårt att se hur det INTE skulle kunna vara meningsfullt?

Tidigare jobbade jag med teknikutveckling för miljöförbättring. Innan dess jobbade jag med att utveckla utbildningsdelar på en av Sveriges tekniska högskolor. Alltihop är saker som förbättrar samhället och framtiden, och är helt omöjligt att åstadkomma på egen hand om man inte har Ingvar Kamprads ekonomi.

Det finns en enorm mängd jobb som är samhällsviktiga eller samhällsutvecklande i stor eller liten skala. Med eller utan avancerad utbildning. Om man inte kan se hur det är meningsfullt ligger det nog mer hos en själv än i jobbet.

Skrev få förunnat, inte ingen förunnat.

 

[Mkb]

Som jag ser det kan det definitivt finnas något meningsfullt, i ordets vanligaste betydelse, både i förvärvsarbete och i sådant som man gör på sin fritid.

Dels finns det självklart väldigt många viktiga jobb som helt enkelt inte går att utföra på fritiden. Som kanske kräver en mycket större organisation, lång utbildning eller rejäla tillgångar. Andra har redan kommit med flera exempel på sådant.

Sedan finns det även meningsfullt arbete som görs ideellt. Ibland av den tråkiga anledningen att myndigheter och näringsliv agerar alltför långsamt, till exempel som följd av politiska beslut eller pga begränsade resurser. Naturvård är ett exempel på ett sådant fält där delar av det betydelsefulla arbetet fortfarande sker obetalt, inte för att det är önskvärt att ha det så eller för att folk inte vill ha semester på riktigt utan för att alternativet att stå och titta på medan alltför lite görs inte framstår som bättre. Men naturvård är också ett bra exempel på hur man kan engagera sig i grupp och på så sätt påverka mer än vad en enskild hade gjort. Även ideellt kan man ju ingå i något som är större än en själv.

Ska man vara krass kan det förstås också finnas andra hinder för att påverka fullt ut via sitt arbete (även om man så skulle bortse från hur sådant som hur socioekonomiska faktorer och annat kan tänkas påverka ens föreställda möjligheter till att börja med) såsom diskriminering, ohälsa och annat som inte direkt är inom individens egen kontroll. Då kanske man, trots att man skulle vilja, aldrig riktigt når den där relativa maktpositionen där man känner att man faktiskt kan påverka via sitt jobb. Att man får betalt för att göra något meningsfullt som samtidigt är roligt eller givande på personligt plan. Befinner man sig av något skäl i det läget där något fattas är det antagligen också lättare att tänka sig att släppa sitt jobb och göra annat om man plötsligt skulle få ekonomiska förutsättningar till det.